Jag har en ohejdad vana av att attackera folk eller att ta kontakt med människor som på något sätt faschinerar mig eller fångar mitt intresse. Det kan ske på väldigt olika vis, som ex nu i eftermiddag då jag efter att ha våndats ett tag till sist tar modet till mig och skickar ett mail. Eller så kan det vara som i förmiddags, då jag helt frankt ofredade två helt oskyldigt arbetande karlar. De hade inte gjort en fluga för när, jag lovar! De stod bara och lade ett halmtak som de skulle, sen att de hade råkat ställa en amazoncombi från -68 mitt framför mig, det var ju inte deras fel, eller hur? Jag var ju bara tvungen att beundra bilen förstås. Och det gjorde jag samtidigt som jag gastade något i stil med att "det var en härlig bil du har där, den får du gärna glömma kvar när du åker"... Jodå, jag fick historien om den. Och jag fick beundra. Och inte visade de några sura miner alls, utan det var kanske till och med uppskattat med en tokig kärring som kom springandes förbi och avbröt dem en liten stund. Det skulle visa sig att den yngre av herrarna hade skaffat sig ett ruckel för ett par år sedan och var i full färd med att renovera upp det tidsmässigt med gamla hantverksmetoder och de byggvaror han inte hittade som var tidstrogna med byggstilen dem nybeställde han så gott han kunde. Två minuter senare så var jag välkomnad dit och vi bytte telefonnummer på stört, bägge nog lika överraskade av att hitta en like som förstod precis vad livet går ut på! Sedan visade det sig dessutom att jag hade jobbat ihop med den andra mannens fru en gång i tiden som behandlingassistent, så vi kände ju nästan varandra. Kändes det som? *skratt*

Så man skall våga attackera människor man inte känner, man kan få ett oerhört fint minne och stort utbyte utav det när det vill sig.

Stärkt av den här upplevelsen tog jag fram min sparade bilaga från en morgontidning. Jag har läst artikeln flera gånger och liksom inte riktigt veta hur man bär sig åt för att dels uttrycka sin beundran, lyfta lite på hatten; och sen ställa en fråga.

Men om man INTE gör verklighet av tokiga infall ibland så händer absolut ingenting, livet står still och man lär sig inget nytt. Så jag gjorde det. *rodnar*. Hittade en mailadress på nätet och tryckte på skicka innan jag ångrade mig. I värsta fall avfärdas jag som en störttokig person. I så fall tar man förstås inte miste och det kostar inte mig så mycket att överbevisa mänskligheten om dylika faktum. I vilket fall som helst har jag ju redan fått en ny kompis idag, som har lite annat att förmedla än vad som står på löpsedlarna på hänt extra. Det är jag glad för.

Apropå förråsten ingenting. Jag försöker boka in tillfällen efter nyår att få lära mig ett gammalt hantverk, det vet jag inte om jag har berättat här? Att klä knapar och skärpspännen! Ett ypperligt tillfälle har uppenbarat sig! (Jag kan ha nämnt det förr men jag ser så mycket fram emot det att jag inte riktigt kan släppa det ur tanken!). Det tänker jag ta vara på! En liten tripp med familjen måste bokas in och några timmar om dagen så tänker jag sätta mig i knappverkstaden medan de kan roa sig med annat, så får vi alla lite utbyte av att jag vill vara borta ett par dagar! (Det är nämligen mellan tidig morgon och förmiddag som tillfället finns tidsmässigt och det är inte pendlingsbart avstånd!).

Nu skall jag göra mer nytta. Dekorbanden åkte aldrig fram igår, då det kom en kaffemaskin flygandes förbi och den var jag ju tvungen att fånga i hasten. En stor och fin med massa olika valmöjligheter! Slippa brännt kaffe i lokalen ser jag fram emot också. Nu skall den bara kopplas in!