Jag har en ohejdad vana av att attackera folk eller att ta kontakt med människor som på något sätt faschinerar mig eller fångar mitt intresse. Det kan ske på väldigt olika vis, som ex nu i eftermiddag då jag efter att ha våndats ett tag till sist tar modet till mig och skickar ett mail. Eller så kan det vara som i förmiddags, då jag helt frankt ofredade två helt oskyldigt arbetande karlar. De hade inte gjort en fluga för när, jag lovar! De stod bara och lade ett halmtak som de skulle, sen att de hade råkat ställa en amazoncombi från -68 mitt framför mig, det var ju inte deras fel, eller hur? Jag var ju bara tvungen att beundra bilen förstås. Och det gjorde jag samtidigt som jag gastade något i stil med att "det var en härlig bil du har där, den får du gärna glömma kvar när du åker"... Jodå, jag fick historien om den. Och jag fick beundra. Och inte visade de några sura miner alls, utan det var kanske till och med uppskattat med en tokig kärring som kom springandes förbi och avbröt dem en liten stund. Det skulle visa sig att den yngre av herrarna hade skaffat sig ett ruckel för ett par år sedan och var i full färd med att renovera upp det tidsmässigt med gamla hantverksmetoder och de byggvaror han inte hittade som var tidstrogna med byggstilen dem nybeställde han så gott han kunde. Två minuter senare så var jag välkomnad dit och vi bytte telefonnummer på stört, bägge nog lika överraskade av att hitta en like som förstod precis vad livet går ut på! Sedan visade det sig dessutom att jag hade jobbat ihop med den andra mannens fru en gång i tiden som behandlingassistent, så vi kände ju nästan varandra. Kändes det som? *skratt*

Så man skall våga attackera människor man inte känner, man kan få ett oerhört fint minne och stort utbyte utav det när det vill sig.

Stärkt av den här upplevelsen tog jag fram min sparade bilaga från en morgontidning. Jag har läst artikeln flera gånger och liksom inte riktigt veta hur man bär sig åt för att dels uttrycka sin beundran, lyfta lite på hatten; och sen ställa en fråga.

Men om man INTE gör verklighet av tokiga infall ibland så händer absolut ingenting, livet står still och man lär sig inget nytt. Så jag gjorde det. *rodnar*. Hittade en mailadress på nätet och tryckte på skicka innan jag ångrade mig. I värsta fall avfärdas jag som en störttokig person. I så fall tar man förstås inte miste och det kostar inte mig så mycket att överbevisa mänskligheten om dylika faktum. I vilket fall som helst har jag ju redan fått en ny kompis idag, som har lite annat att förmedla än vad som står på löpsedlarna på hänt extra. Det är jag glad för.

Apropå förråsten ingenting. Jag försöker boka in tillfällen efter nyår att få lära mig ett gammalt hantverk, det vet jag inte om jag har berättat här? Att klä knapar och skärpspännen! Ett ypperligt tillfälle har uppenbarat sig! (Jag kan ha nämnt det förr men jag ser så mycket fram emot det att jag inte riktigt kan släppa det ur tanken!). Det tänker jag ta vara på! En liten tripp med familjen måste bokas in och några timmar om dagen så tänker jag sätta mig i knappverkstaden medan de kan roa sig med annat, så får vi alla lite utbyte av att jag vill vara borta ett par dagar! (Det är nämligen mellan tidig morgon och förmiddag som tillfället finns tidsmässigt och det är inte pendlingsbart avstånd!).

Nu skall jag göra mer nytta. Dekorbanden åkte aldrig fram igår, då det kom en kaffemaskin flygandes förbi och den var jag ju tvungen att fånga i hasten. En stor och fin med massa olika valmöjligheter! Slippa brännt kaffe i lokalen ser jag fram emot också. Nu skall den bara kopplas in!

 

Persilja

9 december 2009 16:49

Jag tilltalar också folk på ett sätt som inte bedöms som alltför vanligt. :)
För några år sen skrev jag ett brev till två killar som hade ett alldeles fantastiskt hus i en inredningstidning som jag hade. Jag tummade tidningen dagligen och njöööööt av deras hem. Fantiserade antagligen en hel del om dem och deras liv. Till slut skrev jag ett brev och berättade om hur mycket jag tyckte om deras hem och så frågade jag hur de skötte sina blommor, de hade nämligen de mest fantastiska blomsterlönnar jag någonsin sett. Jag skickade brevet och visste bara vad de två hette. Jag skrev så här: XX & XX i den gamla skolan utanför en by i södermanland inte långt från....osv
En lördag morgon när jag hade glömt det där så ringde telefonen och en finlandsvensk man sa hej pernilla det är xx. Tack för ditt fina brev...! Sen pratade vi i tjugo minuter. Han var fascinerad av att jag bodde i Kiruna och att jag varit så generös med beröm och de hade båda blivit jätteglada över brevet. Det var så skoj! Det ger ALLTID nästan överraskande god effekt att av att ta kontakt med människor som man inte känner!!!!
Men många jag berättat detta för tycker det är piiinsamt! :)

 

Persilja

9 december 2009 16:49

Vill veta mer om din story!!! Please. Curious!

 

Gitte

9 december 2009 18:59

Hm min story kommer inte här och nu. Men du kan få en annan story. Någon väckte ytterligare tanken om mitt efternamn som är vanligt i norr. Så jag startade gruppen "alla vi som heter Palo" och började bjuda in några stycken. Vi är redan några, helt obekanta palos för varandra, några olika släkten, men jag har i vilket fall fått veta att vår första kända anfader var korsttågsriddare och att han kom till finland för att kristna finnarna på 1100-talet. Nudu kan du få kalla mig besserwisser, är det konstigt kanske att man pekar med hela handen, va? va? va? Att senare led var Birkarlar och fogdekarlar visste jag, men det tror la fasen att man vet bäst, såklart! =)! *skratt*

http://bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Persilja

9 december 2009 19:15

Någon Elizabeth Palo i Luleå? :)

 

Gitte

9 december 2009 19:34

Inte än, är det någon du har på fejjan så skicka henne genast till gruppen, vi är 14 nu några timmar senare, och vi börjar redan komma från olika släkten (3 medlemmar av de 14 är från min släkt samt så jag själv, så tio är helt främmande för mig sedan tidigare och vi har redan roligt! *skrattar* Jag får flytta med i en garderob om jag vill!).

http://bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Annelaja

9 december 2009 23:16

Skönt att höra att det finns fler som jag. Jag har redan som 40plussare en förmåga att börja konversera alla möjliga typer jag möter, gamla farbröder och tanter, eller dotterns kompisar (hon tycker jag är pinsam). Favoriterna är olika typer av byggjobbare. Alla som inte är hundrädda kan jag passa på att miljöträna hundarna på. Vi har åkt skylift, hoppat omkring inne i containrar, klättrat på traktorer och hängt omkring slamrensande kommunjobbare eller personalen som lagt om vägbeläggningen på Luleås gågator och kört cobraborrar så det stått härliga till. Så attackera folk, det är jag riktigt bra på. Don´t mind the dog - watch out for the owner.
Fortsätt konversera folk - smalltalk behövs verkigen mer av i Sverige!

 

MiA

10 december 2009 07:14

Aha, PALO'SAR...jag känner med plus hans familj :)
Men jag tror inte han har facebook eller ens dator *osäker*

Passar då på och önska en dag i allafall!

http://min-tankebok.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...