Alla inlägg under april 2011

Av Gitte - 29 april 2011 20:10

Rensar ut brutna rullar. Några är halva, andra är i stort sett hela, öppnade för fotografering.

De flesta varianter har jag mer av än det som ligger ute. Dvs, alla med undantag av Hildesian.

Har lagt dem på lågt utrop och på hyggligt, eller kanske mer än hyggligt köpnu.

Passa på om du skall ha till pyssel!

                         

Av Gitte - 29 april 2011 19:22

  

En riktigt bra väska skall inte underskattas. Jag använde väska alltid alltid när jag var ung, under det ljuvare åttiotalet. Gärna stora och lågt hängande, med LÅÅNGA axelband.

Jag slutade använda väska i början av nittiotalet. Då hade jag en svart Ferrari-väska med nitar, ochså den med långt axelband. Den låg i min bil när jag satt på en marknad och målade barn till clowner och zebror och dinosaurier. När brandkåren kom tog det mig lång tid att upptäcka att det var MIN bil de stod och släckte. Och att det var ett rent under att bägge herrar och sammanlagt fem barn inte hade kommit upp i hastighet för att det var det enda som hade sparat deras liv.

De hade aldrig hunnit stanna innan den gamla luftkylda folkabussen hade varit övertänd annars.

Brandkåren pratade om änglavakt. Och nog var det så, för sekunderna efter att alla kommit ut stod lågorna flera meter upp genom alla fönster.

Men min väska låg i.

Och jag hittade inte dess like igen.

Därför blev det ingen väska förräns förra sommaren när jag sprang på den här på Gotland.

  

Den funkar.

Den är lagom färgglad och axelbanden är tillräckligt långa. Den skall gå så att jag kan greppa själva överdelen en bit nedanför höftbenet, strax nedanför halva låret med. För det var där vi hade våra väskor, vi som inte använde gobelänghandväskorna som jag visar ett ex av överst. Den åker ut på tradera. De har aldrig varit min grej. Väskor som man håller i handtag och inte bara lyfter upp över axeln och sen glömmer att man har med.

Av Gitte - 29 april 2011 09:15

 

Mormors underverk väger nu 3800 gr och är 2 veckor och 2 dagar. Och oj, har hon inte varit här hela livet?

Vad fort man liksom bara vänjer sig och gör plats för en ny människa i en familj. Ja, du läste ju rätt, vi måste ju göra plats för henne här hos oss eftersom mamman i fråga inte är mer än 16 år. Så några år till få vi nog räkna med att husera dem. Mammas gymnasiegång ut i varje fall, skulle jag tro.

Men just nu är hon en liten bebbe.

Som bara ligger där.

Och är bedårande.

Tänk om alla missar i världen hade blivit såhär bra?

Motstår frestelsen att gå ner och nypa henne i kinderna.

Skall ta och jobba lite effektivt istället.

Fast hon är allt bra fin. Det där gjorde hennes mamma riktigt bra tycker jag!

Av Gitte - 28 april 2011 13:49

Ett par riktigt rejäla frotteunderbyxor är varmare om rumpan än ett par tanga. Tangorna kanske vi inte riktigt minns idag, men vi som växte upp på åttiotalet minns dem väl i varje fall? De som var lågt skurna och som hade en tråd i sidan.

Sådana här minns jag också från min uppväxt:

  

Liksom föregångarna till tanga.

Fast när mormor fick välja fick jag sådanahär istället:

 

Mormödrar använde sådana här:

 

Och mammor såna här:

 

Eller såna här:

  

Faktum är att de är ganska magiska. De drar liksom ut sig i sidan och blir kortare på höjden när man tar på sig dem.

  

Gör inte misstaget att tro att det där är ungflickstrosor på bild. De är stora. Lagom för vilken dam som helst.


Men en sak som är helt tveklöst.

Förpackningarna var finare förr:

Kallingar? Jovisst kan ni få se några sådana med.

               

Av Gitte - 28 april 2011 07:52

    

Jag tror ärligt talat att de flesta som känner mig sedan tidigare tror att jag har fått mer än en skruv extra lös sedan sist, där jag sitter med mina gamla knappar, tapeter och övriga gamla lagervaror. Både vänner från "förr" när man var ung, från småbarnsåren, från skolor och arbete etc. En gång i tiden hade jag nog ett jättedriv på olika saker, antingen när det gällde att vara värst, eller umgås med de värsta, eller när det gällde att utbilda sig och jobba med det jag eftertraktade; med människor och vård och behandling etc. Jag kan liksom aldrig vara lagom tror jag...


Många år var det jobb, jobb, jobb och åter jobb och studier, och sen slutade jag nästan helt att odla sociala privata arenor.

Vaddå, jag jobbade ju?


Började läsa på högskola halvtid upptill; om mina barn tog tid så tog skolan inte mindre tid och sen var det förstås en separation med deras far, och ännu mera jobb och skolor efter det. I sådär tio-femton år var jag mitt jobb. Jobbet och mina utbildningar var mitt identifikationsobjekt. Det som fick jorden att snurra. Det fanns alltid något nytt intressant att förhålla sig till...


"Hej, vad jobbar du med nu för tiden" var nog min älsklingsfråga när jag träffade någon jag inte hade sett på länge. Vaddå, jag var ju mitt i mitt jobbliv och stretade mot en pension som hette duga.


Sen kraschade jag.

Eller blev klok.

Eller blev inte riktigt klok.

Jag vet inte vilket ärligt talat.


För jag gick där och glanade på alla de där skulderna man kunde ta sig för att man hade jobb, och prylar och bilar och började räkna på vad det kostade att leva så jobborienterat. Det var ju inte klokt... En extra bil i familjen plus några hundra för att ta sig fram och tillbaka, jobblucher var inte gratis och barnomsorg... fan det kostar ju nästan en halv lön att jobba?   


Började längta till landet igen. Tja, det var där och då jag tog vid där jag började en gång i tiden.... jag måste haft det i bakhuvudet hela tiden, efter att ha läst "Humanekologi" på Katrinebergs folkhögskola på åttiotalet. Men nåja, ett par hästar och lite smådjur senare stod det klart för mig att ett hårt lantbruksliv liksom inte var min grej. Jag var aldeles för stadsinfekterad för att liksom kasta mig in i det dygnet runt. För bekväm. Säg vad ni vill stadsfolk, vi/ni vet fan inte vad jobba är, om man jämför med bönder. Chezuus, vill inte byta med en bonne. Och han inte med mig så det går på ett ut.


Jag jobbade emellertid ett par år till och sen stod jag plötsligt utan jobb en dag, när pengarna tog slut på vårt Fountain house. 


Kände nog att schemalagd arbetstid på ett behandlingshem var lite överkurs, jag hade redan slängt bort de storas småbarnsår på det liksom... Då en gång i tiden när jag trodde att barn skulle vara barn för evigt och att man kunde ta igen allt SEN. Jo, tjena. De växte och blev stora. Och jag ville inte missa fler. Så jag gjorde det jag kände till, pluggade lite till. Men jag fick i varje fall åka hem till min egen säng varje kväll.


När det läsåret tog slut fick jag panik. Skulle jag plugga mer nu? Tja, sambon var inte riktigt nöjd med läget.... Plugga och Gitte betyder ärligt talat fullständigt uppslukad från jorden. Det är det roligaste som finns... jag kan ägna dygnet runt åt det och sen kan jag inte prata om något annat rästen av den perioden, än just arbetet jag håller på med. Jag kände ändå där och då att nä, barnen växer ifrån mig nu... min sista uppsats kan jag ta senare, en annan gång. Nu måste jag andas lite så jag öppnar en barnsecondhand *fniss, nu var jag rolig, att starta barn-s-h är INTE att andas*.

"-Tror fasen att ingen handlar secondhand när det inte finns lättillgängligt"... tänkte jag, tra-la-la.


Den biten är ju historia nu. Åtminstone för mig, men min gamla barnsecondhand lever ännu, fast under ledning av Camilla. Jag var förrästen där och köpte hela mitt barnbarns 50-storleksuppsättning som mitt barnbarn kommer att behöva. För en femhundring.

Tänk er, en hel garderob med allt ett spädbarn behöver i klädväg en hel storlek med härligt fina, vackra, kläder av god kvalitet, och rolig design, och dessutom redan förurlakade på miljögifter!! För en 500-lapp!! KAN DET BLI BÄTTRE??? Jag tycker personligen inte det. Att det blir billigare att köpa plagg som innebär att hon i späd ålder lagrar minimalt med miljögifter i sina fettvävnader är en otrolig lyckad kombination.

Men det var bara en parantes. Och här kommer ett reklaminslag: Handla secondhand, det vinner inte bara du utan hela jorden på, och inte minst dina kommande barn och barnbarn, halleluja!


Men det var i det sammanhanget jag började förstå att många som har lagt ner sina affärer och gamla handlare står med sina lager kvar och inte vet vad de skall göra av dem.

Samtidigt produceras det nytt och nytt och nytt, varje minut och varje sekund står det fabriker runt om i världen och bara spottar ut nya produkter....

Tanken är fan svindlande!

Sanslöst!

Och mycket av det blir inte ens använt någonsin utan går direkt till destruktion.

Sanslöst???

Bara förnamnet.

För varje enhet som tillverkas utgör en resursförbrukning. I form av råvaruframställning, förädling, produktion, transport etc. Och sen blir det inte ens använt? Har vi ekologiskt råd att leva så? Nä, eller hur??  


Jag tror att det är en enkelt logisk ekvation som måste till. Det går liksom inte att springa iväg och säga att:

"Snälla herr Fabrikör, kan du vara snäll och minska din produktion?".

Det är det ingen som kommer att göra.

Vi konsumenter måste välja var vi vill handla, vem vi vill gynna, och hurdan produktionskedja vi vill gynna.

Därför måste vi börja köpa både bananer och sytråd mer medvetet än förr. Och förbrukningsvaror och annan konsumtion.

Vi måste lära oss att stå över en del av tidskrifternas trendpåverkan som innebär att vi köper nya möbler tre gånger så ofta som vi behöver. Som innebär att vi slänger utan att slita. Och vi måste börja se över hur vi kan använda varor tills de är uttjänta. Dvs, inte tills de är omoderna. Vi måste sluta med vår lustkonstumtion i större skala... annars tar vi kål på vår egen arts framtid här och nu.


Konsumentmakt.

VI måste vara de som tvingar dem att dra ner både konsumtionshets och produktionstakt.

Genom hur vi konsumerar.


Att design och kvaliteter var bättre och finare förr, är väl bara en bonus? Bara titta på gamla knappar. De var vackrare förr. Och de kom inte alls från hong-kong och asien som idag, utan från sverige och england och tyskland. Varför finns de inte kvar idag, dessa knappfabriker?

Handen på hjärtat:

Blusen saknar en knapp. Vad gör du?

Byxornas dragkedja har gått sönder. Vad gör du?

 

Av Gitte - 27 april 2011 23:29

Har bankat in powern några gånger idag inför traderas bloppis 2011. Då fick jag samtidigt mätt igenom och sorterat ett gäng knappar som jag inte har lagt upp tidigare eller ens gått igenom. Det blev några varianter. De flesta lite exclusivare knappar som jag endast har i ytterst fåtal. Se nedan. Eller se flera i min traderabutik, under auktion. Det bör ligga sisådär 82 varianter knapploter, med en härlig fyndchans till symboliskt pris.


                                                                                                                                                                     

Av Gitte - 25 april 2011 12:06

Det är är ju ingen farmor-mormorblogg. Kommer inte heller att bli det. Men ett och annat inlägg får ni nog stå ut med.


Igår strålade syskonen, dvs min älsta son och enda dotter, samman med sin avkomma som har två veckor emellan:


 

Här sjunger de högt i kör. 


Mina Metalbabies i Metal-couture.


Holly i sin motörhead-body (som jag inte kunde motstå när jag sprang på den...det stod ju nästan Holly på den...eller kanske rättare sagt; "Hollys Pappa").

 


Minnas tattoo-body är ritad av sonen, som ju är Hollys pappa...

 


Och mitt mormors-farmorshjärta bankar för villt! Åh, vilka fina små barnbarn jag har!! De är ju nästan lika fina som mina barn... fast finare! Äsch, ni förstår??



Av Gitte - 20 april 2011 15:19

Någon kanske minns att jag höll på med en rumsrokad för ett litet tag sedan. Dottern som ju skulle nedkomma med en liten behövde vårt sovrum på nedervåningen. Altså. Att få ett besked som innebär att man har ungefär två månader på sig att styra om sin vardag rätt rejält kräver sin man. Eller kvinna. Eller familj.


I vårt fall fick vi stuva om fyra rum för att få en vardag som funkade för oss alla utifrån de skiftande utifrån de angelägenhetsgrader av behov som uppstod... vi är nästan klara. Inte riiiktigt men det tar sig. Och förra veckan hade jag ÄNTLIGEN fått FÄRDIGT på mitt arbetsrum så att jag bara skulle ha upp ett par hyllor till så var mitt rum klart. Och det var JÄTTEFINT här i tisdags. Fanns inte ett dammkorn. Inte en grunka låg fel. Hela golvet var helt tomt.

Och sen envisades min dotter med att få barn.


Nu ser mitt rum ut såhär.

För att ni verkligen skall förstå vidden av förfallet så skall ni få röran från en vinkel till.

  


Här har jag gått och lovat mig själv att varje gång jag plockar fram något så skall jag stoppa tillbaka det efter mig direkt.

Det har jag gjort. Jag har varit jätteduktig.

Till i måndags denna veckan, när jag började försöka komma ikapp flera dagars packningar av beställningar.

Och så blev det sådär.


Så lätt var det att sabotera ordning. Fjärilseffekten slog till. En liten liten förändring i initialbeteendet gav en oförutsägbar effekt...

De flesta anekdoter har en sensmoral, så har förstås även den här. Sensmoralen måste ju bli; VILL NI INTE HA DET STÖKIGT PÅ ERA ARBETSRUM SÅ SE TILL ATT ERA UNGAR LÅTER BLI ATT HA SEX!! Eller hur???


Ps, Om några timmar så hoppas jag att jag kan ta foto på ett HELT rent och färdigstädat golv...

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards