Eller ja nästan. I varje fall får hon egen ingång. Vem skall nu släppa ut hundarna innan det är läggdags?

Eller sätta på kaffe hela tiden?

Eller tjata lillebror i säng?

ELLER spela musik för mig hela dagarna?

ELLER fråga vilken tid hon måste vara hemma?

Fast sno mina loppisfynd kan hon. Inte bara det här. Hon har gått och pekat ut tavlor också med hotfull blick.De har inte kommit upp ännu. Sitter fortfarande i mitt sovrum. Men hon sneglar illavarslande. Tror jag får lägga dem under madrassen ikväll om jag inte vill ristera att de är borta när jag vaknar..

Se här. MITT loppisfynd! Bildbeviset:

Hon har redan övergivit oss för idag. Gått ner till sitt rum. Sagt godnatt. Med sina böcker. Och stängt in sig i sin egen ensamhet.

Jag tror att hon njuter!

Och tja, när saknaden blir för stor så får jag väl trösta mig med att hon bara finns våningen under mig. Och att det GÅR att gå genom vår nedervåning till pannrummet och in till henne; UTAN att behöva ta omvägen ut för att gå igenom ingången som är närmast henne. Och imorgonbitt blir det väl jag som får knacka på och fråga om hon vill ha lite kaffe... innan vi sätter igång och gör rummet riktigt klart. Det är mycket som skall upp och på plats.

Jag har under en tid försökt hitta en kollega. Vid två tillfällen har det varit på tapeten, tjejjer som jag har kunnat tänka mig att jobba ihop med och att driva en verksamhet ihop med. Men det har gått om intet i sista ändan. Det är för stort och för mycket pengar. Men då har hela verksamheten liksom ingått, och sorry, nej, mina skötebarn är inte gratis. Inte sidoverksamheterna i varje fall. Det som är mitt liv och min passion.

och...

Mina gamla lagervaror. Whatever de är. Men förstås, knappar och tapeter i första hand.

Men... det var ju inte det jag skulle göra från början. Det blev inte som jag hade tänkt. Inte alls. Ganska långt därifrån. Min dröm var det här:

Det var ju DET som var min dröm. Det jag ville göra? Trodde jag? Det är ju DET HÄR som ÄR Bortbytingen. Inget annat. Men sen blev det en miss på vägen. En liten. Fast en stor.

Jag hade en enda sak jag abslut ville ha.

En enda butiksinventarie som inte inte var förhandlingsbar.

En LÅNG köpmansdisk av glas.

Med MINST 30 lådor. Och jag gav mig inte. Letade annonser på blocket under en lång tid. Alla var mindre. Upp till 24-25 lådor, sen var det stopp. Och ingen lika lång som jag hade innanför mitt pannben att jag skulle ha.

En dag lusläste jag varenda annons jag hittade på blocket när det gällde partier och liknande. Kunde jag inte ens ana att det fanns en på bild någonstans? Och JO!! DET FANNS! 1!! Och den var precis det jag sökte efter, den jag ville ha, den jag skulle ha, den jag måste äga. Hela mitt jag vibrerade, blodet fick fart och adrenalinet sprutade åt alla håll. ÄNTLIGEN hade jag hittat min disk! Och det i sista minuten kändes det som om. Mina verksamhetsplaner hade redan kommit långt trots allt.

Jag ringde damen. Kunde jag få köpa hennes disk? Fanns det någon möjlighet? Var den kvar?

Tja. Jo. Disken kunde jag få köpa. På ett villkor. Att jag tog allt. Hela lanthandeln. Alla varor som fanns kvar. Hon behövde få tömt. Det hade stått intakt sedan svängen runt 80-kröken och hade öppnat 1903. Och nu behövde hon lokalen till annat, även om det var tragiskt och synd och historia och allt det där.

Men.

Hon ville inte sälja till vem som helst.

Hur som helst.

Så var jag intresserad så fick jag komma och titta så hon fick träffa mig först.

Morgonen därpå satte jag mig i bilen ner till skåneland och skulle få se min disk. Visste inget pris på lagret. Men jag visste att jag bara måste ha disken, kosta vad det kosta vill. Whatever it takes.

Någon som är förvånad? *skratt*. Jag kan väl säga att min kära sambo nog blev det när jag kom hem och meddelade att jag hade lagt en handpenning på en lanthandel, dvs, inte bara en disk. Och med mig hade jag en säck med hopplöst omorderna badkläder från 40-70-talet. Han ruskade på huvudet när han såg bilder på vad det rörde sig om. Han hade inte föreställt sig detta överhuvudtaget. Inte jag heller. Inte kunde väl jag veta att jag skulle få stiga in i en lanthandel där allt låg kvar på hyllorna, varenda grunka, massor av varor från hela periodens gång? Väggar med tvistsömsgarn och lådor med tvistsömsmönter och gamlar virkmönster och underbyxor och kalsonger till en hel arme? Jag hade i alla fall fått min disk och det var ju huvudsaken.

Jag hade lovat att se till att de gamla grejjerna kom till nytta.

Jag visste inte om det fanns en marknad alls. Om någon ville ha. En del sorterade vi ut direkt och skickade till ett par museum. Att de skulle gå att sälja hade jag inte en susning om. Då.

Jag hade i alla fall fått min disk, att vi sen fick kuska fram och tillbaka ett par vändor och lägga hur mycket jobb som helst på att packa ner och frakta hem och packa upp och sortera var en baggis då så mycket energi som jag hade och snart skulle jag ju få öppna min ...

Barnsecondhand. Det jag EGENTLIGEN trodde att jag ville göra. Men ack vad mycket klokare jag skulle bli. Lita aldrig på dig själv Gitte. Lita aldrig på att du vet vad du egentligen vill göra för rätt vad det är så kommer det något i vägen som ger dig mycket mycket mycket mer än du någonsin kan drömma om. Det är vad jag har lärt mig. Och DEN biten vill jag fortsätta med. Gamla lagervaror. Stort tack till mig för att jag höll fast vid att jag skulle ha en gammal köpmansdsk. Stort tack till Ylva som sålde disken och hela lagret till mig. Det skulle komma att förändra mitt jag. Det hade jag ingen aning om då.

Men faktum kvarstår.

Jag hade en superbra ide och verksamheten var uppskattad och ÄR saknad. Många har nog gett upp att jag skall komma igång igen. Jag var så nära så nära att bli klar i slutet på oktober. Det är inte alls mycket jobb som återstår. Ett par dagars jobb är det kvar för att kunna öppna. Men jag får inte mig själv till det.

Därför har jag nu erbjudit bort den delen för en mycket ringa spottstyver, verksamheten och iden är nästan gratis och man behöver inte alls tänka på att köpa varken utrustning eller interiör, det finns redan på plats. Vi delar lokal men inte verksamhet, och hyran blir absolut mer än överkomlig. Det enda man förbinder sig till är att överta alla kundfordringar i form av tillgodokvitton, då jag vet att en del har sina kvar. Det är mitt enda krav. Sen om man vill fortsätta med tillgodokvitton eller ej lägger jag mig inte i, ej heller om man vill köpa direkt när man kommer in, eller vill gå över till kommission, eller vill utöka med vuxenkläder eller vad som helst. Den verksamheten förtjänar verkligen någon som vill ägna sig åt den och som vill engagera sig och vill ge järnet. Iden är superbra. Det är bara jag som inte är rätt person för den!

Vi skall fortsätta diskutera ikväll och börja titta på siffror. Håll tummarna för mig, eller för att någon annan kliver förbi och vill ta över det för jag .... har lite annat på gång nu! =)! Surprised?

Minns ni att en del av mina tapetvarianter gick åt i sin helhet i början på dec? Jag skulle nog inte skriva det här inlägget men jag tror att jag spricker snart... är urusel på att hålla vissa hemligheter och när jag nu fick en bild som glädjer mig så mycket som den här....

Minns ni min guld-bruna medaljong med lyster?

Såhär kan den se ut idag:

Jag sitter och gapar. Den är underbar. Jag visste det förstås hela tiden. Men *pekar upphetsat allt jag orkar* Titta!! Titta!! Titta!! från en pissblogg i sverige till det där?? *pekar igen*.

Vill ni se vilka sorter som gick åt i sin helhet? Det kan ni se här.

With all my love, thanks for very good and nice contakt I am very very happy and pleased! Love to see my /well, yours now, of course/ wallpapers like this!

SLUTSÅLDA: nr 4. nr 8, nr 13, nr 14, nr 19. Nr 28. Nr 29. nr 39, nr 42, nr 45, nr 55.

Bloppisinlägget med dekorband hittar du här.

Jag sitter och överväger om jag skall avlägga några nyårslöften eller ej i år. Jag är tudelad, vissa år har jag lovat massa konstiga saker som jag sedan bryter, andra år har jag skytt allt vad nyårslöften heter och inte avgett några, snarare tvärtemot, värjt mig mot tanken som med värja ungefär.

Fast i år går jag och grubblar på några olika alternativ.

1. Jag har ju under året tänkt ta en mans efternamn. Det var ju min och sambons tionde år ihop men tja, något giftemål har han inte kunnat komma till skott med. Då kan jag ju känna att tåget gick och jag överväger att ta min fars efternamn istället som traditionen borde ha bjudit på om mina föräldrar hade kunnat göra rätt -mätt med tiden jag är född i- från början. I så fall blir jag en Lindgren framöver. Eller en Palo Lindgren. Eller en Lindgren Palo. Hm, det är dagens fråga tror jag. Kanske inte platsar som nyårslöfte ändå?

Iden skrotad som nyårslöfte!

Nästa förslag är roligt, blir inte svårt att hålla utan tvärtom en sport?

1. I år skall jag inte köpa ett endaste klädesplagg där man inte kan sätta ordet KNALL- före färgen. Dvs, inte knall-grått och knall-beige eller knall-svart. Utan knall-grönt, knall-lila, knall-rött knall-gult och sånt? Visst låter det skoj att faktiskt blanda alla färger i illiga färger ett helt år? *he-he*. Lockande alternativ!

2. Jag skall städa i min blogg. Och sluta skriva gnälliga inlägg. Och faktiskt vara mer fokuserad med vad jag vill ha den till. Gamla grunkor. Inte massa personligt dravvel. Ochså ett lovvärt initiativ.

3. På facebook skall jag göra som andra. Skriva myyysiga gulliga inlägg. Berätta vad vi äter till kvällsmat. Undvika politiska inlägg. Sluta kritisera folk eller inte folk, men beteenden som att man konsumerar ihjäl hela världen och att man skall bojkotta coca-cola och sånt? Och framförallt skall jag i så fall undvika allt vad svordomar heter och heta diskussioner med mina barn. Heta? Ja, vi har skitroligt på fejjan, folk tror inte att vi är riktigt kloka. Jag har barn som mellan varven är ena riktiga ärtiga umgängeskonstnärer som kan förgylla tillvaron för de flesta, även för mig. Men undrar vad folk tänker? Ex alla de jag har på vännerlistan som egentligen inte känner mig, när de ser mig i färd med att leka som om jag vore 14?? Sånt borde jag sluta med helt. Få tillbaka min vuxna värdighet. Får fundera över om vuxen värdighet är något att ha egentligen först bara...

Det var tre förslag från mig till mig som nyårslöfte. Jag kan nog komma på fler. Någon annan som överväger nyårslöfte?