Direktlänk till inlägg 14 mars 2010
Har haft en härlig dag i lokalen, med härliga möten och givande diskussioner och två inlämningar som hette duga. Verkligen jätteglad, mer om det i kommande inlägg. När jag stängde var jag tvungen att åka om Ica i tvååker, förstår inte hur vi bär oss åt hemma hos oss, men mjölk hotar ständigt med att ta slut. Inför helgen laddar vi extra, förstås, bara för att det skall räcka till måndag men tja, finns det mycket tar det nog bara fortare slut?
Kommer fram och ställer bilen på parkeringen. Synen av min gamla lokal grinade illa mot mig och tog mig direkt tillbaka till den gången. Jag kände nästan hur svårt jag fick att andas. Men vad är det här, varför nu igen? Jag kommer aldrig att glömma den dagen vi upptäckte att någon hade roat sig med ett av skyltfönsterna. Huvva. Jag minns paniken som om det var igår.
Tre stora skyltfönster. Specialbeställda kasetter med 3-glas Även om man bara går igenom det första så får man byta ut hela. De är INTE billiga. Det vet jag.
Jag skulle vilja förstå skälet. Idag är lokalen tom. Men sist det begav sig tog man den första rutan, den som finns före de tre. Jag hoppas eller tror att man inte förstod att det inte fanns någon annan som tog betalningen för en sådan vandalism, än den som hyr en lokal. Idag är det förstås fastighetsägaren som får ta den, då den är tom. Men hade det funnits en hyresgäst i lokalen, så hade den fått stå för rutan. För mig var det en fullständigt katastrof. Bara självrisken låg i nivå med nästan en hel månads försäljning, men alla andra utgifter skall in ändå. Det fanns inte en suck att jag skulle mäkta med det. Jag minns ännu hur det ekade i skallen:
-Hur fan skall jag få råd med det här, hur fan skall jag få råd med det här?
Att se den här nya vandaliseringen tog mig tillbaka i tid och rum, till den dagen det var jag själv som fick börja dagen med att sopa glassplitter. Minnet smärtar mig än. Då förstod jag inte vad jag hade gjort för att förtjäna det, idag finns det väl ingen som kan ta det så personligt som jag gjorde då (eftersom det inte finns någon hyresgäst). Men i min skalle fladdrade det runt, var det något jag skulle förstå, något jag gjort fel, någon jag hade retat eller ville man säga mig något med det här? Jag förstod inte alls, och jag hade absolut inte förväntat mig att det var något man gjorde för att det var skoj. För det är det väl ändå inte, säg? Jag kan inte se någon vidare mening men vill gärna tro att en sådan finns. Annars är det jävligt tråkiga pengar det kostar som drabbar enskild individ.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|