Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat ihop ännu för säsongen. 

-Hej, sa hon. 
- Godmorgon, sa jag, egentligen förvissad om att det inte var morgon längre men min dag hade inte riktigt börjat. Jag hade gått upp och sen kom mitt veckosamtal per telefon med min jehovaskontakt som heter Anette. 
- Varför sitter du här och gömmer dig, frågade jag, kom du inte in för att du visste att jag pratade med Jehovas vittnen? Jag skojjade lite med henne. Men hon ba, tittade på mig som man skulle sett på ett ufo. 

- Jehovas vittnen? Har du besök av Jehovas vittnen? Har du bjudit in dem? 

- Nej, sa jag. Vi pratar ju bara i telefon. 

- Pratar i telefon? upprepade hon som ett eko men ett något oförstående sådant samtidigt som hon ruskade lite på huvudet. 

- Ja? sa jag lika oförstående. Vet du inte att jag gör det? 

- Nej? svarade hon. 

- Det gör jag, sa jag. 

- Varför? sa hon. 

- Men det vet du väl, sa jag? 

- Nej? sa hon lika oförstående och nu något skeptisk. 

- Men det har jag ju gjort en gång i veckan i snart två år, sa jag. 

Nu. 

Gapskrattade. 

Hon. 
och jag ba, såg nog helt nollställd ut. 
- Men vet du inte det? sa jag? 

- Ne-ej, sa hon och skrattade lite tll. 

- Men det gör jag, sa jag. 

Nu. Var det lite som om femöringen höll på att falla på plats. 

- På riktigt? Gör du det? 

- Ja, sa jag. Det gör jag. Det har jag gjort varje vecka i säkert snart två år. 

Nu såg hon helt blank ut. Helt nollställd. Lite som om jag skulle ha erkänt att jag hade landat på mars och just kommit hem från min rymdfärd. 
- Nä. Sa hon. Det gör du väl inte?? 

Nu ska det ju tilläggas att som jag sa, vi bor grannar, vi hörs dagligen, vi ses dagligen. Hon är här dagligen och hon hade inte hört ett enda ord om det här. Det hade jag inte ens tänkt på att nämna. Det var typ lika oväntat för henne som om jag hade sagt att jag går på strippklubb och hänger i swingerskretsar att jag skulle prata med Jehovas vittnen varje vecka. Reaktionen blev förstås därefter. Och naj, jag går inte på strippklubbar och hänger inte i swingerssammanhang. Det händer inte. Men samtal med Jehovas vittnen händer. På riktigt. Jag fick visa min samtalshistorik för att det skulle ramla in för henne. Ett bevis på att det är sant. 

Sen fick vi ett himla intressant samtal som följde på det, dottern och jag (hon är en fantastisk samtalpartner, en mycket varm och klok ung kvinna som är bra på att nyansera och öppna sin livssyn som kan se saker från olika perspektiv. En person som älskar alla sorters människor och ser det goda i alla. Det är alltså ingen självgodhet på grund av några uppfostringsresultat jag sitter och klämmer ur mig, hon är bara sådan och dessutom tror jag inte på att barn växer upp och blir resultat av sin uppfostran; utan varje individ är sin egen person och kan fatta sina egna val när föräldrar har slutat att hindra deras utveckling med massa regler eller bristande bevis på tillit och kärlek. Den förälder som skryter över sin uppfostran som ett svar på varför deras barn blev framgångsrika förnekar bara sitt barns egna personlighet och prestation, inget annat).  

Ok, hon tycker att jag är komplett galen men förstår nog nu att jag inte är på väg att gå med i Jehovas utan att våra samtal mest bidrar till att öka min förståelse för religionsfilosofi och livsfilosofi och att jag lär mig otroligt mycket av de samtalen, de nyanserar även min syn på människor som väljer religion i sitt liv. Och inte minst så har jag under årens gång fått en stor förståelse för hur man ser på olika saker inom Jehovas egna community, att livet ofta är svårt för dem och att de faktiskt får utstå väldigt mycket fördomar och ett fruktansvärt agerande från människor som använder massor av olika sätt att avvisa dem på när de vill förkunna sin tro. 

Låt oss bryta ner lite vad de egentligen gör när de kommer till dig, skriver ett brev eller ringer upp. Jag har sett massor av inlägg i sociala medier som handlar om olika "kreativa" sätt att "tillintetgöra" ett Vittne från Jehova. 

My god. Wow. Jisses vad duktiga folk är som lyckas att komma med en "smart" punchline till en person som egentligen bara vill en enda sak. Att ge dig det bästa, vackraste och dyrbaraste de har. Det de gör kan du egentligen likna med en rik affärsman som går runt på bostadsområden och ger bort en pung med pengar. Det är förmodligen det han håller dyrbarast. Pengar. För ett vittne är det deras tro. Det är det dyrbaraste, viktigaste och vackraste de har i sitt liv. Och så står de där och är villiga att dela med sig av det med just dig. Och då ska vi lägga till att många av dem rent socialt kanske inte alltid lever i den yttre världen i särskilt stark ställning. Men vi vet ju alla hur "han är med i jehovas" stigmatiserar en person (jag älskar Goffmans teori om stigma men det kanske jag kan prata om en annan gång men sensmoralen är att stigma ALLTID skapas av omgivnigen och det gäller i synnerhet för dem i Jehovas vittnen). Är man med i jehovas vittnen så tror jag att man alltid i samvaro med människor utanför församlingen måste vara beredd på underkastelse och på förtryck och att människor visar förakt och avsky. Det är alltså den personen som står utanför dörren, redo att ge dig evigt liv och massor av kärlek och sen kommer det en dumpkoff som tycker att de gjort något bra när de lyckats att göra det närmast förväntade, att håna, och förtrycka och tillintetgöra eller till och med hota med våld. Men hallå? Hur cool på en skala är du egentligen din lilla j*vla mes och ynkrygg? 

Låt mig ge dig ett tips på hur du ska göra det värdigt, schysste, snällt och bäst för alla och dessutom så slipper du att inse att du är ett arsle i efterhand när femöringen trillat ner. 

Scenario; det ringer på dörren. 
- Hej, vi kommer från Jehovas vittenen och undrar om du har tid att prata med oss? 
- Hej, Nej tyvärr, jag är inte intresserad men jag önskar er en god fortsatt dag och lycka till hos någon annan. 
Tio spänn på att de tackar för vänligheten och går. 

Du får ett brev: 
- Oj, ett handskrivet brev, vem kan det vara från? 
- Jaha, jehovas. Jaja, synd att de la ner både tid och pengar på mig. 

Sen kan du slänga det och gå vidare med din dag och sen är det över. Du måste inte kasta dig över sociala medier med ett inlägg om detta hemska tilltag att besudla din brevlåda. Du bevisar bara att du är komplett idiot rent ut sagt. Sitter du och ojjar dig över reklam från Lidl också fast att de egentligen borde veta att du bara handlar på Willys?  

De ringer: 

- Hej, mitt namn är Olle och jag ringer som Jehovas vittne till dig. 
- Hej Olle, tyvärr, jag är inte intresserad men jag önskar dig en god fortsatt dag och lycka till hos någon annan. 

Sen kan du avsluta samtalet. 

Det var inte ens svårt, eller hur? Och du behövde inte fläcka ner din egna personlighet genom att bete dig illa mot en person som egentligen inte gjort dig något ont. 

Jag la inte på när Anette ringde till mig första gången och vi har sedan dess haft timlånga otroligt givande samtal där vi lär mycket av varann tror jag. Vi kan jämföra våra världar, hur vi ser saker och ting, vi diskuterar världsläget och väldigt underliga saker och vi har också delat faktiskt personliga och smärtsamma saker med varann. Jag har fått en något nyanserad förståelse för hur man kan resonera inom ett samfund för att någon ska utesluta en församlingsmedlem, vad det innebär för familjen, synen på homosexualitet (som egentligen inte alls var så nattsvart som jag trodde men det kanske är individuellt) och liknande. Jag ska inte säga att jag delar uppfattningarna men jag har hört hur man resonerar inom församlingen och jag hajjar att det är hårt att både vara de som skär av och den som skärs av från sin familj och sin församling och att det är en obeskrivlig orättvisa när individer bara vill ha rätten att äga sitt eget liv och att stå upp för sig själv men är man i den situationen så tror jag också att man vet att det är en del av valet och att få blir överraskade för att det händer. Men jag vet också att det faktiskt finns föräldrar som har någon form av kontakt med sitt barn ändå fast inte i församlingssammanhang. Att allt inte alltid är svart eller vitt. Ens för dem. Men det är väl kanske just det här jag har svårast för att ta till mig, hur man som förälder kan utesluta sitt barn oavsett vilka livsval den gör eller vad den gör av sitt liv för i min värld, äger ingen förälder sitt barn eller rätten att påverka sitt barns val. (Det befriar också samtidigt lite, jag köper inte inte heller den pålaggda föräldraskammen när ett barn inte gör det förväntade eller begår exempelvis ett brott). 

Så ja, samtalen berikar mig och jag får tänka tankar jag annars inte hade tänkt, utforska områden jag inte hade utforskat annars så jag uppskattar våra samtal och kommer fortsätta med dem ett tag till. Jag får inbjudningar till församlingen ibland men har inte tackat ja till dem och det kommer jag inte heller att göra för jag kommer aldrig att viga mitt liv åt någon församling. Tror jag på gud? Ja, absolut, det gör jag. Och jag tror också på det goda hos människan och att det skall segra till sist. Människan är inte en fördömd art på något sätt och med det vill jag säga att jag även tror på evolutionen (och det var ju lite humoristiskt att vi just denna vecka fick en nobellpristagare som  bidragit med nya metoder och kunskaper inom evolutionsteori samtidigt som vi fått en person på en andra vice talmanspost som sägs föneka evolutionsteorin. In ya face, mam). 

Nu när du har läst det här så hoppas jag att du vill göra bättre nästa gång du träffar någon från Jehovas vittnen. De är också människor som förtjänar respekt som alla andra och du vinner inte ens en fiol på att vara ovänlig mot människor du inte känner, i synnerhet när de bara vill dig väl. 

Och om du gillar handskarna på bilden så hittar du dem här i min traderabutik. Från gammal butik och de är allt från 40-60tal. Finns flera färger, några varianter är fodrade. Underbart fina och till bra pris tycker jag. 

 

Anders

3 november 2022 08:21

Tack för ett fint inlägg!
Jag har samtalat en del med Jehovas Vittnen, även om det nu var några år sedan senast. Det är viktigt att vi kan samtala med varandra trots skillnader i religion och livsåskådning. Man lär sig också något om sig själv, när man lär sig om hur andra tror och tänker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...

    Spå med knappar? Jag är sen på bollen. Ramlade över boken "The secret" så sent som igår mer som en följd av att jag nyss sett serien Skam, som jag tidigare inte sett men i tredje säsongen så fanns det ju en mängd referenser till "the secret"...