Direktlänk till inlägg 9 september 2009
Jag är allätare när det gäller musik. Nästan i varje fall. Så länge det inte stavas d.a.n.s.b.a.n.d Det är jag dock allergisk mot och det får mina öron att falla av; försök inte övertala mig om annat, är du snäll.
Lars Winnerbäck njöt jag gärna av ett par år innan han blev stor och stark och Lasse med folket, men där någonstans tappade han dock mig. Min dotter däremot har under alla dessa år varit såväl en stor Lasse Winnerbäck -fan och dessutom snott alla mina gamla skivor. De som var lyssningsbara. Men nu gör han något som talar till mig igen, och jag gillar det. Jag uppskattar dock att höra att flera som gillat hans storhetstid förefaller att vara tveksamma till den. Men frågar ni mig, är den inte bara lysande. Texten är helt underbar. Och jag innbillar mig att det här kan vara en text som tilltalar många som i likhet med mig har ungefär samma känsla. Av att vara en adhd-prospect in the middle of the chaos of life, ungefär.
Älskar texten fullkomligt:
Mellan ljuset, och åskans dån Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick Om du var på väg hit, eller härifrån Det tysta ekot är av ett slag för sig Det kommer ensamt, om det är nåt att ha Vad du än gör ta inga råd från mig Jag vet, de fungerar inge bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård Jag måste ha träffat, din frekvens Diskanten var svagare, diktionen mindre hård Det var som att tonen, var en väns Det är lätt att se hur sjuk man en gång var När såren läker, och regnet känns Gör din tolkning, häll mig full med svar Rita figurer, och dra en gräns Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati [Eller jo det gör jag visst] Inga kan ta fel på varann som vi Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra Jag får liksom ingen ordning på mitt liv Det kan va så förfärligt, det kan va så bra Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|