Direktlänk till inlägg 12 juni 2009

Studentdags för bröderna Natt och Dag.

Av Gitte - 12 juni 2009 12:14

Nu har de baske mig gått ur gymnasiet mina två små godingar. Jag är en mycket stolt och glad mamma idag.


Först var det dags för den äldsta som gick ur hantverksprogrammet. Klockan 14.00 var det dags. Vi stod länge och väl och väntade på Borggården inne på fästningen där de hade inmuntigat en femrätters medeltidsmiddag. En stund efter utsatt tid, stegade de äntligen ut under högljudd, härligt roligt skränig sång. Långa rader av vita studentmössor och... men vad var det? En svart "läder"mössa mitt i alltihop??

Bara lugn, han var min. Och jag har gjort han aldeles själv (okejdå, med lite bistånd från hans ack så stolta fader förstås! =)! ). Motvalls som vanligt. Tror han brås på sin mor. *skratt*. Givetvis en protest under humorflagg, och inget annat. På hans sedvanliga sätt; varför göra som alla andra när man kan ha roligt medan man gör det? Det kom fram flera äldre herrar och kände på honom och hans hatt och skrattade gott, så han hade visst väckt lite munterhet. Han var lite förtruten över att han inte kommit på iden i tid, för då hade han gjort kepsen själv istället. Det hade varit en typisk Benny-grej, men han satt länge efteråt och kollade in momenten och insåg att en sån keps gör man på ett par arbetstimmar. En enkel match för någon som just avverkat tre år som skomakarlärling!


Klockan 15.00 var det dags för nästa son. Vi samlades åter på gården på Ljud-och bildskolan där han tillbringat sina senaste tre år. Under icke helt samstämmig sång, men absolut städat och vårdat kom nästa son ut:


Tja, som ni ser, hans vildväxta glesa skepparkrans satt kvar, precis som han lovade för 93 dagar sedan. ("Jag skall inte raka mig förräns dagen efter studenten"). Det innebär att jag snart får återse honom antingen renrakad eller åtminstone ansad snart igen. Bye bye Robinson Crusoe. Givetvis måste han också göra saker och ting på sitt eget sätt, fast så elegant det går.


De här två bröderna har alltid varit natt och dag. Det skiljer lite mer än ett år, en är blond en är mörk, en är tunn en är grövre, en är nattmänniska, en är morgonmänniska, en kämpar för tillvaron en glider genom den, tja, det finns bara två saker de egentligen har gemensamt. För att inte säga tre. Sin mor och far och sin uppväxtmiljö, som formade dem helt olika utifrån sina förutsättningar under samma villkor. För en sak skall gudarna veta, att just dessa barn har lärt mig att man INTE skall vara rättvis mot barn om man tror att rättvisa är att alla barn i en syskonskara skall få samma saker. Sådär höll jag på några år, fick en en grön så fick den andra en blå. Tills jag insåg att mitt rättviseskapande hindrade att de bägge fick det de behövde. Först när jag slutade vara milimetersrättvis så lägrade sig lugnet. Något som dock glädjer mig mycket, är att dessa två herrar som delat rum under många år, som har slagits så att strån och stickor rök, fortfarande fungerar som ler och långhalm. Under torka separarer de och drar åt olika håll och olika kamratgäng, bara för att i nästa period vara de bästa vänner. Att få uppleva syskonsammahållning eller brödraskap i den här utsträckningen mellan två så olika personer är en ynnest. De här två herrarna kommer alltid att ha varann! Jag älskar er bägge. Och ni är bägge -inkl resterande syskon- mina favoritbarn, det vet ni! Var och en på sitt sätt.


Nåja, vi drog vidare med första sonen till mottagningen som dels skulle ordningsställas och sedan skulle det bjudas på smörgåstårta, kaffe och jordgubbstårta förstås. Senare anslöt sig även lillebror till samlingen efter att ha ägnat sig åt sedvanligt flakåkning genom stan.

Det blev också en tillställning som var mycket mycket rolig. Jari var den som främst hade stått för inbjudan till kalaset och det inkluderade ALLA, dvs, mammas sida, pappas sida, mammas sambos sida och alla vänner och jag kan lova dig att det är MÅNGA kulturkrockar på en och samma gång. Fast de hade väldigt roligt och själv fick jag äntligen återse under kalas min gamla saknade svägerska och ungarnas kusiner på fars sida och det var som att möta väldigt nära och gamla vänner igen efter många år då kontakten varit si eller så.


Här är de bägge igen, huvudpersonerna denna dag:


Åh, mina söner. Ni är bägge två så fina på var sitt sätt. Efter en smygkik i era betyg så måste jag dessutom medge; jag är så stolt så jag spricker över er BÄGGE TVÅ. Ni är bäst!!!


(Jag lyckades dessutom få EN bild, där ingen petar på den andra, där ingen räcker ut tungan, drar den andra i örat, pekar finger, eller inte gör något för att ställa till bilden. Men det tog minst arton försök, och lyckades först när jag gick med på att ta en bild där en av dem -gissa vem?- vände baken till och moonade för sin mor! As usual).

 
ANNONS
 
Ingen bild

tant Annika

12 juni 2009 16:24

Så bra skrivet om dina söner! Jag blev faktiskt lite rörd.
Märkligt hur två barn kan komma att bli så olika men ändå lika. Har själv två som är varandras motpoler. Förstår till fullo det med att milimeterrättvisa inte fungerar.
(Den ene läser ljud och bild i Kristianstad, första året avklarat.)

 
Gitte

Gitte

12 juni 2009 16:40

=)! Tack Tant Annika!
Visst är det märkligt att man kan hysa så olika personer under samma tak och ändå få det att fungera? Men hur kan det komma sig att syskon ändå blir så olika som natt och dag? Ett av livets stora mysterier om du frågar mig.

Jag brukar påstå att det inte finns något som är så orättvist som rättvisa och att rättvisa först uppstår när var och en får det de behöver. Oavsett om det gäller syskon eller om det handlar om politik. Det svåra är att komma på vilken orättvisa som blir rättvis i sista ändan.

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persil,ja

15 juni 2009 00:05

Så vackert och KÄRLEKSFULLT Skrivet. Det bara osar kärlek!!! Det är nog så att deras olikheter förstärks av deras syskonskap. Mina två äldsta har liksom VALT att vara sina motsatser som för att få sin egen personlighet. De var som tvillingar som små men så fort de började skolan kom dersa olikheter fram och jag tror att de medvetet förstärkt dem. De VILL vara varandras motsatser. Det är iallafall mysigt och roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gitte - Lördag 23 feb 16:56

  NI som hängde i min blogg "förr" dvs, när den var aktiv minns säkert att jag har ett stort antal vintage nibs eller stålspetsar till pennskaft från en gammal bokhandel som skulle byta ägare efter generationer i samma familj. De nya ägarna visade t...

Av Gitte - Fredag 22 feb 10:45

  Jag fick nyligen in ett litet ljuvligt parti knappar från en nerlagd gammal manufaktur i Dalarna. En hel del jättefina och ganska mycket färgglada bruksknappar. Men sen var det en stor del svarta och vita och grå och bruna knappar. Oftast har jag ...

Av Gitte - 5 juni 2018 12:29


  Den här sommaren fortsätter att vara galen. Fortsätter och fortsätter, ungefär som regnet förra året. Då var det tvärtom, det blev liksom aldrig sommar innan det var höst. Det blir så himla spännande att se fortsättningen men det är också lite l...

Av Gitte - 3 juni 2018 12:22


  VILKEN SOMMAR?? Asså, juni har knappt börjat och vi har haft mer än en månads högskommarvärme och det blir bara mer och mer och mer av varan. Det är inte väder för att sitta inne eller skriva blogginlägg men jag försöker ändå få jobbat undan änd...

Av Gitte - 29 maj 2018 16:27


  Jag borde verkligen jubla över årets sommarväder hittills. Kan vi ha sådan tur att det står sig hela sommaren och att den blir lång? Det är inte ens juni och redan nu ser det ut som om körsbären är på gång, så jag kan aldrig tänka mig att det sk...

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se