Persil,ja

17 september 2009 06:25

Jag tillhör i såfall de där snälla människorna ibland. För rena rama dumheter mottager jag med tysthet. låter den dumme tala/skrika/skandera, håller mig lugn, går iväg och har vunnit på så sätt att jag inte tappat humöret, inte blandat mig i en situation med någon som är grälsjuk. Däremot är jag usel på att gå iväg med konflikter med mina barn. Där nappar jag på det mesta och ger mig in i de hemskaste gräl. Suck.
Ang inlägget nedan hoppar jag över då jag inte vet hur det tillåts. Det är ju lite grann uppenbar reklam, visserligen för ett undrebart mysigt företag men dock. Lyllo den som vinner krokosen. De är sååå fina. Jag har dock inte plats. Tur det då. :D

Gitte

17 september 2009 08:40

Om du inte har förbundit dig att INTE skriva alls på den andra så kanske det går att sticka emellan med ett inlägg där och ändå vara med ;) det var bara en tanke.

Jag har ett avvikande konfliktperspektiv; jag gillar BRA konflikter men förbehåller helst att ta dem med människor jag tycker om och är rädd om. I det här fallet är jag inte involverad, och det är den snälla personen som går ut som vinnare i det här, något annat finns inte, så därför njuter jag lite av att stå utanför också. Jag är inte delaktig, och den som översitter kan stå där och göra det, hon håller på och tappar alla sina anställda och medhjälpare ändå, så hon får ta sin läxa när den kommer. Korthus har en tendens att rasa och när de gör det så får man försöka lära sig varför de gjorde det. Det är inte min sak.

Men konflikter, som jag verkligen kan engagera mig i till 100% -jag är inte konfliktsökare men absolut inte heller konflikträdd och jag rider gärna långa ritter om så behövs; är som sagt något jag älskar. En riktigt bra och uppfriskande konflikt har en tendens att utveckla relationer och fördjupa dem och när den är klar så har förhoppningsvis bägge parter fått fördjupad känsla och insikt! Me like! Jag fick frågan under en anställningsintervju en gång om hur jag uppfattar konflikter och tja, jag kunde inte ljuga utan fick säga som det var; och det slutade med att jag fick en av två tjänster i urvalet av ett par hundra sökande. I det jobbet ingick massor av konflikter, på olika sätt; både när det gällde att faktiskt diskutera situationer och inse att man själv hade gjort fel och agerat dumt, men också gränssättande; och jag gick aldrig till jobbet och tyckte att det var trist en endaste dag. Konflikt är personlig utveckling om man frågar mig! =)! Sa jag att jag är lite avvikande på den punkten? ;)

Mina stackars barn, tja, jo, de är hårt drillade, men visst, en baksida med att ha barn som inte heller är konflikträdda är att man som mamma ibland får stå sitt personliga kast när man gjort något dumt eller agerat förhastat i vissa lägen. Jag får absolut svara för mig ibland och äger inte nödvändigtvis vetorätt för att jag är vuxen eller förälder. Jag råkar vara en person som gör och säger mycket dumt som jag ibland får lov att revidera! =)! Men det ingår enligt min filosofi i att vara mänsklig!

Gitte

17 september 2009 08:52

Förrästen, missade att kommentera uppenbar reklam. Tja, jo, det är det förstås; som så mycket annat om man väljer att se det ur ett pr-perspektiv. Men i så fall är mycket av de tips vi får till livs i bloggarna många gånger det samma. Man skriver vad man har handlat och lägger länk och visar bilder och fler söker upp varan. Så vad håller jag på med egentligen? ;)

Helst skulle jag vilja skriva en uppsats om kläders påverkan på miljön, modekarusellens inverkan på vår samtid och hur reklam påverkar våra barn, och med slutsatser om varför man skall undvika de stora kedjorna samt hur deras tillverkningsprocesser ser ut för de anställda, etc, etc, etc. En sådan där magisk uppsats som får hela sverige att vakna och aldrig mer handla av ett multiinternationellt storföretag för att gynna små inhemska producenter, enskilda handlare och de små företagen som idag käkas upp av drevet som de stora kedjorna har medverkat till. De som ger sina kollektioner tre månaders livslängd och sedan är de "ute", reas ut och sedan skickas överskottet till destruktion och för man måste ha ut nästa överproducerade -kalkylerad överproduktion för att mätta marknaden med varan- kollektion in. Vi kan inte hålla på såhär, vi har varken familjeekonomiska eller miljöekonomiska resurser till det här! Drevet går så fort och man skapar ideliga nya behöv: ex färger; en säsong skall alla ha lila, och det är lila detaljer på allt. Sen kommer nästa säsong och ex när hösten kommer och man skulle kunnat ta på sig vårkollektionen rent kvalitetsmässigt så går det inte för då är det färgväxling och man lägger det till nästa vårsäsong. Vad händer nästa vår? INGEN skall ha lila, då är det minsann aprikos (eller liknande) som gäller. Och på det viset har man minimerat risken att folk använder gammalt eller låter det bli arvegods, och man har skapat ett nytt behov att köpa en ny garderob och förkasta allt lila som redan finns där fullt funktionellt.

Om ett företag väljer att bryta den här trenden, så gör jag mer än gärna reklam för deras sätt att TÄNKA och därmed förstås även deras produkt. Men har man fått upp ögonen för det tänket så kanske man väljer att se sig om efter flera leverantörer som vill verka för en hållbar utveckling? Det är inte bara dina barn, mina barn utan världens barns framtid som hänger på spel för att vi här i västerlandet tycker att vi äger den rikes rätt att hänga med i ett mode!

Gah, jag blir så upprörd över att konsumtionen ser ut som den gör idag!

Persil,ja

17 september 2009 09:26

Faaan vad du nappade på alla krokar- mouhahaha! Du vet ju att jag nu bloggar på ett ställe där jag lovat att inte göra "uppenbar" reklam och för mig är det så svårt att sätta gränser var den går så därför tar jag det osäkra för det säkra och försöker låta bli all "reklam". Jag lär mig väl så småningom vad som är okej och inte. Jag menade alltså inte på nåt sätt att du är "dålig som ger uppenbar reklam" eller nåt. Tvärtom jag diggar inlägget, företaget Lollopard, (vilket jag gjort mycket reklam för tidigare i min gamla blogg) idén och rubbet. Men jag väljer att inte själv skriva det i min mer "ofria" blogg. Och den är nog inte så ofri men jag är så ny och måste lära mig de gränser jag har där...Comprendo?
Håller med ang konsumtionseleändet. Håller verkligen med. De som älskar att konsumera men har fått nåt slags miljösamvete och börjat storkonsumera begagnat tycker jag också går till överdrift. Det är ett hysteriskt konsumerande av begagnade grejor som haussar marknaden så att priserna stiger. Det som är bra med det är att det skapas ett behov av det gamla men det måste ju finnas nån slags balans och människor måste lära sig att inte rusa och och KÖPA så fort det uppstår ett behov. Kanske behovet inte är äkta utan väckts av något annat som egentligen kan mättas av annat. Oro, ångest, begär, lust, kanske kan stillas av långsam omsorgsfull matlagning, lagning omsyning av kläder, renovering, lappning och lagning av möbler, kärleksfulla kavlitetsstunder med nära och kära, frottering med andra människor i olika sammanhang. OSVosvosvosv i all oändlighet amen. Konsumtion är ett behov idag. Och det är vårt konsumtionsbehov vi måste titta på. Jag håller med om att storkonsumtionen av nya saker är det största problemet men jag tror inte man löser det genom att styra om konsumtionen till begagnadmarknaden. Utan titta på konsumtionen i sig. Varför har vi ett sånt konsumtionsbehov??? Nä, jag känner att detta kräver ett eget inlägg. Thanks for inspiring me!

Gitte

17 september 2009 09:54

Åh =)! Härligt att kunna vara inspiration för dig den här gången, jag sitter ochså hur laddad som helst exakt i detta ögonblick, för du kom in på en av mina andra hjärtefrågor ang att chaussa upp secondhandpriser som man gör. Jag håller fullständigt med dig. Men faktum är att om man inte håller högre än "rimliga" priser så blir man ibland ifrågasatt, trot eller ej! Det händer ofta att jag ex får frågan vad det är för fel på mina tapeter eftersom jag inte tar ut mer än vad jag gör, och får försvara mig; det ÄR inget fel på tapeterna, de är väl bevarade och så får jag gå in på min filosofi att INTE göra vintagemodet rika förunnade, eftersom det finns en hållbar utvecklingstanke med min verksamhet och att den defakto bygger på det; saker och ting skall omsättas och användas och brukas, nötas och slitas ut och älskas: alla skall ha råd att VÄLJA alternativt, för det blir inte mer miljövänligt av att ligga i mitt förråd istället för att bli omsatt, för att jag sätter priser som ett fåtal har råd med. Jag vill ju ha mycket att göra, vill skeppa iväg allt som kommer in, men som sagt, man väljer ibland att köpa dyrare för dyrare betyder högre kvalitet? Är det inte märkligt så säg?

Sen tror jag precis som du att konsumtionsbehov ofta kompenserar något annat, men det är ett helt annat mönster.
Men jo, jag har valt secondhand som livsstil, utifrån mina personliga val i tillvaron, men som sagt, visst konsumerar vi även nytt; försöker dock febrilt få mina barn förstå värdet av att aktivt välja att konsumera varor som inte medverkar till att utarma jordens resurser eftersom vi faktiskt måste prioritera rena vattendrag globalt, samt att det faktiskt är enkelt att välja hållbara alternativ som inte nödvändigtvis innebär att man behöver göra efterkall på design och form. Tvärtom många gånger!

Persil,ja

17 september 2009 10:22

Exakt! (Är vi klonade???) Har skrivit ett inlägg om konsumtion nu och det är INTE ett angrepp på begagnatmarknaden. Alls. Utan en reflektion över konsumtionssamhället i stort. Vårt sätt att leva. Pengar. Konstiga ting som gör livet underligt egentligen. Men det är ett annat inlägg. :D