(Att ha tomtar på loftet är ett svenskt talesätt som innebär att allt inte är riktigt rätt ställt tankemässigt...bara ett litet förtydligande ifall ifall någon nu använder min fina translatorfunktion i sidan).

Men nu är det nog bevisat en gång för alla att den här arma hjärnan antingen inte används eller att den börjar bli utsliten, jag vet inte vilket men riktigt som det skall är det nog inte i alla fall.

Måste nog börja från början.

Igår fick jag sambon till att avslöja vad som var på gång i byggden som han visste då han hade lyssnat på lokalradion. Det var Rolfstorpsdagarna och den gamla icahandlarn hade visst tagit fram ett gammalt handelslager som legat i förvaring en längre tid och det skulle de göra marknadsstånd utav. Nämen eller hur? Fanns ju inte mycket att tveka på, det var jag ju bara tvungen att åka och se. Nåja.

Igår råkade jag ut för missödet att jag skulle gå och läsa en stund vid 7-8-tiden på kvällen. Det var bara det att jag somnade och vaknade fullt utsövd imorse klockan 7. Sambon gick upp samtidigt och lilleman låg och sov, de stora var inte hemma.

Min mor ringde fram på morgonkvisten idag, dvs, kring tiden för hennes lördagsbastu omkring nio. Vi pratades vid lite smått och hon frågade om de stora barnen och jag intygade att de var hos deras far. Inte mer med det, eller hur?

Jag åker iväg på rolfstorpsdagen som faktiskt var riktigt trevlig. Min absolut största behållning var en keramiker vars alster jag inte hade pengar nog för att köpa med hem, men han gjorde en fantastisk Venusfigur, den yppiga moderliga varianten, i svart med två guldhorn i pannan. Sååå läcker, en sån måste jag bara ha (Persil; en NYTTO-pryl, och hör sen! =)!).

Nu har jag ju dessutom gott om plats på min prylhylla sedan sonens röj (berättar en annan dag) för någon vecka sedan så som sagt, jag skall till keramikern endera dagen och då tar jag med mig min kamera, för det här måste ni bara se!!!

Framförallt måste jag bara visa hans FANTASTISKA frukter. I olika storlekar, från minsta smått till största stora, de måste varit en åttio centimeter eller något. Tyvärr finns han inte på nätet, jag frågade efter det; men hans namn var Krukmakeri Tomas Berg om han är bekant. Vidare upptäckte jag att nejden även hade ett litet motormuseum som jag OCKSÅ måste besöka med min familj.

Tomtarna ovan var min behållning efter det gamla lagret; som visade sig vara lite grunkor från järnhandelsaffären som tidigare varit ett med Ica om jag förstått det rätt. Men ägaren skulle höra av sig om han hittade något som verkade kul. Behöver lite till Molanders (lanthandeln jag huserar i), gärna äldre Ica-skyltar och liknande att ha som dekor. Men jag var så glad för mina fina stora tomtelyktor, han visste inte alls hur gamla de var men intygade att de hade funnits där så länge han hade haft affären själv, och de kom således dit före honom i varje fall. (Han hade visst varit där i tio år).

Nöjd över min tomtelycka, bestämmer jag mig för att åka förbi ungarnas far och visa dem, då han råkar bo i nämnda samhälle. Visste att dottern skulle tycka att tomtelyktorna var fina, samt behövde ändå prata med min äldsta son. Men när jag kommer dit är de inte där, utan den enda som var hemma var barnens fars flickväns dotter. Men vi pratas vid en stund och jag gosar med hennes underbara hund och allt är frid och fröjd. När jag väl sätter mig i bilen igen så ringer jag dottern och säger:

-Jag var precis förbi pappa, skulle visa dig tomtarna.

-Pappa?? säger hon.

-Är det PAPPAHELG den här helgen?? Utbrister hon högt och förfärat.

-Eh? Ja... eller... är det inte... eller kanske... eller, nejvisstnä, det är det ju inte. Det är ju MIN helg och du sover bara över hos en kompis. Jag glömde det...

Jag skrattade åt min egen dumhet, ärligt talat så att jag var nära att köra i diket. Här har jag gått hela morgonen och intalat mig att det är pappahelg fast det är min egen. Hur kan man vara så tankspridd? 

Tomtarna måste kommit rätt i varje fall, måste vara på mitt loft de skall bo!

 

Sanna

12 september 2009 14:36

Hihi ja det är inte lätt alla gånger =D

http://krimskramsan.bloggagratis.se

 

Persil,ja

12 september 2009 14:36

Jo, de passar hos dig. :D En sån sak jag skulle göra om jag nu var skild...kanske tur jag inte är det med tanke på all förvirring som skulle uppstå....:D
Har brjat med JÄTTEprojektet flytta rum och "bygga" vägg och sittern nu och förbannar mig själv. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket jobb. Varför kan jag inte bara låta saker vara....
Men det blir väl bra sen....om 25 veckor när det är klart...:D

 

Gitte

12 september 2009 14:54

*skratt* Det är är såå typiskt mig! =)! Och jag måste ju dessutom helst berätta det för hela världen när sånt här händer för inte kan jag hålla min egen hopplöshet för mig själv, heller? ;)

Jag har dessutom gjort konststycket en gång att glömma två barn på banken, sittandes och lekandes vid ett legobord. Det var lång kö och äntligen var det min tur och jag gick därifrån när jag var klar. Halvvägs upp för backen till min mor kändes det som om jag hade glömt något? Jag hade påsen i handen, det kunde inte vara det, men något var det allt som saknades.

När det slog mig vad det var: BARNEN fick jag evinnerligt bråttom och sprang allt jag orkade, eller rättare sagt; MER än jag orkar. När jag kom fram så satt de fortfarande i folksamlingen och lekte i godan ro, hade inte ens märkt att mamma var borta, tack och lov.

Och vidare har jag glömt dem på dagis några gånger med. Skyndat mig hem från jobbet och kommit hem och kännt att "vad tusan är det jag saknar".

Sorry, en så hopplöst tankspridd mamma kan jag tyvärr vara. Som tur är har aldrig någon skada skett... *gaaah*

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

12 september 2009 14:55

Persil? 25 veckor?? Hallå!! Nästa vecka vill vi se resultatet i din blogg! =)! Jag räknar kall med att du är färdig imorgonbittiklockansex!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Libby

12 september 2009 16:46

Härliga tomtar. Får en att se fram emot december och kreativa människor fyller sina trädgårdar eller balkonger med roliga julsaker som lyser.( Själv orkar jag bara sätta upp en slinga.)

http://femtiotalsjakten.blogg.se

 

Gitte

12 september 2009 16:54

=)! jag är absolut ingen julpyntsmänniska, utan sträcker mig till någon liten tomte och gammal 70-tals pappersbonad på sin höjd, men dessa två tomtenissar kommer att bo i mitt skyltfönster, bredvid min stoora isbjörn som jag kan visa när han går ur sitt idé! Han är såå fin, en äldre mekanisk sak med en isbjörns-baby på armen.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

12 september 2009 16:55

Det slår mig att jag nog var överflödigt politiskt korrekt när jag kallade min isbjörn för "han" för det bör nog vara en isbjörnsmamma när jag tänker efter.... men jag brukar kalla honom för HAN. =)!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Persil,ja

12 september 2009 19:27

När min trea var född och jag satt på en öppen förskola, trött, och han sov i sin bilbarnsstol en bit bort och de andra två (4 och 2) lekte och det för en sekund var alldeles alldeles lungt och jag fick dricka en kopp kaffe i fred då kopplade jag av såpass att jag glömde bort att jag hade en tvåveckors baby. Jag sa till de två äldre, nu ska vi gå hem. Tog dem ut i hallen började bylta på dem vinterkläder vilket ju kan ta sin tid och samtidigt hör jag ett spädbarn gråta. Det gråter och gråter och jag tänker nog är det väl faaaan att människan inte kan ta hand om sin unge. Så börjar mina bröst läcka ut mjölk och plötsligt kommer jag ihåg mitt barn. JAG HAR ETT BARN!!!!!!!! HÄÄÄÄRRREGUUUUD!!!! Paaaanik. Efter det höll jag mig hemma tills jag "visste" hur många barn jag hade. :D

 

Gitte

12 september 2009 19:48

=)! Tack för ett härligt igenkännande skratt Persil!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...