Satt och undrade nu när jag går igenom bilder om jag någon gång har visat den här bruna med täta rosor med halvstora blommönster? Den är såå fin, men det var länge sedan jag hade fram den nu. Inte någon kioskvältare precis, synd nog, för den är helt ljuvlig. Åh, vad jag känner att man hade kunnat skapa en underbar miljö med den som bakgrund, murrigt och färgglatt allt blandat, lite som känslan som Persil pratad om för ett tag sedan när hon visade bilder från filmen Amélie från Montmartre... ser ni, eller rättare sagt, känner ni?

På ett sätt kan jag ibland få lite hybris på den här brighta retrotrenden där det skall vara storblommigt och kaskader av färger, även om jag förstås tycker att även det är kul. Men det är lite på bekostnad av hur tiden verkligen såg ut när den begav sig. Inte var det väl direkt färgprakten och orgier i form folkhemmet stod för en gång i tiden utan det var standard, standard och åter standard det bjöds på. På det viset är jag ändå lite glad över mitt mer "not-so-retro-häftiga" utbud, för när det skall göras film eller det skall skapas interiörer på museum etc, så är det ofta det här man söker, det mer jordbundna och de mer mindre vågade färgställningarna, eftersom man vill visa förgången tid som den var.

Den typen av tapeter har inte sällan ratats och kasserats eller sorterats bort när man köper upp ett lager med retrotapeter om jag förstår de reaktioner jag har fått rätt. Det som går att sälja idag är det som kanske gick i mindre skala då även om det syns i tidningar och kataloger från tiden: men det aktuella dagsattraktiva utbudet fanns sällan i standardkatalogerna från riksbyggen och de kommunala bostadsbolagen; inte minst för att de var mer exclusiva och dryrare men även för att det skulle stå sig till nästa hyresgäst. Likaså kanske man tapetserade max var 5:e eller 10:e år då, och det gällde att välja en variant som stod sig. Idag är det nog inte helt ovanligt att man tapetserar kanske varannat år? Kan det vara så att vi renoverar mellan varven fast att det egentligen inte behövs, bara för att vi behöver pigga upp oss lite och förändra oss som människor, eller är trötta på våra liv, eller har inredning blivit en tävling?

Den här ovan har jag sett i gamla stugor ett par gånger, även i grönt och det verkar vara en variant som har använts mer frekvent och verkligen valts, när tiden var på riktigt. Sånt tycker jag är riktigt riktigt kul!   

Sitter och redigerar foton. Till min hjälp har jag en lååång lista med tapetvarianter och antal på vardera sort.

Vänta, sa jag hjälp? Eh.... hm. Mitt minne är bra. Men kort. Och min fantasi är gränslös när jag står i stunden och skall notera. "Nämen om jag kallar den si eller så på min lista så vet jag vilken det är".

Jo! Tjena!

Eller nått! Silly me!! Varför kan jag inte göra det lätt för mig?

Den här skulle jag ju kunnat kalla Pugh Rogefält?
  
Dvs, "Små gröna blad".... Jag hade vetat PRECIS vilken det var om jag hade skrivit Pugh Rogefält. Istället för antingen, smågrönbladig, eller småorangeblommig, eller vitorangeblommor eller vad jag nu har kallat den här?

För vilken är vilken nu när listan är som den är?

För smågrönbladig kan lika gärna vara den här som den ovan....

Och vitorangeblommig kan lika gärna vara den här:

och vilken är den här?? Brunbladblom? Småbrunblom? Faddbrunblom??

Eller är det här faddbrunblom?

Eller är det HÄR faddbrunblom??

Den här är en av de ytterst få jag INTE kan ta fel på i varje fall:

Den heter nämligen teverumsfond, och DET kan BARA vara den här förstås.

Men just nu är förvirringen total och stressnivån på topp. Härligt och underbart!!  Thats how I like it, och om en liten stund när jag har gått tillbaka i minnet så begriper jag nog vad jag själv förstår, eller åtminstone TYCKTE vad jag skulle förstå tidigare idag när listan skapades! Huvva!

I väntan om lov att få berätta om ett pågående projekt så fortsätter inte förra inlägget innan jag får klartecken. Istället är det dags för mig att strax hämta lilleman och sedan bege kosan mot lokalen.

Håll i er! Mina tapeter har "headhuntats"!

Den här bruna hjärtblomman hittade jag inte ens i mitt flickr-album när jag skulle visa den. Men gårdagen ägnade jag åt att räkna alla tapetvarianter jag har från 20 rullar och uppåt.

De vill egentligen ha uppåt hundra rullar per variant. Men såå många har jag inte förstås! Men ett gäng varianter 20 och upp kan jag prestera.

De varianter som jag har varit dålig på att ta bilder på, eller bara har riktigt dåliga bilder på tog jag lite närmare bilder på, förstås. Många av mina varianter får absolut ingen rättvisa av mina bilder. Det har jag ju skrivit förr. Men nu gäller det att försöka visa lite bättre shots på mina klenoder!

den här är också en riktigt riktigt ljuvlig lite sockersöt sak. Och en väldigt behaglig grön nyans!

Idag står alla varianter som jag har mellan 10-19 rullar utav på tur. De skall också presenteras variant för variant, preciseras i antal och så vidare. Under tiden har jag kollat upp olika fraktmöjligheter utomlands, vad kostar det att skicka hundratals kilo utomlands och hur emballerar man säkrast på pall? Hur beräknar man volymvikt och hur ser de olika viktklasserna ut och måste man ha avtal? Har avverkat posten och dhl, men måste jämföra fler bolag, och deras villkor. Det är inte säkert att billigast är bäst, utan vem kan leverera snabbast och vem har bäst fraktförsäkring i priset och vad täcker de? Sådana faktorer är ibland viktigare än en hundring hit och dit. Eller när var hur hämtas de hos mig och hur levereras de till kund? Jag är helt novis. Jag har absolut aldrig packat tapeter på pall tidigare... de gånger jag har fått dela upp en försändelse på ett par tjugokilosförsändelser har jag varit störtlycklig och glad och tyckt att det varit en oerhört stor beställning, långt över fattningsförmåga. Men vem vet... jag kanske väldigt snart får erfara att räkna en försändelse i hundratal istället för kilovis? Gaaah, gissa om det är spännande?

Ändamålet och köparen är långt ifrån mindre spännande dessutom. Men det tar vi en annan gång, en sak i taget. Men dunka mig lite i ryggen nu, är ni snälla och tala om för mig att det jag gör och har är gott nog för den kräsne! Ni noterar väl tapetrullarnas ändar på bild? Jeah,Right, där kan ingen slå mig på fingrarna. Sådär skall 30-40 år gamla tapeter ha åldrats med behag. Dvs, så gott som inte alls, eller hur?

Skriver Lycke INTE som kommentar i mitt förra inlägg! =)! Men jag läste det så, så jag tackar för din felskrivning för det fick mig att gå igång och inspirerade mig till detta inlägg!

Men låt mig stanna lite vid mystiken och min felläsning. Det är ju ofta just begrepp som mystik som man kanske associerar till när man hör eller läser eller ser något om resandefolk, åtminstone om vi skall gå till reklamen och ex indiskas reklamkampanjer om deras senaste kollektioner, etc? När resande kommer på tal så är det ofta just antingen fördomar eller uttalanden om hederskultur eller mystifierad romantik som kommer till uttryck? Jag kan ha fel, men det är i varje fall min uppfattning.

Personligen så är det kanske inte någotdera som jag känner när jag försöker lära mig mer om resandekultur och nyfiket närmar mig språket, det finns förstås både goda och randiga skäl till min nyfikenhet, men det som ständigt återkommer för mig är egentligen den kollektiva smärtan. Historien. Bemötandet. Stölden av kulturen under seklers gång världen över. Det gör förbannat ont, och det är ett kollektivt folkhjärta som blöder. Jag tycker att Ralf Novak Rosengren illustrerar det superfint i sin sång och video här.

Nu har jag fått klartecken att berätta lite kort om ett mycket mycket spännande pågående projekt som jag verkligen ser fram emot att få se när det är klart!

Manusförfattare Aage Henriksen sitter i skrivande stund i Norge med tänderna i ett stort manusprojekt, ett spelfilmsbaserat synopsis till Latjodrom, (=trevlig resa? Osäker på översättningen här).

Handligen i första delen utspelar sig från ca a 1900 og fram till ca 1930. Uppföljaren som redan nu är process utspelar sig från ca 1930 til ca 1960. Det vi kommer att få oss till liv i den här planerande filmatiseringen (jodå, filmfolk i norge har visat ett stort intresse, -det är ett arbete som får anses tämligen unikt, då tiden går och det är inte många decennier man har på sig att få möjlighet att återge dessa historiskt intressanta livsvillkår, då de som var med trots allt åldras och vi måste få deras historier NU om de inte skall glömmas bort- , av att få göra film av manuset och kontakter är inledda) återspeglar exempel på hur tillvaron för resandefamiljer var, under perioder när resandefolket inte begränsades av myndighetsutövande, samt uppföljaren senare hur det kom att utveckla sig under perioder när myndighetsutövningar kom till uttryck genom lagstiftningar som inkluderade tvång och straff.

Faktum är att jag personligen är helt övertygad om att lagstiftning -som självklart speglade rådande paradigm och ekonomiska samt politiska förutsättningar under mellankrigstider och framåt-, faktiskt å ena sidan har begravt möjligheter för ett flera folkgrupper här i scandinavien att få leva i och med sin kultur, samtidigt som det har ökat människors fördomar, vilket i sin tur säkerligen har bidragit till att överlevnadsmöjligheter strängt har begränsats för familjer, som med fördomar stigmatiserades, både som grupp och individuellt, vilket i sin tur har lett till att man har överlevt på de sätt man har kunnat.

Padamm!

Ekorrhjulet och utanförskapet är förstås fullbordat och ett komplext förhållningssätt har inletts och fördjupats och förståelsegrunder kan därmed inte heller byggas från något håll. Och det är den här historiska aspekten från en tid som får anses som allt annat än logisk och klok med tanke på världsläget, som vi bygger dagens situation och fördomar på!

Resandefolket förtjänar en upprättelse och ett erkännande för sitt lidande och alla andra behöver ta lärdom av den här historien för den upprepas igen och igen och igen och igen och ingen verkar vilja ta till sig det som sker? Vi ser det ju överallt, läser det i tidningen, hur är det nu på Rosengård eller Rinkeby? Sorry. Alla vi icke-svenskar är här för att stanna, låt oss göra det bästa av det när vi ändå är här!

Oj, där rycktes jag med, det ser ni va?

Åge beskriver själv sitt arbete såhär:

"Snart kommer filmen som knuser alt av filmer som er laget om Reisendefolket. Manuset er snart ferdig skrevet og begynnelsen på storyboardet kommer snart i gang. Filmen handler om hvordan Reisendefolket ble forfulgt av Den Norske Kirke, Norsk Misjon Blandt Hjemløse og av Staten.
Filmen viser hvordan Reisendefolket egentlig ønsket å leve sine liv i ro og fred, samt tilby sine tjenester på ulike former for arbeid og hantverk. Filmen viser også tradisjonene, musikken og ikke minst kjærligheten til hverandre.
Oppfølgeren viser hva som skjedde videre..........
Historisk sett er dette noe av det sterkeste rent emosjonelt som vil bli vist i en kinosal."

Hejja Aage! Jag väntar med stor spänning!

Det här inlägget kräver lite bakgrundsljud, så att gunget kommer i rätt takt. Så tryck på knappen, lyssna förbehållslöst.   

Den här har jag nog visat några gånger, och jag har ingen gång fått gehör för min passion för den. Men ahhh, den är helt underbar, ser ni inte?

Men tror fasen det, när jag visar halvraddiga bilder... eller hur?

Gipsy-chic, jag är lite delad till det begreppet, eller åtminstone tll mycket av det som salusförs under den beskrivningen. Bara för att det blir lite lila, ceries eller turkost så får det inte mitt hjärta att klappa extra ärligt talat. Jag kan titta på det och tänka att "javisst, kul" men Thats it. Men var är genuiteten? Passionen? Det där som får det inre dragspelet att löpa amok?

Men titta här...

Ser ni? Skimret? Detaljerna? Ahhh, den är absolut fantastisk! HELT ljuvlig, och absolut klockren. Om ni frågar mig! Den här vågar jag kalla gypsy-chic, och med det innefattar jag både formen, detaljerna, och jag vinkar till alla tavringar, och roman/i/o-manusch, häng mig inte!  !

Den här har jag inte heller lyckats få fram färgen på tidigare, en megastor medaljong:

Också en helt fantastiskt underskattad variant som jag inte lyckats få fram på bild.

Tja, som ni förstår håller mitt liv på att svänga igen. Från knappar till moccasiner, till tapeter. Idag har det varit en tapetdag av stora format. Det kommer det att bli imorgon med. Och det här helt underbart, vad jag har saknat mina pappersbitar som förför mig med sina fantastiska mönster och former!

Tryckte du på knappen överst? Låt mig gissa...

*Du började med att undra: "vad är det här för dynga som hon lägger på sin blogg?".

Kanske tittade du på kartorna lite i bakgrunden i början. Men tappade intresset och scrollade ner.
Jag hoppas att du inte stängde av.

För jag anar att du kom på dig själv med att sitta och studsa till musiken efter en stund.

(Dvs, om du har det i kroppen vill säga...).

Bara för det får du en Gogol Bordello till:   

Är det något du söker eller använder? Får jag fråga vilken typ av dekorband ni söker?

Det finns ju massor av varianter:

smala band

bredare band

brodyrband

spetsar

snedslå

bomullsband

bollfrans små

bollfrans stora

fransar med tjocka trådar

fransar med tunna trådar

mörka band

tunna band

ljusa band

vita band

färgglada band

Etc etc, etc,

Please give me some ledtrådar.

Som jag sa, jag tar snart en tripp tur och retur till himmelen...

Dagen började allt för tidigt. Sambon frågade lite oroligt:

-Är du vaken?

Jag svarade nog inte ens, kastade mig på kaffebryggaren.

-Hm. Den här gången betydde det "prata inte med mig är du snäll, innan jag har fått mitt kaffe". Det förstod han nog för han lät bli att fortsätta prata. Drack en tyst kopp kaffe han med! (Vad social och sällskaplig jag är på mornarna; en riktig charmknutta, om man gillar att gå på minfält....)

Tittade på klockan. 04,55. Way to early.

Ett par byxor på. Fick slita lite för att knäppa knappen.

En behå, jäddrans hakar. Varför finns det inte några knappbehåar?

Var är min ena strumpa? Där var den.

-Mutter och kryddade ord.

Tröjjan? Jackan? Nycklar?

Ut. Det var inte gött ute. Mörkt. Becksvart rättare sagt.

Öppnade dörren.

Gled in i sätet.

Satte in nyckeln.

Vred på ratten.

Tuttlisa började yla:

Körde sambon till jobbet i ullared, där hans bil stod kvar sedan igår då han hämtade den HÄR bilen som snälla Hasse lånar ut!

JAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!

EN BIL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

LUCKY ME!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Freeeedoooom!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det har jag gjort och idag så .... censur.... censur.... posten.... censur..... censur! Såå ...censur.... nöjd.... censur.....tomten, blink och stort; *tack!*

Hope you get the message Mia!