Jag deltog i en utlottning hos Joanna för ett litet tag sedan av produkter från SB12. Det var inte dumt för det visade sig att jag skulle få ovanstående paket på posten. Stort TACK för detta!

Det är nämligen så att jag som jag skrivit tidigare slutade röka vid nyår efter 24 år som notorisk rökare och misslyckad ickeslutarrökare. Den här gången har jag lyckats långt över mina egna vildaste förhoppningar. De ynka blossen jag har smakat sedan jag slutade har INTE varit goda, utan bara dumma och onödiga och oerhört riskfyllda. Hade de nu varit hälften så lustfyllda som jag minns min rökning så hade det ju lätt varit kört. Man skall bestämma sig för att ALDRIG ta ett endaste bloss igen, tror jag.

Men.

Jag lider stort av att känna röksmak och röksug även nästan ett halvår efter rökstoppet. Jag känner hur jag luktar rök än mellan varven. Det är INTE roligt. Och det är just den där avdunstningssmaken som hjärnan har översatt till "jag är röksugen, nu var det länge sedan förra blosset" när man röker. Någon sorts signal och rökketos på något sätt... och den har jag kvar. Ja, jag förstår mentalt att tjärpåfyllning som varat i 24 år inte ger sig med en gång. Mina lungor är nog rejält inrökta vid det här läget och det lär nog ta många år innan jag kan känna att jag är så avgiftad jag kan bli någonsin igen. Man kan nog aldrig göra rökningen ogjord utan det har man med sig för evigt. Men jag avskyr verkligen när min hjärna signalerar: "nu är du röksugen, nu är du röksugen" och man samtidigt känner SMAKEN av de samlade blossen man har tagit under sin livstid nerifrån lungorna. Det är fan inte snällt. Halstablett i massor kan inte beröva det på något sätt, utan så fort den är slut kommer smaken igen och ibland tränger sig smaken även emellan och fram trots aldrig så mycket lakrits eller mint i truten. Det är sååå enerverande. Irriterande. Tärande. Nedbrytande. Jag har nog inte ord nog för att beskriva det här tillståndet som är en överraskning för mig, för rent kroppsligt är jag så avgiftad jag kan bli. Jag har ju hoppat över allt vad nikotinpreparat heter.

Men inte att jag har kommit mig för att testa SB12, fast de står vid alla kassor på mitt coop. Jag går förbi dem flera gånger i veckan.

Men igår testade jag tuggummit och halstabletten, till de flytande varorna har jag inte kommit ännu.

Tuggummit var sådär.

Eller Njaeää. Inte min grej.

Men halstabletterna är himmelska!

Smakar gott. Gillar det där pulvriga som finns inuti.

Men ALLRA BÄST!! *trumvirvel*.

Är att jag är av med allt vad skitsmak i nikotinavgasväg i flera timmar efter en tablett. Inga tolv. Men flera!

Jag kommer bli addickt av dessa. Går de att överdosera??

Skall testa det flytande när halstabletterna är slut!

Den frågan ställer jag på min sida på facebook. Faktiskt flera som har svarat. Det är bara en som hittills har svarat att ja, det måste de! Lite kul om fler känner för att blanda lite färger huller som buller.

Av det skälet har jag gjort två knapp-loter enligt bilderna som jag har kastat upp på min sida på facebook.

Ingen av knapparna ligger ute var för sig, är det någon man vill ha flera av, så är det bara att hojta till!

Altså. Jag har många svagheter. Men få riktiga akilleshälar egentligen. Dem jag har, brukar jag väl inte vilja avslöja sådär utan vidare, men just Salmiak är en sådan, finne som man är. Salmiak, det är liksom något man får med sig med modersmjölken när man har rötterna i den findländska myllan, om man så har rotat sig här.

Finns nog inte många finländare som har åkt över finlandsbåten utan att ha med sig Aakkoset Salmiakki, eller Fazers Salmiakki av något slag. Så när jag såg en utlottning på nöt-cremes sida på den nya smaken, blev jag riktigt upprymd måste jag medge, och förväntningen gick direkt i topp!

Salmiak i en konsistens som man både kan göra glacyrer med, av olika slag, kristyrblommor som kan både smaksättas och förmodligen anta en grå färg etc, etc? Såg massor av möjligheter framför mig, så jag gick ivrigt och väntade på att den skulle komma ut i handeln.

Men så fick jag ett mail.

Och oj.

Hm. Jag vann en låda. Helt sanslöst. Men idag kom den!!

Så här skall det experimenteras med Salmiak, det är ett som är säkert!

Jodå, vi har provsmakat. Förstås.

Det är RÄTT salmiak-smak, inte tu tal om saken. Det var så nära salmiak-himlen man kan komma tror jag. Konsistensen känns helt rätt och det var en mycket behaglig upplevelse som gav mersmak! Så du som gillar salmiak, den bör absolut testas! Dessutom... gör du egen glass, så tror jag att det är en höjdare att smaksätta med den här!

Nu är det jag som sitter och undrar om det inte är läge att plocka fram alla gamla tyllar och sätta igång en laddning kristyr igen. Det var absolut länge sedan jag sist drog igång ett sockerblomsprojekt!

Seee så fint knappar gör sig i ett skyltfönster!! =)

Maria har gjort ett sommarfönster på Unik. Naaaaaw!!

Idag har jag lyckats hålla mig någotsånär focuserad på det jag skulle ha gjort i flera dagar nu. Men äntligen kom jag till skott och började klä på och av min provdocka. Förklädet ovan är bara såå helt fantastiskt gulligt. Hittas i min traderabutik. Snart kommer även blusen och lite annat smått och gott.

Dagens bästa läsning var nog om paret i Kanada som efter fem månader fortfarande håller könet på sitt barn hemligt.

Och som låter storebröderna klä sig som de själva vill, flätor eller ej. Deras femåriga Jazz har ofta flätor och tas för hon.

Egentligen...

Så är det oerhört skrämmande att vi är så präglade och zombiestyrda av kön, som vi är. Den som säger något annat ljuger i Nittioniofall av Hundra. Jag kan namnge ETT undantag för egen del, och det är INTE jag. Även om min ena son hade en blommig rosa period och även om alla mina söner har varit långhåriga tills det blivit besvärande för dem att bli kallade "flickan" av obekanta. Någon gång skall jag visa deras ängla-lockiga hår.... de var såå fina. Men jag drog absolut min gräns vid klänning. Idag kan jag bara undra varför? För samtidigt gick man och suckade "det finns aldrig några fina kläder till pojkar men alltid en massa till flickor".....

Daaah??? Vem hindrade mig??

Någon kanske ser att jag bytte ut ordet tankar i bloggnamnet; "Bortbytingens tankar, tapeter och ting" mot "knappar".

Så med lite tur blir det liksom mer knappar och mindre tankar framöver. Fast helt lär jag nog inte kunna låta bli att tycka eller tänka något ändå....

Bjuder på en bild av härligt gnistrande metall halvkuleknappar. Visst är de fina? Är det någon som behöver ett gäng, så bara maila på. Jag har massor av dem men inte fått ut dem på traderabutiken ännu.

Jag älskar att få små udda beställningar.

"jag behöver en liten turkos blandning i olika nyanser. Gärna lite bleknade 50-talsknappar".

Att eventet de skulle användas till gjorde det lite extra roligt att göra sitt yttersta för att -förhoppningsvis- hitta rätt, var bara en bonus.

Eller den här blandningen:

"Lite smått, lite gott, lite blänk och massor av färgglatt!" utgör numera en plockeburk vid kassan på Butik Unik i Örebro.

Så ni som behöver små udda blandningar, hör gärna av er!

När jag kom till Sverige under mitten av 70-talet introducerade min kusin mig för Bamse. Världens starkaste Björn.

Och mornarnas sommarlovsprogram visade filmer. NI minns säkert alla hur man rusade upp så fort man hörde det här?:

För mig blev Bamse en symbol för Sverige och hur man umgås med varandra i sverige. Vad man skall tänka på. Jag var ju inte så gammal då, runt 8, och mycket av detta var nytt. Min Cirkeline från småbarnsåren upptäckte liksom världen på ett annat sätt och förundrades över världsordningar, tyckte, tänkte och reagerade och hade med sig sin Fredrik, och var betydligt mera yvig. Så det där med att behandla andra på ett visst sätt var liksom inte riktgt något jag hade reflekterat över då. Så av Bamse lärde jag mig mycket, och Skalmans små läror hänger nog med många av dem än.

Det var med andra ord med ett stort intresse jag läste R.Andréassons figur och sakta men säkert, lärde jag mig så småningom också svenska i både tal och skrift. Bamse blev för mig, liksom första mötet av hur man i Sverige, tänkte och fungerade, och hur man skulle vara mot andra när man mötte dem. Det var liksom ett helt nytt sätt och inte riktigt lika mycket Indianer och Cowboys som jag var van vid från bakgårdarna på Nörrebro i Köpenhamn.

Visst. Bilden krackelerade i möte med andra ibland. Men bilden av Bamse som världens snällaste och mest välkomnande björn har liksom alltid funnits med mig, och för mig har han framstått som det svenskaste som finns.

Är man stor och stark måste man vara snäll.

Men? Vad hände sen? Blev Bamseläsarna stora och började kritisera invandringen och ville ha landet för sig själva? Hur kunde det bli så? Och hur kunde Egmont kapa sin egen figur?

Hur tänkte de när de kom på att Aha, heureka!!... "Vi använder Bamse för att ge utvisade barn en pedagogisk förförståelse för att Lakritstrollet, förlåt -jag menar ju Migrationsverket- egentligen har gjort dem en tjänst när de visar ut dem ur landet och kör dem ända hem!!"

Och allas vår Bamse, världens snällaste björn, går härmed i graven:

Egmont sålde ut sin ikon, och jag hoppas vid min gud att de antingen får lov att göra offentlig avbön, att alla nummer bränns på offentliga bål eller att ingen barnfamilj however någonsin igen prenumererar på Bamse igen. Låt oss minnas Runes verk som det var! Det ni har gjort är ett helgerån, och ett övergrepp på en fiktiv figur. Jag hoppas att ni skäms! Och inte så lite heller!