Halloj! Vart tusan tar dagarna vägen? Fasen, det var ju precis måndag? Kan inte någon vara snäll att säga till mig att jag har gått ett par dagar i förväg och att det egentligen är onsdag? Det är nog där jag är mentalt. Något oförutsett har dock inträffat denna vårvinter och det är att jag mentalt är MED ÅRSTIDEN, något jag inte brukar vara. Tror att det har med den riktliga snömängden i år att göra. Vanliga år är det vår, höst, höst, höst och vår igen och jag hinner inte alls med. Men i år är det som om man landar riktigt, och faktiskt inser att vi HAR haft en vinter. Inte dumt alls. Hoppas att det innebär att normala årstidsskiftningar sker och att det blir växeltemperatur såtillvida att vi även får en lika riktig sommar som vi hade förra året.

Men den här veckan har rusat iväg av olika skäl förstås. Igår var det tämligen tight, inte minst för att jag faktiskt har varit effektiv med sånt som måste göras, och sen var vi iväg och faktiskt tittade på något som kommer att innebära en hel del positiva förändringar framöver. Ser fram emot detta. Och det innebär även att rullen ovan kommer att komma till användning inom kort. DEN har jag längtat mig varm efter att få se uppsatt, och nu har jag äntligen hittat den optimala platsen, där den kommer att vara helt perfekt, inte minst för att den kommer att omgärdas av mycket brunt som behöver tas fram, och tapeten i sig kommer att innebära att man plockar fram den gammaldags känslan som den tapeten som sitter där idag inte alls harmonierar med, utan tvärtom bara bryter av och skapar en otrolig disharmoni. Ni skall få följa projektet om några veckor.

Vidare hoppas jag innerligt att ett mycket mycket mycket spännande projekt kommer att smyckas av mina tapeter under våren. Det hade onekligen kittlat min exhibitionistiska nerv lika mycket som min egna speciella förkärlek för just den typen av event. Det vet jag inte om jag kommer att berätta så mycket mer om, men jag spricker av förtjusning! OCH förhoppning!

Igår hade jag och doter några härliga timmar i lokalen. Gamla kläder, do I need to say moore? 

Doter har ju sökt till gymnasiet under terminens gång. Och hon har hittat den optimala skolan, som ligger på gotland. Jag förstår henne precis, och har backat upp, javisst, sök, vi får lösa det på något sätt; och så har vi räknat och kollat och tja, inte blir det några extravaganser, nog får hon/vi göra massor av uppoffringar, men sen hänger det på att man hittar ett överkomligt sätt att bo. För att hyra en egen lägenhet, oavsett hur billig den blir, det går bara inte. Antingen får hon hitta lösningar där man delar med andra, eller så inneboende, eller bli barnflicka på fritiden eller vad som helst. I den här familjen hyvlar vi inte guld med osthyvel precis, och vill man något tillräckligt mycket och verkligen kommer in, så löser man nog det mesta på ett eller annat sätt? I värsta fall får man svälta, men det blir la väl med det med. Den tiden den sorgen. Inte vill jag väl missunna min dotter det jag ångrar mest i hela mitt liv att jag aldrig har gjort??

Nåja, so far so good.

Vad jag kanske missade i min iver att backa upp henne är att det är auditionintag. Jovisst har jag sett det tidigare, men konsekvensen har jag nog inte sett. Dels hade jag väntat mig det i April. Nu visar det sig att det blir i Mars. Nu inom kort altså.

Och så börjar man kolla priser och hur det går tillväga. Ta sig fram och tillbaks samma dag, nämen jag har ju varit på gotland såpass att jag förstår att det inte går. Men sen är det färjetider som inte riktigt är så bra. Att låta henne flyga fram och tillbaks, är oöverkomligt för oss. Tåget med färja etc, innebär att det blir en extra övernattningsnatt, minst. Bilen är inte gratis, vare sig en person kör henne, dumpar henne vid färjan, kör hem igen och hämtar henne någon dag senare. Att åka två över och ägna sig åt övernattning är inte heller gratis. Vare sig man lämnar bilen på fastlandet eller ej.

Gah. Jag har nog inte insett konsekvenserna av att låta henne söka till en skola hon gärna vill gå ärligt talat och får nu trolla med knäna. OM det går.

Egentligen tycker jag att auditionintag är supermega bra. Mycket bättre än att stirra sig blind på skolbetyg etc, speciellt när det handlar om utbildningar som vänder sig åt kreativa slag. MEN! Är det verkligen rimligt att skolgång och gymnasieval skall kosta såhär mycket? Vilka får då råd att gå en skola inom skapande verksamhet? Inte tusan är det de ungar som många gånger behöver det bäst och som många gånger har de bästa förutsättningar för att verkligen välja ett liv i skapande verksamhet. Utan som vanligt, de rige de kan och de fattige får klara sig på annat sätt.

När en skola har så geografiskt svåra förutsättningar, så kanske det hade varit bättre att de hade satt upp ett par tider för audition på fastlandet, så hade det varit betydligt enklare för fler ungdomar att söka sig dit? I vissa fall lönar det sig att flytta på berget, och detta hade varit ett sånt.

Jag planerar om det som kan planeras om. Och försöker slå knut på mig själv, för dit skall hon om jag så skall simma över med henne på ryggen och slå upp ett tält utanför. Att inte komma in för att andra är bättre är en sak, men att inte komma in för att man inte kan ta sig till audition och sedan gå och undra hela livet om man hade kommit in om man provat, nejtack. Det har jag gjort så det räcker för henne också! 

Skulle leta upp dem här, eftersom jag har en förfrågan. De har inte legat nerpackade, så de är dammiga. Dags att ta fram skoputsen! Storlek 38.

Men när jag ändå höll på så ramlade jag över två par 40-tals skor från två olika lanthandlar.

Det här är en plaza, med goodyear klack och lädersula. En lågsko till dam:

Visst är den charmig? Såå välarbetad. Man kan inte säga annat än att det var kvalitet på hantverket förr! Gissar att den motsvarar storlek 36.

Och en herrsko, även den 40-tal från lanthandel. Har dock inga skosnören. Gissar att de aldrig kom i, men jag förstår nu varför så många skosnören på den tiden var så korta. För inte kräver den här skon långa snören:

Ochkså den med gummiklack och lädersula under. Märkt storlek 43.

Jag har för mig att jag tidigare visat en bild på den här blå hästen i dåligt ljus tidigare. För mig har den en lite rolig historia. Jag fick med den här när jag köpte upp resterna efter en flytt, de hade haft loppis och skulle nu flytta till betydligt mindre bohag. Det jag var intresserad utav den gången var en laddning med kläder. Massor av gamla kläder. Men sen var det ju allt annat som råkade följa med, och det var allt eller inget som gällde. Och det var inte lite grunkor skall jag väl säga. Utan ärligt talat, det fyllde massor av mina lagerkapaciteter, och mer därtill. Allt eftersom vi började komma längre och längre in i loppisutrymmet så började det dyka upp märkliga tingestar. Bland annat ett helt jädrans restlager från ett glasbruk. Har massor av det kvar som jag knappt ens gått igenom. Och massor av lampfästen och lampkupor och jag vet inte vad. Det var resterna efter fåglaviks glasbruk det handlade om, och jag fick även med mig en lång och härlig historia samt delar av den sista tömningen av glas, som jag idag har som prydnad. Det är roligt med råglas. Särskilt när man har historian omkring.

Men sen var det den här hästen. Medges skall att det i packningen blev massor av lass till återvinningen. Allt med nagg och kaffefat som saknade koppar och jag vet inte vad. Den här hästen höll på att hamna i bortsorteringen, men när jag stod med den i handen, så tja. Tvekade jag i alla fall. Ingen märkning, intet som sa mig något, men den var varken naggad eller krackelerad, så vad fanken, en grunka till, mer eller mindre, vad spelar det för roll? Den åkte i sparhögen därav.

Sen låg den nerpackad länge och väl tills dottern hittade den i en låda för något år sedan.  

-Mamma. Sa hon. Den är inte vacker. Men den är lite speciell, kan jag inte ta hem den?

-Hm, jo, gör du så, sa jag nog lite frånvarande. Tror först att jag förstod att hon tagit med den hem egentligen när jag började springa på den överallt. Var den än hamnade så stod den i vägen och fick flyttas på. Så höll vi på ett halvår eller så, och flyttade runt den här stackaren, trängde in den i ett hörn, flyttade in den i ett skåp, tog fram den igen, och sen till sist så hittar jag diskussioner på Retro om Bitossis Rimini blu alster och djur.

Nu skall dessa vara märkta med italy och så är inte våran, så inte var den en sådan. Men samtidigt... de figurer jag såg hade stor likhet med den här. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något i utformningen av dem gör den lite egen. Nog en figur som måste älskas eller hatas och som absolut skall befinnas i samband med flera likaledes rimini blu för att komma till sin rätta. Det gick återigen ett tag. Sen såg jag trådsvar. Och fick klart för mig att alla Rimini Blu har ett B eller Italy ingraverat eller märkt. Det har fortfarande inte den här. Den har dock en liten blå prick under och i den pricken är det säkert ett signum eller något för den som vet. Men inte för mig. Men så fick jag hybris. Jag måste hitta den här, och till sist efter mycket om och men hittar jag en bild på Wild Horse på någon japansk sida. Och den är omissigenkänlig. Att någon skulle kopiera dessa här, har jag inte sett något om, utan en Bitossi är det absolut.

Men den fick mig dock att inse att man inte skall slänga mycket, utan att kolla upp det först. Man skall försöka vara på säkra sidan för man kan lära sig något nytt av det minst väntade.

Värdet är ringa i sig. Men en sak är säker, att nästa gång jag springer på en Bitossi Rimini Blu-grunka så vet jag precis vad det är. Måste ju säga att den blå färgen om inte annat är mycket mycket speciell!

(Har dock lagt upp den på tradera, så den är snart inte längre i min ägo).

Var nere och satte på morgonens tvätt. Var ju spänd av nyfikenhet sedan gårdagens upptäckt, skulle det finnas tvättmedelsrester idag med? Kollade tvättmedelsfacket, torkade ur det värsta. Och tog ur grannens tvätt ur maskinen. Inte en tvättmedelsrest så långt ögat nådde. Härligt. Hoppas det var ett engångsfel. Hoppas på samma tur under rästen av dagen och imorgon förmiddag förstås.

Har i dagarna läst igenom den här boken och njutit av bilderna. Jag gillar att brodera, eller gjorde i varje fall en gång i tiden, men jag inser att jag inte kommer att göra det den här sidan pensionen, och den dagen det blir så dags kan jag hitta en ny inspirerande bok. Tja, ni förstår att jag reviderar mitt behov av handarbetsböcker lite, en del släpper jag aldrig, men några får ge vika. Den här är ett exempel. Jag har läst, jag har bläddrat, jag är nöjd och så hoppas jag att den kommer till någon som kan nyttja den som tänkt och alla mönster och skapa massor av vackert med hjälp av den. Därför ligger den på tradera nu.

Rosbroderier, av Jane Fredlund, Ica bokförlag 1988. Gillar man romantiskt hantverk, så är det denna man skall ha!

Boken återger inte baraett historiskt perspektiv, utan innehåller massor av rosmönste av olika de slag för olika sömnads- eller broderitekniker:

Och massor av bilder återger olika rosbroderityper, visar historiska hantverksskildringar etc. Kika på bilderna. Visst är det så vackert att man nästan blir sjuk?

Gick igenom ett par symaskinskataloger igår. Den ena måste bara visas, visst är den bara helt underbar?? Den är väldigt speciell i både papper och tryck, skall nästan ses i verkligheten men jag hoppas att lite utav dess säregenhet kan anas på bild.

Ser nästan ut som färglagt fotografi. Något jag inte kan få fram på bild är papperskvaliten.

Den är tryckårsmärkt 1948.

Husqvarna Sick-sack.

Jag vill bara flytta in. Direkt.

Och visst kan man ana attmaskinen är vacker??  Någon som har en stående som kan visa bild?

Kolla den här busen. Mönstret tack!

Fast.. det finns nästan oanständiga bilder i katalogen med... Måste lockat en och annan herre till att läsa den i sin helhet? Eller har jag bara fördomar om den tidens moral? Tänker på Mitt liv som hund. Är det inte i den som Ingemar läser postorderkatalogernas underklädessidor högt för den sjuka grannen?

Ytterligare en Husqvarnafolder får mig att fundera...

Ibladn kan man ju se gamla småbord. Kan det vara symaskinsbord, även när det inte finns luckor i?

Inser att jag just har missat ett exakt sånt symaskinspottskåp för någon vecka sedan. Attans också. Det var jättefint men tanken slog mig inte ens att jag kunde räddat det. Det gick nog under grävskopan.... alltid alltid blir man klok i efterhand.

Ytterligare några symaskinsbordsexempel från en annan husqvarnakatalog:

Här blir symaskinsborden ännu mindre och nättare, och helt utan symaskinsspår. Kanske är en del av teak- jakaranda och mahognybord man ibland kan se som småbord, telefonbord och annat i själva verket symaskinsbord??

Skulle gå och hänga tvätt när jag ser att tvättmaskinen börjat uppföra sig väldigt märkligt inatt. Har inte varit med om det här felet tidigare, så jag blev lite förbryllad. Innan jag ringer hyresvärden och berättar att det är fel på tvättmaskinen skall jag försöka se om jag kan hitta något känt fel som kan åtgärdas. Är det någon som har ett gott felsökningstips så berätta gärna för jag känner inte att jag är i position till att klaga på maskiner som inte fungerar just nu. Men nästa gång jag tvättar vill jag ju inte vara med om det här, inte så kul att få tvätta om för hand nästa dag, då vi tvättar varannan dag.

Vi har en lite inkörd outtalad rutin, bägge hushållen kvällstvättar sista tvätten senare än man vill kliva ner i tvättstugan för att hänga tvätt. Därför lägger vi alltid varandras tvätt ovanpå tvättmaskinen när man lägger på en tvätt om maskinen inte är tom.

Så när jag kom ner så låg tvätten där som vanligt och jag skulle just börja hänga upp när jag upptäcker: 

Och... mfl.

Tyvärr använde jag pulvertvättmedel igår, och tvättmaskinen lämnar tvättmedelsklumpar i behållaren nästan varje gång man använder pulver (föredrar därför egentligen flytande) men aldrig på plaggen. Så jag tittar förstås i behållaren. Nä, inga tvättmedelsrester, mer än i långa spår, inga klumpar eller så.

   Fast på golvet ligger det en del fuktiga tvättmedelsrester. Och i grannens skräpsamlingsvask, så där har varit tvättmedelsrester idag. Stod och tittade på tvättmedelsklumparna som låg på golvet, funderade på att sopa upp dem men nej, jag skiter i det; kanske tar dem sen om inte annat så är tvättmedel halt och någon KAN halka även när det torkat.

Tror att jag skall höra med tvättmaskinstillverkaren för att höra om man kan undvika såväl pulverräster i behållare samt tvättmedelsansamlingar på plagg? Golven tror jag väl inte att tillverkare kan felsöka, för det har nog inte maskinen åstadkommit tror jag...

Edit: har nu konstaterat att tvättmedlet går att borsta av om jag vill, men de får åka på tvättmaskinen imorgon, när jag har tvättdag igen. Har sopat upp tvättmedlesresterna på golvet och har konstaterat att; ni vet han som bor i tvättmaskinen och käkar strumpor? Han finns, nog på RIKTIGT!!