Satt och kikade lite på avslutade auktioner på tradera idag. Och får då se dessa blixtlås:

*host* Där är en eller två stycken på den bilden om man säger så... då jag har kontakt med säljaren på facebook, så skickade jag genast ett ilsket mail.

-"Hörredu Thomas. Nästa gång du har ett liknande parti så måste du höra av dig, så jag kan vara med och slåss i sluttampen". Men jag kunde easa ner mig, det hade funnits ett reservationspris så det hade inte gått för den spottstyver som jag såg.

Men jisses vad fina de är!

Men jag har noterat att han säljer dessa i fempack på sin blogg:

10 - 25 cm kostar ett 5-pack 15,00
30 - 45 cm kostar ett 5-pack 20,00
50 - 60 cm kostar ett 5-pack 25,00

Billigare än så hittar man inte dragkedjor, så trots att jag är lite (läs: MYCKET) sugen på hans dragkedjeparti, så har ni vägen till kontakt HÄR!

Mina knappar och dekorband blir förstås allra finast med dragkedjor från skaffaren, som är tidsenlig med varandra! Se det som ett gott tips från mig, håll tillgodo!

Minns ni hur det var att vara ung? Jag tror att jag gör det. Självkänslan som pendlade från högt till lågt, men mestadels för att landa lite på de lägre höjderna. Jag var liksom aldrig särskilt ball. Fast jag var ganska "hård" på ett icke-ballt sätt tror jag. Jag var aldrig särskilt populär, och jag var aldrig särskilt söt. Och jag kände absolut ständigt att det handlade mycket om att försöka bestämma sig för om man dög eller inte, och att våga eller inte, kontra att skita i vad andra tyckte, så att allt det där inte spelade så stor roll.

Innegänget var ändå inget för mig, och jag trivdes bra med det jag hade liksom. Trots allt. Och dög jag inte så kunde det vara, för vad spelade det för roll om hundra år?

Sen fanns det tillfällen då jag till och med kände mig bra, och andra tillfällen då allt rasade rakt ner i botten och jag insåg att jag var en tönt, eller en mes och att jag aldrig skulle bli bra nog, och att jag egentligen var liiite sämre än alla andra.

Mina betyg i skolan är ett ypperligt exempel på hur jag pendlade tror jag. I sjuan hade jag betyg i drama, bild och biologi tror jag att det är. Rästen är streck. Kommer sig av lite för mycket -åkejdå MYCKET för mycket- skolk. Sen åttan hade jag nästan bara fyror och femmor. I nian första gången hade jag hälften fyror och femmor, och rästen streck. Skolket tog visst fart igen. Gick om och det gick bättre, fyror och femmorna dök upp igen, och betygen satt på plats. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. I botten eller i topp. Aldrig mitt emellan. Ändå var jag aldrig bra nog i mina egna ögon, för jag kunde alltid egentligen gjort det liiite bättre, om jag bara hade försökt!

Sådär håller jag på lite idag med. Har nog gjort det alltid. Tror det är det som kallas prestationsångest. När jag är anställd försöker jag iofs alltid att vara oumbärlig på mitt sätt, och att ge järnet åtta timmar om dagen så gott det går. Men som egen företagare så är det liksom ingen som säger åt en att man duger, är bra nog, eller att ingen skulle kunna göra det man gör lika bra och tja... hur skall man då få bekräftelse? Det går inte. Det enda måttet jag har är beställningar och köp. Enda bekräftelsen på att det jag tar in faktiskt duger gott nog åt någon annan än mig. Och i lågperioder så mår jag rent ut av skit. Och gräver ner mig i PMS och dålig självkänsla och jag är sämst i världen. Sen whoops, kom det en beställning? Ojdå, jag duger visst? Karusellen är åter ett faktum. Men jag skulle önska så innerligt att jag hittade den där lagom-balansen, inte så att jag vill sälja som ett spjut, -det hinner jag inte med om jag vill hinna sortera med- men lite lagom takt, åtminstone så det täcker de utgifter jag har lagom till den sista utan att jag behöver känna stress och panik för att det inte går ihop. Men idag har jag varit på topp, och det var väl egenligen det jag vill berätta. Fick en så fantastiskt rolig beställning att den tog mig ganska lång tid idag att packa och leta upp och inte minst fick jag tillfälle att få lov att göra en "grisen-i-säcken-lot" av knappar.

Det har jag gjort.

Den är skickad.

Eftersom jag hade en hel del bestämda beställda varianter att känna in mig på, så vågade jag till och med skicka med lite brunt och grått som jag själv tycker är något helt fantastiskt. Sånt som jag har lagt undan till ett speciellt tillfälle som endast finns i färre antal. Och det här var absolut ett speciellt tillfälle. Tyvärr tog jag inte bild på en brun som jag hämtade i lokalen, som är såå vacker. Den tror jag blir oerhört uppskattad faktiskt. Annars skall jag göra något annat med mitt liv om jag har fel. (Det har jag inte, det vågar jag påstå direkt).

Men här kommer ett exempel på knapp som åkte med:

Tror den är 3,8 i diameter. Väldigt vacker knapp med lite tyngd.

Den här färgen gillar jag, en lite mindre hallonröd knapp:

Och den här är maffig. Lite champagnebrun, en väldigt stor knapp. Har inget mått på den bara.

   Grisen-i-säcken-lådan innehåller ca 27 varianter till. Och de blir en överraskning för mottagare senast i övermorgon! Jag hoppas/tror hon blir nöjd!

Idag fick jag onekligen mitt kick-lystmäte behagat! Det är inte varje dag jag får tillfället att packa den knappvariantsmängden som jag har packat idag! Men jag gör gärna om det en annan gång!   

Jag hade bestämt mig igår förmiddags för att det fick vara nog med knappar för ett litet tag. Men vad händer? Jo, jag sitter hela dagen med knappar igen. Det är svårt att sluta när man väl har börjat. Började gå igenom knappaskar och lite bilder på sådana som redan låg uppe men inte minst lite svarta knappar. Idag har jag tänkt fortsätta med dekorband tror jag. Fast det kan ju bli knappar igen...