Senaste inläggen

Av Gitte - 29 januari 2014 13:40

 

Det började egentligen med att jag skulle fota den här raringen igår. Jag har nog hittat en köpare till den. En helt bedårande docksäng som jag har hållt lite extra i ett tag.
Med supersött motiv med John blund så att dockebarnet sover garanterat gott.

  

Men redan innan jag fick fram den här så hade jag en docka i bakhuvudet. Ett dåligt samvete... ett projekt för "en vacker dag".
Hon är benlös.

 
Men absolut bedårande supersöt. En Celloloid docka från  Schwäbische Celluloidwarenfabrik, eller en Storch Puppe/ Stork-docka.
 

Bortsett från att gummibanden behöver tightas till så är benen lösa och ett benhål för gummibandet är litet för stort. I övrigt i mkt gott skick.

 

Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske var ett olyckligt litet barn vars docka hade tappat ett ben och sen blev den undanstoppad och inte ihopsatt igen, och att det är därför den ser så olekt ut som den gör...
 

Hon är absolut supersöt och minner om en svunnen tid. Har försökt datera henne närmare, en sida ville mena att den var från -35, men jag hittade ingen god hänvisning nog. Av typ och stil och utseendeideal har jag själv fasnat för 40-tal men om någon vet mer exakt eller hennes namn så vore det kul att veta.

Nu är bara frågan om jag den här gången skall hitta mig en dock-doktor, eller lägga undan henne för att laga henne en annan dag eller om jag skall avvyttra henne som hon är. Risken är stor att jag annars snart får betrakta mig själv dom docksamlare och det hade jag nog egentligen inte tänkt att bli... med undantag av mina egna gamla som än så länge ligger orörda i min mammas källare.
Och jag måste nog besinna mig lite för nu åkte lusten på att åka dit och återuppliva bekantskapen med de små som jag en gång var en oerhört omhuldande mamma för. Fast inte idag. Jag måste nog röja bort lite annat här hemifrån och göra iordning en plats för dem först.. för jag kan inte hysa ett par hundra dockor här hemma som det är idag.

ANNONS
Av Gitte - 28 januari 2014 15:26

 
Det är något visst med årstiden nu. Altså, jag vet att det är snö och elände ute, att blåsten biter i kinderna och att låren känns som isbitar utan liv efter en den kortaste promenad ( i varje fall om man som jag alltid tänker på hösten att jag skall ladda med långkalsonger men sen inte använder dem när det väl kommer till kritan. ). Men det händer något nu.
Fröer börjar komma upp i butiker.
Åtminstone jag börjar ana påsken i horisonten och funderar på om inte det är dags att leta upp lite klänningar och vårplagg. Bäst att vara ute i god tid menar jag.
 
Klänningarna på bild är två stycken klockade barnklänningar från 50-60tal. Söta så örsnibbarna krullar sig. Frågan är bara var tusan jag la dem.

Fåglarna kvittrade ikapp i morse när jag gick upp. Bara en sån sak. Snart grönskar det igen. Yippie, det värsta av vintern är över, vi går snart in i februari sen kommer den härliga sommaren oss till mötes. På sätt och vis gillar jag tiden "strax före vår" minst lika mycket som våren, för allt ligger framför oss. När våren väl är här är den snabbt överstökad och vi går mot sommar och sen är det höst.

Hm. Någonting säger mig att jag är årstidspessimist, dvs jag älskar våren mer än alla de andra årstiderna men när den väl närmar sig tar jag ut den kommande hösten i förskott. Jag borde nog ta och fundera lite över det där...
Vilken är din favoritårstid?

ANNONS
Av Gitte - 27 januari 2014 21:44

 

Jag har fått en liten vurm för mormorsrutor. Just nu tycker jag att jag ser dem precis överallt. Men det är väl ungefär som när man är på väg att skaffa sig en gul bil, helt plötsligt är alla bilar man ser gula.
 


Jag fick en nervskada när jag virkade på ett för tungt projekt för några år sedan och sedan dess har jag inte vågat mig på några större alster. Sen började jag med virkade mormorsrutor och lappar för ett tag sedan.
Och min virkade hög växer och växer, helt planlöst.
Har inte kommit på vad jag skall göra av dem ännu.

 

Den här sjalen som jag visar bild på har jag INTE gjort själv.

Vet inte ens om den är gammal eller ny, färdigköpt eller hemmagjord (fast nog ser den hemmagjord ut på bilderna ser jag nu). Jag vet bara att den ligger i en låda någonstans och SKULLE varit ute i min traderabutik.
Men den kom aldrig så långt.
Kanske dags att ta tag i såna här konstiga liggande rester som borde kunna göra någon glad.

Av Gitte - 24 januari 2014 11:50

  


Idag såg jag en möbel av ett mörkare träslag på Retro-marknaden, och jag kom genast att tänka på att Wanja slog ner med en bomb i sin blogg häromdagen. "Bryter du mot lagen när du säljer jakaranda och palisander?". Du som INTE har läst det inlägget MÅSTE göra det, i synnerhet om du säljer möbler av olika träslag. Jag kan personligen inte skilja träslag, i synnerhet inte mörkare, och det måste jag helt enkelt råda bot på, så idag googlar jag olika sorters träd, både med latinskt och svenskt namn.


Visste du att det är TOKFÖRBJUDET att handla med exempelvis Rio-palisander om det är tillverkat EFTER 3 Mars 1947?
Du får inte sälja eller köpa, eller annonsera ut ens för att skänka bort i annons i något sammanhang.
Alla palisander-träslagen är skyddade och du skall kunna styrka ditt lagliga förvärv för försäljning men handel med riopalisander kan ge dig bötesstraff eller fängelse i upp till 4 år.


RIOPALISANDER (bilden oärligt snodd från internet).
 


HÄR hittar du jordbruksverkets lista där du ser mer träslag för träslag och vilken cites- eller eu-gradering vissa träslag har.

Av Gitte - 23 januari 2014 15:32

 

Januari är nog värsta pestmånaden som finns. Åtminstone känner just jag att jag liksom inte finns, utan bara överlever så gott det går. Och det är inte det lättaste.
Jag skall inte säga att jag ruinerade mig under julhandeln eftersom jag redan då kände mig för fattig för att ha något att ruinera mig på, men januari kommer ändå som ett brev på posten i direkt anslutning till jul vare sig man firat budgetjul eller slagit till på stort.

Mitt sortiment är inte direkt något julklappssortiment.
Därför går min försäljning ner till lågvarv innan decembers mitt, dvs, inte för att min omsättning är så hög annars heller men just inför jul märks det att många har stickat och sytt klart det de skall ge bort i julklapp eller inför vinter och tapetsera är kanske inte det man oftast gör precis inför jul.
Sen kommer julen. Den är som den är.
Men SEN är det januari. Yippie.
Eller hur?
Då är det reornas och skafferitömningstider. Och DET märker jag definitivt utav.

Jag har tidigare trott att det bara var jag, men i år verkar det som om massor av tidningar har roat sig med goda tips om hur man överlever januari, ex den jag länkar HÄR från SvD.

För mig är Januari både segt och långrandigt, ungefär som tapeten upptill, ganska färglös och beige.
Och det känns som om jag bara stampar i tuggummi. Januari är absolut den månaden på året då många inte betalar vad de har beställt eller avbokar sina gjorda köp. Det är också månaden då min självkänsla åker rätt ner i botten, och det tar emot att få något riktigt gjort. Energin räcker liksom inte riktigt till att både oroa sig över ekonomi, räkningar jag inte betalt och samtidigt vara kreativ och vara en duktig och käck säljare som förnyar sitt utbud eller lägger upp annonser, eller tänker upp käcka saker man kan förändra här och där. Nä, energimässigt ligger jag absolut på minus, lika mycket minus som mitt konto ekar efter två sega månader.

Nu lider det mot månadslönetid för er som nu råkar ha anställning, (njut av att få lön, jag lovar, det är absolut ett previllegium man har som anställd) och med liten liten tur så lossar det något för mig också. Men jag tror ändå att jag skal ta mig ett varv till idag på AMS sida, vem vet, de har kanske fått in något jobb jag kan söka som passar just mig?
Något drastiskt måste jag ju göra, för jag kan inte fortsätta göra såhär mot mig själv.... Men du som läst det här, ett litet tips är att OM du någon gång sneglat på någon av mina tapeter HÄR, så är det just nu jag är som mest medgörlig när det kommer till mängdrabatt vid köp av tre rullar tapet eller mer. *make my day!*


OM jag nu skall säga något snällt om januari överhuvudtaget så är det nog ändå trots allt att åtmstone hos oss är det en "grön" månad.
Ingen nykonsumtion.
Vi slänger nästan ingen mat.
Skafferier och frys gås igenom, vi köper så lite vi kan.
Bil brukas ännu mer minimalt än vanligt.
Det blir inte ens mer än något enstaka loppisbesök.
Listan skulle kunna göras hur lång som helst på hur vi ändrar våra konsumtionsmönster hos oss. (Trots att vi betraktar oss som nyttokonsumenter).

I mångt och mycket borde man egentligen leva januari-ekonomi året om när jag tänker efter. Det är väl bara det där med att det är lite kul om man är ikapp med alla räkningar först förstås för det är ju den mest betungande delen med en tuff månad för mig som företagare. Varje gång jag har släckt en panik, kommer det en ny, de radar sig rätt naturligt på löpande band...

Nåja, nu skall jag inte gräva ner mig mer i det utan jag skal ta mig en tur med hundarna istället. Men om du läst ända hit, släng gärna in en kommentar om hur du upplever januari och hur ni gör hos dig för att ro månaden i hamn. Märks det för just dig att du tagit ut svängarna inför jul? Eller är du också företagare och märker att folk beställer mindre en månad som den här?

Av Gitte - 22 januari 2014 11:44

 

Varför kallas lampskärmsstommar för String på nätet, vare sig du söker på ex tradera eller blocket mfl säljsidor?
Tja.
Förklaringen är rätt logisk och enkel. Om än jäkligt irriterande...
Här är det en säljare som "missat" att skriva string, eller som gjort rätt borde jag nog skriva:
 

frågar du mig så är det en av stommarna i högen ovan som borde gått betydligt högre i pris helt ensam... så här gjorde köparen ett klipp skulle jag vilja påstå. (Mitten överst är ju hur undebar som helst och modellen är svårhittad).

Men här har vi en säljare som INTE missat att skriva ordet "string" i sin lampstommeannons:
 


Har plockat lite i stommar och har tänkt jag skulle lägga ut i min traderabutik, och nu uppstår ett dilemma.
Skall jag missbruka varumärket STRING för att få fler sökträffar på min annons, så att fler hittar det de säkert söker och som jag råkar ha, på ett lättare sätt?
Eller skall jag använda det rätta begreppet som enligt mig är: "lampskärmsstomme i metalltråd" och kunna känna att jag inte begår något övertramp mot min egen övertygelse? (Mitt svar är enkelt, så den som vill köpa lampskelett av mig göre sig icke besvär att söka på ordet String).

Det här är ju dilemmat för den säljare som VET att ett allmänt vilket-som-helst-lampskelett inte har någon som helst koppling till Strinnings produktion, och att STRING är ett registerat varumärke. Andra gör det väl bara för att "alla andra gör det" eller har ingen som helst aning om att en metalltråd inte nödvändigtvis är en String för att allt annat är det. 


Fast... egentligen tror jag inte ett dyft på att det är särskilt många som annonserar ut sånt här som String, som verkligen tror att det är String innerst inne, utan det är väl mest en praktisk fråga. Jag kan inte låta bli att undra varför företaget String inte verkar vara mer om sig och kring sig med sitt varunamn och får sådant nerstängt.

Men i vilket fall som helst är jag så andefattig att dyligt irriterar mig. Och det irriterar mig ändå mer att man tjänar på att göra såhär, måste jag ju medge, för så länge plus och plus inte blir minus lär det fortsätta.

Nåja, jag går vidare ut i dagen nu när jag har skrivit av mig lite efter att ha sökt på traderas avslutade auktioner.
Må väl därute i kylan!

Av Gitte - 21 januari 2014 12:35


Jag har en viss förkärlek för det gamla vardagliga.
Det där som fanns i miljonprojekten som ingick i det politiska begreppet "folkhemmet".
Tapeten ovan är inte nödvändigtvis en sådan variant jag tänker "folkhem" om, även om det kanske var en vanlig tapet också här i sverige. Just den här tapeten minns jag från min egen barndom och den står för mig ganska mycket för den förändringen vi skulle komma att uppleva.  Vi hade den på väggen när vi bodde i arbetarkvarteren kring "Rantzausgade" i köpenhamn, närmare bestämt i det som även i folkmun kallades "den sorte firkant".
Den var långt långt långt ifrån fräsch och nyuppsatt då och hade massor av spår efter tidens tand, och bostadshusets brister (fukt och drag ställer till tapeter en del..).


Under den tidens Köpenhamn var toaletter på gården, -eller vi som hade det bra som hade tillgång till en i trappuppgången utanför ytterdörren-, ett vardagligt fenomen. Rinnande vatten hade vi kallt i en kran i köket som i övrigt var utrustad med en gasspis. Vet inte ens om ugnen funkade. Uppvärmningen vintertid gjorde det inte.  Snart skulle vi komma till det rena, fina vita sverige och året var då 1975. Men dessförinnan hade vi ovanstående tapet i kammaren som hyste hela familjen. Inte ens trångboddhet var något ovanligt utan man bodde som man kunde, och egna rum var för de flesta av oss barn var en helt otänkbar lyx. Åtminstone på Nörrebro.

I sverige hade ni inte bara varmvatten, elektriska element, toaletter med badkar inomhus utan ni hade också en redan då ganska långt gången uppbyggd tanke om ett medborgarhem för alla; det var en fastighetsägares eller förvaltares uppgift att ta det yttersta ansvaret både för reparationer som behövdes i hyresfastigheter, för upprustning till viss nivå, och att ombesörja att kyl och frys i vardera bostad funkade och så kunde man vid behov av renovering gå och välja en tapet som snart sattes upp av någon hantverkare som kom på utsatt dag. En helt fantastisk organisationsstruktur!

Varje gång jag råkar få just den här tapeten (som skall kantskäras) i handen så är det just det här jag tänker på. Hur jäkla bra tillvaron i sverige trots allt är, eller har varit sedan dess, ett resultat av ett upprustningsarbete som började redan under det tidiga nittonhundratalets decennier.  

  



Jag minns ochså när jag själv flyttade in i min första egna lägenhet med första eget kontrakt. Det var 1984. Lägenheten hade varit illa utsatt av tidigare hyresgäst och allmännyttan stod för hyreskontraktet. Det hette "bostadsbolaget" i var mans mun men det var inte juridiskt separerat, och inte fristående från någon kommun utan det var en kommunal fastighetsförvaltning. Alla fick ställa sig i kö och det fanns förturstillämpningar för utsatta eller de som behövde akut.
Köerna var superlånga. Hade man otur kunde man få vänta ett helt halvår innan man blev erbjuden en bostad, och det kändes såå långt, inte minst för oss unga som hade låga inkomster och behövde en liten billig lägenhet. Man fick ta vad som erbjöds, så jag tackade ja till den där skabbiga lägenheten på tredje våning som många före mig hade tackat nej till. Jag hade förväntat mig att jag skulle få leva med de trasiga tapeterna men blev ombedd att gå ner till färghandeln och välja vad jag ville ha och jag fick välja mellan alla pärmarna som var märkta med ett stort S fram, för det var den rätta prisklassen jag fick hålla mig inom.


Inte var det några designtapeter. Inte några tjusiga nya kollektioner utan många av dem hade nog några år på nacken men var fullt funktionella ändå och när de väl kom upp så var det väl inget större fel, men det var grått och grönt och brunt. Som tapeter och väggar inom allmännyttan nog var under många år.


Jag minns att jag faktiskt vid tillfället inte föll för helt färglöst till mitt kök, utan jag tog ut svängarna något eftersom det var mitt i värsat pastell-eran. Den jag valde var en ljusblå himmel med vita moln och blå och röda fåglar. Jag fick ta med mig ett prov, få den godkänd av vaktmästaren, och sen fick jag lägga en tjuga emellan själv per rulle men jag var otroligt glad för min tapet när den kom upp. 
 

Min mamma har bott i samma lägenhet sedan vi kom till sverige och hennes lägenhet har tapetserats om i flera omgångar vid det här laget. Det är roligt att titta på gamla bilder just för att studera hennes olika val av tapeter. Min mamma var en vanlig arbetare, svetsare och lackerare i industri närmare bestämt. Men ett prydligt hem var alltid viktigt för henne, trots att hon var ensam heltidsarbetande invandrarkvinna med tre barn. (Ja, vi finnar är faktiskt invandrare, trot eller ej. Vi kom hit med minimalt med ägodelar en gång och fick bygga upp en tillvaro från scratch). Fina väggar är något hon alltid har gillat, och inte minst det här med att kunna tänka tanken att tapetsera om då och då med sådär en fem-sju års mellanrum i varje rum, var en otrolig lyx.

Det är nog också en av de tapetfaktorer som har förändrats sedan dess? Tapeter var ingen slit-och-slängvara, valet var något man levde med ett tag.
Idag tapetserar vi efter lust... inte för att arbetet i sig är mindre, men vi har fått ett lite annat beteendemönster när det kommer till hur vi bor eller hur vi förändrar där vi bor. Det är inte längre något som vi planerar länge och väl utan det kan gå på lust till förändring och just boendet är något vi gärna förändrar oftare än förr? En ny soffa kan vara upphov till nya tapeter, istället för att vi väljer soffa för att det skall passa in till det vi redan har eller tapeterna som sitter på väggen.




Jag kan inte helt negligera att just boende och möjligheterna till boende är ett socialt fenomen jag personligen undrar lite över vart vi är på väg.
Samtidigt som fler och fler tapetserar efter lust så har det också uppstått ett större glapp mellan människor som bor och bor pampigt, dvs, även vanliga dödliga från arbetarklass, till människor som står utan boende. Idag närmar delar av befolkningen sig, den vardag som Per Albin Hansson beskrev i sitt tal 1928 "Folhemstalet".
"Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt."

För mig så lever ändå andan kvar sedan tiden just i de här något intetsägande tapeter i grått, brunt och grönt. Tiden då vi kunde ta en hel del för givet, som ex en generell välfärd, tider då vi inte mötte uteliggare på stan, tiden då folk hade råd med sjukvård medicin och tandvård, tiden då en egen bostad inte var en utopi eller något som inte var alla förunnat och på något sätt så finns den känslan kvar i dessa tapeter. De andas på något sätt slagord, knutna arbetarnävar och solidaritet mot våra minsta och det om något är väl ändå något vi skulle behöva mer av idag?

    

Av Gitte - 20 december 2013 07:00

Då är det min tur att öppna nästa lucka i Retrobloggarnas adventskalender: dag 20.
Jag tog över stafettpinnen av Precisensan. Missade ni Carinas inlägg hittar ni det här.
  
För mig handlar retrointresset inte bara om det vi omger oss med, utan om att hitta en mer hållbvar vardag där vi alla tillsammans utgör så lite slitage på miljön och vår omgivning som möjligt.

Och kanske inte minst vad vi stoppar i oss.

Har ni kikat på innehållsdeklarationer på kakverk och bröd ex? Men hur många E-nuffror finns det och vad är de för något egentligen? Och hur mycket konserveringsmedel och klumpförebyggande medel kan vi egentligen stoppa i oss innna vårt inre system säger ifrån? Och varför? Har ni läst igenom några av recepten i boken ovan? Där hittar man liksom bara det vanliga, ägg och mjölk och socker och vatten och mjöl och ... inga tungvrickerier där.


Sju sorters kakor. Den finns i var mans hem i olika upplagor förstås. Ica-kuriren hade en kaktävling och av de 8000 recepten som kom in gjorde man ett urval och första upplagan av sju sorters kakor var född. Sen har den kommit i några olika upplagor, och i just den här som jag visar ovan (1965, tryckt i uppsala 1973) har iofs många av recepten från den första upplagan fått ge vika men de återupptogs senare i nästa upplaga som kom bara några år senare. Det här är absolut en bok som det är värt att äga flera upplagor utav, just saying.
Speciellt såhär inför jul.

För det är här man hittar alla de traditionella bakverk och julkaffets goda som vi minns sedan vi var små. Sen går inget upp mot hembakat heller för den delen. Och man måste inte göra allt. Inte ens sju sorter. Det kan räcka så väl med en eller två.


Just nu inför jul, inte minst inför de allra sista skallrande dagarna före julafton så är det fullt sjå i varje kök? Åtminstone ett och annat måste vi alla lite till mans ha till jul, antar jag?
För mig som är född och uppväxt i danmark är förstås klenäter inte bara ett utmärkt exempel på just gamla traditionella bakverk som görs på få råvaror, utan lite extra nostalgi.

Så fick det bli. Ta en kik här på råvarolistan (bilderna är klickbara).
   
Inte en e-nuffra så långt ögat når. Och inte är det så krångligt heller. (jag hade inget brännvin, så jag bytte ut det mot rom, men det skall gå lika bra att byta ut det mot vatten eller grädde. Sen har jag i ett kryddmått, bikarbonat för att få dem lätta och lite luftigare. bikarbonat har förstås nummer E500).
 
Efter ett par timmar i kylen såg min deg ut såhär. (Eftersom jag använder ekologiska ägg så blir degen lite gulare).
För er som vill ge er på det men känner er osäkra på momenten, sök på ordet "klejner" på youtube så hittar ni bra informativa korta instruktionsfilmer där. 

Såhär blev mina. Jag sockrar inte och kanelar inte heller utan de får kallna som de är. Eftersom jag inte hittade min sporre (eller mormors sporre) så skar jag ut dem med en vass kniv. Det gick precis lika bra. De ska ju ändå tuggas sönder förr eller senare...

 

Skall också passa på att visa dagens gladpost. Ett byte från en facebookgrupp.
Året 1967 är mitt födelseår så det gjorde det förstås extra roligt att ha. Men i stort gillar jag sånt här folkligt. Folkhem-ligt. Och gärna i pappersform.
 
Julpapperskollektion från Ab Åkerlund och Rausing, anno 1967. Här ser ni kollektionen detta år, och bilderna är klickbara.
                 
Såna här förtexter är extra roliga:
   
Nå, det var allt från mig, stort tack för att ni tittade in! Bara en såndär sista sak innan jag stänger ner för den här gången. Hur kan det REDAN vara den tjugonde december idag? Det var ju precis den första... och nu är det inte många dagar kvar i retrobloggen heller. Den här stafettkalendern har varit ett stort nöje att få följa hela vägen hit och det är inte utan att jag redan sörjer att den snart når sitt slut.


Imorgon får ni ta er en titt hos Porslinsbloggen som öppnar nästa lucka.    


Här listan på alla retrobloggare som deltar i adventskalendern:

1 dec  Tant Emma och La môme old fashioned.
2 dec H55
3 dec Fina fyndet
4 dec Gilas grotta
5 dec Porslinan
6 dec Mavintage och Prylodesign
7 dec Allt det gamla goda
8 dec Pensionat Granath
9 dec Re-dizain och Retrolux
10 dec Undantaget i Hulebäck
11 dec Audrey Fenn och allt fint
12 dec Retrotokig
13 dec Heja Ida
14 dec Loppistan
15 dec Teak och orkidéer
16 dec 50-talskeramik och Porslin och nostalgi
17 dec Ljuva 50-tal
18 dec Form55
19 dec Precis en sån
20 dec Bortbytingen
21 dec Porslinsbloggen
22 dec Retroknoppen och Vintage Spyglass
23 dec Tanten på auktion
24 dec Antikmonologen och Gestaltningstanten

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se