Senaste inläggen

Av Gitte - 26 maj 2016 12:39

Bilder från ett annat liv. För inte så länge sedan. Tiden minns jag väl, även om jag inte minns just det här tillfället. Det är min styvfar på bild och min lillebror i hans knä, själv står jag med korsade ben bredvid mina syskons storebror. Längst fram sitter mina syskons storasyster. Om jag gissar att jag är tre på bilden, och min bror omkring 1 så bör året vara omkring 70. Det är synd att fars skor inte syns. Ni hade fått se skor av klanderfri kvalitet och dessutom ytterst välvårdade. Han tillhörde generationen som VARJE kväll putsade sina skor det sista han gjorde, så de var redo för dagen därpå. De skulle vara rena, blanka och välputsade. Det gick på rutin och gjordes varje kväll, och sen fick de stå på tidningspapper över natten för att eventuell överbliven puts skulle sugas upp av tidningsunderlaget. Det var inte länge sedan om man tänker tillbaka men bilden visar en helt annan tidsera.

   

Jag och min bror. Sängen bakom oss var en kombisäng. Den var både möjlig att sätta löstagbara metallgrindar på och utdragbar för senare behov. På den tiden var det inte tal om att köpa flera utrustningar utan allt skulle hålla en barnperiod eller fler. Luggen minns jag. Den lyckades jag minsann klippa själv. Minns att mammas min när hon skulle rätta det som rättas kunde inte var glad. 
 

Här är vi igen. Min bror och jag. Luggen har nu växt ut lite grann. Året är fortfarande 70-71. Jag är född 1967. Min bror 1969. Vita knästrumpor som sig bör. Knästrumpor och en rosett i håret är något som hörde min barndom till. Varje dag. Min mor borstade mitt hår varje kväll innan jag gick till sängs. Varje morgon fick jag sätta mig fint framför henne så hon kunde borsta igen och sätta upp mitt hår med en stor -röd, vit, blå, eller gul beroende på val av övriga plagg- rosett där bak. Just mitt hår var något mamma pysslade mycket med när jag var liten. Jag gjorde emellertid uppror efter att vi flyttat till sverige. Jag hatade att borstas varje kväll. Jag hade fått pengar till en födelsedag. Vet inte om jag fyllde nio eller så, och gick ner till frisören och frågade om pengarna räckte för att klippa mig kort. Det gjorde de inte men hon kunde göra det ändå. Idag hade det här inte varit klokt. Ingen frisör hade satt ett litet barn i frisörstolen för att på eget bevåg kapa nästan 50 cm. Men den dagen gick jag hem och chockade min mor med en kort pagefrisyr. 
Jag behöver kanske inte tillägga att chocken blev stor. Men sedan den gången har jag inte haft en endaste sidenrosett i mitt hår och ingen som borstat mig varje kväll. 

Sen gick åren. Fort som fan. Jag kan inte begripa vart de tog vägen. En dag får man egna barn och de människor man tagit för givet hela sitt tidigare liv går bort en efter en. Och plötsligt en dag, långt innan man är redo eller klok nog eller har samlat all den visdom man tyckte att de gamla besatt så står man där själv och tillhör den äldre generationen. 
 
Jag undrar hur det gick till. 

Av Gitte - 11 maj 2016 09:29

Sitter på altanen och roar mig. 

 

Försöker komma fram till om det är plast/komposit eller horn. 

När nålen inte går in tänker jag att nålen inte är varm nog och känner efter. Det var inte supersmart.. 

 

Jag får nog i varje fall säga efter att ha eldat direkt på en av dem att jag inte kommer fram till att det är plast. Den brännkokar men smältar inte. Luktar hår och smälter inte. 


Här är det smidigare när det är märkt. 

Galalith eller fransk bakelit. En liten oanseelig blå knapp.

Som synes. Inte nyproducerade.

   

Annars är livet mycket altanhäng, kaffe, plugg o praktik. Om några veckor är etapp 1 klart och efter en uppsats och några kompletteringar kan jag kalla mig webbredaktör. Har ännu inte bestämt om jag tar ett år till för en lite tjusigare titel som skulle vara snyggare på ett visitkort.





Av Gitte - 5 maj 2016 02:17

 


Jag börjar misstänka att jag har min tjugoårskris. Och det kan väl vara så jävla dags när man snart fyller femtio; eftersom jag hoppade över den då. Alltid den här sketnödiga inre kampen om att bli vuxen och att komma "nånvart". Samtidigt som livet bara hittar nya krokar överallt. 


Jag tror att jag är en naturbegåvning när det häller att hitta omvägar. Helst sådana som inte leder någonstans. Visa mig en återvändsgränd och jag lovar att ta mig hela vägen ända ner för att garanterat få se att den inte leder någonvart.


Dessutom envisas jag med att göra saker mycket senare än alla andra. Som att försöka lära mig HTML tjugo år för sent. Eller att skriva ett blogginlägg från telefon. Det här är faktisk mitt första i det slaget. Och att se filmen "En man som heter Ove". Boken vägrade jag ta i med tång i flera år. Tills i vintras när jag låg vid en poolkant i karibien och hade lyckats få med mig den med tanken att det nog var en lagom hjärndöd bok eftersom alla älskade den. Det skulle naturligtvis innebära att den inte var något för mig. Hur gick det, tror ni?

 

 Det slutade naturligtvis med att jag mellan zumbapass och aerobicspass och allt för mycket mat, låg och skrattade som om jag försökte roa mig till ett sexpack fram. Inte alltid för att boken var så jävla rolig, utan för att Ove. Ja Ove, han är min sambo (som för övrigt kör Saab 9-3) på pricken lik. Ibland så kusligt lik att jag måste undra hur Fredrik Backman kan göra en rollkaraktär på en person han överhuvudtadet inte träffat, eller ens kan veta att han finns. Sen väntade jag på filmen. Nästan med ett barns frenesi, när det aldrig blir jul. Men det var ju ett magplask som hette duga när jag äntligen lyckades med konsstycket att se den (långt efter alla andra), med förväntningen skruvad i topp.

 

Egentligen är det nästan värt en oscar, att man (ingen skugga över skådespelarna faller) kan lyckas med att cutta ner ett innehåll till ingenting. Att det ens går att utgå från en så genomtrevlig bok med så schyssta dialogpassager och så sköna personporträtt, med en så välbalanserad relationsdramatik, och sen kan skära ner storyn till ett nästan ingenting. Det är fanimig en prestation. I synnerhet när filmen inte förlorat ett skvatt på att få ha varat en timma till. 

 

Hm. Varför pratar jag om Ove? Faktiskt ingen aning. Kanske av samma skäl som jag ligger här och skriver ett blogginlägg mitt i natten, istället för att spela Candy Crush. Kanske dags att sova en stund trots att skallen går på högvarv.

 

Ps. Kommer man åt inställningar omedvetet när man gör blogginlägg med telefon är det fullkomligt lögn att försöka rätta till dem igen. Som ni ser. Ds.


Av Gitte - 29 januari 2016 18:31

 


Redan som mycket liten blev jag drillad av en korsett-expert. Min adopterade mormor (ja, jag hade turen att ha två) var en korsett-tant. Ni vet, en sån där riktig tant som hade läppstiftet på rätt plats i handväskan (handväskor förr hade läppstiftsfack) och som aldrig skulle gå utanför dörren utan att vara propert klädd undertill; det vill säga med korsett.


Mormor ägde aldrig någonsin ett endaste par långbyxor under sin livstid. Eller ja, hon föreslog att hon skulle köpa sig ett par, en gång till vår (min och morfars) förvåning: men jag protesterade högljutt, och det innebar att morfar slapp tycka någonting. En mormor kunde faktiskt inte ta byxor på sig... i synnerhet inte min mormor, och absolut inte hon.

(Jag kan inte låta bli att undra om jag var ett gräsligt barn men jag tror ärligt talat att hon hade gjort som hon hade velat om hon nu velat haft långbyxor.... Mormor var nämligen en mycket bestämd dam när hon satte den sidan till ).


Hon gjorde varje dag sin process. Först en kopp kaffe och en cigarr (jadå, hon var cigarrökare) iklädd endast morgonrock. Sedan gjorde hon sin morgontoalett, och det innebar en grundlig tvätt i handfatet. Det här med dusch eller ens rinnande varmvatten var liksom inte riktigt någon normalstandard i Danmark på den tiden (här låg Sveriges folkhemsstandard långt före).

Det var viktigt i vilken ordning man tvättade sig, och med vilken tvättlapp förstås, för varje ändamål hade en egen dylik och så skulle man skölja sig också förstås. Och sist men inte minst skulle korsetten kavlas på. Kavlas på skriver jag för det är ungefär så det går till. En korsett skall sättas absolut rätt, varje söm har sin givna plats, beroende på variant; och en korsett i rätt storlek ÄR svår och SKA vara svår att sätta på tills den sitter där den ska; sen är den nästan som en andra hud. 

Efter det klädde hon nogsamt på sig, valde klänning och strumpor efter väder och agenda, och hade hon inget annat för sig så gjorde hon sin städrutin som innebar att hon var klar för sitt morgonkaffe exakt klockan tio med ett nystädat hus, och vid 11 började hon med middagen, lagom till morfars lunchrast, för prick 12 stod maten på bordet fix och färdig för alla att sätta sig till bords. Som ni förstår var min mormor hemmafru, medan min morfar var värmemästare på kasernen där de bodde (Idag är detta filmstaden i Avedöre, utanför Köpenhamn). 

Varannat eller varje år gjordes en beställning av en eller ett par nya korsetter. Det var som julafton men också en fasa i sig. En korsett skall vara ingådd för att vara som bäst och en ny korsett innebar också en ny profil som helst skulle vara lite bättre än den de man redan hade gav. 

Jag ska inte gå så mycket mer in på det här men ni förstår att jag väl känner igen den här loggan som jag visar ovan; Miss Mary of swedens logotype. Den var densamma redan då. De annonserade även i danska tidskrifter och det var givet redan då, att deras underkläder var av en kvalitet som anstod vilken ordentlig dam som helst. 

..........
För någon vecka sedan såg jag en reklamannons på facebook om en "stabil aktivitetsbehå"; faktiskt ända upp i min kupstorlek. Hm, ska jag testa och beställa en? I vanliga fall handlar jag bhar spontant, på lindex eller gekås eller var som helst, men just aktivitetsbehåar är ett svårt kapitel i stora kupstorlekar. 

Sagt och gjort. I did it. Jag har handlat på Miss Mary of sweden... När den kom öppnade jag försändelsen och insåg att den är på storlek med två ihopmonterade bärkassar. Kvaliteten liknade faktiskt mormors korsetter. Den var ungefär lika intaglig som fort knox; men herregud vad skön när den väl kom på. Ingenting satt fel. Varenda söm hamnade där det skulle. Inget putade ut på fel ställe och bysten hamnade i rätt position och det kändes ungefär som att få full rörlighet. 

Hädanefter tänker jag göra som mormor. Det blir Miss Mary of Sweden framöver för mig med, förstår inte varför tanken inte har slagit mig tidigare. Men, altså, det kan inte bli mer definitivt än så här, nu är det officiellt. Jag är TANT. Nu saknar jag bara en handväska, ett läppstift i rätt röda nyans och en cigarr; sen kan jag göra vad fan jag vill, så länge mina barnbarn inte opponerar sig! 

Av Gitte - 6 december 2015 00:00

 

Då var det åter dags för Retrobloggarnas julkalender och stafettpinnen är min för dagen.

Vi har nu -allaredan- den 2a advent och tiden springer iväg som tåget. Eller så är det bara jag som "ska bara" allt för länge som vanligt. 
Något jag SKULLE gjort klart för länge sedan är att gå igenom de här högarna. 
   

Men det har jag ju inte gjort så ni får hänga med när jag nu äntligen fick ändan ur vagnen och tummen ur örat och fick det gjort. 
Det här är då gamla pappersbonader från ett gammalt lager. Jag visste själv inte vad det fanns för motiv, för ni ser hur ordentligt de flesta av dem är omslutna av omslutspapper. Endast ett nummer och ett pris (som sträcker sig från 55 öre till 2,75 tror jag det var.). 
 

Just pappersbonaden är så vitt jag har förstått en ganska speciell del av den svenska vardags- kulturhistorien, som tillgängliggjordes i övriga norden. Min mormors gömmor i norra finland innehöll ett flertal pappersbonader och hennes utedass hade några uppsatta året runt. Man skulle ju liksom ha något att titta på när man nu ändå satt där och frös ändan av sig i trettio minusgrader, eller hur? 

 

Trycktekniken var så utvecklad att man kunde börja trycka upp bilder till en rimlig kostnad under slutet av 1800talet. Det är också då någon gång (närmare bestämt1881) som Jenny Nyström illustrerar Viktor Rydbergs dikt Tomten. När läsare börjar klippa ut hennes bild och sätter upp det på väggen lär pappersbonaden vara född  och jag fick återberättat en gång att en del av konstnärerna i början själva åkte runt och knackade dörr hos bönderna och sålde av sina kort och bonader. Pappersbonaderna har sedan sin storhetstid under 40-50talet. Nu är ju inte dessa bonader tryckta då utan de från en något senare upplaga och teknik. 

Det måste vara någon gång under 50-och 60talet och kanske en bit in på tidiga 70-talet som man tryckte upp bonader av fotografier(?), liksom de ovanstående två och denna nedan: 
 
Sorry för blänk, tyvärr medgav inte fotografens kunskap hur man skulle blev av med det. Notera gärna de nordiska flaggorna.


Jag kan undra om man idag skulle låta trycka upp fotografier av barn och personer och fastigheter för att gemene man skulle hänga upp dem som utsmyckninghos sig? Att man gjorde det då är tveklöst och upplagorna ska ha varit stora även för förstagångstrycken. 
Flickan är dock bedårande så henne ska ni få en närmare titt på: 
 

Ni ska få ytterligare en liten närmare titt på denna fotobonad. På de allra flesta bonader kan man hitta antingen upphovsman till motivet eller en liten stämpel som anger vilket tryckeri de kommer ifrån. 
 

Just denna är från Gerhards förlag. Gerhards förlag är inte verksamt idag, men de producerade bland annat bonader och vykort med dalamotiv och de skall ha huserat i Leksand. (Axel Eliasons förlag ska finnas kvar och sägs trycka upp en del efter gammal förlaga) Tyvärr verkar det vara svårt att hitta mer exakt historik kring förlagen men någon gång tänker jag gräva lite mer i det där. Jag ska inte plåga mer med bilder på var och en av bonaderna, men för den intresserade som vill se; så kommer det lite fler signaturer och tryckstämplar här. 

          

Bonader kunde man köpa på lite olika ställen, just dessa kommer ju från en lanthandel som hade lite av varje i sitt sortiment. Jag har tidigare haft gamla bonader från en gammal måleributik. Vidare har jag haft bonader från en gammal bok- och pappershandel, men postorderföretagen distribuerade också ett oerhört antal bonader ute i landet. Det går inte att låta bli att spekulera i, om de blev folkliga för att priset gjorde dem återkomliga för alla att konsumera, och man kunde byta ut dem efter varje årstid; då man tryckte såväl påsk som vinter som höst som sommar-motiv utan de rena julmotiven. Vid tiden för mitten av femtiotalet skall det ha distribuerats miljontals bonader och de fanns i var mans hem. 


Smala remsor vet jag knappt vad man hade dem till? Dekoration över spiskransen? Vet du? lägg gärna en kommentar! Men ljuvliga är de. 

Tomtebarna tåls att ses på närmare håll.   

 



Vidare var den här julklappsetiketten lite kul. Limmet på baksidan liknar det vi har på frimärken idag, den skall vätas blöt innan den sätts på.

 

Och den HÄR, hade hög nostalgifaktor för mig, så den får jag ju hellre sätta upp med en gång innan den kommer bort igen.

 

Härmed blev det en lucka mindre kvar att öppna innan det är jul. Ses vi inte innan så får ni alla ha en riktigt riktigt god jul och ett gott nytt år! 


Har du missat ordningen i Retrobloggarnas julkalender så följer den här: 


1 dec - Carina - Precis en sån, www.precisensan.com/blogg/

2 dec - Erica - Mangania du älskade.... & lite till www.manganiadulskadeolitetill.blogspot.se/

3 dec - Anna Hammarström - www.ljuva50tal.blogspot.se/

4 dec - Yvonne Odsberg - www.50-talskeramik.se/

5 dec - Otilia Bogen - www.frokenotilias.se

6 dec (sön) Gitte -www.bortbytingen.bloggplatsen.se

7 dec - Martina Eriksson - oldshitandstuff.blogspot.se

8 dec - Emma Frey Skött - www.tantemmasbravader.wordpress.com/

9 dec - Anna Sandberg - www.retrolux.blogg.se

10 dec - Carin Söderström - audreyfennochalltfint.wordpress.com

11 dec - Ann-Charlotte Åkesson - teakochorkideer.blogspot.se

12 dec Cen Risén - retroknoppen.com

13 dec (sön) Bill - www.billjournalen.blogspot.se/

14 dec Laura Patnaik - orange-retro.blogspot.com

15 dec Jan Johansson - http://jjform55.blogspot.se/

16 dec Erik Dellgren - faaglarna

17 dec Benny Movarp - http://www.porslinsbloggen.se

18 dec - Ida Augustsson - http://retroida.blogg.se/

19 dec - Eleonore Lundkvist - elundkvist.wordpress.com

20 dec (sön) - Eli - http://femtiotalsjakten.se/

21 dec - Susanne Mellberg - http://vintagespyglass.blogspot.se/

22 dec - Helen - Retromania.se

23 dec - Carina Öhman - http://precisensan.com/blogg/

24 dec - Gunilla Norström - fyndeller ej http://gunillas-fynd.blogspot.se/


Av Gitte - 9 november 2015 14:57

Vi närmar oss ju jul med stormsteg. Förr än vi vet ordet av har det visslat förbi oss och vi är på andra sidan nyår. Men just nu får vi väl passa på och njuta av den svulstiga perioden som trots allt inbegriper en hel del fantastiska retroskatter. Just jultyger och julmönster tycker jag är lite extra kul. 
 

Här är duken i mönstret TRIVSEL av Peter Resac. En duk  helschyssta färger som det bara sprudlar om. 
 

VDN-märkt som synes. En originalprodukt. 
Enligt boken "Tryckt till jul" är den från 1977. 
 

Boken tryckt till jul kom ju förra året lagom innan jul, men du som inte hann skaffa den då, tveka inte, den är en riktig skatt att ha i gömmorna. Jag efterlyser en liknande bok för övriga året förstås. 
Tryckt till jul är skriven av Anna Lindqvist & Marie Odenbring Widmark. Den kan hittas på ex adlibris. Väl värd varenda spänn. 

Bjussar på en detaljbild av duken. 

 

Står någon och behöver en sådan duk kan man maila mig för jag har någon över: bortbytingen@telia.com

Av Gitte - 8 november 2015 19:34

Nu står julen för dörren och det är dags att se över julrecepten och allt man tänker att man vill eller måste göra.
Jag tänker alltid att jag skall ge mig på fransk nougat och praliner med tempererad choklad, för att inte nämna danska hårda karameller som jag fick som barn och liknande men det blir aldrig av. Att jobba med en stektermometer blir aldrig riktigt bra, och jag känner aldrig att jag vet vilken temperatur det är jag mäter. Är det vätskan eller smeten eller är det kastrullens bottentemperatur? Så jag hoppar oftast, detta efter några halvtråkiga resultat som inte ger merlust att prova att göra om det. De senaste åren har jag noterat att det kommit en slev med termometer på marknaden men en slev känns inte alltid optimalt att jobba med. Att ha den bara som temperaturmätare har inte heller kännts relevant. Men nu ska jag prova OBH-nordicas nya produkt, Celsius Whisk.  


Då jag inte riktigt kommit till årets julförberedelser ännu fick det bli ett annat recept jag inte alltid lyckas med. Finsk - eller nåja, för mig är det en finsk delikatess i alla fall- Kaffeost, eller Kahvijuusto. Ps, i brist på rätt tjocklek på mjölk blandar jag mjölk och grädde. 

 

Det första jag noterar är förstås att siffrorna är upp och ner. Jag är ju vänsterhänt. För att kunna läsa av dem får jag vrida till. 
 

Men det är förstås inget stort problem. Vi vänsterhänta är vana vid att högerhänta är normen och anpassar oss bäst vi kan, och det här är inte oöverstigligt. I värsta fall kan vi förstås läsa uppochnerpå, för det har vi också tränat oss på under årens gång. 
 

Vispen går inte ända ut i vispens topp. Det här innebär att man inte riskerar att få en felaktig temperatur av kastrullens varmare botten. Det är vätskan man får temperaturen på. Inget annat. Skitbra! 

Vid 37 grader ska kastrullen lyftas av värmen. Det slår över snabbt från 36,9 till 37,1. Jag har järnkoll med den här vispen. Och lyfter av. Men vad händer då?

 

Jo, vätskan fortsätter att öka temperaturen hela 0,9 grader. Ostlöpen skall i vid 37. Hade jag nu bara tempererat under tiden jag värmde hade jag haft i löpen nu, utan att efterkontrollera gradantalet, eftersom jag visste temperaturen när jag hade avbrutit uppvärmingen. Jag undrar hur många gånger jag har gjort samma sak med degspad och därmed övertempererat jäst...

       
   Då har det fått svalna till rätt temperatur och jag slänger i löpen. Nu ska det stå och stelna och kallna och sen fortsätter jag receptet i enlighet med länken i inlägget ovan. Men alla vet förstås hur finsk kaffeost både smakar och ser ut så fler ord om det är överflödiga, eller hur? Om ni INTE vet så testa att göra en omgång av den underbara gnissliga osten som är världens bästa kaffetilltugg. 
 

Då ska vispen diskas. Och det är förstås inget problem eftersom den är isärtagbar. Termometern kan användas utan visp om man så önskar någon gång. Men den kan förstås inte slängas in i ugnen då handtaget är plast men något ska vi ju självklart kunna använda den där jäkla köttermometern vi har sedan tidigare. 

Mitt betyg blir absolut fem toasts av fem möjliga. Thanks, Obh-nordica. I love it! 


Av Gitte - 14 juli 2015 09:40

 

Den här månaden blir jäkligt tuff att ta sig igenom, och så kom det en smäll rätt i bakhuvuduet i form av en svettig räkning också. Gaaah. Inte så jäkla roligt. Vad gör man? Försöker kränga knappar för tjugo kronor bunten eller letar fram sånt man egentligen inte alls hade tänkt häva iväg? Det får liksom bli det sista. Även om det svider. Sagt och gjort, jag har i alla fall fotat lite grann. Klänningen ovan har jag egentligen tänkt gifta mig i men det går om intet av flera skäl. Dels har jag ingen som vill gifta sig med mig. Och om han nu skulle få för sig att göra det så gillar han i alla fall inte klänningen ovan som jag gör. Sen är den jävligt trång i armarna, även om alla andra mått är genereösa. Det är en S och det märks på armmåtten, ingen annan stans. Oversized oversize kan man i övrigt hävda att den är. 
Men fantastiska Vuokko blir inte bättre än såhär. (Möjligtvis då i svartvitt om man inte gillar genereösa basfärger). 
 


Det här tyget är långt nog för två stycken gardinlängder.Jag har inte tänkt kapa något metervis. Marimekko kissanminntu, Erja Hirvi, 440 cm långt och 145 cm bredd. 

   Inte retro utan 2008 som synes. 


Fantastiska Unikko.
    

I orange. 135 bredd och två längder på 160 cm. Sen finns det ytterligare en bit på 90 cm, helbredd (135). 

   Inte nyproducerat, inga tvättråd så långt ögat når. Maija Isola förstås. 


Men. 
Det här är nog det vackraste tyget jag vet. Som i uber uber vackert. Karuselli. Katsuji Wakisaka. 

 


inte heller här finns det några tvättråd. Att det är en gammal upplaga vet jag, och den känns närmast otvättad. Dock har man sytt gardinlängder utav det och dolt (men sparat) kanterna med märkningen på. Helbredden är sparad men själva längderna är 135 x 250 cm vardera. De här har jag tänkt sätta upp hundratals gånger men sen har jag alltid stoppat mig själv med tanken "tänk om de blir solblekta när de hänger som gardiner" och det innebär att jag vet att jag aldrig varken kommer sätta saxen i dem eller hänga upp. Och varför skall de ligga i en garderob hos mig? 

 

Tja, jag lär väl inte komma mig för att slänga upp dem i en grupp eller på tradera. så det går nog bra att hugga till med ett bud om någon känner sig hågad innan det hamnar på blocket. Ni når mig som ni vet bäst på mail eller facebook. (vintage sybehör aka bortbytingen@telia.com). 


Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2022
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards