Jag har byggt ohyggliga högar och vallar. Igen. Lite överallt. Oöverstigligt ÖVERALLT. Här ovan ser ni min kista.

I den svarta påsen är det tygstuvar. I säcken under blå-gult flagg är det garnrester. Sen kommer mitt virke som mätte ca 1 meter gånger ungefär 3 meter när jag fick ofantligt ont i armen för ett par veckor sedan. Tar snart fatt på det igen. Det är jäkligt skrymmande bara.. nåja.   

Längst upp ser ni ett par osorterade påsar med knappar. Eller grovsorterade heter det. I den blå backen är det garnrester. Under den ett par handarbetsböcker. Sen ett x-box som jag tycker vi skall förvara i en låda under tvn för att den skämmer, så man slipper ha den framme. Hm. Jag förstår inte vad familjen menar med att jag kan börja flytta mina grunkor först innan jag talar om att annat är onödigt att ha framme... ^^.

Mitt strykjärn står framme för att det var jätteviktigt att jag strök en hög för ett par veckor sedan. Och det gjorde jag faktiskt. Då drog jag även fram strykbrädan. Men sen kom jag på att jag hade mer som skulle strykas när jag hade tid och andan föll på... så det kom inte undan igen. Jag strök även andra omgången som laddades på. Sedan dess så hamnar allt som skall strykas "snart" på strykbrädan och den verkar aldrig hinna bli undanpackad igen, eftersom jag inte kan packa undan det när jag har strykt klart för "jag har ett par grejjer till som måste...."

Och sen kom mail från Smartsom om att bli testpilot för Wileda-golvtvättsgrunkan som ser ut som en "måste ha".

En sån där grunka som ser hur smidig ut som helst... och så tittade jag på almenackan och fick fullständig panik. Hjälp, det är ju för fanken snart första advent... fasen, jag har ett helt hus inklusive OTALIGA högar som måste röjas undan... och jag MÅSTE ha HELA huset genomstädat för annars går det inte att göra lussekatter och går det inte att göra lussekatter så går det inte att sätta upp adventsstjärnorna, och alla de där andra måstena som måste falla in i rätt ordning...

Meh!

Skam den som ger sig. Jag skall fasen vinna över adventsstädet detta år. Dags att sätta igång. Hörreniwileda, skicka hit en sån pronto, tack?

Tja.

Min butik har inte mer än 500 platser.

Så jag tar ner knappar.

Än så länge har det varit 1:- och 2:-´s knappar men jag får snart bredda mitt bortsorterande. Behöver du knappar det närmaste så passa på just nu.

För jag har ytterligare ett HAV av mössor som skall upp. Tror jag la upp nästan fyrtio-femtio varianter igår. Och fler ligger på lager. Hujhuj vad mycket det finns i mösseväg.

Den lila ovan är knall-djup-indigolila. Bilden är inte riktigt rättvis i färgen. Men det finns bara en till försäljning så passa på. Eller ja, det fanns två från början men en passar ypperligt till mitt huvud. Allt klär en skönhet och inget skämmer ett odjur, så det där sista tar jag fasta på liksom.. =)

Hm, skall jag förhandsvisa mer? Det här är väl sånt som ligger redo för utgång. Men även annat kul, som ihopvikbara sextiotals-solhattar med vida brätten, jeanssolhattar etc, ligger och väntar på att jag skall gå igenom det.

Jag har förrästen ett riktigt kul minilager, av gamla stooora spännen.

Så småningom skall jag ta tag i dem med. Men de är verkligen helt fantastiska och unika. En del varianter skulle nog vara bra till lajv, tror jag.

Annars är det bloppis på tradera. Det har ni inte missat va? Det hade jag gjort om de inte mailat för jag har inte sett den minsta lilla hänvisning dit eller banner på framsidan. Nåja, vad är väl ett bal på slottet?

-Du vet inte vad som har hänt, skrek Minou upphetsat i luren. Jag kunde ju liksom bara svara nej, där jag satt ett par kilometer från henne utom se-håll.

-Kom hit. Du måste komma hit. Nu!!

Jahapp. Sagt och gjort.

... och... cheezes. Hattar, hattar everywhere... högt som lågt. Hattar, hattar, hattar överallt.

Hon hade fått hem Modist Marta Holméns sista hattar... och om ni vill se mer om Marta Holmén och hennes fantastiska kreationer så följ Minou här, där hon går igenom hatt för hatt. Och, ja, de är till salu. De skall ju komma till bruk!

-Är du intresserad av att ta hand om mössorna, frågade Minou.

-Jag kommer inte hinna med allt. Vill du?

OM det finns någon som tror att hon behövde fråga två gånger, så tror ni fel. SJÄLVKLART ville jag ta hand om mössorna. MER ÄN GÄRNA!! Det är en Ynnest. Ett previllegium. Ett fantasticum. Ett unicum. Jag bävar och njuter av varje minut. Många av dem är vintage handmade in italy, under sextiotalet.

Helt underbart. Lägger ett gäng bilder nedan, de är klickbara. Men vill ni se mer så gå in på min sida "vintage sybehör" på facebok, ett par dagar till ligger de där, innan jag flyttar över dem i min traderabutik. Så är i varje fall tanken!

Men åååh, vad fina de är. Jag tror jag drömmer.....

Jag deltar i LG´s drömstipendium HÄR och skulle bli jätteglad om just du ville ge mig en röst! Känner mig hemsk som röstfiskar men alla goda råd är dyra i såna här lägen och varje röst räknas!

Dagen rinner ifrån mig, så jag förhandsvisar, detta kommer förhoppningsvis ut i min traderabutik ikväll efter mörkrets inbrott. Självklart kommer mer ingående info om varje enskilt plagg då!

Har en pågående datakrasch, eller fläktsmälta i min arbetsdator, vilket har tagit en del frustration i anspråk sista tiden. Inte nog med att det inte var sååå länge sedan sist, jag hade tagit för givet att jag nu hade en dator som skulle hålla livet ut och ge mig kärlek tills nöden skiljer oss åt. Tja, det gjorde den förstås men att det skulle gå sååå fort? Och inte hade jag preventerat eventuella åtgärder heller, som att spara på foton och sådant. Det tog några dagar att försöka spara ner familjefoton. Allt annat fick tas om.

Allt annat?

Jadå. Allt annat. Ett gäng hundratal knappar och så? Dekorband har jag inte ens kommit till, det får bli ett projekt när knapparna är klara och mitt arbetsrum är återställt. Det är det INTE nu. Efter att ha haft en kaotisk packare på snabbvisit (läs mig) hela sommaren och sedan en kraschad dator med nedplockningar av datorn, en sambo som stuvat om för att få plats att sprida datordelar, så ser där ut som hej kom hjälp mig....samtidigt som jag tar bilder.

Som tur är får jag hjälp.....

Nästa generation knapp-plockare ger mer än gärna sin mormor en hand... Vilken tur jag har? Eller hur?

Tja, då har dottern börjat skolan för drygt en och en halv vecka sedan. Då hennes dotter inte är mer än 4 månader så får hon förstås ingen barnomsorgsplats. Jag börjar tro att man gillar att göra unga mammor bidragsberoende här i sverige, åtminstone eller att försvåra för dem att öka sin prognos att bli självförsörjande. Kanske behövs de för att hålla moralen uppe hos andra som skall akta sig för att "hamna i olycka"? 

Fråga mig inte varför; men är man ensamstående mamma så finns det många system och regelverk som står i vägen om man har motivation att ta sig upp i sadeln så fort som möjligt igen. Det här med att ha levande karriärer, att förverkliga sig själv, att fortsätta sin utbildning eller what-ever man vill med sitt liv, är något som är förbehållet kvinnor som har en man vid sin sida. Alla andra får nog skylla sig själva. För de har åtminstone ingen de kan dela föräldrardagar och liknande med; så jag antar att de flesta gillar läget och är hemma så länge de måste, minst, och sen kan det nog vara svårt för en del att ex göra klart sina gymnasiestudier och annat.

Jag börjar förstå varför vi talade om minderåriga med barn som en "svår målgrupp, med en osäker prognosbild" när jag läste "barn och unga med socioemotionella problem" en gång i tiden... Problemskapandet är ju för tusan inbyggt i systemet. HAR de inte problem från början, så är risken stor att de får det snart!

Nåja. Det här är skälet till att jag får minska mina arbetstimmar markant fram till april och försöka hitta fler timmar på dygnet för att hinna med, för jag är upptagen med att passa mitt underbara barnbarn. Det är inget stort offer i sig, mer än att jag blir lite väl lovligt fjättrad och får börja om med småbarnsåren igen; jag tillbringar gärna massor av tid med henne. Fast jag gillar verkligen inte att gå hemma med späda barn. Det har jag alldrig gjort, ej heller med mina egna. Nej, jag har sett fram emot att börja skola eller jobba nästan varje gång.

Inte nog med det, sög man inte på ramarna sedan tidigare så lär det fasen inte bli bättre nu. Så därför hoppas jag innerligt att tiden fram till April går snabbt och att man sen verkligen erbjuder min dotter en barnomsorgsplats som hon SJÄLV kan ombesörja frakt till och från, utan att vara beroende av att någon annan skall köra. För... barnomsorgsplats kan ju bara garanteras INOM kommunen inom viss kötid.... och eftersom vi bor i långås, -platsen som länstrafiken glömde- så kan det ju bli himla underhållande när den dagen kommer att få se vad det betyder.... Men-men. Kommer tid, kommer råd. Och hon är ju förbaskat go att nypa i kinderna och så söt så mitt hjärta smälter bara jag ser henne. Och till syvende och sist får jag ju så vackert medge att det är en ynnest att få vara med om det här!

En liten Minskij-Dinskij kan bara älskas med hull och hår!  

Gjorde ett knappköp för ett tag sedan för att komma över praktiska knappaskar. Kikade som hastigast på knapparna, som nog hade varit väldigt fina en gång i tiden. Men många av dem skulle behöva sorteras bort på grund av att de forna blanka knappana var ack så matta och en del var även repiga av att ha skvalpat runt i en box decennietals.

Men, jag kunde förstås inte sortera bort utan vidare. Jag måste ju testa...

Eller hur?

Väta, gnugga, gno och torka.

och Oj!

Under talkrester och damm, var de ju hur fina och orepade som helst! Endast ett par varianter hade gjort sitt.

En del är sååå vackra, så fortsättning följer! Det här var ett helt lagom söndagsuppdrag!