Just nu tömmer jag ut massor av knappar.

Har du svårt att hitta på en bra juklapp till den som har allt men som gärna scrappar, virkar, stickar, syr, pysslar, remakar sina loppisfynd eller skapar på annat sätt? Varför inte ett gäng fyndpåsar knappar:

Passa på att göra årets bästa knappköp: fyndpåsar med knappar.
Alla påsar innehåller ett användarvänligt antal, från 2-12 knappar i vardera påse beroende på variant och storlek. I alla dess färger. Och jodå, det är förstaklassknappar i innehållet ...förstås. Absolut finknappar, inte tu tal om saken.

3 påsar, 30:-

10 påsar, 90:-
50 påsar, 350:-

(Plus porto ovan. )
100 påsar, 500:- frakten ingår.

blandade färger och storlekar, i alla de varianter förekommer.

Nej. Ni har inte kommit till en masochists dagbok, om ni nu trodde det. Ni som hoppades på detta får hoppa till en annan blogg. Men jag har faktiskt en obunden dag idag och jag tänker verkligen njuta av den!!

När familjen har tänkt gå lägga sig sjuk så är det egentligen dumt å va först i tur. Jag erfor detta förra veckan.

Att vara sjuk när ingen annan är det innebär att det "inte är så farligt". Altså drar man på sig paltorna och går upp och försöker få tillvaron att flyta så gott det går ändå, så länge det varar. Inte alls att rekommendera egentligen. Men, när sedan rästen börjar insjukna så har man gjort sitt på sjukfronten. I värsta fall betyder det dock att man sedan får ta hand om alla sjuklingar men nej, det där låter jag passera obemärkt förbi. De skall få precis samma uppassning som jag fick förra veckan, denna dag, och eventuellt kommande dagar ochså om de nu tänker vara sjuka mer än en dag eller två.

Både sambo och dotter är nämligen sjuka och hemma idag.(Vissa av dem mer eller mindre sängliggande konstigt nog...).  

Men, jag tänker ta mig rätten att jobba som jag vill. Kanske åka ta mig en simtur, nu när jag inte har några barn eller tidet att passa. För, jag behöver inte passa upp någon idag. Och det skall jag verkligen ta tillvara på HELA dagen!!

Då är det första advent imorgon. Jisses vad tiden går. Det var ju inte länge sedan det var 1:a advent FÖRRA gången liksom... förra året hade vi snö vid den här tiden vill jag minnas? Och vi väntade in en av de bästaste julkalendrarna som någonsin gått enligt min mening. Men imorgon är det dags att kasta upp alla stjärnor igen och snart blir det premiär på årets julkalender... spännande värre.

Jag adventsSTÖKAR med betoning på stökar. På riktigt altså.

Jag började min adventsstädning på allvar igår. Och det enda som händer är att det blir stökigare och stökigare varteftersom jag skrider fram.

Huvva.

Jag har planerat att bli så klar att jag kan baka lussebullar ikväll.

Fasen trot.

Men jag har inte tänkt ge mig om det så blir lussebullar först klockan 5 imorgon bitti.

Snart skall jag in till stan och hämta min dotter som har haft de första uppträdandena med Falkenbergs Lucia 2011.  Första tillfället gick av stapeln på Coop forum, och det var vi inne och tittade på. Tro på fasen, glömde jag inte kameran? Så himla dumt... Nåja, vi skal ju se dem igen. På måndag får de dessutom reda på vem som skall vara årets rätta lucia.

Altså. Ursäkta mig. Men Grattis falkenberg till ett återvinningscentralssystem som måste vara landets i särklass största humorsatsning eller en jävligt lyckad sanktion MOT att slänga sina sopor så miljövänligt det går? Det är så sanslöst korkat att jag bara måste skriva ett blogginlägg om det ärligt talat.

Sopor. NI vet, såna man har lite då och då, ibland skrymmande eller grovsopor och sånt som bara inte går att utvinna mer av? Vi har en skitfin sorteringsanläggning i falkenberg. Man bara kör in sin bil och sen har man fantastiska stora rymliga sorteringscontainrar i långa rader på bägge sidor så man går liksom bara runt och sorterar och lägger allt på bästa ställe och det känns så jäklarns rackarns bra att göra så rätt man kan så långt möjligt. Tack för den möjligheten vill jag börja med. Den nya Sandladan är bättre än gamla lövstavikens soptipp. Och vänlig hjälpsam personal finns det gott om för det mesta. Inte en fråga är för dum. Ett leende och ett skratt och sådär hinner de också med. Dvs. Om man har ett KLIPPKORT så man kommer IN!

Ni läste rätt, så bara dra in hakan. Men; Har ni hört något så dumt? Så urbota inihelvetes korkat någon gång tidigare??

KLIPPKORT på en soptipp??

Inte i ordets egentliga bemärkning men väl ett plastkort där man drar av från de 6 (om man bor i flerfamiljshus, lägenhet) eller 12 (om man har ett åretruntabonnemang från villa-hus) gånger om året som man får besöka anläggningen avgiftsfritt -vilket det iofs inte är då man betalar sopavgifter och kommunalskatt. Sen kostar varje besök ganska mycket, försökte hitta uppgiften på sidan, har för mig att det är 240:- men jag är faktiskt inte riktigt säker för uppgiften var inte sådär superlätthittad. Däremot hittade jag det här: "Ytterligare besök under samma kalenderår faktureras enligt gällande taxa. Även om du inte har ett avfallsabonnemang hos oss eller är folkbokförd i Falkenbergs kommun kan du ansöka om ett Återvinningskort hos oss, i dessa fall faktureras du från första besöket."
Lusläser pdf-filen för taxan men jag är nog blind för jag kan inte se om det är korrekt med 240:- för en slängning eller ej. Måste man ringa för att få den uppgiften kanske?

Jag förstår inte riktigt skälet till den här sop-idiotin ärligt talat. Det talades om att skälet var att varbergarna åkte till falkenberg och slängde sopor förr... men nu är det samma utförare som tillhandahåller tjäntsen, nämligen Vivab i dessa två kommuner. Varbergarna har inget sopkort utan det är en exclusiv lösning för falkenberg. Jag gissar att det skulle bli allmänt ramaskri i varberg om man försökte sig på något sådant. Men inte i falkenberg inte, där äter man med vacker hand och tar vilken skit som helst. Numera är det säkerligen så att falkenbergarna sopturistar i varberg istället... för att inte tala om sommargäster eller turister som hyr stuga en tid här, hur skall de göra? Snyggt jobbat; "kom gärna hit och turista i falkenberg men ta hem dina sopor om du inte vill gå in och ansöka om fakturering eller betala på plats på vår fina sopstation".

Och, jo, jag tillhör dem som tidigare inte har haft frikort till stationen, så det där att "alla hushåll" får ett är absolut inte sant. Men kommunskatt får vi vara med och betala i alla fall utan avdrag för att vi inte kan nyttja kommunal service förstås... Som tur är så har jag faktiskt haft en langare eller två som behöver få sina sopor slängda ibland så jag kan få med min skit samtidigt. Men det gäller att vara om sig och kring sig och lagra dem väl...

Jag undrar hur lång tid det tar innan man upptäcker fridumpningar av skräp i naturen? Men det är klart, det kanske är det man vill ha..

Nä, falkenbergs kommun får Elva kängor av Tio möjliga för sitt idiotsystem. Något arsle borde få röva riktigt varm.

Jag har hur mycket jobb som ligger som helst.

Jag har vräkt ut massor av lådor med dragkedjor på mitt golv i mitt arbetsrum.

som förövrigt behöver storstädas och sorteras om.

Jag har flera lådor med barnhattar och mössor som behöver gås igenom.

Jag har flera laddningar knappar UTANFÖR tradera som behöver plockas då de är beställda.

Jag skulle behöva ta foton på mina Jason Laundwellknappar som finns kvar.

Jag skulle behöva gå igenom svarta knappar specifikt. De små. Som avviker.

etc, etc, etc.

Och så har jag massor av plagg avfotade som skall ut i traderabutik.

Som klänningen ovan.

Och förklädet nedan. Som för övrigt är helt underbart.

Har ni sett så läckert tyg?? Det är en såndär träpå-variant med knäppe i ryggen, nästan som en topp eller tunika utan ärm.

Och så sitter jag här.

Dags att röra på den arma lekamen NU. Tror jag.

Jo, jag skall.

Nu har jag nog "jag skall bara" färdigt för idag.

Arbeit! Marsch!

Min dotter bor ju här hemma hos oss med sin dotter, eftersom hon fortfarande är minderårig. Denna lilla ljuva varelse lättar onekligen upp tillvaron för oss alla med sin härliga humor och underbara närvaro. Hon liksom bara är. Och så söker hon ögonkontakt, och så fort hon får det så kommer det ett leende. Ingen kan Minnafiera sin mimik som hon. Vad månde bliva... =) Alltid redo för minsta lilla bus.

Allt som går att spöka ut sig med är tacksamt. Hon bara ler och skrattar högt.

Utom när hon skall sova. Det är inte riktigt lika kul.

Idag har jag dessutom gjort en tabbe. Jag har tagit på mig en blus som har ett par knappar fram i halsen. Fast att jag borde veta att denna unga dam inte har tid att äta sin välling om det finns knappar i närheten som måste undersökas.

Just nu hör jag henne i sin säng. Jag skall strax hämta henne, men hon ligger där och pratar med något av sina kramdjur. Eller så är det någon av katterna som hoppat upp i hennes säng och som är totalt utlämnade för hennes pussar och kramar. Tack och lov har de bägge en sådan natur att när hon kommer i närheten så blundar de och slappnar av och hänger med i hennes framfart, och hon i sin tur är egentligen snäll -men kanske lite väl kärvänlig-, så vi behöver inte vara särskilt oroliga för att de umgås, ens utan uppsikt.  

Jag skall verkligen försöka njuta av henne, för rätt vad det är så är hon stor nog för dagis och sen är det väl snart så dags för dottern att bli vuxen på riktigt och hitta sig ett eget hem. Men än så länge är de här. Och än så länge tänker jag njuta av henne, och jag tänker försöka göra det precis så mycket hon förtjänar. Och det vill inte säga lite.

Den här underliga tingesten, är en grunka som ligger i ett etui, som ochså är en liten "väska" för densamma.

Såhär tas den ut.

Sen vris den till ett halvt varv när den delat sig på mitten.

Och Voila!

En helt OUMBÄRLIG solhatt. Hur har man klarat sig utan en sådan hela sitt liv???

Fick rätt gissning i en facebookgrupp, för retrobloggers. Någon hade sprungit på en sådan sedan tidigare =) men för mig var det premiär.

  Jag var med dottern på vårdcentralen häromdagen. När hon gick in så väntade jag kvar i väntrummet medan hon var inne hos läkare. Medan jag satt där kom det en ung flicka megajätteförkyld.

-Nej! Tänkte jag.

-Vik hädan alla förkylningsbakterier, jag har inte tid! Vädjade jag.

Förgäves.

Altså; man skall inte åka in till en vårdcentral och sätta sig frisk i väntrummet. Man kommer nämligen inte därifrån i samma skick.

Det erfor jag ett par timmar senare.

Så i förrgår kväll så kapitulerade jag inför faktum.

Och kastade hela mig i bingen. Och där låg jag -nästan- kvar ihela dagen går. Fast bara nästan. Jag avhöll mig från jobb i varje fall och tog hjälp med de ynka packningar jag behövde få gjort, och jag snörvlade och hostade och flämtade för mig själv. Nätterna är värst, när man är totalt igensatt i halsen. Hurr. Men idag -redan- känner jag en livsande eller två som faktiskt dansar lite lätt innaför skalet.

Är jag redan på väg ur min förkylning? Hoppas bara att hostan i sig också viker sig snabbt. Men jag börjar se ett par arbetsuppgifter omkring mig, som behöver göras, och som jag nästan har lust att ge mig på med en gång... fast jag väntar i varje fall en dag till, sen hoppas jag inte att jag är smittsam längre... om jag inte får ett bakslag igen vill säga. Det vet man ju aldrig med förkylningar.

En låda med militärfärgade kepsar från artonhundrakall behöver gås igenom. Vad finns det för storlekar tro?

En låda skärp behöver kikas och dammas igenom, för att få skicket kontrollerat, några får nog kasseras tror jag.

Och så var det ju den här....Som jag ju visar på min första bild. Vad tror du att det här är?