Var i lokalen en stund men fick avbryta för att åka hem. Fick ett samtal.

-Dina getter har rymt!

-Det är nog ingen fara, sa jag, det börjar ändå bli dags att de får lov att komma ut. (Vi är nyflyttade så de har fått vara inne ett litet tag för att bo in sig). Men jag kommer väl hem för säkerhets skull.

-Jamen, springer de ingenstans?

-Jodå, de letar upp den närmaste hästen som finns att uppbringa.

..... en stunds tystnad.

-Du har rätt. De är på väg till hingsten!

Det lät som om mannen i telefon skakade på huvudet (hur nu det låter) och han undrade säkert hur jag kunde veta det. Det är enkelt. Mina getter vet inte om att de är getter. De tror att de är hästar helt enkelt!

Ställer man dem i en hage där det inte finns några hästar så rymmer de. De tar sig igenom ALLT! Men, finns det bara en hästhage i närheten så behöver man bara leta efter hästflocken, och säkert som amen i kyrkan; getterna studsar tre meter bakom, eller på väg till platsen "tre-meter-bakom", den häst som de valt som flockledarhästget. Visst är det lite märkligt? Speciellt med tanke på att hästarna de har gått med senast har varit en flock ardenner, precis som hingsten som de skulle in till idag är. Och det är inga SMÅ ardennerhästar vi pratar om.  Och faktum är att ingen häst varit elak vid dem ännu eller sparkat efter dem, så de måste också på något sätt bara accepterat de vita krulliga varelserna som kommer bräkande efter... djur är allt märkliga eller hur?

Helt plötsligt var vi barnlediga. Mina äldre barns far kom och hämtade lilleman (dvs, min och sambons son) och han skulle sova över där tillsammans med sina syskon.

Vad gör vi nu av den nyvunna oplanerade barnledigheten?

Sammanfattning:

*Sambon lagar.... diskmaskinen medan:

*Jag håller den halvt upprätt på trekvarts (med handen mellan väggen och kanten, AJ!!). En timma MINST! (hans jobb med detta tog dock flera timmar).

*Sambon sätter hjul på min överblivna låda från byrån. (Tack, du är och förbli min brevduva och lingongurka, när skall vi gifta oss??).

*Jag sorterar igenom tre flyttlådor vars innehåll skall pressas ner i min överblivna låda som skall bo under soffan.

*sambon fyller den nylagade diskmaskinen och börjar plocka i tråkiga plastburkar. (Skäms. Jag blev inte färdig med dem i veckan, vi pratar tjugo års samlande av tråkiga burkar med lock).

*Jag klipper klorna på hunden och börjar plocka hans päls. Hittade dock inte min kalksten och gummipropparna till fingertopparna så jag fortsätter imorgon (fingrarna klarar inte hur mycket som helst utan att gå sönder i sidorna). /strävhårig ras som handplockas. Han njuter av kloklippningen men blev lite otålig av plockningen. (Katter och kaniner och söta tikar överallt).

* Jag tvättar och hänger upp ett otal tvättar.

 *Jag sorterar ett halvt tvättberg (hjälp, hur kan fem personer ställa till så mycket tvätt på så kort tid?)

 *Jag införlivar sambon i den nya planerna med vägghyllan som jag kommit på att vi skall genomföra. Hur hittar man handsmidda hyllkonsoller? Letade en stund på nätet för att se om en gammal väninna börjat smida igen, hon är såå duktig på detta. Får fortsätta forska i detta.

*Vi åker och handlar. Detta event efterföljs av en fika på vägen hos väninnan vars son fyller år förstås. Dagens höjdpunkt. Hennes son hade lärt sig gå den sista veckan utan att hålla i sig.

*nu är vi hemkomna och skall titta på teve. Sen går vi och lägger oss. (Hörredudu... sånt där gör faktiskt inte mammor och pappor vet du väl!)

Sensmoralen av den här ganska intetsägande dagen med tanke på barnlöshet och allt, är att vi är ett par urbota tråkiga människor som verkligen förtjänar att torka ut i varandras sällskap. Inte en fest så långt ögat når, altså. Och inte frågar vi efter det heller. Men det är skönt att få andas ut mellan varven!

Ännu en samling av fem vardagar har nått till ända. Jag begriper inte. Vart tar tiden vägen, egentligen? Tycker att dagarna bara rusar omkring i ett virrvarr och så tar de slut.

Tidigare kunde jag förundras över att tiden verkade gå fortare och fortare. Ni minns hur långt ett sommarlov var en gång i tiden när man var liten? Märkligt nog tycker jag att mina ungars sommarlov flyger iväg fortare och fortare för varje år. "Åh, vad skönt tio veckors sommarlov framför oss!" och i nästa andetag så är det skolstart igen. Någon som känner igen det här? Hm, sorry. Jag tror att jag snart har övertygat dig om att du är åldrande eller meddelålders? (Medelåldern börjar väl iofs kring 30 så de flesta av oss här har nog uppnått de gråa hårens stadium ändå?).

Jag förstod inte alls hur det här kunde komma sig förräns jag såg en matematisk logik byggd på en pragmatisk självklarhet. Dvs, påståendet kan matematiskt beräknas med exakthet, vilket ger en upplevelsekonsekvens för den åldrande individen, stick i stäv med faktumet att tiden är konstant. Det är därmed upplevelsen av tiden som INTE är konstant.

Önskar jag kom ihåg hela beräkningen och formuleringen av slutsatsen men logiken är så enkel att jag kommer att minnas den för alltid. Den bygger på faktumet att ju äldre man blir, så utgör en andel tid; ex ett dygn eller ett år, allt mindre totalandel av den tid man har levt. Det här förhållandet är konstant föränderligt allt eftersom, ju äldre man blir (tills man dör förstås).

Därmed påstår jag att tiden i sig är konstant men att upplevelsen av tidens förgänglighet INTE är det. För ett barn på fyra utgör ett år en fjärdedel av den totala upplevda tiden, och blir därmed en halv oändlighet, medan ett år för en för en äldre person, utgör en alltmer marginell period ju längre tiden går. Jag är uppe i tiden där ett år utgör mindre än en fyrtiondel av min levda tid, så inte är det så märkligt att jag tycker att den rusar iväg?

Skall jag verkligen tillägga att jag ÄLSKAR att berätta det här när någon av mina vänninnor (eller fd, kanske?? de flesta har åldersnojjor, och de nerverna älskar jag att trycka på... det ger en så rolig effekt att tala om för någon motsträvig, att VI är meddelålders eller tanter) så fort någon beklagar sig över att tiden går fort. Kan ni begripa att jag har några vänner kvar? *skratt*

Ni får väldigt gärna berätta om era favoritbloggar eller favoritinlägg. Finns det någon som vill tipsa mig? Allt från skarpsinniga tankegångar, härliga bilder, livsglädje, specialintressen, etc, etc, etc är av intresse och läses med stor lust!

Hemma i halvlek. Det var riktigt roligt att jobba en stund idag och helt förtränga att jag måste komma iordning i skåp och lådor, ärligt talat. Hade dock glömt min mobil och inte bär jag klocka. Trodde nog att jag kunde bedöma tid på lite sådär??

När jag började känna att nu är klockan nog "lagom", så låste jag och satte mig i bilen. Vred om startnyckeln och displayen till den digitala klockan syntes. Hjälp! Jag hade missat att hämta dem vid bussen... fick styra karetan mot hemmet och hittade de tu trötta tonåringarna som hade fått gå från varsin busshållsplats (de går i skola i olika kommuner) och nog hade de fått tillryggalägga några kilometer bakom sig. Tröstar mig med att det var gott väder i varje fall och att en promenad inte skadar på något sätt. Men de var inte glada. *hukar mig*.

Dottern gör chokladbollar nu, så de har nog lyckats smälta mitt misstag, eller så får jag väl gottgöra dem på något sätt i sinom tid.

Jag fick frågan om jag inte har några diskreta retrotapeter? Jodå, visst har jag det. Har bara inte tagit bild på dem eller gått igenom dem egentligen. Inser att jag är enformig, jag har helt och hållet gått igång på det jag själv gillar, nämligen skrikande färger och mönster. Det skall bli lite spännande, det finns varianter jag inte ens har öppnat och sett hur de ser ut. Eftermiddagens event.

Jag är så glad att vi inte tapetserat köket än, jag är så glad att vi inte tapetserat köket än, jag är så glad att vi inte tapetserat köket än *sjunger högt!*.

Ibland är det nog meningen att man skall avvaka lite med sina beslut?

Undrar lite oroligt.... undrar om sambon älskar mig på riktigt? *skrattar*.

Tapeten på bild kom jag över idag. Det är en sån klockren variant som sitter som en smäck i magtrakten. Det är inte så ofta jag blir såhär "bubblig" över något nyinkommet som jag blev när jag såg den här. Sist var nog när... hm. En mycket mycket speciell barntapet kom valsande genom dörren. Den ligger fortfarande och mognar, något kul skall jag göra av den. Har bara inte bestämt vad, får se om jag skall ha blått i lillemans rum, fast... det kan bli protester. Han föredrar nog Batman. *suck*.

..........

Tillägg.

Tjaha. Så länge varade det. Nu är det fullt slagsmål om tapeten. Dottern kom hem från skolan. Har tänkt lägga beslag på enrulle för egen del och nu började hon genast planera villt var i hennes rum den skall sitta. Hm. Det värsta är att hon i allmänhet vinner sådana här bataljer, inte kan väl ett mammahjärta stå emot ett par bedårande blå bedjande tonårsögon?? Hur många diskningar och storstädningar kan jag byta till mig tro ;) *skojjar*.

Där höll jag på att sätta förmiddagskaffet i vrångstrupen, och blev lite ilsk en stund (refererar till mitt förra inlägg). Så jag tror att jag skall försöka ändra kurs, låta bli att läsa tidningen och återgå till vardagens trivialiteter en liten stund.

Ny lista skall skrivas. Idag är föresatsen att förhålla mig till den. Snart måste jag nog lägga ut den här och sedan göra avräkning i efterhand, det är inte lika lätt att svika sig själv om man offentliggör sina planer? Gårdagen gick nämligen i lättjans tecken och jag landade för länge och ofta vid datorn, det medges. Men det är ju såå roligt när man har satt igång något nytt som ex den här bloggen? Det är riktigt riktigt roligt att få kommentarer, fortsätt mer än gärna!

Idag skall jag åtminstone göra en sak:

Inventera mitt plastförråd med burkar och lock. Gissar att hälften av burkarna saknar lock och hälften av locken saknar burkar. Det är nog några år sedan jag parerade ihop dem sist, och jag gissar på lite burkfall/lockfall (hm, manfall?). Tidigare har jag lydigt (ja mamma, jag skall! Jag är faktiskt 41 nu, och kan själv!) diskat dem årligen utan att efterkontrollera om det är fulla par; hivat dem i diskmaskinen och sen hivat tillbaka dem. Vaddå, jag hade ju skåp och lådor så det mer än räckte och blev över. Men nu skall det baske mig bli feng shui i mitt plastbestånd!

(Roade mig igår med att försöka hitta varianter av tapeter som jag bara har en rulle kvar utav. Den här ex).