ORDNINGSREGLER!

1. använd endast s.k toalettpapper

2. SANITETSBINDOR av vilket slag det må vara, får ej nedspolas i klosetten. Samt ej heller cellstof eller dyligt.

3. Om efter skedd spolning vattnet fortfar att rinna eller annat fel skulle uppstå, göres genast därom anmälan till hyresvärden eller

Vinbergs rör & mek. verkstad

Vinberg, tel 19180.

..............

Satt där i godan ro och filosoferade när min blick plötsligt landade på toapappersrulleshållaren på personaltoaletten i lanthandel. Men vad står det egentligen? Jodå, någon har bemödat sig med att trycka ORDNINGSREGLER på toarulleshållaren. Erkänn charmigt? Gillar speciellt det där med "så kallat toalettpapper" och "cellstof" och "klosett" för att inte tala om det ålderdomliga språket. Måste vara femtio-sextiotal? Vinbergs rör och mekaniska verkstad har fem siffror i telefonnumret; kanske vittnar det om sextiotal trots allt?

Får nästan lust att testa numret, som troligtvis stämmer fortfarande och låta meddela att klosetten fortfar att rinna, och att jag tyvärr ej kan medgifva att ingen därtill har spolat ned varken sanitetsbindor eller cellstof och att jag önskar göra en anmälan därom. *fniss*. De skulle nog tro att jag vore tokig, eller kanske finns det någon som känner igen texten på dessa dassapappershållare?

I vilket fall som helst så insåg jag att jag inte alls har gifvit klosettrummet någon uppmärksamhet så jag började se mig om. Vad fanns måhända i förbandslådorna? Det sitter en uppskruvad på väggen samt ovanpå den står det ytterligare en första förbandslåda.... var ju tvungen att slå en snabbkik:

Jodå, här finns det mesta?

Skulle olyckan vara framme:

så kommer absolut personalen i den Molanderska lanthandeln vara redo!

Idag fortsätter det digra pappersarbetet så det här är en snabb inkik.

Någon som håller på med retrovagnar? Jag har gått bet på att artbestämma den här insatsen, troligtvis senare sextiotal och jag saknar chassi till den. Inlämnare menade att märket hette "Cadillac" eftersom de roat sig mycket med att den hade ett bilmärke. Har inte hittat några caddi-barnvagnar så jag lutar åt att man på något sätt har förväxlat bilmärke. Någon som har ett tips? Så fort jag vet märket, så går det ju att komma fram till vad det skall vara för chassi, det hade de tyvärr slängt.

Bakom vagnen skymtar mina småtavlor med utslitna, eller avlagda barbiekläder i halvdåligt till dåligt skick. (bilden är tagen i min förra lokal). Jag tog scrappapper och en hög med gamla ramar, ramade in barbiekläder och småjox, och gjorde en samlad tavelvägg av det vid sidan av min kassa. Så fort de kommer upp igen i den nya lokalen skall jag visa bättre bild. Faktiskt både kul och färgglatt, jag blev glad av den väggen.

Är lätt manglad och har vaknat på fel sida. Har sovit över hos en väninna och när jag gick och la mig mycket sent i natt så kändes det som om jag hade full koll på läget. Det blev lite för sent och jag som inte sover borta så ofta hade några timmars vridande först. Sen måste jag ha slocknat.

Vaknade av barnskrik? Ett litet försiktigt gnyende. Som tystnade. Andra gången blev det lite argare. Men det tystnade. Och tog fart igen. Och lade av. Och så höll det på, och blev värre och värre för varje gång det satte fart. Vad f*n var det här då? Insåg att min väninnas stackars dotter måste ha någon fruktansvärd korkad väckarklocka som man har glömt att stänga av, trots att det är helg. Hörde ett litet -Sch! ljud och insåg att den dessutom, inte bara uppför sig som ett riktigt barn eller låter som ett (dvs blir intensivare och intensivare) utan dessutom har ljudsensor, säkert för ljud som man brukar säga till barn? Låg och irriterade mig över den här korkade skapelsen och faktiskt var uppriktigt förvånad av min väninnas korttänkthet, hur tusan kunde hon låta dottern ha en sådan fruktansvärd väckarklocka? Jag såg för mig själv hur flickan under hela sin uppväxt demoniserades av den här anskrämliga saken varje morgon, vilket torde innebära att hon vandes vid att höra ett  h.j.ä.r.t.s.k.ä.r.a.n.d.e barnskrik som ett vanligt vardagligt irritationsmoment att vakna till, och jag beslöt mig för att jag tyckte att sådana var stora potientiella riskfaktorer som indikerade, eller i varje fall var en riskfaktor för, en ökad risk -eller sannolikhet- för att flickor som hade en sådan tingest sulle utsätta sina kommande barn för vanvård och liknande; och därmed borde förbjudas. Lär man sig sova till sådant, så sover man till allt, typ.

Då tilltog barnskriket ÄNNU mer och blev äckligt hjärtskärande. Sådär så det gör ont i hela kroppen och då vaknade MITT dåliga mammasamvete. Jisses, det här ljudet hade jag hört förr, lät precis som min första son. Och det innebar altså att jag låg där och mindes att jag hade låtit ett barn jobba sig till ett så intensivt skrik någon gång (han hade dock kolik det första halvåret) och nu var läget kört.

Nu gick det inte att sova mer.

Nu var mitt personliga mått av självsanering rågat för stunden och DET här orkade jag bara inte ta i. Nu fick det vara bra.

På med paltorna och bort från övervåningen. Gissade att jag var den enda i huset som rörde på sig just nu, men nej, någon gräns finns det för vad man kan utstå och ändå ligga kvar i en säng och försöka fortsätta sova. Jag gick upp.

Först måste jag lokalisera den där gräsliga tingesten och se om jag kunde få tyst på den.

När jag kom in i rummet hade väninnans äldsta dotter dykt upp under nattens/morgontimmarnas gång efter en kontrovers med barnets far. Det var altså en riktig baby jag hörde. Ridå.

God morgon, alla. Hoppas starten varit bättre än min! Nu behöver jag kaffe innan jag river en vägg eller två.

Snubblade in på bloggen Merry Go Round och hittade inlägget med en liten fluga/rosett från slutet av fyrtiotalet och kom genast att tänka på slipsarna som jag visar på bild här.

Det måste ha varit en "fluga" med kragdekorationer under den här perioden *hm, Glocalnet DEN var låg*. Att man hade virkade kragar och spetskragar (såna har jag också liggande förrästen från en gammal kortvaruaffär) visste jag sedan tidigare, men flugor och slipsar har jag inte direkt hittat trenden eller influensen till i någon tidning ännu, hade gärna velat se hur det kombinerades med en damfluga eller slips, ex, kanske lite svårare att bära upp än ex en spetskrage? Kan det ha varit någon "Dandy"- influens?

Jag är storkonsument av gamla tidningar, det har jag nog inte berättat. Älskar att bläddra i både mode och inredningstidningar från 20-50-talet. Men skam den som ger sig, en vacker dag hittar jag mer om det här fenomenet!

På åttiotalet kom sedan en fyrtiotalsvåg och DMC gav ut ett häfte i storformat med gamla spetskragar som heter Casablanca om jag inte minns helt fel. Skall se om jag inte hittar bild på dem i min burk med, så lägger jag med den i inlägget. Den är helt underbar trots att den inte är "gammal", mönsterna är det dock. (Har nog något ex kvar om någon vill ge sig på att virka kragar).

Edit, hittat:

Igår fick jag nog av mig själv. Har pappershögar som heter duga, det mesta är "viktiga" saker som ex information om att jag hade en tid att passa för tre månader sedan -jodå, jag passade den- en skriftlig betygsvarning för ena sonen (hrm!) från förra året, försäkringsbesked, betalda räkningar, obetalda räkningar, hundpapper, spännande artiklar, annonser jag har klippt ut, etc, etc, etc dvs sådant som ser himla illa ut liggandes i en hög men som måste sparas. Och den här högen har jag bläddrat i under årets gång fram och tillbaka, fram och tillbaka och letat viktiga papper som behövs etc. Så igår när jag ÅTERIGEN satt och bläddrade papper fram och tillbaka i olika högar så fick jag damp på mig själv. Ett fullständigt utbrott, "näe, Gitte, nu måste du skärpa dig, såhär kan du inte ha det. Normala människor har faktiskt ordning på sina papper och en gång i tiden var du faktiskt ganska normal och rekorderlig. Nu får du allt skärpa dig". Jag var inte nådig mot mig själv kan jag väl säga utan att överdriva.

Så jag fick nog och åkte iväg till fynda, efter att ha insett att OM jag åker till gekås, så går det en extra timme bara på att köra och hitta parkering, även om det inte skulle ta mer än tio minuter där inne, dvs, om det inte är kö ut. (Vilket det förmodligen inte är före lön). Och jag skulle vara tömd på energi när jag kom hem, trots att gekås är både roligare och billigare.

Så fynda blev det. Ett snabbt race. Femton minuter dit, in och rafsa åt sig pärmar och framförallt ett antal pärmindex med vardera 31 flikar för sortering, samt en jäkla massa post-it lappar. Femton minuter hem. Och sen kunde jag börja sätta igång så stickorna strök.

Och se på f*n. När jag gör en ordentlig grej utav det, ett större projekt som är avgränsat, dvs papperna inte är ett tillfälligt stopp på vägen för att kunna göra det jag behöver, utan det faktiska huvudprojektet som har ett start, en processtid och ett avslut (dvs, alla högar är borta) så blir jag helt plötsligt jäkligt effektiv, och engagerar rästen av familjen dessutom. Kvällen slutade med att ALLA letade tänkbara papper som kunde sorteras. Eftersom det kom fram en hel del, pärmarna som skall fyllas är många och olika

*1 betalda räkningar hem,

*1 obetalda räkningar hem,

*1 pärm med viktig info, lönelappar och försäkrningsbesked etc,

*1 pärm med papper som skall skickas iväg och fyllas i etc,

*1 pärm med roliga papper och kataloger som skall sparas etc, etc, etc

Dvs, jag katalogiserade alla våra hempapper på ungefär samma sätt som företaget, och då blev det helt plötsligt roligt! Är det inte märkligt?

Faktum är att jag fungerar precis likadant när jag städar. Att damsuga och moppa golvet är ett helt oöverstigligt företag. Men att släpa ut alla möbler på gården, tvätta upp och olja, planera om, packa om, stuva om etc, etc, etc, det är fullt rimligt och går på kortare tid än att bara vifta runt den elektriska och blaska av med en sliten mopp. Och helst skall jag då åka köpa NYA städgrejjer så jag verkligen känner att DET HÄR är ett STORT och VIKTIGT beslut som måste fattas innan projektet -med mätbart resultat- är avslutat.

Och dessutom. Försök säga till mina ungar att vi skall städa och plocka. Ingen lyfter på varken arsle eller finger. Och alla bara gnäller. Men sen sätter jag igång "jätteprojektet Allan" och då är alla med och igång och engagerade och har massor av ideer för hur vi skall gå vidare och hur det skall bli.

Skall f*n vara spänningsökare, tillvaron blir ganska tunggrodd när inget händer då!

Bilden är en söt mojäng. Från en gammal bokhandel och det är en initialstans. Den stansar relief på papper, snirkliga vackra bokstäver. Man tog upp beställningar på brevpapper och brevkort och stansade enligt beställares önskemål. En riktigt riktigt fin liten sak, fast den ser förstås inte ut att vara mycket för världen. Jag gissar att den är från sekelskifte eller tidigare nittonhundratal.

Har haft fullt upp några dagar nu, och ännu mer intensivt blir det de närmast kommande dagarna. Men har faktiskt hunnit vara rejält effektiv. Snart kan jag börja sortera gamla stålstift och spetsar igen om allt går som planerat.

Jag är egentligen en organisationsperson som älskar att sortera. Problemet är bara att det är roligare att sortera upp sådant som har mindre prioritet egentligen, som ex tapetvarianter och gamla stålstift; kan hålla på i timmatal. Papper och sådant är bara tråk däremot, det bär emot rejält. Men jag skall baske mig bättra mig på sådant och kanske till och med börja "belöna" mig själv lite grann. "Är du duktig nu och sorterar gammal skitplast och tråkiga papper en timma så får du sortera stålstift i TVÅ timmar...". Altså plikten först och nöjet sedan. Mina stålstift grävde jag fram igår, och ser fram emot att det skall bli måndag igen och att jag skall bli klar med det jag måste så jag får sätta mig med kalligrafistiften igen....

Se här så vackra bara ASKARNA är!! Stiften är sedan också otroligt arbetade och vackra, små loggor och hästskor och annat på, samt olika former. Helt underbara!

En av varianterna (längst upp i bortersta hörnet samt mitten nertill i lådan, asken med fabriksbilden på) som syns på bild är lite extra rolig. Det är en Sir Josiah Mason, (har storlekarna 1001, 1002 och 1003) lär vara den varianten som August Strindberg skrev med. Och ja, de är tidsenliga, det är gamla stålstift och askar.

Igår fick jag inloggningsuppgifter till Carolas Dollhouses och det var en helt underbar upplevelse. Som att återvända till barndomen en stund och peka i leksakskataloger och pricka för "den vill jag ha, den vill jag ha, och den vill jag ha, den måste jag ha, en sån har jag haft och en sådan skall jag önska av tomten" ungefär. Mest betagen blev jag ärligt talat i alla gamla intakta förpackningar som finns på bild, och jisses, det var ju precis så mina gamla nyfådda leksaker såg ut när de var nya och just kom från affären och färger på förpackningar, tags och logos etc, allt satt innanför pannbenet och bara fanns där, redo att poppa upp som minne på hur det var, hur det såg ut, hur det luktade och vad morfar just hade sagt när jag fick det åtrådda eller nyerövrade leksaksbytet.

Kommer ni ihåg hur det kändes att vara liten och just få en gåva och att det var en leksak som man hade önskat sig, eller hade behov av?  När jag ser förpackningarna så återvänder känslan av att få bryta förpackningen igen och allt kommer på plats. Den som fick uppleva den här sanna glädjen igen av en gåva på det här sättet? Måste väl erkänna att jag inte är en person som kastar mig på samma sätt över presenter och ting på riktigt det här sättet egentligen... vad var det man tappade på vägen? Var finns den här spontana barnsliga få-glädjen egentligen? Idag tycker jag att det är roligare att planera och att ge bort presenter än att få. Kanske något som hör ålder och barnafödande till?

På bild en obruten Sarah Kay tygdocka, ca 10 cm. Är lite osäker på tidsepok, vad kan det vara? Slutet på sjuttiotalet början på åttiotalet? Någon som minns Sarah Kay? Hon bor med ett par kompisar i min köpmansdisk. Leksaker är kul, men obrutna förpackningar något aldeles särskilt som sagt.

Sitter här och funderar på vad jag skall göra med de sorter som jag har öppna eller bara en rulle utav kvar. En del är riktigt riktigt fina om jag får säga det själv. Vad skall jag göra med dem? Upptäcker ju att jag själv har övergått till att mer eller mindre använda småbitar, något som jag har inspirerats till av bloggvärlden minst sagt. Finns ju hur mycket som helst att göra med tapet, men tio meter av varje sort är både för dyrt att köpa på sig och vad skall man göra med rästen?

Om jag slaktar ner sådär en tjugo-trettio varianter, vad tror ni, skulle det finnas intresse?

Vad är lagom bitlängder? Ex till dockhus?

50 cm, 75 cm, eller 1 meter?

Kommentera jättegärna och hjälp mig tänka vidare!