Jag hade egentligen kunnat fylla sidan med hur många bilder som helst, men gissar att även minibilderna i bloggen blir belastande för dig som kommer hit med mobilen? (Lägg gärna en kommentar om effekt när jag gör såhär, så jag vet om det funkar eller ej). 

Men den här helgen har gått i knapparnas tecken, nästan från början till start. Sambo och vår son åkte till Herning i Danmark för att titta på ishockey-VM, närmare bestämt matchen mellan Finland och Canada. För att hejja på hemmalaget förstås. (Vi är bägge från Finland), och de kom hem med väldigt väldigt väldigt gott humör. Sambon var full av berättalust. 
-Vad har du gjort då? Frågade han när han var klar med att berätta om deras äventyr och alla de mött och matchens höjdpunkter. I vanliga fall hade jag nog bokat in något socialt eller någon fika med tjejjerna eller nått (host, Läs: en kväll på krogen; det låter bara bättre med fika), men den här gången hade jag inte många saker på min agenda. 
Jag skulle hinna se senaste avsnittet av svenska Ex on the beach (ja, skratta på, det tittar jag mer än gärna på. Hyperintressant för en beteendevetare som jag... hur man skapar intriger och löser dem i en avskalad isolerad miljö). Sen förstås senaste avsnittet av Handmaids tale. Alltså... den serien. Den gör verkligen ont i hela själen. Den har fångat mig fullständigt. 
Sen hade jag tänkt städa en stund utöver att hålla på med knappar då och att uppdatera min traderabutik. Men knapparna tog typ ALL min tid och intresse. Tror knappt jag hann äta emallan, gick ut med hunden emellanåt, sov några timmar, reste på mig lite då och då för att inte fastna där jag krökte rygg. Och annars var det bara jag och min hund (som är en belgisk vallhund. En Laekenois om någon blev nyfiken på det). 

Kontentan var att jag inte hade ett skvatt spännande att svara på sambons fråga, eftersom han inte direkt intresserad sig för de gröna som snart tar slut och som jag måste se om jag har fler på lager, eller de gula som är tvärslut och hur väl de röda matchar ihop där de ligger i en låda tillsammans och sen förstås alla tusen tankar som fladdrat förbi i takt till Spotify. Och jag måste säga att det var urskönt. Helt tyst. Inte en rörelse. Bara jag och hunden. Man måste nog få ha sådana tillfällen ibland där man bara är ensam med sin egen hjärna. 

Men, nu börjar det i varje fall att märkas i min Traderabutik att nya knappar kommer upp, där har jag nicket Bortbytingen@ om du kommit hit som ny. Kika gärna in och se om du hittar en knapp eller två som skulle passa ditt pågående stickprojekt!