Jag vet att jag inte är ensam om att irritera mig lite över prislägen på en del välgörenhetsloppisar. Vi har ett himla bra ställe i falkenberg, Röda korset men ibland ser jag även den här typen av tendenser poppa upp även där, men framförallt är det en grannstad jag tänker på i första hand. (Varberg om någon vill veta) där kupan har börjat lägga till ganska skrattretande priser mellan varven. Men det finns fler, de är inte ensamma. Vi har haft den här dialogen i många sammanhang, bland retromänniskor på nätet, och fenomenet finns i de flesta städer över lag; det är ofta en eller några loppisar (Oftast verkar det vara verksamheter inom Emmaus eller Myrorna) som sticker ut i det här avseendet.

Flera med mig har fått samma svar när man undrar hur man tänkte när man prissatte en grunka med nagg för många pengar.
-Vi är faktiskt ingen loppis, vi är en secondhand. 
Är det prisläget på sortimentet som avgör om man är en loppmarknad eller en secondhand? För mig är det helt andra faktorer som påverkar priser, men det verkar loppisar inte vara mottagliga för. Men jag skall försöka mig på en uppdelning på de skillnader jag personligen tycker ligger till grund för vad som är vad. 

För mig är det såhär:

Loppmarknader/ loppisar är välgörenhetsverksamheter. De får sina varor inlämnade utan att de ersätter för varan, och behållningen i verksamheten efter deras utgifter går till välgörande ändamål. De har ofta ett bredare sortiment, allt från trasiga strumpor till djurburar, till skivor, till möbler, till porslin och husgeråd mm.
En loppis kan också vara av tillfälligare eller enklare art, ofta genomförd av någon sorts idrottsförening, någon som vill tömma sin vind, eller liknande. Varorna har olika kvaliteter, och det är ungefär som att spela på lotto att åka dit, har man tur hittar man något kul eller gör ett fynd. Detta är nog skälet för många med mig som har retro som intresse att åka dit. Här har jag inga som helst förväntningar på att personalen har specifik kunskap om vardera grej, mer än när man satt upp priset. Ett exempel som jag råkade ut för, för någon vecka sedan: jag var på ett loppis och glasen kostade 90:-. Ett trevligt rökfärgat glas men jag hade inte väntat mig svaret på frågan om vilket glasbruk de kom ifrån att "-Det vet jag inte men de är av lite bättre kvalitet än vanliga glas, de är tunga". Jag vill verkligen inte betala 90:- för "tunga glas" och sen komma hem och konstatera att de såldes på konsum -97, för 17,50 st. '

Att personalen saknar specifik ämneskunskap om varorna får man ta med i beräkningen då anställningar ofta har rehabiliterande ändamål, dvs, man har ofta lönebidrag, praktik, gör samhällstjänst, rehabiliteras eller annat.

En secondhand tillhandahåller för mig, i första hand kläder och är privat.
Som inlämnare får du ersättning för din vara, och kraven är högre ställda än de är på loppis. Man väljer sitt utbud utifrån hur lättsålt det är, märke, skick och snitt avgör. Plagg prissätts efter en hygglig uppskattning av marknadsvärde. Ersättning lämnas för inlämnade plagg till inlämnare; antingen via ett direktinköp, en kommissionsersättning eller någon sorts bonussystem som gör att du kan hämta ut varor i butiken till ett visst sammanlagt värde. Men verksamheten har utgifter för såväl inköp, moms och skatt av vinst. Därav är priset i dessa butiker högre och det förklaras av deras högre utgiftsnivå. Och man har förstås specifik yrkeskunskap om sitt område, och kan svara på adekvata frågor om utbudet när det behövs, kan ofta vara behjälpliga med att hitta och prova ut plagg och ger sina kunder tid, samt ger råd om. /kvaliteter, hur man tvättar, om fläcken går bort etc.

Så för mig är en avskiljning mellan vad som är vad kopplat till ägarförhållande, om det är vinstdrivande eller ej, (nog för att loppisarna förstås är det också men inte kopplat till någons överlevnad) och sist men inte minst den service man får som köpare OCH inlämnare. På en secondhand får man ersättning för sin vara, på loppis ger man bort den gratis.

När det kommer till mer allmänna grunkor som är privatägda så blir det antingen en retrobutik eller en antikhandel, och det är förstås sortimentet utifrån deras ursprung som avgör vad som är vad för mig. De är fortfarande privata och har utgifter för inköp, moms och skatt och ligger inte sällan lite bättre till och har därför högre omkostnader för sina butiker än ex många loppisar. Gärna i stadsmiljöer och läget kan för mig också vara en särskiljning av prisläget om det är högre eller lägre, och inte minst så gör deras omfattning av det koncentrerade utbudet av mina mål-epoker, att min prismedvetenhet inte är lika stor när jag handlar det jag kom för att köpa, än när jag fyndar på ett loppis. Här vill jag gärna hitta varor av god kvalitet, och utan skador eller nagg, samt jag förväntar mig att de som arbetar i butiken har god kunskap om det de gör, tillika prisnivå, intresse samt tillgång och efterfrågan på vardera vara som är till försäljning. Hittar jag en kopp så vill jag kunna fråga: "vad är det här, när kom den" och jag förväntar mig ett kunnigt svar.

Jag kan inte se att en loppis skulle kunna försvara sina högre priser genom att kalla sig secondhand, eftersom den servicen de erbjuder sina kunder inte kan jämföras med den service man kan förvänta sig på en secondhand, en antikhandel eller en retrobutik; samt att du som inlämnare får ersättning för din vara när du lämnar in på en secondhand, och det får du inte på en loppmarknad; där förväntas din vara att vara en gåva. 

Hur tänker du? Och hur kan vi tillsammans hjälpas åt för att kanske få en uppdelning beroende på innehåll i butiken än vilken prisnivå man har satt? Personligen skulle jag absolut välkomna en uppdelning med kriterier för vad som är vad...

 

malin

6 juli 2014 10:05

jag har jobbat på myrorna i stockholm, jag jobbar nu på röda korset i ett litet samhälle i jämtland. utgångspunkten är densamma, välgörenhetsbutiker, men sen är det slut på alla likheter. priserna är överlag högre på myrorna, det går öht mycket mer ut på att producera. på röda korset i den lilla orten är tempot lägre, omsättningen likaså, och kundkretsen betydligt ovilligare att öppna plånboken stort. något som jag får ta hänsyn till när jag sätter priserna, det spelar som ingen roll att prylen/plagget är värt 2000 kr, eller har ett nypris på många hundralappar, om inte kunden är villig att betala mer än några tjugor, eller högst en hundring eller två. retro säljer vi för det mesta väldigt billigt, eftersom vi är väldigt få här som ser tjusningen i det. däremot skulle folk förmodligen falla som furor för "tunga" glas, eller namn som dom känner igen, som kosta boda och rörstrand. stig lindberg skulle i deras värld inte motivera ett högre pris. så ja. där har ni mina tankar när jag prissätter saker och kläder på röda korset i en liten norrländsk ort.

http://mildamalin.blogg.se

Gitte

6 juli 2014 10:23

vad är det som gör att priserna drivs upp på Myrorna? Är det något i verksamheten eller är det faktumet att det låg i Stockholm?

 

malin

6 juli 2014 19:45

dels är det nog läget, att det främst finns i större städer. jag hittar inga fakta på myrornas hemsida, men vad jag har hört, så är dom inte längre en icke-vinstgivande organisation (som tex röda korset), utan att dom köpts upp av en privat aktör, och att kravet på större vinster ökat. det är som sagt vad jag har hört, jag har inga fakta att backa upp det med

http://mildamalin.blogg.se

Gitte

6 juli 2014 21:42

ojdå, det har jag inte hört tidigare någonstans. Skall googla lite och se om det står något.

 

Stoja

3 mars 2021 11:08

Jobbar som volontär i en seconderbutik i ett mindre samhälle, butiken drivs privat i syfte att finansiera hjälpsändningarna ex. Kläder och möbler till länder som behöver mycket hjälp. Här satte dom väldigt låga priser och det utnyttjades mycket av uppköparna. Jag tittar mycket på vad varan kostar som ny och sättertredje eller fjärde del av priset. Ex. På Ljusstakar tulipan satte pris på 5 kr/st, jag höjde till 25 det var många protester men dom såldes ändå. Så mitt råd är va påläst, titta på nätet och kolla noga varans kvalitet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...