Idag har jag nog nästan varit manisk.

 

Det började hett med att jag hade felbokat en dag för en telefonkonferens av det mer spännande slaget. Nämen hallå, jag hade bokat in den 12 men då hade jag lagt till en 1a för mycket så ganska oförberedd var jag när telefonen ringde. Men tja, jag hade ändå inget för mig jag inte kunde skjuta på så de fick ta det som det var och jag lovar. Det kändes SKIIITBRA när vi la på. Det var liksom "ojsan, vill de lyssna på mig och de antecknar och ... vill följa upp en del detaljer??" En timma flög fullkomligt iväg i det spännande sällskapet... och som sagt, fortsättning följer.

Sen packade jag häcken av mig. Letade och packade och packade och namnade och bokade frakter och hejsan vad det gick. Strax före Posten företag stängde hann jag slänga mig innanför deras portar så jodå, massor och åter massor av leveranser gick iväg. SEN fick jag kasta mig hem igen, dotter med dotter var och hälsade på så jag fick liksom hastjobba med mailen. Och DÅ händer det.

Gaah. Jag har dragit med ett riktigt riktigt kämpigt beslut och vacklat fram och tillbaka och nej, inte kan jag och jag duger inte, och det jag har duger inte och jag ser ju ut som något som katten släpat in och jag kommer att göra bort mig. Så har tankarna gått några veckor. Men nu var jag så jädrans PÅ att jag slutade tänka, iofs innebar det att jag hastläste det jag skulle skicka in och fick göra om tre gånger men i alla fall, jag tryckte på SEND varje gång. Så nu är det gjort, ingen chans till ånger.


BAAAH. Jag kommer ångra mig heligt och dyrt men det blir så dags då. Jag vet nämligen att om jag INTE gör det kommer jag undra rästen av MITT LIV hur det hade gått om jag hade... vis av erfarenheten att jag aldrig sökte till några scenskolor som ung av samma skäl och det kanske möjligtvis är det absolut enda jag ångrar när jag ser tillbaka, -dvs att jag INTE tog möjligheten då- är drivet jag har som ger mig i kast med det här. Även om det känns himlars himlars himlars jobbigt och pinsamt... Men jag måste tamejfasen...

Så, beslutet är fattat och hurrrrrr ... det kommer bli en jädrans pärs. Men det innebär att vi nog tusan syns i en tvruta nära dig någon gång under hösten... *panik i magen*. Mer än så säger jag inte, jag har sagt mer än nog. Men det är så det är.

Tyget på bild har förrästens fått sin upphovskvinna i en av de fenomenala grupperna på fejjan. Det är Ulla Bodin som står bakom det här fantastiska tyget.