Direktlänk till inlägg 3 april 2013
I skiftet Maj/Juni förra året hörde jag ett jäkla liv utanför mitt köksfönster. Kattslagsmål. Jag såg min köfte ligga struken med öronen snett platt bakåt. Han hade fått sig en rejäl uppläxning av grannkatten, som var både större, äldre och starkare. Jag minns att jag tänkte:
-"Skall jag gå ut och bryta? Äh, de är katter, de klarar det själva".
Om ni visste vad jag har förbannat mig själv för den tanken många gånger. För det var nämligen den sista gången jag såg Köfte, tills idag. Då han efter närmare ett år äntligen kunde hämtas hem från en av granngårdarna. Jag hade hämtat hem en katt en gång tidigare, i tron att det var Köfte man menade när man ringde om vår katt.
Men då var det Bertil.
Som varit borta i TRE OCH ETT HALVT ÅR!
Så på drygt ett halvår har jag fått hem TVÅ bortsprungna katter. Det är så att jag måste nypa mig lite i armen. Nu är vi alla samlade, igen.
Eller alla och alla. Köfte och Bertil träffades för första gången idag.
Det var tur att vi höll Köfte i bur så ingen behövde utlösa jakt-flykt-beteende. Köfte var avog, Bertil som är både gammal och klok vände baken till.
Med Kattis var det helt odramatiskt. Vi släppte ut katten och Köfte och Bertil fick finna sig i varandra. Strax därpå åt de i turordning och kunde koppla av intill varann. Det här komme gå bra och snabbt. Och köfte som inte var riktigt förtjust i att bli hanterad när vi hämtade honom kunde inte få nog av gos när han väl gick ner i varv. Just nu är han helt utslagen i soffan. Det är jobbigt att komma hem, snarkar han högt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|