Då kom det äntligen en Gil-docka i min brevlåda.

SOM jag har LÄNGTAT efter att få se henne i verkliga livet.

Jag har följt henne på facebook, CP-dockan GIL.

Har läst om henne och följt artiklarna som skrivits och sett beskrivningen på henne, skrivna av skaparna själva förstås.

Och ja, ja ja, jag ser vad det står.
Jag ser cynismen.

Jag ser frustrationen.

Jag kan nog till och med FÖRSTÅ och RELATERA till varför man skapar den här leksaken för detta ändamål.

Men!

Jag har inte kunnat släppa att det här är en docka som fyller ett behov som finns hos ALLA, inte bara för att få människor att inse hur de själva vårdar eller betraktar individer på ett särskilt sätt, som lite snett från ovan, att man ömkar eller talar över huvudet på människor som är fullt kapabla att tala för sig själv utan faktiskt även som pedagogiskt verktyg eller helt enkelt som alla andra dockor, som rolleksobjekt. För ALLA barn!

Jag har inte något barn med Cerebral Pares. Men jag har fött ett barn med Läpp käk och gomspalt. Jag sätter inga likhetstecken på dessa funktionshinder i sig, mer än att det finns ett synligt märkbart funktionshinder som utmärker sig i vissa situationer mer än andra mer än att det bara syns. Och jag tror att vi som får barn med ex cp eller med lkg, eller andra funktionshinder som syns, faktiskt lär oss rätt mycket om bemötande när vi kommer med våra små barn. Och vi får snart lära oss att avdramatisera, överse, förstå, inse, acceptera och att tolerera att alla människor inte är födda med knivskarpt intellekt. Och så får vi trösta oss med att dumhet förmodligen också är ett funktionshinder man inte själv kan rå för. (Fast ibland hade det varit JÄVLIGT skönt att få sparka dem på smalbenet istället... det är en underdrift).  

För faktum är att en del människor bär sig jävligt konstigt åt när ett barn är fött med en uttalat synlig defekt. Eller som inte funkar som andra. Eller som behöver vissa hjälpmedel för att klara en funktion.

Hur som haver. När han var liten, om ni bara visste hur mycket jag hade önskat att det hade gått att hitta en docka med lkg.

Ett identifikationsobjekt. För honom. Någon som var som han. Jag TROR faktiskt att han hade haft god nytta av det många gånger och att det hade varit sunt för honom dessutom. Och för hans syskon. Och kanske för andra barn som inte hade mött barn med lkg, men som visste någon som hade en docka eller som hade en på dagis. Då hade det  kanske inte hade varit lika konstigt när de mötte honom första gången.

För även barn kunde reagera väldigt starkt och olika.

Tror fan det.

För dockor över lag, är ensriktade, är söta, följer en utseendenorm eller ett ideal för hur "barn" skall se ut, eller hur vi helst vill att de ser ut, och vi förser våra ungar med söta och gulliga och vackra dockor, utan att reflektera över varför vi gör som vi gör. 

DÄRFÖR kan jag inte låta bli att ÄLSKA tanken på en docka med CP.
INTE bara för att väcka debatter, ( I löööv bilderna av henne på pride!) hon funkar skitbra till det! MEN, jag hoppas att MINST varenda jävla dagisavdelning i HELA jävla sverige skaffar sig en egen GIL så att varje unge får möta henne för kanske finns det på många dagisavdelningar ett barn som inte riktigt funkar och ser ut som alla andra, och då behöver det varken vara så jäddrans märkligt eller underligt eller märkvärdigt för vi är ju vana vid dockor som GIL!

Så fan, MASSOR AV GILS ÅT FOLKET! Låt oss indoktrinera våra barn till att se och omge sig med ALLA redan från det att de är små, så att vi får avdramatisera både funktionshinder och utseendeavvikelser redan från början!  

Min Gil fastnade hos mitt barnbarn förstås. Jag VILL att hon skall se saker för vad de är och inte för vad de ser ut att vara. Det är nog den bästa gåvan man kan ge ett barn som man verkligen älskar. (Dvs, ambitionen, sen vet man ju aldrig var man landar i sista ändan man kan bara göra sitt bästa). TYCKER JAG, tralala.

Minna är 1,5, och ja, hon såg nog att Gil inte var som de dockor hon hade tidigare redan när hon låg i paketet.

Hon var djupt allvarsam och koncentrerad...

Och det var liiite odd att hon räckte ut tungan... (det får man ju inte, det vet hon...)

Men, efter en noggrann undersökning bekantade de sig länge och väl...

... och se på fasen:

Har inte GIL kommit hem till sin nya mamma?

Och gissa i vems säng hon sover ikväll?

Vill du ha en egen eller till barnomsorgsgruppen? Du hittar henne HÄR.

Det är nämligen ingen leksaksgrossist som har nappat. Korkat va??

Ps, jag har dragit och slitit och inte hittat några lösa farliga delar någonstans! Såhär säger Gil själv: "

Förresten är jag CE-märkt och har därmed genomgått de krav som finns på dockors konstruktion". Så hon kan TRYGGT användas som leksak av barn!

 

Linda Kärki

28 augusti 2012 09:04

Oj vad bra skrivet! Tänker på en vän till mig som behöver rullstol för att ta sig fram - hen berättade om önskan om en docka eller nåt som hade rullstol. Behöver jag säga att det inte fanns nån?

Tänk om det kunde finnas dockor, tomtar, troll, (ja vaffan som helst) med CP, gomspalt, som var överviktiga, som hade rullstol, som var androgyna, som har kort hår, ja.. som såg ut som människor gör.
Och tänk om nån kunde bränna upp Barbie.

Peace!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...