Tja, jag behöver dagar när allt är pest och pina, när tankarna bara far som spjutspetsar utan att landa någonstans eller ta fäste, för då går allt runt runt runt runt. Och så helt plötsligt. Heureka! Det kommer en klar tanke. Jaaa, sååå måste jag göra!!

Och det var ungefär vad som hände igårkväll när jag faktiskt kapitulerade inför faktum "jag orkar inte laga mat idag och jag har fan inget hemma heller och jag har en hungrig unge som måste få något i sig, va fan skal jag göra nu då.. måste in till stan å handla i varje fall". Det var liksom bara att bita i det sura äpplet, pallra in ungen i bilen och sen sätta sig å köra. Och bakom ratten är nog där jag tänker bäst.

Då fick jag en vision. Hurra! Ett praktiskt problem är i varje fall löst.

Sen har jag några till... om jag kan och hinner skall jag beta av dem en efter en...

Sen vet jag faktiskt ärligt talat inte alls vad som händer eller vilka beslut jag fattar. Det är fortfarande en jäddrans massa som hänger i luften så jag säger som Whitesnake ovan: "I don't know where I'm going But, I sure know where I 've been".

Beslut steg ett är i varje fall fattat. Och det är som sagt skönt. Jag lämnar den lilla fjuttplätten jag har i min lokal som är butiksyta, lagerplats behåller jag. Den biten gjorde ändå ingen glad, eftersom jag hittar på alla undanflykter jag kan för att slippa åka dit. Jag blir en del av en utgift fattigare och det kan jag lätt leva med om man säger så...

Sen om nästa steg blir att ändra riktning, fördjupa något av det jag gör eller göra det på ett annat sätt eller att göra något helt annat, det får ge sig så snart min dotter får barnomsorgsplats, för det är ungefär fram tills dess jag inte har någon inkomst, och knappt har en möjlighet att jobba det jag behöver för att klara mina utgifter och så vidare.... Jag hoppas att jag kan trampa vatten tills dess...men det hinner förstås hända en jäddrans massa på några månader... men det skiter jag i att tänka på just nu. Jag har lite energi, är barnbarnledig just idag, och just nu får jag helt enkelt ta en dag i sänder. Idag tror jag att jag skall ta och följa med Minou en sväng till klittebadet så jag får sträcka ut min ömma arm som snart tar fullständigt kål på mig. Vet inte om jag har virkat sönder den helt eller om det är musarm men ont som bövelen gör det vad jag än tar mig för.