Altså, det är inte så att jag har haft gott självförtroende någonsin, men jag har varit hyggligt självmedveten. Jag har aldrig tillhört de snygga, söta eller häftiga (möjligtvis de högröstade i vissa perioder), men åtminstone såtill vida att jag inte har funderat på om jag har gott eller dåligt självförtroende, eller lagt tid på att vårda det utan det har liksom alltid varit lite "accept my way-or take the highway" över mig.

Men, sedan en tid har jag förlagt min glöd. Jag tycker mest att jag ber om ursäkt för allt jag inte gör eller borde göra. Och det är liksom inte riktigt jag.

Jag har tappat allt engagemang heter. Inte ens mina knappar är riktigt kul längre. Är inte med i varken styrelse, nämnd eller förening. Pluggar inte. Jag gör det jag gör mekaniskt och med en tappad glöd. Jag har inte ens något specialintresse som slukar mig just nu.

Det händer liksom bara i-ngen-ting... dagarna bara går och jag blir liksom inte yngre och vackrare. Samhället blir inte bättre, tiderna inte godare, maten inte nyttigare, pengarna inte fler, de fattiga inte färre, och tomten blir aldrig politiker!

Stagnation och stillastående liv är inte riktigt min grej.

Jag måste göra om och göra rätt.

I vilken ände skall jag börja tro?

Och vad skall jag göra istället?