Jag har tappat sugen. Jag är ingen fighter inser jag. Och jag är absolut ingen entreprenör, eller uppfinningsrik, är inte någon som gillar att hålla på med att marknadsföra sig själv eller något annat i den vägen. Jag gillar i stort sett bara att köpa in och att sitta och sortera och packa och grejja i timmatal, helst dagarna i ända. UTAN avbrott. Men, sedan jag började gå hemma med mitt barnbarn sedan dottern började skolan har jag skapat mig ännu svårare problem än jag hade innan. Jag är så mentalt trött just nu. Om det kom någon med en grävskopa så hade de fått ta hela mitt lager, och allt jag äger och har.

Jag känner mig färdig. Jag orkar inte leta efter det där flytet som aldrig kommer, eller när det väl kommer så var det bara en chimär och för bra för att vara sant.

Till sist orkar jag inte ens försöka, utan hänfaller åt apati och så får allt rasa. Jag bara längtar och längtar efter att det skall bli april så att dottern kan få barnomsorg så att jag kan få tillbaka mitt liv. Min tid. Mig själv. Mina beslut. Eller mina möjligheter till beslut. Så jag åtmnstone kan söka jobb...

Det där svarta stora "gåhemmamedbarn"-monstret slukar mig fullständigt även denna gång, fast att barnet inte ens är mitt eget. Fast den här gången är det nog den evinnerliga stressen... "måste jobba, måste dra in pengar till utgifter, dra in mer det räcker inte, mer mer mer, ojfan nu kom den jävla räkningen också". Utan den pressen så hade jag KANSKE kunnat tycka att det var roligt att dela min tid.

Nu är det bara stress och ont i magen.

För dig som trodde annat, nej, en ensamstående mamma kan inte dela sina föräldrarpenningsdagar med någon annan. Inte ens om hon är omyndig. Det är bara fadern som kan ta ut sådana dagar. Annars hade det ju inte varit något problem, eller hur? Men nu får man försöka hitta strukturer som håller att både vara hemma med barn och att hitta tid att jobba på, tid att göra normalsaker med sin familj och övriga barn etc, etc, etc, och det går bara inte. Jag har närmast kapitulerat och inser att jag är på väg åt fanders rejält.

Om inte jag rycker upp mig nu.

Fast helst vill jag söka jobb. Just nu hade det varit det lättaste sättet att överleva hela skiten.

Pissdag-blues. Dessutom i slutet av månaden....  

Tänk om man bara hade kunnat få komma ikapp, eller få en enda månad utan ångest vid månadsslut... det hade underlättat en del... med huvudet över vattenytan kanske det går att tänka klara tankar igen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...