Min dotter bor ju här hemma hos oss med sin dotter, eftersom hon fortfarande är minderårig. Denna lilla ljuva varelse lättar onekligen upp tillvaron för oss alla med sin härliga humor och underbara närvaro. Hon liksom bara är. Och så söker hon ögonkontakt, och så fort hon får det så kommer det ett leende. Ingen kan Minnafiera sin mimik som hon. Vad månde bliva... =) Alltid redo för minsta lilla bus.

Allt som går att spöka ut sig med är tacksamt. Hon bara ler och skrattar högt.

Utom när hon skall sova. Det är inte riktigt lika kul.

Idag har jag dessutom gjort en tabbe. Jag har tagit på mig en blus som har ett par knappar fram i halsen. Fast att jag borde veta att denna unga dam inte har tid att äta sin välling om det finns knappar i närheten som måste undersökas.

Just nu hör jag henne i sin säng. Jag skall strax hämta henne, men hon ligger där och pratar med något av sina kramdjur. Eller så är det någon av katterna som hoppat upp i hennes säng och som är totalt utlämnade för hennes pussar och kramar. Tack och lov har de bägge en sådan natur att när hon kommer i närheten så blundar de och slappnar av och hänger med i hennes framfart, och hon i sin tur är egentligen snäll -men kanske lite väl kärvänlig-, så vi behöver inte vara särskilt oroliga för att de umgås, ens utan uppsikt.  

Jag skall verkligen försöka njuta av henne, för rätt vad det är så är hon stor nog för dagis och sen är det väl snart så dags för dottern att bli vuxen på riktigt och hitta sig ett eget hem. Men än så länge är de här. Och än så länge tänker jag njuta av henne, och jag tänker försöka göra det precis så mycket hon förtjänar. Och det vill inte säga lite.

Den här underliga tingesten, är en grunka som ligger i ett etui, som ochså är en liten "väska" för densamma.

Såhär tas den ut.

Sen vris den till ett halvt varv när den delat sig på mitten.

Och Voila!

En helt OUMBÄRLIG solhatt. Hur har man klarat sig utan en sådan hela sitt liv???

Fick rätt gissning i en facebookgrupp, för retrobloggers. Någon hade sprungit på en sådan sedan tidigare =) men för mig var det premiär.