Tja, då har dottern börjat skolan för drygt en och en halv vecka sedan. Då hennes dotter inte är mer än 4 månader så får hon förstås ingen barnomsorgsplats. Jag börjar tro att man gillar att göra unga mammor bidragsberoende här i sverige, åtminstone eller att försvåra för dem att öka sin prognos att bli självförsörjande. Kanske behövs de för att hålla moralen uppe hos andra som skall akta sig för att "hamna i olycka"? 

Fråga mig inte varför; men är man ensamstående mamma så finns det många system och regelverk som står i vägen om man har motivation att ta sig upp i sadeln så fort som möjligt igen. Det här med att ha levande karriärer, att förverkliga sig själv, att fortsätta sin utbildning eller what-ever man vill med sitt liv, är något som är förbehållet kvinnor som har en man vid sin sida. Alla andra får nog skylla sig själva. För de har åtminstone ingen de kan dela föräldrardagar och liknande med; så jag antar att de flesta gillar läget och är hemma så länge de måste, minst, och sen kan det nog vara svårt för en del att ex göra klart sina gymnasiestudier och annat.

Jag börjar förstå varför vi talade om minderåriga med barn som en "svår målgrupp, med en osäker prognosbild" när jag läste "barn och unga med socioemotionella problem" en gång i tiden... Problemskapandet är ju för tusan inbyggt i systemet. HAR de inte problem från början, så är risken stor att de får det snart!

Nåja. Det här är skälet till att jag får minska mina arbetstimmar markant fram till april och försöka hitta fler timmar på dygnet för att hinna med, för jag är upptagen med att passa mitt underbara barnbarn. Det är inget stort offer i sig, mer än att jag blir lite väl lovligt fjättrad och får börja om med småbarnsåren igen; jag tillbringar gärna massor av tid med henne. Fast jag gillar verkligen inte att gå hemma med späda barn. Det har jag alldrig gjort, ej heller med mina egna. Nej, jag har sett fram emot att börja skola eller jobba nästan varje gång.

Inte nog med det, sög man inte på ramarna sedan tidigare så lär det fasen inte bli bättre nu. Så därför hoppas jag innerligt att tiden fram till April går snabbt och att man sen verkligen erbjuder min dotter en barnomsorgsplats som hon SJÄLV kan ombesörja frakt till och från, utan att vara beroende av att någon annan skall köra. För... barnomsorgsplats kan ju bara garanteras INOM kommunen inom viss kötid.... och eftersom vi bor i långås, -platsen som länstrafiken glömde- så kan det ju bli himla underhållande när den dagen kommer att få se vad det betyder.... Men-men. Kommer tid, kommer råd. Och hon är ju förbaskat go att nypa i kinderna och så söt så mitt hjärta smälter bara jag ser henne. Och till syvende och sist får jag ju så vackert medge att det är en ynnest att få vara med om det här!

En liten Minskij-Dinskij kan bara älskas med hull och hår!