Idag har jag lyckats hålla mig någotsånär focuserad på det jag skulle ha gjort i flera dagar nu. Men äntligen kom jag till skott och började klä på och av min provdocka. Förklädet ovan är bara såå helt fantastiskt gulligt. Hittas i min traderabutik. Snart kommer även blusen och lite annat smått och gott.

Dagens bästa läsning var nog om paret i Kanada som efter fem månader fortfarande håller könet på sitt barn hemligt.

Och som låter storebröderna klä sig som de själva vill, flätor eller ej. Deras femåriga Jazz har ofta flätor och tas för hon.

Egentligen...

Så är det oerhört skrämmande att vi är så präglade och zombiestyrda av kön, som vi är. Den som säger något annat ljuger i Nittioniofall av Hundra. Jag kan namnge ETT undantag för egen del, och det är INTE jag. Även om min ena son hade en blommig rosa period och även om alla mina söner har varit långhåriga tills det blivit besvärande för dem att bli kallade "flickan" av obekanta. Någon gång skall jag visa deras ängla-lockiga hår.... de var såå fina. Men jag drog absolut min gräns vid klänning. Idag kan jag bara undra varför? För samtidigt gick man och suckade "det finns aldrig några fina kläder till pojkar men alltid en massa till flickor".....

Daaah??? Vem hindrade mig??