Sex dagar efter min medicinkur var slut var jag på ruta ett igen. Full av symtom och smärta, och min hosta som aldrig viker. Helt körd i botten.

-Nä nu skiter jag i det här, tänkte jag. Nu vill jag bara bli frisk och att allt skall bli som vanligt igen. Sen ringde jag upp en sacrokranial terapeut som har ett väldigt gott rykte, bortsett från att jag vet att det är flera månaders väntetid.

-Hej sa jag... mitt namn är Gitte och jag behöver en tid.

-Ojdå, det hör jag sa hon. Du behöver en tid direkt, du har ju varit dålig länge, sa hon.

Jag kunde bara hålla med. Sedan i våras får väl räknas som länge, eller hur?

-Jag har egentligen en avbokning imorgon förmiddag, hade egentligen tänkt göra lite ärenden under tiden, men vill du kan du få komma då, om du kan komma med så kort varsel. Annars har jag första tiden efter jul.

-Inga problem, jag kommer, svarade jag.

Sen pratade vi en stund och jag lovar, varje gång jag svarade på en fråga kompletterade hon med ett påstående som hon inte kunde känna till. En mycket märklig känsla det där.

Sagt och gjort. Sedan jag var hos henne har jag varit stressfri. Fråga mig inte hur det gick till. Men det är såå skönt.

Efter jag kom från henne sov jag i flera timmar, helt urlakad. Trots att hon egentligen bara har pratat med mig och känt på mig och reagerat med "oj" och "bra" mellan varven. Just nu äter jag silica för fullt, tre gånger om dagen i anvisad dos, och jag pinkar och pinkar och pinkar och pinkar i ett. Men jag fryser inte längre, och jag har blivit av med ett par andra pinsamma symtom som jag inte ens tagit upp med min läkare; och faktum är att jag känner mig bättre. Är det inbillning? Skit samma i så fall, huvudsaken är att man mår bättre eller hur? På måndag skall jag tala om för min läkare att jag inte tänker gå på fler kurer, inte tänker ta kortison och inte behöver någon remiss någon annanstans. Jag hör av mig om ett par månader om jag behöver henne igen. Fem månader i den traditonella läkarvården har inte gett ett smack, så nu får jag testa lite hårdare doningar för att komma ur det här. Ex, kanske verkligen realisera alla de livsstilsförändringar som jag har beordrats...   Tror min kropp skriker efter det...

Men jag har för första gången på mycketlänge gott hopp!

Ha en god dag alla!