Har nu gjort en första grovsortering av spetsarna. Och lite diverse smått och gott. Många roliga fynd har jag gjort men jag får presentera dem närmare under helgen.

Men ett par fick mitt hjärta att hoppas väldigt högt och glädje.

En lite duvgrå spets. Inte missfärgad och inte pg patina, utan det finns ett par förpackningar och de har samma färg rätt igenom.

Jag gör en lite höftgissning med tanke på förpackning och märkningsetikett och gissar på tjugo-trettiotal. En fransk spets av mycket fin kvalitet.

Men nästa är lindad på en helt mörkgul pappskiva. Dvs av varianten av papp, som varit ljus en gång.

Här går jag tillbaka någon eller ett par eller varför inte ytterligare ett par decennier?

Mjuk och fin i kvaliteten, men en och annan tråd i broderiet har luckrats av ålder här och där. Såhär ser ändan ut.

ber om ursäkt för skuggan, men det är lite roligt att se själva tillverkningsmetoden såhär.

Bandet är fantastiskt.

Och jag vågar absolut påstå att den kommer från en svunnen tid där våra kyrkoplagg/högtidsdräkter för såväl glädje och sorg gick i svart, så även våra bröllopsklänningar ex. Det tog lite tid innan den vita klänningen spred sig till folk och fä, eftersom det ansågs skrytsamt att bära vitt.

Det sägs att Drottning Victoria av England var först med att gifta sig i vit brudklänning, (1840 äktade hon sin Prins Albert), och i Sverige började vit brudklänning bli vanligare på 1920-talet som först.

Äsch, jag kan inte låta bli att älska såna detaljer. I vilket fall som helst, spetsarna är helt fantastiska!

Tungan rätt i mun. I den här högen ligger det knutar och snurror...

Linda, dra och snurra runt, linda, dra och snurra runt, trä igenom och snurra lite till.... Stort tack till Bente på Jämtli museum, som lärde mig mönsterknyt för att göra armband en gång i tiden under det ljuva åttiotalet. Där fick jag träna tålamod och lärde mig att det inte existerar en knut som inte går att trassla upp hur jäkligt det än ser ut.

Såhär skall det se ut.

Men det var värt det, eller hur? Den ÄR söt!

Så, nu kan jag ge mig på resterande lådor. Hoppas på minimal mängd trassel.... Nedan ser ni exempel. Det är INTE något tråkigt jobb. Idag fick jag det serverat, min kära sambo åkte och hämtade hem jobbet åt mig när jag själv inte vågade ta risken att åka dit. Vaknade med svullen känsla I huvudet och det kan bara betyda smärtrisk. Så jag sitter still och fördjupar mig i mitt arbetsnöje och det känns helt riskfritt. Tack och lov. Jag hoppas på det bästa.

Och lägg noga märke till de fina priserna! Soduka HÄR.