Just nu befinner jag mig mitt i kaos, fast egentligen ett ganska roligt sådant.

Den 14-e skall jag vara med på en mässa i Varberg på Campus. Återkommer med mer info om det.

Eftersom jag skall iväg, innebär det att jag måste göra ett urval att ha med mig. Eftersom jag vill göra ett urval som jag är NÖJD med själv, så måste jag gå igenom massor av grunkor i mitt kaotiska lager.

Eftersom jag går igenom mitt kaotiska lager så svär jag en del.

Eftersom jag svär en del har min kära hyresvärd undrat varför jag inte har mer framme när jag trots allt har så mycket fina grejjer, istället för att gömma det på lager och vind.

Eftersom jag får den frågan så svär jag lite till och skyller på platsbrist.

Eftersom jag skyller på platsbrist så tittar han undrande på mig och undrar varför jag inte avsätter en del av magasinet som exponeringsyta och faktiskt släpper in folk där med om man vill kika på lite mer.

Eftersom han ställer så konstiga frågor men samtidigt; hans idé är så klockren så tömmer jag kartonger.

Eftersom jag tömmer kartongberg och hittar massor av "gå igenom senare" bär vi upp en hel del på vinden.

Eftersom jag inte bär allt själv så har jag inte längre en susning, om vad jag har och var jag har det så upplever jag kaos.

Eftersom jag upplever kaos så vet jag inte riktigt var jag skall frigöra plats för att ta emot den sändningen som verkar dyka upp under veckan. Men jag ser oerhört MYCKET fram emot den för jag vet att det finns en hel del helt otroligt vackert med där.

Om jag skall dra lärdom av det här måste det bli a; att ha bättre ordning på mina grunkor eller b; att inte bestämma massa konstiga saker som att jag skall iväg på roliga grejjer. Eller hur?

Så summa kardemumma, är det positiv stress jag upplever just nu, tro? Vi ses i varje fall. Ses vi inte på ett tag så vet ni att jag ruskar de grå, och att jag förmodligen även sliter mitt hår och kastar grunkor in i väggen så det yr. Adhd? Jag? Nähä.... jag har aldrig utretts så det kan jag INTE ha! Eller hur?