Röjer i mitt arbetsrum och tänker få till en oklanderlig ordning där. Senaste dagarnas knapperier har gett mig full koll på knapp- och dekorbandsurvalet jag har tagit hem. Rästen står i lokalen och förväntas få samma ordning inom kort. Omkring den 1 september öppnar jag där igen åtminstone en fast tid i veckan. Mest för att vara där, det är trots allt via internet jag säljer med lite reda.

Men nu måste jag få lite ordning på mitt liv igen, efter dessa ständiga mentala berg- och dalbaneresor jag gör varje månad. Tänker inte banka ner i backen igen om man säger så.

Men skorna på bild ovan har jag ju länge insett att jag inte behöver till någonting. Massor av grunkor som jag hade tänkt ha mest som dekoration skall bort. Så om någon känner sig lite sugen på ett par superfina och väl använda kängor (som iofs behöver putsas upp) från artonhundratalets slut, dvs från tiden strax före sekelskifte, så bara hojta högt. (Eller maila mig på bortbytingen@telia.com, de kan packas redan idag.... desto snabbare desto bättre, så hinner jag inte ångra mig). Det samma gäller en 4711 pappskylt, stor från sextiotalet. Men den får jag nog visa på bild...

Den är skitfin. Men jag har ingenstans att ha den. Jag har ju numera bara en pytteliten del av min forna lokal då det riktiga Bortbytingen, dvs barnsecondhanden, huserar med mig, och har det mesta av butiksytan.

Nåja. Det där var egentligen ett litet utvik. Nu har jag uttalat högt för den jublande sambon, jag ger mitt företag en ytterst liten period till att vända. Nu har vi levt på brödsmulor och avbetalningsplaner (har flera sedan förra lokalen, vars elförbrukning stack iväg mycket mystiskt och oförklarligt och steg till fasansfulla höjder sista åtta-nio månader... från en månadsförbrukning på 4000kwh till 20 000f*ckingsame) så det räcker. Vänder jag inte NU så vänder jag aldrig så nu måste jag ta mig i kragen och se till att synas och få upp min försäljningsstatistik.

Samtidigt är jag min egen värsta ovän. För jag vill inte höja priser. Då är det inte kul längre... utan jag behöver helt enkelt lära mig att hitta fler vägar till intresserade kunder. Det är baske mig inte lätt. Ändå är det liksom inte mycket som behövs för att jag skall gå plus minus nolll... men där kan jag ju inte gärna lägga mitt mål heller? För mig är altså en plusminusnollmånad en kanonmånad... vilket är helt orimligt när man driver ett företag....

Hade jag haft massor av resurser liggande hade man kunnat annonsera brett. Men då är jag där igen. Bristen på medel och kostnader kring försäljning gör det omöjligt... så hur löser jag det alternativt? Det finns perioder då jag har reat ihjäl mig nästan. Bra på kort sikt men ingen lösning på lång sikt. Inte om jag vill fortsätta med det jag gör, så det går bort.

Ibland har jag fått oförskämt god hjälp av nöjda kunder och det glädjer mig oerhört. När man har tipsat vidare om mig. Jag blir oerhört tacksam varje gång. Det hjälper supermycket, och värmer i hjärtetrakten. Jag har även fått superhjälp via era blogginlägg och länkar. Då är det tydligt att personer som inte skulle sett mina grunkor annars börjar höra av sig. Varmt tack till er alla under den här tidens gång!! Jag blir lika glad varje gång!

Men, för att återgå till mina krusiduller och min bristande företagarförmåga... Jag hade egentligen behövt förnya mig lite tror jag. Inte helt lätt när man alltid snubblar på marginalerna. Nya inköp är helt omöljligt när jag först och främst kämpar för att tillfredställa behov och slätar över restskulder från en gammal lokal och verksamhet. Fast att jag vet MASSVIS med gamla intressanta lager som jag bara längtar efter att kunna kasta mig iväg och kolla in... Längtar verkligen tills jag får huvudet över vattenytan i det avseendet, tänk vad mycket kul jag kommer att kunna göra. OM jag inte gör slag i saken och skickar in den där ansökan till högskolan som verkar komma allt närmare... äsch, jag pendlar fram och tillbaka. Men faktum är att min prestationsångestnivå hela tiden säger mig att jag inte gör det jag gör tillräckligt bra, för då hade jag inte behövt kämpa i motvind som jag gör. Men ett litet tag till står jag ut.... Fast inte länge. Och sambon håller andan, och hoppas väl att jag verkligen menar det jag säger denna gång...

 

anna

8 augusti 2010 12:24

Vilka underbara kängor! Vad är de i för storlek?

http://www.glamour-och-flaskpannkaka.blogspot.com

 

Gitte

8 augusti 2010 12:29

skall se om jag hittar min skomätare.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

8 augusti 2010 12:33

Letar fortfarande skomätare men de är märkta 38A. Ser ut för min blick som en 37/38 ungefär men mått kommer förhoppningsvis under dagen.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

anna

8 augusti 2010 12:38

själv har jag storlek 36-37!

http://www.glamour-och-flaskpannkaka.blogspot.com

 

Gitte

8 augusti 2010 12:43

Vilken förbålt tur du har som har tillräckligt små fötter för att kunna hitta gamla skor! =)! En utopi för mig som inte ens har särskilt jättestora fötter (39) men gamla skor är ständigt för små för mig! De flesta ligger kring 34-37, aldrig över.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Gitte

8 augusti 2010 13:28

nu har jag tagit ut tidningspappret i dessa gamla för första gången, och kikat inuti dem. Riktigt roligt faktiskt. De var märkta med tillverkares tagg; O.S inuti. Hittade inte skomätaren men fick det med hjälp av ett metallmåttband till ca 23,5-24 cm i innanmått. HIttar jag skomätaren så kommer det en mer exakt uppgift.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

jess

29 augusti 2015 18:09

Hej hopp! Det är inte så att kängorna råkar finnas kvar å fortfarande är till salu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...