Alla inlägg den 8 augusti 2010

Av Gitte - 8 augusti 2010 12:58

  

Letar ju efter min skomätare -som nog ligger i lokalen verkar det som- och hittade då den här skon. Apropå att kvinnofötter var mindre förr och att alla skor man hittar idag verkar motsvara ca 34-37 max idag. Har kvinnofötter blivit större idag tro? Idag är väl storlekar 38-41 inget ovanligt men de flesta gamla damskor jag kommer över matchar som sagt betydligt mindre storlekar.


Det här är en sko som egenligen ligger i min "en vacker dag när jag skall putsa-skor"-hög eller till den dagen jag hittar resterande nya skor från en gammal lanthandel (40-tals) eller tills den dag jag gör ett skoryck på tradera eller något. Men visst är det en fin modell? Torde vara från tiden kring 40-50tal, och den har endast läder i botten som undersulor förstås. (Både fram och bak). En begagnad sko som jag inte riktigt minns var den kommer ifrån, men fin är den. Eller hur? Tänk om jag kunde hitta en sånhär i storleken omkring 40 någon gång??

  

That-ll-be-the-day!


Men nu skall jag fortsätta leta skomätare...




Av Gitte - 8 augusti 2010 10:19

  

Röjer i mitt arbetsrum och tänker få till en oklanderlig ordning där. Senaste dagarnas knapperier har gett mig full koll på knapp- och dekorbandsurvalet jag har tagit hem. Rästen står i lokalen och förväntas få samma ordning inom kort. Omkring den 1 september öppnar jag där igen åtminstone en fast tid i veckan. Mest för att vara där, det är trots allt via internet jag säljer med lite reda.


Men nu måste jag få lite ordning på mitt liv igen, efter dessa ständiga mentala berg- och dalbaneresor jag gör varje månad. Tänker inte banka ner i backen igen om man säger så.

Men skorna på bild ovan har jag ju länge insett att jag inte behöver till någonting. Massor av grunkor som jag hade tänkt ha mest som dekoration skall bort. Så om någon känner sig lite sugen på ett par superfina och väl använda kängor (som iofs behöver putsas upp) från artonhundratalets slut, dvs från tiden strax före sekelskifte, så bara hojta högt. (Eller maila mig på bortbytingen@telia.com, de kan packas redan idag.... desto snabbare desto bättre, så hinner jag inte ångra mig). Det samma gäller en 4711 pappskylt, stor från sextiotalet. Men den får jag nog visa på bild...

  

Den är skitfin. Men jag har ingenstans att ha den. Jag har ju numera bara en pytteliten del av min forna lokal då det riktiga Bortbytingen, dvs barnsecondhanden, huserar med mig, och har det mesta av butiksytan.


Nåja. Det där var egentligen ett litet utvik. Nu har jag uttalat högt för den jublande sambon, jag ger mitt företag en ytterst liten period till att vända. Nu har vi levt på brödsmulor och avbetalningsplaner (har flera sedan förra lokalen, vars elförbrukning stack iväg mycket mystiskt och oförklarligt och steg till fasansfulla höjder sista åtta-nio månader... från en månadsförbrukning på 4000kwh till 20 000f*ckingsame) så det räcker. Vänder jag inte NU så vänder jag aldrig så nu måste jag ta mig i kragen och se till att synas och få upp min försäljningsstatistik.


Samtidigt är jag min egen värsta ovän. För jag vill inte höja priser. Då är det inte kul längre... utan jag behöver helt enkelt lära mig att hitta fler vägar till intresserade kunder. Det är baske mig inte lätt. Ändå är det liksom inte mycket som behövs för att jag skall gå plus minus nolll... men där kan jag ju inte gärna lägga mitt mål heller? För mig är altså en plusminusnollmånad en kanonmånad... vilket är helt orimligt när man driver ett företag....


Hade jag haft massor av resurser liggande hade man kunnat annonsera brett. Men då är jag där igen. Bristen på medel och kostnader kring försäljning gör det omöjligt... så hur löser jag det alternativt? Det finns perioder då jag har reat ihjäl mig nästan. Bra på kort sikt men ingen lösning på lång sikt. Inte om jag vill fortsätta med det jag gör, så det går bort.


Ibland har jag fått oförskämt god hjälp av nöjda kunder och det glädjer mig oerhört. När man har tipsat vidare om mig. Jag blir oerhört tacksam varje gång. Det hjälper supermycket, och värmer i hjärtetrakten. Jag har även fått superhjälp via era blogginlägg och länkar. Då är det tydligt att personer som inte skulle sett mina grunkor annars börjar höra av sig. Varmt tack till er alla under den här tidens gång!! Jag blir lika glad varje gång!


Men, för att återgå till mina krusiduller och min bristande företagarförmåga... Jag hade egentligen behövt förnya mig lite tror jag. Inte helt lätt när man alltid snubblar på marginalerna. Nya inköp är helt omöljligt när jag först och främst kämpar för att tillfredställa behov och slätar över restskulder från en gammal lokal och verksamhet. Fast att jag vet MASSVIS med gamla intressanta lager som jag bara längtar efter att kunna kasta mig iväg och kolla in... Längtar verkligen tills jag får huvudet över vattenytan i det avseendet, tänk vad mycket kul jag kommer att kunna göra. OM jag inte gör slag i saken och skickar in den där ansökan till högskolan som verkar komma allt närmare... äsch, jag pendlar fram och tillbaka. Men faktum är att min prestationsångestnivå hela tiden säger mig att jag inte gör det jag gör tillräckligt bra, för då hade jag inte behövt kämpa i motvind som jag gör. Men ett litet tag till står jag ut.... Fast inte länge. Och sambon håller andan, och hoppas väl att jag verkligen menar det jag säger denna gång...

Av Gitte - 8 augusti 2010 08:07

  

Vi åkte på en SEN loppissväng doter och jag igår. Hm, doter var inte sådär jättelätt att sparka upp ur sängen, ärligt talat. Har visst vänt lite på dygnet. Men nåja, vi kom iväg i varje fall.

Äntrar stadens rödakorsloppis aldeles för sent. Vi hade tänkt hinna med två loppisar på en timma, eftersom bägge tänkbara med kläder stängde ett. Så minus körtid emellan så skulle vi ha 25 minuter på oss på rk.

-Gå du direkt på kläderna, sa jag och stannade vid bokhyllorna, det jag helst vittjar först.

Hittade några böcker som fick följa med. Det är i stort sett det enda som är köpvärt på loppis idag, nu kom vi iofs ut sent så det var utplockat säkert, men jag tycker nästan det verkar som om att välgörenhetsloppisarna lider av ett par olika åkommor. Dels att de sätter priser efter höga utgångar på tradera av liknande varor på det som är intressant. Dels att folk lämnar in mindre, för det verkar vara samma grejjer som ligger på hyllorna vecka efter vecka. Jag har nog inte varit på rk på lite mer än en månad. Ändå kände jag igen massor av det som låg där??

Som om det inte vore nog verkar stämningen bland de som jobbar där ha förändrats markant senaste året. Ingen är glad längre på röda korset i falkenberg. Det känns mest bara nedstämt att komma dit.

Dotter kom strax. Hittade inget. Vi fick god tid på oss att åka på nästa anhalt, agape i falkenberg.


Vi gjorde en repris där. Men dotter kom direkt;

-Nä, det som är kul i klädväg är för dyrt.

Jag trodde att hon hade slagit hål i hela huvudet samtidigt. Tills jag fiskade fram en klänning för 800:-.

-Eh? Vad var det för speciellt med den? Det var liksom inte ens en märkesklänning? På tradera hade den kanske kunnat gå att avveckla för en hundring... eller två. Och vi gör samma upptäckt där.

Loppisar är inte vad de har varit. Det har hänt något jättemärkligt, något jag märker som inte tar några loppissvängar regelbundet längre... (jag tömmer ju på grejjer snarare än samlar på mig mer...särskilt efter flytten).


Nåja. Klockan blev i alla fall ett och vi kommer bägge helt tomhänta därifrån. Det var ingen rolig tur. På agape tror jag inte att tiden spelar någon roll egentligen, där plockas det nog inte ur överhuvudtaget. Men falkenberg är helt enkelt inte en loppisstad av samma kaliber som varberg. Någon gång till veckan tar vi en varbergssväng istället.


Nåja, vi satte oss i bilen. Och ringde hem, tidningen hade vi ju glömt att läsa.

-Finns det några tillfälliga loppisar idag i falkenberg eller omnejd?

Sambon räknade upp dem han hittade i annons och i dagboken och vi insåg att vi hann med ett loppis lite längre bort, med god marginal om vi körde med en gång. Där har jag inte varit mer än en eller två gånger förr.


Och vi kommer in till ett myller av grejjer. Till LOPPISPRIS. Då är det roligt att handla allsköns bröte, även sånt man inte ens behöver.

Jag fick tag på ett rosmönstrat påslakanset för dubbelsäng med tillhörande gardinkappa. (Gardinkappan blir nog baske mig dockklänningar förstås). För det fascila priset av 60:-. Och det slutade i vilket fall som helst med att jag kom därifrån med en gekåskasse full med grunkor. När de hörde att dottern ville hitta gamla klänningar, och roliga kläder kom de på att det finns en "utklädningskasse" någonstans. De letade länge och väl, men lovade att leta upp den, så jag skall höra av mig till veckan. Och när damen hörde att jag sökte gamla böcker så hade hon massor hemma och skulle ta med sig.

Det var så himla roligt att komma dit. Och det var liksom inte prisläget i sig, utan personalen -ett par rara äldre damer- var hur goa som helst, glada och öppna, och det kändes liksom att det fanns en ambition i att ha en fin butik, och att sälja mycket, snarare än att få ut så mycket som möjligt för de varor man har inne... då är det roligt att vara kund!


Summa kardemumma, gårdagen blev riktigt bra!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards