anna olofsson

18 maj 2010 11:40

Har också funderat på om våran lilla jack russel blandning har adhd :) Känner igen stilen :)
Våran kan dock gå och lägg dig, akta, sluta, kom. Pinka däremot förstår hon inte, men kissar gör hon ändå :) Men samtidigt är hon lite bångstyrig, har stark vilja, och är ALLTID överexalterad!
Bella kommer nog bli en super bra hund med din träning!

Gitte

18 maj 2010 12:02

Efter en schäferkorsning, en laekenois, en riesenblandning och ytterligare en laekenois (fördelat på 25 år, varav vi hade tre hundar samtidigt en period, tills vi fick ta bort min gamla) så är den här damen absolut något HELT annat. Det går inte att titta på henne och känna att hon vet vad man tänker.
Men det skall bli en kul utmaning det här med. Söt är hon, det har ingen av de andra varit så hon sticker även ut på det sättet! =)! (Sen att Lakken är världens vackraste ras är något helt annat, de är inte "söta", speciellt inte alltid att tas med).

Persiilja

18 maj 2010 13:49

ja, Pommac är ju stor och fattar bra. Han skulle förstå alla dina instruktioner. Men om det har med storleken att göra är ju osäkert. Dålig uppväxt bara? Otydligt ledarskap sen förr?

Gitte

18 maj 2010 16:43

Hm, nej, det känns inte som om det skulle vara hela förklaringen på att hon upplevs så annorlunda som hund. Jag tror nog att det finns faktorer som ligger i rasen ochså? Men då jag är van vid signalkänsliga och förarveka hundar så blir det här en signalkollision på något sätt mellan oss två.... Hon är allmänt... trögfattad??... på något sätt, eller svår att bryta. Kanske har det lite med stress att göra också iofs... förhoppningsvis kommer jag fram till hur man kommunicerar på fotknölsnivå också så småningom. Jag tror att storleken kan spela roll i det här avseendet... och även den postitionen som hon möter signaler på, underifrån?

Emelie

18 maj 2010 16:58

Jag har haft en liten hund förut och hon var verkligen inte korkad och hon lyssnade på kommando.
Tror alltså inte att det har med storleken i sig att göra, däremot har jag hört mycket om Jack russel och att de är helt spattiga.
Det enda problemet med små hundar (enligt mig) är folk som inte tror att man behöver uppfostra dem lika noga som stora hundar. De är ju så smååååå och söööööta. Tänker man så är risken överhängande att man får ett litet monster till slut, men det har ju egentligen inget med hunden och göra. Där ligger ju felet hos ägaren.

Gitte

18 maj 2010 19:45

Jag vet inte om jag är orättvis egentligen; för det kanske också hänger på vad man jämför med? I det avseendet är det kanske orättvist att jämföra vilken ras som helst egentligen med en belgare, och det förhållande man får till dem. De blir mer som en förlängd arm än som en hund som går vid sidan på något sätt... just för sin lyhördhet, signalkänslighet och för sin förarvekhet. Vår hane är ju lite ding efter en släng av erlichia i ung ålder; men just i det avseendet är han absolut klockren. Inomhus när man går själv märks han inte av på det viset utan han är bara med, och ligger avkopplad så fort det inte händer något. Är vi hemma själva så ligger han snett bakom mig när jag sitter vid datorn, tills jag ger signalen att vi skall göra något annat (i den stunden jag tänker att jag skall stänga ner sidan, det snappar han direkt) Men visst, händer det något, eller hörs något, är han framme direkt. Den där lilla råttan kräver absolut oerhört mycket mer uppmärksamhet och hon kollar inte av läget. Hon ÄGER arenan liksom.

Emelie

18 maj 2010 20:27

Jo, det kan nog absolut vara så att det är dumt att jämföra raser i detta fallet.
Men som sagt har jag hört mycket om just Jack russels och de är ju en väldigt aktiv ras kräver mycket av sin ägare. Hittade en sida med lite fakta. Är väldigt troligt att du redan har läst eftersom det är en de första träffarna på google, men här kommer länken ändå:)
http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=79836

Gitte

18 maj 2010 23:02

Jodå, jag har läst beskrivningar av rasen samt rastandarden i flera utföranden. Att det är en grythund och vad det innebär visste jag också sedan tidigare =) Men INGENSTANS står det att de är korkade... ;) En hård eller kaxig hund med skräpa och dådkraft skrämmer mig inte det minsta, piss of kajk; liksom (oavsett storlek). Men jag gillar är saker och ting händer innanför pannbenet också, inte bara pang-pang-your-dead-whos-next: jag vill ha liiite mer än en actionrulle, det får gärna vara lite drama över det med! Men vi ser förstås tiden lite an, kanske lär jag mig läsa hennes personlighet med tiden. (Hm, fast en hund som bannats tre gånger på raken och ändå ger sig på samma sak den fjärde gången har inte hästarna i rätt stall... kan förstås vara stressrelaterat....).

Wanja

19 maj 2010 02:00

Jag har själv inte vidare mycket erfarenhet av hundar, däremot har jag haft rätt många katter i mitt liv. Flera av dem har kommit från miserabla förhållanden (övergivna eller från dysfunktionella hem samt katthem). Ett par av dem har jag varit tvungen att överlåta till vänner då jag själv befann mig i en situation där jag inte kunde ha katt, men de jag haft hos mig en längre tid har blivit helt underbara. När det gäller dessa otrygga varelser så handlar det ju dels om att den energi människor & djur i deras omgivning utstrålar bra energi och trygghet samt att de verkligen känner att de FÅR vara här. Ett djur som aldrig fått ta plats, eller som aldrig fått ha en trygg ledare, mår inte bra och lever under stress. Jag är givetvis medveten om att hundar och katter fungerar olika, men jag tror ändå att det finns hopp för lilla CruBella - det handlar troligtvis mest om tålamod och konsekvens, det senare kan vara svårt att hålla när man är flera som tar hand om (o)djuret. ´När det gäller de katter jag tagit hand om har samtliga efter att ha kommit i trygghet gett en känsla av de är tacksamma, det är något jag tror att lilla otrygga hunden också kommer att göra när hon väl fattat att hon är där hon ska och får vara kvar.
Jag lär väl få träffa henne på fredag, antar jag :) Mig besegrar hon dessvärre lätt, jag har aldrig kunnat styra över hundar. Troligtvis för att jag är så inbiten kattmänniska :)

heidi

19 maj 2010 18:53

din stora hund är en vallhund = fokus ligger på dig. är ni ute och du är tydlig med vad du vill så "jobbbar" hunden, dvs den gör vad du vill. jack russel är en jakthund, avlad för att jobba självständigt. den har inte fokus på dig, utan på det som händer omrking dig. hennes jobb är ju att ha koll på ev bytesdjur som kan dyka upp. om du rider så kommer du att uptäcka att hon kan följa dig och hästen i timmar utan att komma bort, eller utan att tröttna... jack russels är mycket självständiga hundar. och dom är inte avlade att jobba tätt intill sin förare på det sätt som en vallhund gör. därför krävs väldigt mycket mera arbete från din sida för att fånga hennes uppmärksamhet.

slutsats: små hundar är verkligen inte dummare än stora. bara avlade för att göra hel andra saker än stora hundar.

jack russelklubben kan mycket, och hjälper dig säkert gärna med att förklara typiska rasegenskaper och hur man kan jobba MED dom istället för mot dom:) att tro att du kan jobba på samma sätt som med en vallhund gör att det tar längre tid att lära bella det du vill än vad som är nödvändigt:)

hon kan lära sig, hon är en smart hund, men hon funkar lite annorlund än dom hundar som du har haft hittills:)

Gitte

19 maj 2010 21:11

=)! Det är säkert så att jag är van vid en helt annan sorts mentalitet. Men ger inte helt upp; en dressylänk gjorde underverk och på två dagar har vi fått rätt position i slutet av promenaden (dvs, jag har inte lagt på kommando än, utan mest jobbat med att få henne att utföra rätt beteende spontant, när det sitter får jag lägga på kommando) och fått in att när jag stannar betyder det att hunden stannar. Med lite envishet kommer säkert de övriga säkerhetsbeteendena också. Trots allt handlar det om säkerhet i sista ändan att man har lite kontakt med sin hund när man är ute oavsett ras. Och när det funkar MED koppel är det dags att testa utan.

Men du har helt rätt, någon förarvek flockmedveten dam som ger god kontakt, handlar det INTE om. Tur att de inte är större än såhär!

Gitte

19 maj 2010 21:17

Wanja; Bella är absolut ingen otrygg hund och har inte alls farit illa, mer än att hon möjligtvis har farit runt lite grann; men med hennes konstellation är det inget hon har tagit "skada" utav, eller något som märks. Hon litar blint på ALLA hon möter.

Hon är bara jäkligt ouppfostrad och van att stå i centrum. Men hon är lätt att hantera på alla sätt och vis, bortsett ifrån att hon har morrat på lillebror ett par gånger. Det plockar vi förstås ur henne snabbt, och så har vi uppmanat lillis att inte ge henne kommando om ingen vuxen är i närheten, så att hon inte lyckas plocka mark från honom vid ett obevakat tillfälle. Annars är hon absolut inte dominant, utan tvärtom, pigg, vaken, glad, alert, uppseendeskrävande och älskvärd. Älskar allt som rör sig och vill helst älska dem mycket och förbehållslöst!