Den här frågan kan tyckas något märklig, men jag undrar verkligen på riktigt.

Vi har sedan tidigare en Laekenois, och så tog vi ju en omplaceringshund för ett par månader sedan, en liten Jack Russel-tik.

Hon övergår mitt förstånd, så kanske är svaret på frågan att det nog är jag som är dummare än en liten hund. Men jag blir mer och mer förvirrad av denna lilla dam. Hur fasen får man riktig förarkontakt med en liten hund? Är det mig det är fel på, eller är det hon som är ovan, eller går det helt enkelt inte att ha en sådan här liten sak till något annat än en bjäbbig handväska??

Bara en sån enkel sak som att jag är ganska van vid att ha hund som rör sig enligt mitt mönster. Det är inget jag själv styr utan det blir så. Går jag upp på övervåningen följer den stora med och lägger sig någonstans. Går jag ner igen så går han ner. Som en skugga följer han mig och han ser många gånger det jag kommer att göra härnäst innan jag ens vet om det själv. Han vet att man inte tigger. Men han lägger sig gärna osynlig under bordet. Trots att han vet att inga rester faller ner från himlen utan att landa i matskålen när allt är klart, och det har dukats av. Han väntar tåligt på sin tur. Som han är van vid. Och som han har lärt sig av sina föregångare som fanns kvar när han kom som valp. Inget vi har tränat in med andra ord. Dvs, något jag har uppskattat mycket av stora hundar är att de begriper en massa av sig själva. Så länge vi lär oss att läsa dem som hundar förstås och att vi kommunicerar med dem mer med vårt kroppspråk än vi gör med vår mun, så faller de själva in i mönster som passar i familjen där de bor. Sånt bara flyter!

Och så kommer då lilla oemotståndliga Bella till oss; jag är verkligen störtförälskad i denna lilla dam. Men fy tusan vilken krävande och som jag upplever det KORKAD liten sak. Hon kommunicerar ju liksom inte ens med signaler som en hund, i varje fall inte som jag är van vid eller kan tyda. Verkar inte förstå eller ta till sig korrigeringar och förstår inte ens konsekvens på minsta lilla sätt. Ger jag henne en korrigering i kopplet för att hon drar, så ser hon på mig FÖRNÄRMAT som om hon förlåter mig och sen gör hon om samma sak.

"-Öh, hallå, Bella, det är jag som är flockledare och talar om för dig vad du får och inte får, inte du som ger mig LOV att göra det! "

Jag talar för döva öron. Hon och jag, talar uppenbart inte riktigt samma språk...

Det första jag har gjort är förstås att ge henne fyra egna ben. Jag undrar om hon har haft det tidigare. Antingen har hon varit mer i luften än på golvet och sen på någons arm.

I det här huset bärs inga hundar. De kan gå själva. Och faktum är att hon är oerhört mycket lugnare på väldigt kort tid, och har slutat att hoppa upp och ner och studsa runt som en studsboll.

Men koppelvana kan denna dam baske mig inte ha. Blingblingshalsbandet har vi tagit bort helt. Svart läder skall det vara. Funderar på att testa helstryp på henne snart tills hon har fått lite koppelvett. Hon drar nämligen inte nådigt, går huller om buller, försöker gå på höger, korsar vägar i koppletslängd utan förvarning och befinner sig helst överallt utom där hon skall, på VÄNSTER sida i position med mitt knä.

Men, hur tusan får man kontakt med en sån här råtta? Äger de ens kapaciteten? Jag är van att säga höger och vänster och backa och fot och fram och kom och stanna och sitt. Och jag förväntar mig att även en omplaceringshund lär sig det här på nolltid, då de gör allt för att göra mig till lags och ger god ögonkontakt och har full koll på vad jag, som flockledare gör.

Bella skiter fullständigt i alla andra. Bara hon får gå först. Att hon blir korrigerad spelar ingen roll. Det märks inte ens.

"Oj? Något kul? Va? Undrar om det smakar lika gott som det luktar? Svårt att avgöra när det står någon där borta och gastar, bäst jag tar mitt byte och drar, så jag kan få äta i lugn och ro".

Pah.

Ursäkta men hon måste helt enkelt vara dum som ett spån.

Sliter och drar, och är helt blockerad.

Även inomhus är hon såhär.

"Gå och lägg dig" betyder gå och ligg still någonstans, om jag får välja. 

I Bellas öron verkar det låta såhär:

"Åh någon pratade med mig, de älskar mig och hoppelistudseliboink-boink-boink,  åh, nu pratar hon högre och dovare, son leker med mig ÄNNU intensivare".  

Hon kan baske mig aldrig ha hört de orden, för det finns inte minsta respons på det. Och skämmas kan hon inte heller. Inte ens när jag låter stämbandet springa ner i källaren samtidigt som det nästan låter som ett morr. Min Lakke skiter nästan ner sig av pur osäkerhet när jag låter sådär. Han vet att "nu är det allvar, Im in biiiig shit". Men inte Bella.

Hon studsar för säkerhets skull lite till och blir till sig av glädje... tror fasen att det händer hundslagsmålsolyckor mellan stora och små hundar om språken är så här vitt skiljda!

"Gå och lägg dig" är ett kommando som jag i min enfal inbillade mig att alla hundar kunde sedan födsel ungefär. Har aldrig tränat in det och ändå har det bara funkat. Likaså:

"pinka". Det betyder i beteende, "gå och uppsök närmaste buske och lyft benet vare sig du är nödig eller ej".

Har inte ens själv tänkt på att jag uttalar det som ett kommando, men det gör jag och det funkar klockrent. Vet inte hur. Men stora hundar fattar sådant av sig självt, man behöver inte ens träna in det på något märkligt sätt eller visa vad man vill för de vet ändå. Fast Bella hinner inte alltid pinka fast att det är det som är avsett med promenaden. Det är mycket viktigare att flänga och studsa och skälla och nosa och allt annat än dagens måsteliga bestyr.

Gaaah.

Så nä, jag kan inte annat än undra om små hundar är hundar. Eller om de är förklädda marsvin eller något. De är ungefär lika bekanta för mig som marsianer, trots många år som hundägare då jag även varit aktiv på olika vis inom SBK.

Men skam ger sig.

Den HÄR tävlingen tänker jag vinna.

*Om ett halvår kan hon alla kommandon hon behöver.

*Kommer på inkallning.

*Klarar åtminstone linförighet, fritt följ får kanske ta lite längre tid, inte minst för att damen ifråga är helt opålitlig.

*Och vidare har hon slutat tigga vid matbordet.

*Slutat äta upp sängkläder och täcken.

*Slutat att morra på lillebror när han korrigerar.

*Och vet precis att "gå och lägg dig" betyder "gå och lägg dig på anvisad plats och låtsas att du inte FINNS en stund så jag får lite lugn och ro och du får välförtjänt avkoppling för du har du gått upp i varv; You anoing little shit-dog!"

Jag är HELT säker på att den här hunden har mycket SVÅR ADHD!! Men fy fasen vad söt och go hon är!!!