En liten privat uppdatering skall jag bjuda på, fast att det är privat som fasen. Ni som läser frekvent anar säkert att det har varit en liten berg-ock-dal-banatid hos oss. Och, jo, jag behöver verkligen inte ha PMS för att dippa rejält. Eller för att gå upp i humör igen. Det räcker att allt faller ihop och sen faller på plats. Så har då skett under senaste veckans tid.

Nu minns grälet mellan barnen som får grannen att öppna vår ytterdörr och skrika att vi skall hålla käften? Säkert som amen i körka, samtalet från hyresvärlden kom ett par dagar efter. "Det här funkar inte". Nej, jag höll med. Huset är för lyhört, helt klart, och vi som bor här vägg i vägg har för olika krav på varandra som ingen av oss vill eller kan ställa upp på. Det går inte att bo vägg i vägg när den ena familjen inte klarar adhd-utbrott, och vill ha tyst dagtid; samtidigt som den andra familjen vill ha tyst nattetid, inte uppskattar att någon går runt sena nätter, och har svårt att anpassa sig till att ha en hel (bokstavlig) kennel över huvudet just för att alla ljud växer så katastrofalt mycket när allt annat är tyst.

Så vi var helt överens. Men fy tusan, att hitta något nytt boende som matchar vårt behov:

"INGEN granne vägg-i-vägg" kändes inte som ett litet krav såhär i vårtider, då många flyttar, fastigheter som står tomma går till försäljning eller hyrs ut till turister under sommarhalvåret.

Jag insåg att alla andra krav är helt underordnade. Det behövde inte finnas ytterväggar, typ, bara det fanns tak och fanns det inget tak så kunde vi nog klara oss utan det med. Finns det bara ett utedass och en brunn på gården så klarar vi oss. Så länge det inte fanns grannar så kunde vi acceptera precis vad som helst!

Varför vill vi inte ha grannar? Helt enkelt för att vi inte vill störa någon annan. Våra utbrott låter, men är inte farliga. Men att be någon med adhd att dämpa sig, eller att inte bli så arg, eller att inte provocera, eller att inte gå upp i taket, att inte riva inredning (nu tog jag i mer än vad som är rättvist i hans fall) etc, etc, etc. är som att be en blind lära sig se. Det där är det inte många som förstår, inte ens inom den proffessionella vården, eller i skolsystemet; där man inte sällan ser olika åtgärdsprogram som innebär att individen skall förändra sin personlighet för att man skall lyckas med vården; ISTÄLLET för att ordna omgivningen och hitta olika strukturer som innebär att individen kan fungera under de krav som omgivningen ställer. (Världen måste inte vara fyrkantig!)

I vårt fall kan vi inte begära -enligt mitt sätt att se det- att han skall vara tyst, att vi andra inte heller skall vara tysta: utan vi får helt enkelt ombesörja att vi inte bor så att vi stör någon annan, så att han kan få ha sin tonårsutveckling i fred som den är utan att behöva uppleva upprepade misslyckanden hela tiden. ("=nu skrek du så grannarna stördes igen"). Tids nog lär han sig att behärska sitt humör, han har redan gjort underverk de senaste åren, så det finns ett mycket gott hopp i hans fall. SJÄLVKLART har sonen anklagat sig själv för det här, tillika dottern; och visst det har ställt oss allihop i en jädrigt svår sits; men summasummarum, det här handlar mer om omvärldens oförstånd än om dem. Häng mig om ni vill!

I vilket fall som helst så, universums krafter är goda, ibland får man precis det man behöver. En god vän -utan vetskap om vår sits- som jag inte mött på ett tag berättar om brodern som köpt deras uppväxthem och att han inte vet om han skall bygga om det till tvåfamiljshus eller hyra ut det som det är. Jag säger förstås att jag är intresserad om det blir till uthyrning, och ett par dagar möts vi i huset. Fastighetsägaren beklagar att det är nergånget och berättar för oss vad som skall åtgärdas innan någon kan flytta in, vilka upprustningar som är på gång på utsidan etc. Och det var ganska stora förändringar, som egentligen inte passade oss, utan vi gillade det precis som det är, med bara lite ny färg här och där. Jag tror att han var överraskad, vi noterade inte en endaste brist någonstans egentligen. "Åh, titta där, vilken underbar hall, titta på den här väggen, om man gör såhär får man fram det andra och oj vilket rum, syns att mattan rest sig och måste bytas ut, den var ju underbar". Han verkade klia sig lite i skallen, tror inte att hyresvärdar är vana vid att visa nergångna hus som inte rustats upp sedan 60-70-talet och att nya hyresgäster försöker förhandla NER upprustningen? (snälla, byggt inte ut badrummet om vi kommer överens, vi gillar det som det är; det gör inget om det är litet, och vi vill ha kvar den ingången till köket) etc.

Ett par dagar senare tar vi med barnen och går igenom med fastighetsägaren igen. Och de gör förstås likadant. Dottern kikar på kökstapeten. Lägger huvudet på sned med en kritisk rynka i pannan. Jag ser att husägaren iakttar henne och jag börjar skratta för mig själv.

-Vilket år tror du att den är ifrån? säger jag till dottern.

-Nja, sa hon. Det var precis det jag undrade, svarar hon.

-Det såg jag väl, svarar jag, och vänder mig till husägaren och förklarar att hon är lite miljöskadad.

-Jasså, säger han, jag trodde att hon kanske inte tyckte om den. Dottern spricker upp:

-Men den är ju hur fin som helst!

Och visst var den. Mummys girl! =)! *skratt*

Vi tar ett varv på övervåningen. Barnen går rum. Diskuterar väggar, färg och golv, samt metoder och ser att det är såna vävtapeter som mamma har. De gör snabbt upp om vem som skall ha vilket rum. Den lilla får anpassa sig efter dem, det styr vi vuxna upp, då det största rummet som blir hans ligger mitt mellan dem (skönt att inte ha dem vägg-ivägg). Vi kollar av lite med barnen, vad tänker ni, vilka färger skulle ni vilja ha och tja, det var raka rör, det tar alla ungerfär 3 minuter att komma överens och uttryucka vad man vill.

Fastighetsägaren ser lite frågande ut, men säger:

-Det var ju enkelt det här, alla verkar nöjda?

Och det är vi. Om ett par månader har vi ungarna på samma våningsplan.

Ett RIKTIGT K.Ö.K, med köksluckor i lackad TEAK (!!)

KÖKSSKÅP I MASSOR

Ett VARDAGSRUM

Och jag får ett ARBETSRUM

Inte bara en, utan Världens finaste största HALL, vi kan ha danskurs där.

och inte minst.

EN TRÄDGÅRD där man kan gå ut utan att riskera att känna sig i vägen för någon annan.

OCH! Jag har ca 500 meter till lokalen därifrån. Kan det bli bättre??

Heaven, here we come!

Ps. Hm. Måste jag?? *tar sats* Åkej då.

Tack kära ungar för att ni bråkade som f*n den här dan.... *blinkar och skrattar* Inget ont som inte för något gott med sig! 

MEN VAD NI ÄN GÖR, GÖR INTE OM DET OM NI ABSOLUT INTE MÅSTE! *Love peace and understanding*

 

Emelie

20 mars 2010 12:12

Jag tänkte just skriva att allt ont leder till något gott, men nu gjorde du ju det själv:)
Såg du tv-serien Pip-Larssons när den gick på tv för massa år sedan? När de kom in i sitt stora, fina hus och alla blev så uppspelta och glada. Det var så jag såg er framför mig. Fan vad kul Gitte!!!

http://awesomeandlegendary.blogg.se

 

Gitte

20 mars 2010 12:21

Min tanke går även till dig. Kom ihåg att om du får barn med min son är risken stor att du inte får lydiga välartade barn som inte hittar på massa hyss eller kreativa tilltag: men det önskar jag dig varmt! Väntar med att berätta om alla hans tilltag som liten tills det är för sent så jag inte skrämmer ihjäl dig i förväg! *asg*

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Annica

20 mars 2010 14:18

Wow! Så härligt när pusselbitarna plötsligt faller på plats! Hoppas att ni blir minst lika nöjda när ni har flyttat in. Lycka till!

 

Gitte

20 mars 2010 15:09

Tack Annica! Nu har vi testat en Siddharta; från överflöd av plats, till asketism över allas gränser i förhållande till compact living och hittar något som kan betecknas som LAGOM i storlek till antalet familjemedlemmar och det ser vi fram emot. Jag hoppas att vi blir minst lika nöjda när vi flyttat in förstås; men blir det något på vägen så löser vi det när det kommer hoppas jag innerligt! =)! Just nu hade vi välkomnat även ett fallfärdigt ruckel utan väggar så det här överskrider vårt minsta mått av krav med stora marginaler. Grannar finns, men inte vägg i vägg, så här kommer vi förhoppningsvis inte att utgöra störningar på anda. Bara att få se lite människor när man tittar ut kan nog bli ett trivsamt avbrott det med, det är några år sedan sist. Ser fram emot att flytta in i ett samhälle.Faktum är att det var som att komma hem lite grann, huset påminner väldigt mycket om mitt gamla hus, där 4 av barnen växte upp.

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

20 mars 2010 22:55

Det var roligt att läsa dig igen. Har inte hunnit med det på ett tag, så nu gick jag tillbaka några dagar. Du skriver så personligt, och glatt på något sätt, även om det handlar om jobbiga saker.
Så skönt att det ordnar sig med bostaden. Lycka till!

http://mirjamitas-ordbild.bloggplatsen.se

 

Gitte

20 mars 2010 23:12

Mirjamita; det som inte dödar härdar! =)!

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Caterine

21 mars 2010 10:43

Har varit lite kass på att gå in på mina bloggar men nu på morgonen så har jag suttit och läst. Jag blev så glad att läsa vad som hänt. Det här var precis vad ni var värda! Att leva under de förutsättningar som jag kan gissa att det varit med den typen av grannar kan aldrig vara hälsosamt. Måtte solen fortsätta att skina över dig och de dina!

 

anna olofsson

21 mars 2010 10:48

Grattis till huset! Låter ju underbart :)

http://anna-olofsson.blogspot.com

 

Emmi

22 mars 2010 15:13

Jo berätta lite hyss som den stollen har hittat på:) Han har ju hittat på en del tokigheter även som större pojk och det har ju mest varit roligt tycker jag:D
Vad menar du med "det önskar jag dig varmt"? Vilda ungar?;)

http://awesomeandlegendary.blogg.se

 

Gitte

22 mars 2010 15:38

=)! Ja, du behöver ett par vildar, helt klart. *fniss* får du hälften av det jag har haft så kommer din värld att både rulla och rocka framöver. Mina söner fick jag för att jag förtjänade dem ;).

http://www.bortbytingen.bloggplatsen.se

 

Emelie

22 mars 2010 17:27

Behöver vet jag inte om jag gör. Lugna eller åtminstone något i mitten av skalan är det jag hoppas på, men det spelar ju ingen roll. Det blir ju det det blir i så fall.

http://awesomeandlegendary.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...