Vi kom iväg en timma efter utsatt tid. Äntligen! Härligt att slippa rulla tummarna hemma när man känner i hela kroppen att man bör befinna sig någonannanstans.

Så. Det innebär att jag har en öppen affär igen!

Huvva!

Nervöst!

Men roligt!

Och jo, trots väder så kom det faktiskt folk och kikade. Av spåren att döma utanför hade det även funnits besökare som förhoppningsvis inte hade åkt bil dit, jag hoppas innerligt att det var boende i byn. Känns himla kymigt att inte vara på plats när tiden inföll... Vi hoppas på förståelse.

Öppningen i sig var lugn och lagom och gemytlig, så jag är ärligt talat lite glad över det omöjliga vädret. Har ju lite svårt för det där med premiärdagar och firande och sånt, oavsett vad det gäller, så för min del var det precis lagom med de besökare som faktiskt kom.

Jag fick gjort undan det jag hade tänkt göra INNAN jag öppnade. Allt utom skyltfönstret. Men å andra sidan, jag har inte fått klart att mitt kommande namn är grönt ännu, så det kan vara lite överkurs att fixa det innan papper från registreringsverket kommer. Jag tar det lilla lugna även i det här avseendet. Likaså skall mycket mycket mycket mer varor packas upp framöver. Men jag tar det i min takt, det blir fullt på hyllorna så småningom!

Nu är det i varje fall öppet och jag behöver inte gruva mig för öppningsdagen någon mer gång.

Inte i den här lokalen i varje fall!

Härligt!

Igår var jag i lokalen från förmiddag till sen kväll. Hade bestämt mig för att alla hyllor skulle vara fyllda och att det skulle vara "färdigt" åtminstone på ytan (mer skall fram, betydligt mycket mer) när jag åkte för kvällen. Och att jag skulle börja dagen idag tidigt med att åka in till stan, köpa kaffe mm och fixa växel och liknande, ni vet, sånt som man skall göra i GOD tid, dvs, inte sista minuten? Och så skulle jag sätta skyltfönstret, något jag helst gör när allt är klart.... om jag gick upp 06,30 idag skulle det bli finemang. Ha-ha!

Sen kom verkligheten ikapp.

Vid närmare 23-snåret efter sisådär 12 timmar i sträck då jag både glömt äta frukost, ta kaffepaus, käka middag och sånt där onödigt tidsfördriv, så sa kroppen ifrån. På tvärt. All energi var slut, och jag insåg att bryter jag inte nu så ramlar jag nog ihop.

Kalkylerade med att jag hade ungefär två timmars jobb kvar innan sista handen var satt för öppning. Utöver resterande. Hm, tja, med massor av krut i rumpan skulle det gå om jag löste det utan att ta vändan om stan, dvs försöka lösa det jag skulle gjort i stan i byn. Det går säkert bra, tänkte jag... paniklösningar är bra lösningar ibland.

Ute föll snön lite försiktigt. Jag sa hejdå till Bortbytingens övertagare med följe och började bege mig hemåt. Och SEN kom ovädret. Det var verkligen oväder, sådär så snön kommer från sidan i vissa vindar, andra vindar från andra sidan eller ovanifrån eller till och med nerifrån, tätt-tätt-tätt; helt beroende på hur kastvindarna tog. Det var INTE kul. Och det var ju inte riktigt plöjt heller, tackade gudarna för att jag bad sambon byta bil med mig på eftermiddagen när det var lugnt då jag var förberedd på varning klass 1 från vägverket (även om jag inte tog varningen på större allvar, med tanke på "ovädret" dagen före, en vindpust i sahara typ).  Efter 1-2 km hade jag snödrivor på motorhuven och fick stanna i becksvartan och sopa av den. Ytterligare en km till hade jag nästan inget ljus, stannade igen och strålkastarna var igensatta. Att jag ens kom hem är ett under, eftersom jag mejade mig igenom igensatta vägar. Men hurrr. NÅja, det ger sig under natten och imorgon är det skottat. Eller hur?

Går upp. Det är lite snö ute.

Vackert är det allt.

Vi har en makalöst vacker vinter i år! Men! Inte på något sätt en nivå som är ovanlig uppåt landet som "norm". Men här blir det fulständigt kaos, och inte har vägverket någon beredskap för det här vad det verkar?? Begriper mig inte riktigt på det där måste jag säga... Varför blir det kris så fort det blir lite snö? Nåja.

Jag insåg att det nog var dumt att köra hemifrån innan vår väg ut var skottad. Att vägarna därute var det tog jag bara för givet liksom, jag menar, 08,30 (aldeles för sent för min planering altså) så ringde jag fastighetsägaren för att höra om han var ute och skottade och om han skulle ta vår framväg till vägen inom det närmaste? Det skulle nog ta en timma till trodde han.

-Ah, lillebror har haft övernattning på skolan och skall hämtas vid 9, och jag måste till affären, sa jag. Vi öppnar idag, även om det har snöat lite.

-Lite? Han skrattade och talade om för mig att jag inte skulle ge mig ut, vägarna i byn var inte skottade.

-Va? Jag blev bestört. Vafan, klockan är över halv nio, klart att det är skottat?? De stora vägarna i varje fall?

-Inte ens de, men jag kan hämta lillebror med traktorn.

-Nämen jag måste iväg, säger jag, så det behövs inte. Bara jag kommer ut härifrån skall det nog ge sig. (Asså ni vet, the show must go on!).

Sambon går i varje fall ut och skall skotta fram bilen. Hör traktorn. Sen kommer sambon in.

-Är det skottat, frågar jag?

-Nej, sa sambon, ring skolan, Lillebror blir hämtad med traktor. Han får inte traktorn med plogen på den närmaste timmen så han hämtar honom istället.

Det är förstås ett äventyr att bli hämtad med traktor . Tror inte att lillis var ledsen för tillfället, något att berätta för barnbarnen...  

Här kommer de.

Men sen går jag in. Med stress i magen. Sitter vid datorn, tar mig en kopp kaffe och vankar lite av och an, klockan går liksom.

Får inte fatt på Camilla (Bortbytingen), och  bestämmer mig för att försöka i varje fall. Säger till sambon att om jag kör fast så ställer jag bilen, ringer och låter nycklen vara i.

-Skall bilen stå mitt i vägen i så fall? Du får gräva fram den själv säger han till mig.

-Sätter sig bilen bilen så går jag vidare, då får vi ta den sen. Säger jag.

Jag går ut, jag hör honom sucka efter mig...men får fram bilen, får vänt den, får skrapat den, och sen skall jag börja köra.

Kommer inte en meter. Bilen står fast redan vid vår ytterdörr.

Sambon kommer ut påpälsad.

-Att du skall vara så korkad!

Jamen vad fasen, man kan väl inte utgå ifrån att nåogt är omöjligt innan man har testat och fått det bevisat att det ÄR omöjligt?

Plockar fram allt möjlig och omöjligt just nu och placerar i mjölkdisken och i min köpmansdisk. Men guuu vilka roliga grunkor jag har?? *skratt*. Fast jag är tämligen säker på att jag kommer att vara den enda i världen som tycker det ärligt talat.

Ang knappexponering fick jag ett litet bakslag. Världens största mjölkdisk var inte så stor när det kom till kritan. I princip har jag fått plats med knapparna från lanthandeln, och två damekiperingar. Syfabrikens knappar får vänta lite. Behöver dessutom skaffa fler burkar här det närmaste, barnmatsburkar är kanon. En gång i tiden sparade jag sådana i parti och minut, eller åtminstone de burkar som gick åt i vårt hushåll, men jag vet inte hur det gick till, helt plötsligt konsumeras inget sådant här längre. Inser att jag numera bara har stora barn, jag är inte längre någon småbarnsmamma för första gången på sisådär en omkring tjugo år   Jisses, lilleman är åtta. Inte är man liten längre då??

Lång dag väntar. Jag kommer inte känna att jag är färdig imorgon, men det skiter jag in. Ingen kommer att vilja ha massa långkalsonger eller arbetskläder från 60-talet, men det skiter jag också i. Eller stålstift av olika de slag, eller kontorsmaterial från 30-40-talet eller ransoneringsmappar, eller benvärmare från 80-talet, eller fula gamla tapeter från 60-70-talet, eller dunvippor från 80-talet, eller vykort med barnmotiv från 50-talet, eller gamla placeringskort eller sedeladresser, eller stickpinnar eller knappar eller dekorband men det SKITER jag också i! För JAG vill ha det framme!

Det finns också massor av saker som jag inser att jag inte får klart till på lördag.

Min pågående tapetinventering är fortfarande pågående. Med andra ord dröjjer det någon vecka till innan jag har en tapetkatalog. (har ju inte alla rullarna framme, de är inte roliga att se på, de står i magasinet, just nu i en salig röra med en del kartonger prydligt med tapetprovbit på så jag vet vad lådan innehåller för variant. Tidigare har jag helt gått på minne då de var i "min inlärda" ordning, så är det inte längre då jag stuvat om).

Jag har också insett att det är dags för en prisjustering på tapeter. Det kommer inom kort. (dvs, mitt standardpris höjs och jag kommer ha fler prisintervaller än tidigare på olika varianter).

Vidare kommer jag inte hinna gå igenom alla lådor till på lördag. Jag har inte heller hyllor nog, det får bli en framtida uppgift att hitta, om jag får plats.

Jag har lånat ut för många klädställningar till Bortbytingen. Så jag måste hitta några såna inom det närmaste.

Sen har jag inte gjort några visitkort, vi har inte skickat in våra papper om namnbytet än, dvs, rent registeringsmässigt är det fortfarande jag som är Bortbytingen, och innan jag har fått klart att mitt valda är tillgängligt så vågar jag inte varken göra klart loggor eller traderanamnbyte eller annat. Inte heller döpa om den här bloggen... men det kommer också de närmaste dagarna.

Men det finns förstås mer som ligger oklart och ofärdigt och utvecklingsbart. Men vad fasen, Rom byggdes väl inte på en dag heller?

Bilden har förstås inget att göra med min dag idag. Känner mig bara så evinnerligt tråkig som helt har lagt av med att visa bilder. Den föreställer en bitossi-häst i dåligt ljus, tagen av någon som borde göra något bättre med sitt liv än att ta massa dassiga bilder som man inte ser vad de föreställer. Det var dagens självkritiska stund! 

Bitossi-hästen är lite kul.... följde med när jag köpte upp rester bland annat från Fåglaviks glasbruk (som snart skall gås igenom, en del kommer fram under våren, mycket av det är dock lampdelar även om lite glasgrunkor finns). Och så fanns den här blå grunkan med. Inget kul. Ställdes i en låda. Sen såg jag en tråd ang Bitossi på retroforum, och tänkte att "hm, påminner det inte lite om den anskrämliga hästgrunkan? Och lång tid senare, så googlade jag på det och jovisst var det en Bitossi, hittade hästen på en japansk sida. Så nu får den stå här i varje fall och påminna mig om att allt som ser ut som skräp inte är skräp.

Någon som vill hänga mig för att jag kallar en Bitossigrunka för anskrämlig?   

Idag.

The westcoast activitycenter for Parrots and Cats (mjölkdisken som står i lokalen, köpmanstjänst 60-serien, från 1961) är nu tömd på tapeter och idag skall den saneras och fyllas med bröte. Hm, vet inte riktigt vad jag skall välja men översta hyllorna är som gjorda för knappaskar och dekorband i varje fall. Det är dagens projekt.

Sen skall jag sortera igenom åtminstone ett femtiotal kartonger för att se vad de innehåller. En del kommer fram, annat inte. Gör ett litet urval nu.

Dagen idag innehåller ett besök i gammalt lager, annars skall jag inte göra så mycket mer än vara i lokalen. Inga planerade avbrott, eller tidhållpunkter mer än så. Lite skönt då senaste dagarna styckats upp av att jag inte har haft en fungerande bil samt haft tider att passa, möten etc, som allt skall styras in på en fungerande bil.

Hm, vår tv har gåttit sönder. Det är några dagar sedan den blev instabil och bara lägger av, men jag sörjde det först igår. Kom hem och käkade -efter familjen- satte mig framför teven, skulle varit i lokalen hela natten i princip, men under tiden jag satt vid teven så lagade sambon bil. Dr House började, och jag skulle se fem minuter innan jag åkte medan jag åt klart. Jag kom in i programmet och satt kvar utan att notera att minuterna gick, drog på att ge mig iväg. Visste att det skulle bli en lång natt och att jag skulle få lägga mig på soffan när jag kom hem då sambon är lättväckt och skall upp halv fem (morgonskift denna vecka).

Strax innan Dr House var klart så kom han in och meddelade att bilen fungerar. (TACK!).

Sen dog tv-n. Blev svart med flashande röd bild. PRECIS innan jag skulle få upplösningen på avsnittet; vad var det för mystisk sjukdom patienten led av och skulle han bli frisk igen så att has suicidala tillstånd skulle vända och han fick tillbaka livsglädjen igen, och skulle familjen få en fungerande far som man inte längre tänkte hjälpa till att begå självmord?

Jag kommer att grunna på detta för evigt. För innan upplösningen och Dr House-gruppens heureka så behagade burken att lägga av. Du som vet svaret på det, lägg gärna en kommentar och berätta för mig.

Själv blev jag så sur så jag insåg att jag har bil imorgon, kan åka itll lokalen när jag vill (dvs, inte vänta tills sambon kommer från jobbet) så nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Go´natt!

Vad lärde jag mig? Att det var dumt att sätta sig vid tv-n på annan tid än veckans enda tv-stund, när antikrundan och antikmagasinet går. Så nu gör jag inte om detta igen. Förstås.

Jo, jag hann förrästen se från mitten av Debatt om röda korsets arvoderade styrelseordförande. Som ex-rödakorsare och snart-aktiv-igen-röda-korsare (när mandatperioden går ut tänker jag nog återgå till någon form av aktivitet inom RK) Hm. Det är en väldigt intressant debatt.... Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag tycker i frågan. Men visst är det spännande att det är så det blir när välgörenhet blir buisness?

Verksamheten står och faller med solidaritet; bygger på att människor skänker varor och pengar till dem,  vanliga människor står för en stor del av vardagsarbetskraften  ideellt;  staten i sin tur momsbefriar verksamheten eftersom det är välgörenhet, men själv ersätter man ordföranden i enlighet med den norm som skall anses vara jämförbart med näringslivet? 

Röda korset fungerar altså som ett vinstdrivande företag då vissa personer har fördel av det, och inte som ett vinstrivande företag när staten skulle ha fördel av det? Jag förstår inte. Men försvarar deras verksamhet på fotfolksnivå, men inte hur man leder organisationen i det här avseendet!

En styrelseordförandes uppdrag, om det är så omfattande, hade väl kunnat delegeras ut till fler personer med helt annan ansvarsfördelning.

Jag är ju helt säker på att det  skulle betraktas som ett hedersvärt uppdrag att vara ordförande för en organisation som röda korset, och det säkert skulle gå att hitta någon minst lika duktig för uppdraget ideellt? Dvs, med något mindre arbetsbelastning. Jag motsätter mig inte betald personal, men motsätter mig absolut betald styrelse med andra ord!  

Jag förstår om vanliga människor tappar förtroendet för Röda Korset i sverige. Blir inte alls förvånad om många av de som arbetar idellt för en kopp kaffe idag, faktiskt härsknar till ordentligt efter debattprogrammet igår och att rk hamnar i en kris där det blir svårt att få idell arbetskraft framöver.

När inte organisationen är konsekvent uppifrån så tappar fotfolk förtroende. Det borde vara basic knowledge för personer med så god organisationskunskap som man har i toppen.

Hr Ordförande: bevisa att du kan ta uppdraget ideellt.

Igångsätt en process för ansvarsfördelning samt arbetsuppgiftsdecentralisering från toppen, (dvs, din post); verka för en platt hierkarki (kan Sveriges Fontänhus så kan Röda korset!)  så är läget grönt!

Det är ingen hemlighet att jag är en urusel säljare. Jag borde vara två personer, dvs, både den som gillar att köpa och den som gillar att tjäna pengar och att sälja. Tyvärr räcker jag bara till, till den första.

Älskar fulkomligt att ligga på vägarna och älskar mötet med gamla handlare, älskar hitta sådant som legat bortglömt länge till ingen nytta. Får otroliga kickar av det.

Sen kommer man hem. Och skall gå igenom. Det går an.

Sen skall man sätta pris och förhoppningsvis sälja med. Det vet vi ju av erfarenhet att jag inte klarar av. Hallå, kan man få lite statligt stöd som företagare så att det kommer en person och gör sånt åt en? Nehe... skall man antas klara sånt shjälv? Damned också. Faktumär att jag är en kastastrof på det området... och det är därför jag föredrar tradera, jag slipper nämligen sätta pris. Med risk att sälja till katastrofpriser som egenltigen innebär att det blir ännu en spik till kistan. Som snart står redo och färdigbyggd om jag inte gör något drastiskt. Så det måste jag göra NU!

Det är stora skälet till att jag har haft lite svårt att sätta igång med min traderabutik; varor måste säljas til fastpris. Men nu har jag då kommit igång. Trevar lite uppåt prismässigt, bara för att jag måste. Inget annat. Och jag skäms så innerligt. Är jag för dyr?? För jag vet ju att jag inte har gett det jag begär, eller hur? Jag glömmer nämligen att jag har andra kostnader än inköp... som också måste täckas och så känner jag mig bara oseriös... men faktum är att jag måste rycka upp mig.

Jag tänker lära mig att en varas pris MINST måste motsvara:

inköp

transport

säljavgfter (del av traderabutik samt provisionsavgift)

moms (på vinstmarginal i sista ändan, för det måste bli vinst annars går det inte).

Plus;

att ett sålt lager under avgränsad period måste täcka kostnaden för den delen av lagret som inte är såld och som ligger och kostar pengar.

Även de delar av ett lager som aldrig blir sålda...

Hur man än gör så har man ändan bak. Men jag måste baske mig sluta be om ursäkt för att jag inte kan skänka bort allt jag får in.... så jag tycker ärligt talat lite synd om mig själv just nu. Men jag börjar förstå att jag inte säljer mer för att jag lägger priserna lågt. OCH att jag måste sätta priserna i förhållande även till det som inte blir sålt.

Det tråkiga är att många jämför priser med loppisar och dyligt. "Vaddå, du kan väl inte ta 50:- för den här, den kostar ju inte mer än 15:- på  loppis" har jag hört en och annan gång när jag hade butik. Försökte verkligen förhålla mig till deras priser så gott jag kunde: men ser man det krasst, så har välgörenhetsloppisar inga inköpspriser, och ingen moms. De kan därför inte bara ge stryrelseledamoter massa arvode, utan även dumpa priser som de själva vill (och höja på det de själva vill, för nog tycker jag att en del varor tenderar att gå upp i prisnivåer även på loppisar?).

Det hade ärligt talat varit rimligare med lika villkor inför marknaden ärligt talat. Momssätt välgörenhetsföreningarna som har intäkter på sin försäljning, eller släpp momsen på allt återbruk fritt!

Nu börjar jag agitera så jag tror att jag skriver punkt nu för idag! Lokalen hägrar, massor av jobb till lördag återstår!

Då har jag ätnligen fått tummen ur och börjat aktivera min traderabutik. Det satt lite långt inne måste jag säga. Mycket för att det varit mycket annat det sista, papper, årsmötesdokument (politik) och liknande.

Men here I go again.

Har börjat lägga upp lite knappar. En favorit kommer under kvällen hoppas jag:

Dvs, om dagen går som på räls.

Har lite småstrul med att få timmarna att räcka till. Idag skall jag nu till butiken/lokalen, öppning närmar sig även där.

Tänkte hinna få till en alla-hjärtans-dagfika, något vi inte firar mer än så.

Samt kvällen går åt till kommunpolitiskt möte inför kommunfullmäktige på tisdag, Får visst hoppa in som ersättare den här veckan, som der ser ut nu.

Ang jobb har jag varit på arbetsplatsträff, och börjar under sportlovet då vi har tryckt in lite timmar för mig. Spännande. Ser fram emot vad detta kan ge. Även om jag inte varit helt off (sitter i socialnämnden i min gamla kommun) så känns det ändå som att komma lite på banan igen.

Men jag skal inte tråka ut er med detaljer.

Har ett stim varianter knappar till som skall upp. Men även såna här bra att ha grunkor. Spännen av något slag. Vet inte alls vad det är men någon kanske stter och berhöver såna??

Och laxrosa strumpebandsgummiband; från 40/50-talet. Elastiken är fräsch.

Har även hittat fram gamla övervikslakan, dvs föregångaren itll påslakan i originalförpackningar, men dem tvekar jag lite på om jag skall lägga på auktion. Skall leta upp lite fler grunkor i affären.

Kanske 60-tals pedigree prambeads? (leksak till barnvagn) i originalförpackning.

Stålspetsar till skönskrift, gamla?

Eller tja, vad jag nu kan tänkas hitta överhuvudtaget. Har ju även några Sarah Key handtrasdockor i originalförpackningar från 70-talet, och tjo, när jag väl börjar öppna ögonen så hittar jag nog en hel del skulle jag tro.

Lite av vart blir det nog. Allt Anno Dazumal förstås.

Vad är det här??

Igår hade jag en otroligt effektiv dag som innefattade massor av jobb som jag har skjutit framför mig. Satte igång datorn vid 8-snåret och sen flög jag fram och tillbaka och fick verkligen NÄSTAN allt genomfört som var tänkt. En uppgift la jag dock ifrån mig klockan 23, för att jag befarade att min skalle var lite för trött för att kunna göra rätt när jag hade suttit så länge i omgångar i full koncentration. Men det var en rejäl kick, inte många pauser, några små korta, knappt någon matpaus, matlagningen tog barnen så det löste sig ändå. Men jag kände mig fullt nöjd med min insats under dagen när jag gick och lade mig.

Klockan är nu tio.

Min bil vill inte starta, det är visst inte batteriet, men sambon kämpar på i kylan. Den rullar nog snart igen. Annars får jag ta i med storsläggan och kalla på son och hans far. Det återstår att se.

Min dator behöver uppdateringar. Det håller på i skrivande stund.

Mitt packbord är dukat, med såväl emballage och knappar och band, -en dag för sent men det här var uppgiften jag var rädd att göra fel på.

Jag har läst igenom traderas manual. Ser inte såå krångligt ut. Men jag behöver en logga. Vet nog vad jag vill ha. Sonen är satt i arbete. (Praktiskt med en son som studerar webdesign).

Stövlar som är granskade, ligger uppdukade för genomgång. Regnkappor som är sanerade hänger i källaren och torde vara torra. Har en såå fin vintage didrikssons regnkappa samt en grönvitrutig Nina Santanas på lut. Visar absolut bild på den rutiga som är något i hästväg!

Så dagen har börjat som igår, i full effektivitet utan att passera gå. Vafasen, jag känner igen mig själv. För några år sedan hade jag aldrig bara en sak i görningen samtidigt. Wohooo, jag är ju riktigt rolig att umgås med, för mig, när jag är såhär!

Här sitter sveriges mest uppmärksamma moder. Helt klart. Eller inte??

Yngsta sonen förmanades av den ömma fadern på morgonen:

-Men Jussi, hur ser ditt rum ut egentligen? Idag är det du som städar när du kommer från skolan.

Till mig sade fadern innan han åkte:

-Kolla nu så att Juhani verkligen städar sitt rum.

-Ehh, javisst...

Och det har jag gjort -not.

Jag menar.

Mamman har jobbat.

Sonen har varit på sitt rum.

Tyst.

Helt tyst.

Borsett från att ha sa ett par gånger:

-Mamma, kom in i mitt rum.

-Javisst, sade mamman. Snart// när jag är färdig// inte just nu måste få det här klart// kommer senare// vänta lite.

Ohc mamman fortsatte med det hon höll på med. Tills son hörde den stora sonen utbrista förfärat:

-Men Jussi, vad har du gjort, grymt!!

Då. Insåg. Mamman. Att. Det. Vore. Ren. Självbevarelsedrift. Att. Släppa. Allt. Hon. Hade. I. Händerna.

Hm? En koja??

Här är ingången.

Utanför står en brevlåda med... (den fick jag inte bild på)

Men utsmyckningen....   

Botten.... består av äldre broderns lollopardtröja.. men sen vet jag inte om det är snö och gräs i så fall....    

Nu har jag problem. Faktum är att rummet ser värre ut NU än det gjorde när fadern med bestämdhet ombad sin son att städa rummet...

Ett ytterst påtagligt bevis på min bristande uppmärksamhet.

Men förstår ni hur mycket han har jobbat för att få till den här skapelsen?

Måste jag nu verkligen be honom riva det för att städa upp innan det är läggdags?

Vad blir konsekvensen om jag INTE gör det? 

Asså... fadern är vän av ordning. Och förstår inte kreativa virrpannors experiment. Och ser kanske inte heller tjusningen med konstruktionen. OCH! Han kommer ha synpunkter på hur mamman klarade sin simpla uppgift idag.

Hm. Nu är det tur att han är den tysta snälla typen.

Säger inget än. Sonen får leka en stund till. Men jag tror att jag skall lägga beslag på mina saxar, mina emballagelådor och mina tejprullar. Bara för säkerhetsskull. Så att han inte kommer på att han måste göra en hundkoja med...eller nått?