Tja, dotterns rum blev inflyttningsklart och sedan åkte hon till sin far dagen före nyår. Och kvar blev kaoset i lillebrors rum. Hm, det är inte lyckat att trycka in två barn i varierande åldrar i ett för litet rum, så litet så det knappt habagerar två sängar, men så har det varit sedan vi flyttade hit tills nu. Ungarna har samsats bra på så sätt, och lillebror har uppskattat att ha storasyster som roomate, men... när vi nu rensar upp efter eventet så är det papilotter och läppglans blandat med toppar och bilar och actionman och pusselbitar. INGENTING är i ordning. Eller var. Och dessutom hade vi tryckt in lite möbler som vi inte tyckte att vi hade plats till någon annanstans "tills vi får klart". Öh. Tror ni att vi har plats med dem nu? Tja, min sneklaff har fått tillfälligt visste i vår tevedel, -vi bor ju verkligen på minimala ytor- och min kista får stå kvar i lillebrors rum, förhoppningsvis lyckas vi trolla fram en plats till julgrunkor när hans gå-in-i-garderob är färdigfylld med annat som måste vara där och så kan han ha den till leksaker... förhoppningsvis. Men vart sjutton sätter vi leopardfåtöljen som jag letade land och rike runt efter -nästan sant, till sist hittade jag den begagnad i halmstad när jag inte hittade någon ny- när vi gjorde dotterns zebra-leopardrum i stan? I stan bodde vi mellan 2000-2004 men fåtöljen hänger förstås med. Och nog är det synd att göra sig av med den... kanske kan den få plats i mellersta sonens rum när det blir klart (snart det sista som återstår) och så håller vi på och kånkar runt allt till olika sålängeplatser tills det blir klart.

Drömmen var att måla om lillemans rum och att slänga upp lite roliga tapetfigurer och liknande men det får vänta ett tag. Tills vi har rumstrerat och omformaterat oss i huset allihop. Nu har vi altså då låtit honom sova i soffan ett par nätter för vi har dragit fram varenda leksakslåda vi har kunnat uppbringa från flytten, och kanske från tidigare flyttar med då sönernas leksaker nog inte packats upp sedan jag lämnade huset år 2000. De hade ett helt underbart lekrum på den tiden, med massor av möjligheter, tarkets vägmatta med spelpjäser, massor av plats, en ribbstege från en gammal gympasal och liknande i sitt lekrum så visst tusan fyllde jag det lite för väl, med mer leksaker än de behövde. När jag lämnade huset så visst, jag gjorde mig av med mycket, insåg att det knappeligen behövs sådana här mängder av leksaker någon mer gång i något sammanhang, så väldigt väldigt mycket åkte tillbaka till platsen det kom ifrån, loppis. Jag är en leksaksråtta när jag går på loppisar nämligen. Kan inte gå förbi en leksakshylla utan att börja inventera den och jag älskar att samla på mig möjliga och omöjliga leksaker. Det märks kan jag väl säga... och nu har vi då lyckats med konsstycket att samla lådor på lådor och lådor på lådor som just nu står i lillebrors rum och skall sorteras igenom. *Pha* Inget kul projekt alls kan jag väl säga. Så nu skall jag endast behålla sådant (JAG???? Menar förstås HAN!) som är antingen:

-lärorikt.

-superduperpedagogiskt.

-har lekvärde.

-som HAN tycker om.

Alla de däringa grunkorna som JAG tycker är superbra som leksaker för ett barn i hans ålder åker nu bort. *suckar*. Egentligen skulle jag låta hans far och han ta hand om projektet så att jag inte förivrar mig och börjar spara sånt som jag tycker skall sparas...

En sak glädjer mig dock.

Så fort My home-dockhuset (dvs, ett dockhus, inte alls så genuspräglat som ex Lundby) åkte fram, så började han leka med det. Mitt feministiska mammahjärta tycker förstås att en pojke skall utrustas med empatileksaker och att man inte skall springa runt och göra så stor skillnad på vad pojkar och flickor leker med. Men jag vet inte vad jag skall säga om att han har gjort om det till en jättelik finger-boardramp???? *hm*.