Alla inlägg den 3 januari 2010

Av Gitte - 3 januari 2010 11:12

Skolornas evinnerliga krav på att låna biblioteksböcker frusterar mig oerhört. Ja, ni läste rätt. Jag klarar inte av tanken på att mina barn måste låna på biblioteket av det enkla skälet att vi aldrig lyckas att hålla reda på böckerna. Jag vill börja med att säga att jag värnar om bibliotek; tycker att de skall ha all världens resurser både för böcker och event, jag har altså ingenting emot bibliotek i sig. Tvärtom. Men jag slutade själv tidigt att låna på bibblan just för att jag inte kunde hålla reda på deras böcker och efter att ha betalat förmögenheter i förseningsavgifter började jag själv att inventera antikvariat efter det jag vill läsa istället. Och började gå med i bokklubbar. Sen när jag fick barn gick jag med i ÄNNU flera bokklubbar. Tror jag fick åtminstone 3-4-5-6 bokpaket i månaden... tja, det var förstås förmögenheter som gick då ochså och ärligt talat i efterhand en jäkligt illa planerad privatekonomi, tror att vår bokbudget lätt gick på ett par tusen i månaden när pojkarna var små. Jag köpte nog nästan allt som var värt att köpa under deras första nästan tio år tror jag i barnbokväg... och böcker sparar jag förstås, åtminstone barnböcker. En vuxenutsortering gjorde jag av riktigt riktigt stora format när vi flyttade hit. Det går liksom att husera hur mycket böcker som helst när man bor på nästan 300 kvadrat boyta, men skall man tränga sig in under 100 kvadrat så är ytorna inte de samma och väggar har vi nästan inga hela alls här. Så det var bara att kapa allt. Som inte var tillräckligt viktigt att spara. Vojne, det var tufft. MEN!  Det var skönt också.


Nåja, sen hamnade barnen i olika takt i den åldern där skolorna kräver att man lånar böcker. Det är ett obligatorium. Och jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag har haft diskussionen, att "måste" de verkligen låna böcker? Men jo, det måste de. Och då hamnade jag genast i situationen att åter bli ersättningsskyldig för massa böcker. Det är några nya böcker som skall ersättas minst varje termin om inte oftare. För alla utom den äldre av sönerna som bor hemma nu och för nästäldsta sonen. Men äldsta sonen tappade alltid bort böcker, eller rättare sagt tidningar för han läste inte böcker själv, (det tog oss många år att komma fram till att han har dyslexi, eftersom skolan förnekade att han hade det, han hade enligt dem inga inlärningsproblem alls, så allt vad utredningar för hans del fick jag kräva själv när han var 14, hur det hade gått för honom om jag inte gjort det vågar jag inte ens tänka på...) men dem läste han sönder eller hade med dem fram och tillbaka överallt eller lånade ut dem till någon kamrat och sen glömde han vem det var. Så gör dottern med. Fast deras skolbibliotek är nästan värre, för dottern PÅSTÅR att hon har lämnat tillbaka böcker som ändå kommer som ett krav. Vet inte hur de gör ärligt talat, men jo, det har hänt vid två tillfällen när hon har bedyrat att den är tillbakalämnad och sen kontaktar jag skolbibblan och jo, de har stått i hyllorna och ändå har vi fått ett krav. Det är inte kul. De gånger de INTE har hittat böckerna har vi fått betala, trots dotterns idoga hävdande att hon HAR lämnat tillbaka. Då hon är en obotlig slarver av hävd men inte någon lögnare så vet jag ärligt talat inte om hon har slarvat bort dem eller om det verkligen är som hon säger, att hon har lämnat dem. Men det är bara att se glad ut och betala om inte annat när alla pålagringar av kravavgifter och sånt kommer till, för det händer ju.


Nu är det då yngsta sonen som skall ersätta två böcker när terminen börjar igen. Han har inte slarvat dock och de har legat i hans väska hela tiden eftersom jag vägrar att leta böcker efter ett barn till. Vi lärde honom därför, ta upp böckerna ur väskan, läs det du skall och ner i väskan igen. Och där har de kånkat med dag efter dag efter dag, eftersom det tydligen inte samlas in läxor förräns dagen då den skall lämnas in. Han gör oftast sin läxa samma dag som han får dem, dvs nästan en vecka innan den skall vara kvar.

Och då var det då en dag då axlarna var tunga på sonen och det var grisigt ute och han kanar sin väska som sliter hål och böckerna som ligger i förstörs. Det är inga roliga pengar.

När skolan börjar tänker jag börjar lusleta efter böcker som finns både i skolan och hemma, eller lämna med honom en av våra egna böcker för nu vill jag inte ersätta fler förstörda läseböcker. Basta Ya, det räcker nu. Man kan ha roligare för pengar än att ersätta sånt som kommit bort eller blivit förstört. Vi bor i ett hem som säkerligen sitt trånga utrymme till trots kan prestera ett par tusen böcker, och åtminstone några hundratal barnböcker, räcker verkligen inte det? Fast jag anar i förväg att jag får ta diskussionen igen...

"barn behöver läsa för att berika sitt ordförråd".

"barn behöver låna böcker på biblioteket för utveckla sitt läsintresse"

Ibland har jag nog kännat att lärare inte har trott mig när jag har sagt att vi har de böcker vi behöver hemma... jag har böcker för alla ålderskategorier. Även om de inte är dagsfärska längre, så är det ändå samma böcker som jag ofta ser i olika klassrum och liknande, och det är nog inte många klassiker -jag tycker att barn skall orientera sig bland klassikerna från tidigt stadium- som jag inte kan skaka fram. Har jag den inte här själv, så har jag den i lokalen... där finns det nämligen också ett halvt bibliotek.

Så i år tänker jag kämpa för att mina barn INTE skall ta med bibliotekslån hem.

De får jättegärna ha dem i skolan där skolan ansvarar för dem. Jag vill INTE göra det! Visst är jag en gräslig människa??

Av Gitte - 3 januari 2010 10:47

  

Tja, dotterns rum blev inflyttningsklart och sedan åkte hon till sin far dagen före nyår. Och kvar blev kaoset i lillebrors rum. Hm, det är inte lyckat att trycka in två barn i varierande åldrar i ett för litet rum, så litet så det knappt habagerar två sängar, men så har det varit sedan vi flyttade hit tills nu. Ungarna har samsats bra på så sätt, och lillebror har uppskattat att ha storasyster som roomate, men... när vi nu rensar upp efter eventet så är det papilotter och läppglans blandat med toppar och bilar och actionman och pusselbitar. INGENTING är i ordning. Eller var. Och dessutom hade vi tryckt in lite möbler som vi inte tyckte att vi hade plats till någon annanstans "tills vi får klart". Öh. Tror ni att vi har plats med dem nu? Tja, min sneklaff har fått tillfälligt visste i vår tevedel, -vi bor ju verkligen på minimala ytor- och min kista får stå kvar i lillebrors rum, förhoppningsvis lyckas vi trolla fram en plats till julgrunkor när hans gå-in-i-garderob är färdigfylld med annat som måste vara där och så kan han ha den till leksaker... förhoppningsvis. Men vart sjutton sätter vi leopardfåtöljen som jag letade land och rike runt efter -nästan sant, till sist hittade jag den begagnad i halmstad när jag inte hittade någon ny- när vi gjorde dotterns zebra-leopardrum i stan? I stan bodde vi mellan 2000-2004 men fåtöljen hänger förstås med. Och nog är det synd att göra sig av med den... kanske kan den få plats i mellersta sonens rum när det blir klart (snart det sista som återstår) och så håller vi på och kånkar runt allt till olika sålängeplatser tills det blir klart.


Drömmen var att måla om lillemans rum och att slänga upp lite roliga tapetfigurer och liknande men det får vänta ett tag. Tills vi har rumstrerat och omformaterat oss i huset allihop. Nu har vi altså då låtit honom sova i soffan ett par nätter för vi har dragit fram varenda leksakslåda vi har kunnat uppbringa från flytten, och kanske från tidigare flyttar med då sönernas leksaker nog inte packats upp sedan jag lämnade huset år 2000. De hade ett helt underbart lekrum på den tiden, med massor av möjligheter, tarkets vägmatta med spelpjäser, massor av plats, en ribbstege från en gammal gympasal och liknande i sitt lekrum så visst tusan fyllde jag det lite för väl, med mer leksaker än de behövde. När jag lämnade huset så visst, jag gjorde mig av med mycket, insåg att det knappeligen behövs sådana här mängder av leksaker någon mer gång i något sammanhang, så väldigt väldigt mycket åkte tillbaka till platsen det kom ifrån, loppis. Jag är en leksaksråtta när jag går på loppisar nämligen. Kan inte gå förbi en leksakshylla utan att börja inventera den och jag älskar att samla på mig möjliga och omöjliga leksaker. Det märks kan jag väl säga... och nu har vi då lyckats med konsstycket att samla lådor på lådor och lådor på lådor som just nu står i lillebrors rum och skall sorteras igenom. *Pha* Inget kul projekt alls kan jag väl säga. Så nu skall jag endast behålla sådant (JAG???? Menar förstås HAN!) som är antingen:

-lärorikt.

-superduperpedagogiskt.

-har lekvärde.

-som HAN tycker om.

Alla de däringa grunkorna som JAG tycker är superbra som leksaker för ett barn i hans ålder åker nu bort. *suckar*. Egentligen skulle jag låta hans far och han ta hand om projektet så att jag inte förivrar mig och börjar spara sånt som jag tycker skall sparas...

En sak glädjer mig dock.

Så fort My home-dockhuset (dvs, ett dockhus, inte alls så genuspräglat som ex Lundby) åkte fram, så började han leka med det. Mitt feministiska mammahjärta tycker förstås att en pojke skall utrustas med empatileksaker och att man inte skall springa runt och göra så stor skillnad på vad pojkar och flickor leker med. Men jag vet inte vad jag skall säga om att han har gjort om det till en jättelik finger-boardramp???? *hm*.


Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards