Alla inlägg under november 2009

Av Gitte - 27 november 2009 08:56

Sambon knorrar lite. Han är inte riktigt med på att jag datar Bystiga Bettan hemma, men idag är det ett faktum, jag har planerat in en träff med henne hela förmiddagen. Samt en låda med gamla kappor och klänningar. Himla onödigt, tycker min kära livskamrat. Kan du inte göra det någon annanstans, måste du verkligen dra hem eländet?? Men nej, jag står på mig, och står absolut ut med att han antingen drar ner mungipan eller gömmer sig på nedervåningen så han slipper att se eller höra oss innan han åker till jobbet. Lovar och svär, så fort han kommer in genom dörren efter sitt arbetspass så är hon borttrollad och förhoppningsvis adventsstädandet i full gång.


Det är ju inte nödvndigtvis så att han tycker att Bystiga Bettan är ett dåligt sällskap för mig, och inte tar hon pauser, dricker kaffe, skrattar högt eller har några konstiga böjelser heller. Faktum är att hon är döpt till hans ära, efter en av hans före detta livskramrater. Som jag råkade ta död på. Eller råkade och råkade, jag gjorde det nog ytterst medvetet och nästan planerat med en iskall beräkning; eller om det var en underliggande undermedveten önskan från min sida att det f*nskapet skulle ut ur huset. Jag kunde inte dela mitt liv med hans två telningar som han pysslade om och vårdade ömt och framförallt gav massor av tid, åtminstone tills vi träffades, Bystiga Bettan och Polack-Paula. Jag hatade dem från första stund måste jag säga... Hanst två enorma och höga High-chapparall-kaktusar. Jag sörjde INTE när de åkte ut!!


Men namnen hörde till vår vardag så när denna damen här kom in i mitt liv efter mitt första uppköp från en gammal lanthande, så tyckte jag att det matchade henne perfekt. Hon saknar pinnen upptill om någon har en liggande?

  


ANNONS
Av Gitte - 26 november 2009 14:40

Nja, som sagt, Persil, jag tror inte att stort mönster är grejjen. Ansiktet försvinner liksom... men jag skall testa mig lite fram.

Nöjd? Nja, nä, men en ok första prototyp som bevisar för mig att det funkar, med lite finlir kan det kanske till och med bli bra?

  

Jag vill inte ha alla dessa pappersveck, därför behöver jag en mall:

  

Utveckling av denna pågår.

Har hämtat hem några tapeter som inte verkar ha fullt så mycket plastyta som den jag provade ovan, egentligen kanske presentpapper skulle fungera bättre? Men jag har gjort några stommar, samt tagit hem lite tapetstuvar som sagt, faktiskt blandat både stormönstrade och småmönstrade, kanske måste jag göra en helt annan form, än den jag använder nu, men det återstår att se om det går att få fram konturer i ansikte så att det verkligen känns som ett ansikte. Eller om jag skulle skära hål för ögon och kanske teatermaskforma dem istället? Tja, jag kommer klura på lite exempel, nu är det mallen som skall finjusteras och sen skall den få torka så jag kan klippa ut lite tapeter som jag den här gången skall lägga i blöt i förväg, vilket jag inte gjorde igår, det var inte så väl planerat om man säger så att jag skulle göra en mask NU! *thi-hi*



Btw; Miss Li svänger absolut också!

ANNONS
Av Gitte - 26 november 2009 10:20

Jag är sådär superlycklig över att ha hittat "Gogol Bordello", eller hittat och hittat förrästen, det var min son som skickade över en länk "det här kommer du gilla mamma". Att han hade rätt förvånar mig inte, det brukar han ha, han inser nog att det han själv gillar ger mig en upplevelse också.


Vi har alltid haft mycket gemensamt när det gäller musik vi gärna vill lyssna på och på senare år delar vi det med dottern. Nästäldsta sonen har mer gått sin egen väg och orienterar sig lite inom snävare ramar, utforskar område för område tills han erfarit det fullt ut och sen kommer något nytt, ett tag var det hop-hop, ett tag psyckobilly och nu är det nog rockabilly som gäller. Medan vi andra lyssnar mer på "allt", gärna med mycket sväng. Min näsyngsta son är mer svårbedömn, men då han precis är 13 fyllda så hör det väl till att utforska det mesta, fast för det mesta så övertar han äldsta sönernas favoritmusik och pendlar mellan det smala och det breda. OM det är för att han gillar musiken eller ser upp till sina bröder, vet jag inte riktigt än.

Sambon är betydligt mer mainstream om man får säga så. Gillar liksom "folkligt accepterad musik" på ett helt annat sätt än vi andra gör. Bob Marley och Nisse Hellberg, med eller utan gruppen Wilmer X och Peps Persson är det han uppskattar bäst om han får välja.  Dvs, mer bonnarocksgung liksom. Marley är helt ok, men tyvärr lyssnade jag slut på det när jag var ung, så det händer liksom inte så mycket för mig när jag lyssnar på Reggae idag, men han har lärt mig att tycka om ett par bitar med Hellberg/Wilmer, men det satt rätt så långt inne... Men musikkrockarna innebär trots allt att vi inte riktigt är överens i familjen när det gäller musik, och därför är det sällan det är musik på numera.

Jag och dottern flippar gärna ut, de andra drar tillbaka, jag vill ha högsta volym, de andra ber oss sänka, och för mig är låg musik mest ett irritationsmoment, som ligger i bakhuvudet och stör, så då ger jag hellre fanken i det.... Får jag inte musiken riktigt hög kan jag inte tänka.

När vi bodde i stan hade vi alltid olika musikburkar igång överallt, man fck liksom gå från musikzon till musiczon i vårt hem. Och var det inte en burk så var det någon av barnen som spelade instrument (då spelade de gitarr, piano, fiol och saxofon, idag spelar de stora gitarr/banjo och kontrabas, samt nästyngstan gitarr). Men numera är det nästan oftast tyst, dvs, inget radioskval eller stereon som går.


Det är min stora sorg att jag aldrig fått lära mig instrument som liten, så när ungarna visade intresse tidigt så blev det förstås kö direkt till musikskolan. Ibland undrar jag om inte det är gener det handlar om, min mor som jag har växt upp med förstår nog inte dragningen varken till att skapa eller musik, eller hur musik sitter ikroppen. Medan min far och hans släkt -som jag inte växt upp med eller haft kontakt med- där är var och varannan musiker och likaså han själv med. Det där kan gräma mig en hel del, hade jag nu fått växa upp i min rätta miljö, med möjligheter eller influenser så kanske jag hade varit en helt annan person än jag är idag. Man, tja. Det är väl dumt att tänka så. Men människor som jag skall inte växa upp i släkter där tystnad premieras, och där man inte får ta ut svängarna, där man inte får skrika högt och där man inte få dansa natten lång utan att man skall behöva tänka på vad grannarna säger. Och framförallt inte i sammanhang där alkohol står i centrum för umgänge. En sida av mig avskyr alkohol. Föraktar. Men visst, jag är inte själv absolutist. Jag kan visst tänka mig att dricka mig hämningslös, varannat år eller så, men när sammankomster blir något man ser fram emot och alkoholen är central, då är jag hellost och borta och socialt funktionshindrad och fattar ingenting. Vafan, skulle vi inte träffas och umgås liksom? Hur kul är det med onyktra människor??


När jag lyssnar på musik som Gogol Bordello, högt, så känns det som om världen snurrar helt i min hastighet och jag kan bli ett med den och jag kan förstå den och jag kan uppleva den och jag kan känna den, eftersom den finns inne I mig. Dne upplevelsen får jag inte ofta men de gånger jag verkligen får det av en grupp då är lyckan fullständig. Och jag hoppas innerligt att mina ungar får samma känsla av musik mellan varven, jag tror det, och jag hoppas innerligt att de upplever att de fått andra möjligheter att utforska sina egna gränser än jag själv upplever från min barndom. Man kan ju alltid hoppas. Tids nog lär man väl få veta skulle jag tro...


Äsch, det var ju inte alls det här jag skulle komma in på. Nu kom jag helt av mig. Hoppas ni får en superdag så länge, jag har lagt grunden för en mask till och skall så småningom någon gång i eftermiddag leka lite med att göra en mall.

Av Gitte - 26 november 2009 00:34

Och ligger nu på tork, får se resultatet imorgon.

  

Jag har gjort ett par missar, såna skall man inte förakta om man nu bara låter bli att göra om dem.

1. Jag har valt en stormönstrad tapet. Det var inte lyckat.

2. Jag har valt en tapet som är plastad. Det var inte heller lyckat.

3. Jag har inte gjort någon mall i förväg, med uppklipp för veckningar etc. Det var inte heller lyckat.

Låter jag nu bli dessa tre punkter i fortsättningen så kan det här bli riktigt bra ... tanken är inte alls dum!

Av Gitte - 25 november 2009 22:53

Nu har jag plockat fram. Kunde inte vänta längre. Måste ju testa.

  


Lite inspirationsmusik så det går att få något gjort.



Av Gitte - 25 november 2009 16:53

Hämtade dottern vid fyrasnåret vid bussen. Jag måste ha blundat alla andra dagar för helt plötsligt såg jag något som lyste rosa lång väg i skymningen när billyktorna träffade rabatten strax nedanför fönstret till vår tevehörna:

  

Jag ser i syne? Eller hur?

  

För inte är väl en rosenbuske rosaprickig pg blomning den här årstiden? Inte den 25 November, nästan december altså? Fasen trot, för 2 år sedan fotograferade jag nyutslagna liljor den 26, så det kanske är en ny trend, 2 blomningar samma år.

Det vore lätt att njuta?

  

Om det inte vore för att något inte verkar stämma.. Måste nog ta en närmare titt på dem imorgon i dagsljus. Men, tja, även kameran skvallrar om flera fina friska rosknoppar...


Av Gitte - 25 november 2009 09:16

Måste bara berätta om gårdagens turbulens på kvällskvisten...


Min vana trogen så väntar jag in sista minuten när jag skall posta. Hade telefonen nu inte ringt så hade jag varit iväg så att jag åtminstone hade tio minuter på mig att frankera etc, före postgång. Men se, då jag har en notorisk... -vägrar använda ordet tidsoptimist, för jag är absolut inte optimist i förhållande till tid- oförmåga att disponera tid vilket ger mig ångest, så blev det fullt race mot minuterna på vägen.


Kommer fram 2 minuter efter postens sluttid för inlämning men då postbilen inte varit hos min handlare och jag fick ställa mig i kö, så fick jag en bibba klisterfrimärkshäften så jag skulle hinna få med alla försändelser i min kasse. Jag klabbar på märken, och fort går det och tänker gör jag inte, och rätt vad det är står posthämterskan i dörren precis som jag satt på sista märket. Men de hann med! Och jag andades ut. Förstås. En liten stund! Sen var det dags att betala för mina tomma häften, där märkerna satt på försändelserna som gick med postbilen utanför.


-"Men oj", sa handlaren och såg lite bekymrad ut. "Jag har gett dig fel märken, du fick julfrimärken istället för vanligt porto". Och vi inser då bägge att ingen av mina försändelser har rätt porto...

Oj, vad blir konsekvensen nu? Antingen tre dagars leveranstid, eller restavgift samt straffavgift på alla försändelserna då märkerna inte var avsedda för skrymmande brev etc? Tja, jag hade skrivit avsändare så eventuella avgifter kommer till mig, men försändelserna var ju några stycken, kanske 20-30 eller något? Ojdå. Ibland är dyra råd inte så billiga om man säger så...


Kommer hem ca 3 minuter över 6, företagscenter i falkenberg stänger 6. Det är upptaget. Det bör trots allt vara någon kvar tills alla postsäckar kommer in, och de torde komma in som ungefär 18.30 om jag tolkade utanförorternas sluttider rätt inkl körtid: så jag testar att ringa igen, efter att jag har mailat alla köpare som hade försändelser med i laddningen. Trodde väl kanske inte riktigt på att läget var räddningsbart. Men ca 18,15 får jag svar per telefon när jag ringer en sista gång. Postdamen lovar att se om hon kan sortera ut Långåssäcken när bilen kommer och att ringa mig.


18,55 ungefär, ringer hon upp och har nog hittat alla mina försändelser, vägt upp dem och erlagt resterande porto och jag kan komma in imorgon och betala 41,50. vilket då med tanke på leverans antingen innebär att köpare får sina varor rätt dag, eller att jag sparar ett gäng hundralappar på restavgifter på posten. Tack, tack, tack och supertack! DET kallar jag service, och det allra allra mysigaste är att hon önskar mig en trevlig fortsatt kväll! Helt utan några förebråelser eller sura kommentarer, lika glad och go som vanligt! Kyss


Så dagens ros går absolut till postens företagscenter i Falkenberg! Tack, tack, tack ock åter tack! Jag lovar och svär på heder och det samvete jag har kvar att inte behöva överutnyttja er service igen, men kommer aldrig att glömma den här hjälpsamma attityden jag blev bemött av!

En mycket god förebild att ta med sig vidare och omsätta i praktiken själv!


Av Gitte - 24 november 2009 22:32

Jisses anåda alla snälla rara människor som sitter där ute och läser. OM ni någon gång har tvekat på att ni behöver knappar eller tapeter så beställ mer än gääärna nu....

Har nog en puls på 110 och två mycket mycket mycket spännande ställen att besöka det närmaste, men nu måste alla möjliga tänkbara kulor rulla in snabbt!

SkämsTyst

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se