Alla inlägg den 30 november 2009

Av Gitte - 30 november 2009 15:25

Kan la fasen inte sitta här och sura när livet pågår för fullt där ute, eller hur? Det är nu jag skall släppa datorn en stund, tänka kreativt och göra något av mitt liv, eller åtminstone förlänga läpparna en smula. Det behöver jag lite hjälp för att åstadkomma och den hjälpen får jag absolut av underbara SOLTEATERN i falkenberg, som jag hade det underbara nöjet att husera bredvid när jag själv jobbade på paraplyteatern en gång i tiden, för många liv sedan.

Många herrans år har gått sedan dess, men pojkarna på filmen här har gett mig så mycket värme och så många goda skratt med sin underbar finurliga humor och livsglädje att jag kommer att minnas det för evigt. Heja Solteatern, ni är VÄRLDSBÄST!!


Av Gitte - 30 november 2009 10:25


Måndagen började pecis som en måndag skall. Kaotisk och dåligt. För sent förstås. Och ovilliga barn som inte ville upp alls. Och sen var det dags att hitta gympakläder, vilket heller inte riktigt flöt, men det var bara förrätten till att börja leta efter 2 likadana strumpor till lillebror. Som helt fick förkastas och istället övergå till att hitta TVÅ strumpor, skitf*n hur de ser ut i hans storlek, och när det inte heller gick fick jag ägna mig åt två strumpor TILLRÄCKLIGT små för att han skulle kunna ha dem. Först då lyckades det omöjliga uppdraget. Strumpor är nämligen ett kapitel för sig i det här huset, trots att jag inte gjort annat än köpt nya de senaste månaderna, tycker jag.


Strumpkaoset i vårt hus tog ordentlig fart för ett par år sedan. Min kära dotter fick nämligen för sig att aktivt leta efter två OLIKA par varje dag. Skitsamma att jag envist parerade ihop dem efter tvätt, två och två, för varje par bröts upp och det togs en strumpa vardera för att helt säkert få på sig ett så olikt par som möjligt. I förstår innebörden i strumpkorgen?


Vuxenstrumpor hade jag kapitulerat för tidigare ändå... dvs när bägge numera vuxna söner och knappt numera hemmatittande söner fick fotstorlekar som överskred gränsen för maxmåttet för en rumpa ungefär, (dvs, inte min, den matchar nog två sådana mått) så slutade jag att parera strumpor, inte minst för att varje par i stort sett äger ETT ex med ett stort hål och därför får kasseras. De kan väl ha varit ungefär tio-tolv på den tiden när de matchade sambons 43:or, ytterligare något år senare matchade de faderns 44:or (vilka de envisades med att dra hem efter pappahelgerna) och ytterligare något år senare överskred de 45 och sen uppgick åtminstone  äldsta sonen till 46/47 lagom till han gick ut nian.


Då införde jag, -eftersom jag är familjens strumpdiktator och i ämnet äger all makt-, att sambon enbart fick vita strumpor, äldsta enbart svarta och nästa son enbart gråa, alla införskaffade i det nuvarande kultvaruhuset GEKÅS. Strumpornas mecka!

Det systemet fungerade ganska okej tills de övergav moderns arma boning. Sen gav vi fanken i att dela upp färger, då vuxna enbart fick svarta strumpor och resterande barn fick olika färgglada dylika tingester.

Det var inte på den tiden, så svårt att sortera ut dotterns och nästyngsta sonens trots att han snart växte ur hennes storlekar liksom. På den tiden hade han nämligen inte så samma dragning åt gladrandiga tåstrumpor eller strumpor med texten "hallo Kitty", som hon hade ett tag. Men det skulle komma att ändra sig med den nya nycken "vägra två likadana strumpor" och sen spred det sig till alla hemmahörande barn att INGEN ville ha två likadana på fötterna någonsin.


Jag slutade därvid helt att parera strumpor vid vikning och vi fick sedermera en strumpkorg som heter duga, alla svarta är vuxenstrumpor alla andra är lovligt villebråd; det finns bara EN garanti, och det är att inte två likadana strumpor existerar.

Lite tröttsamt är det dock när dottern envisas med att trycka ner sina 41-or i lillebrors 35:or trots att det kan finnas ett övermått av vuxensvarta strumpor i korgen, det är bara att vraka och välja, alla är likadana, i samma färg, samma storlek och hittar man en med hål, så släng. Hur svår är den instruktionen? Jag kan lova, den är övermäktig. Åtminstone det där med "släng!", eftersom jag inte tillräcklig tydligt har instruerat dem till att "släng!" inte innebär "släng ner i strumkorgen!" utan "släng i soporna, den har gjort sitt!", och därmed har lämnat ett tolkningsutrymme av budskap. Det är dumt! Jag är fembarnsmamma! Jag borde veta bättre än så!!.


Därmed är vår strumpkorg numera proppfull av söndriga strumpor. Och just idag var inte en endaste av dem lillemans. Så där stod han utan strumpor länge och väl; och jag slet mitt hår tills jag hittade som sagt, två olika, åtminstone tillräckligt små stora strumpor som han kunde ha.


Nästa unge som snor en endaste strumpa till av honom får 8 års utegångsförbud, bara så att ni vet!! Och nästa unge som lägger hans strumpor i hans leksakslådor, under hans säng, i fåtöljen, under hans madrass, i hans bokhylla, i hans byxfickor etc, etc, etc så de inte går att återfinna när det är tvättdags får OCKSÅ 8 års utegångsförbud, för någon utav det måste det vara för det är inte JAG och det är INTE HAN HELLER!

Det har han nämligen bedyrat med oskyldigt uppspärrade ögon och den mamma som kan motstå den blicken och tro något ont om en sådan ängel som minsann har glorian på plats, hon finns inte. Altså måste det vara någon av hans ONDA äldre syskon som har ställt till det så de inte går att återfinna. 


Nu börjar jag emellertid att inse, att den åratalsvarande leken med olika strumpor inte är helt rolig längre, och jag vill INTE veta vad hans lärare tycker eller tänker om oss, fasen; han är ju bara ett BARN, som STÄNDIGT går med olika strumpor. Tror jag skall slänga vartenda jäkla strumpa som finns i hela hushållet och numera övergå till SVARTA TUBSOCKAR, ONE SIZE för hela familjen och se till att det inte EXISTERAR något som helst annat alternativ. DET borde lära er ungar att veta hut och att ta på sig LIKADANA LOVLIGA strumpor varje dag.


Tja, sådär satt jag och upplevde hela världens strumpsorger vila på mina axlar, och jag utlyste allmän lidandedag idag för folket på facebook.  Jag utlovade till och med en fet smäll till första bästa som vågade sig på att tilltala mig. Sen fick jag länken till Wayne Nilsson. Jag är säkert den sista i sverige som inte läser hans blogg?? I vilket fall som helst så slutade det med att jag maniskt satt och tokskrattade åt hans inlägg. Så tack så jävla mycket då, då; Wayne, du har just sabbat min dåliga måndag. Vad skall jag nu ägna mig åt för lyx att irritera mig över??

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards