Direktlänk till inlägg 29 november 2009
Möt en av mina skamfläckar:
Den är fullkomligt vidrig! Och jag stod åter med honom i handen igår, skall han åka på eldningen den här gången då? Men nej, jag kan inte, han har inte satt livet till för att jag skall elda upp honom. Men varje gång jag tittar på honom så står jag och undrar hur han fick sätta livet till och hur i helvete sådant har kunnat vara attraktivt att köpa som turist. ÖVERHUVUDTAGET!! Nu vet jag att just den här sköldpaddan var en gåva till en sjöman på 40-50-talet, att den är gammal och att den förmodligen är fullproppad med arsenik och förmodligen väldigt giftig, och att gåvan var välment som en minnesgåva. Det tröstar mig att min bekant inte själv har köpt den utan den åkte med i en låda som lämnades till mig ifall det fanns något av det jag ville ha. Även för honom var den burlesk i nivån långt överstigen det smakliga och nu gjorde han sig av med den en gång för alla för att slippa stå och behöva välja om den skulle slängas eller ej. Min dotter avskyr den som pesten och jag med henne, ändå får den stå där tills jag en vacker dag kommer på vad tusan jag skall göra med den. Den dagen kommer nog aldrig så jag kanske lika gärna kan elda upp den en gång för alla? Jag njuter således inte alls av åsynen på den, tvärtom. Mitt herpetologiskt klappande hjärta svämmar över av alla dåliga exempel det finns på sköldpaddshushållning även som husdjur. Jag har själv suttit och tvångsmatat en anorektisk chinemys revesi i enlighet med de råd jag fick av sveriges absolut kunnigaste sköldpaddsfolk, som Herpetologiska föreningen i Göteborg kunde rekommendera. Det visade sig vara en liten amfibielevande sköldpadda som hade trivts bäst i ett risfält, men efter att han hade levt som "landsköldpadda" i ett års tid; så vägde han 30 gram när han kom, och borde nog minst ha vägt en 100-150 gram, således var det endast skalet som gav vikt. Men så länge kan man altså svälta en sköldpadda innan den dör, även om det är en liten... Han kunde nämligen inte äta på land utan naturlig födoväg för honom var i vatten... gräsligt, eller hur?
Just då var det toppmodernt att låta barn ha "Turtles" som husdjur och många skrämmande exempel såg dagens ljus. Måtte det husdjursmodet inte komma tillbaka... Skaffa inte sköldpaddor som barnhusdjur är ni snälla, det är egentligen varken snällt mot barnet eller mot sköldpaddan eftersom de har rätt så specifika krav på sin omgivning och föda etc. Om ni inte själva är intresserade förstås, det är inte ett husdjur man ställer i ett hörn och så mår de bra där...Inte ens vattensköldpaddor som väldigt lätt får algproblem, sommar som vinter, och behöver väldigt bra rensningsaggregat och ständiga byten av vatten. Skall du köpa sköldpadda, så ta kontakt med föreningen och få de bästa råd som finns att få, eller avstå....
Men nu var det uppstoppat jag skulle prata om. Jag har ett par skamfläckar till. Häromdagen stod jag med en gräslig krokodilhandväska i handen, har varit på väg att göra mig av med den massor av gånger med. Den är från 40-50-talet den med. Och en gång när jag ropade in en resväska på auktion så gick den inte öppna. När vi öppnade den så innehöll den delar från räv. Måste ha tillhört en konservator, och rävarna skulle nog bli en boa eller tre. Med hela huvuddelen kvar. Gräsligt, gräsligt. Resväska med innehåll åkte långt ner i en garderob, men jag minns inte om vi faktiskt slängde den i flytten. En resväska innehållande rävlikdelar, om än bara skinnet, går inte omvandla till något annat efteråt, inte ens om den inte luktar -för det gjorde den inte- bara vetskapen om vad den har innehållt räcker för att jag inte skall vilja göra av mig med den vidare. *ryyys*. Och en annan låda innehöll något mink-djur, också den tveklöst av hög ålder.
Jag är INTE motståndare till att använda skinn och läder eller päls, så länge det handlar om djur som faktiskt tillvaratas i sin helhet, som inte avlivas för att bli skönhetsattiraljer eller uppstoppade tingester för att roa folket. Eftersom jag har mina rötter i norr så trodde jag länge att all slakt gick till som man gör med renar, dvs, man tar baske mig tillvara på ALLT på djuret. Renköttet blir föda, in på minsta bit, nästan, huden blir läder, skinnet blir fällar, eller används för dräktsömnad, och av benbitarna skapas duodji och vackra nyttotingestar, tja utöver det sedvanliga turisttjaffset då förstås.
Egentligen är det inte att varorna blir turistgrunkor jag är mest irriterad på, utan att vi turister är så urbota korkade och idiotiska att vi faktiskt köper skiten som inte framställs för annat än att tillgodose turister. Det går faktiskt att hitta ÄKTA bra, genuina, varor som är framställda för befolkningen själva, eller varför inte bara låta livet fortgå där vi besöker utan att vi tvunget skall ta med oss något annat hem än de möten och upplevelser vi upplever medan vi är där? Varför måste vi känna att vi måste "visa upp" att vi har besökt ett ställe för att verkligen känna att vi har besökt det i efterhand? När vi väl kommer hem så vill vi ju inte ha grunkan framme ändå utan den står där och har kostat ibland väldigt mycket mer än de pengar vi gav och det är på stor bekostnad av något helt annat än vi själva förstår!
Dvs, jag anklagar inte turistnäringen eller marknaden för att dylika fruktansvärda varor finns, eller för att det tillverkas turistjaffs eller annat. Jag idiotförklarar oss konsumenter som är bidragande orsak till att sådan handel ens existerar, dvs, vi "vanliga hyggliga" som sitter i våra stugor och beklagar oss för att sådant förekommer när det uppvisas i media, men fram till dess har vi själva medverkat till att det överhuvudtaget finns en efterfrågan. Varför kan vi aldrig tänka efter FÖRE?
Gahh, jag har definitivt PMS!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|