Alla inlägg under oktober 2009

Av Gitte - 24 oktober 2009 13:30

Jag tror på nätverk och att nätverk är ett nyckelbegrepp. Men var finns det ett secondhand-nätverk? Massor av andra nätverk finns, för kvinnor och näringsidgare men inbland är det en kollega man behöver bubbla lite extra med för att komma loss när hjärnan är för trång.

Jag startade en grupp på facebook om någon vill bli min kompis. Nätverket är i nuläget slutet, men är du näringsidgare och momsregistrerad så ansök gärna!

Av Gitte - 23 oktober 2009 16:03

Yippie! Nu kan vi packa upp MASSOR av kartonger, hela natten som vi så känner för det.


För vad trodde ni annars att vi skulle ägna en barnfri kväll åt? Tungan ute

Av Gitte - 23 oktober 2009 14:01

  

Sprang häromdagen runt som ett yrväder och letade efter någon av delarna av vår lokala tidning, utan att lyckas. Däremot hittade jag en bilaga, dem ägnar jag oftast inget intresse alls, utan de åker gärna direkt i pappersinsamlingshögen utan att passera gå, ungefär men den fick la duga.


Det fanns en artikel om Tanja Andersson som testar att leva glamour-ekoliv ett års tid. Inte helt lätt uppdrag förstås, om man inte vill tumma på hippfaktorn och det enklare livet. Jag tycker att du skall kika in du med, inte minst för att desto fler som besöker ekostil, desto mer pengar går till välgörande ändamål!

Av Gitte - 22 oktober 2009 21:52

Fick en förfrågan om tapetkombinationer. Och vi började laborera lite fram och tillbaka idag. Men oj, de blir ju faktiskt fina om jag får säga det själv...

  

Ovan i brunt och orange och rött.

Nedan med lite grönt inslag, utan rött, tyvärr lite kall färgåtergivning, attans lysrör som alltid ställer till de, när man tar foton:

  

Och så den sista kombinerat med lite rött:

  

Jag får ju nästan lite lust att tapetsera mera....(även här lite kall färgåtergivning).


Av Gitte - 22 oktober 2009 10:47

Jag har ju tidigare beklagat mig över att jag inte upplever att det finns någon särskilt nyanserad eller fruktsam återbruksdiskussion i samhället. Jag hade personligen önskat mig att det fanns olika riktade insatser ex från regeringsnivå när det gäller att premiera grön konsumtion på olika sätt!

Vi hade behövt en återbrukskampanj!

Momslättnader och skattelättnader för verksamheter, såväl privata som välgörenhets, som ägnar sig åt återbruk hade inte alls varit dumt.

Varför inte fräcka klistermärken som matar oss dagligen med effekter av återbruk och slogans och what-ever som nu krävs för att vi skall börja TÄNKA annorlunda idag?


Jag har ett par riktigt roliga exempel med mig från tiden då jag hade min barnsecondhand i tvååker. Nu är det ju så länge sedan så jag blir nog förlåten om jag återger dem, och det är nog bara en som kommer att känna igen sig själv om hon läser det. Det var riktigt intressant, och det var en riktigt rolig eftermiddag vi tillbringade ihop, så jag hoppas att det är okej...


Det kom in en tjej, och hon kikade runt lite försiktigt med en lapp i handen, och nöp lite i olika kvaliteter, tittade på en galge, antecknade, ruskade på huvudet och suckade och tog tag i nästa plagg.

-"Bara säg till om du behöver hjälp" sa jag. Vi var ensamma i lokalen just då.

-"Jooo", sa hon och drog på det. "Jag tänker inte handla"

-"Åkej, sa jag. Håller du på med ett skolarbete?" (jag missade hennes fina gravidmage medger jag!).

-"Nej, sa hon". "Jag är här för att min mamma och svärmor har tvingat mig hit".

-"Ojdå, det låter inte bra??" sa jag och såg nog lite frågande ut.

Hon suckade igen.

-"Det är så att jag och min kille vi väntar vårt första barn och vi har gjort en lista på det vi behöver. Och vi tänker ta ett lån för att köpa den första utrustningen. Mamma och svärmor gillar inte det, och har skickat hit mig för att jämföra priserna mellan nytt och begagnat bara för att jag skall välja att inte köpa det nytt, och de försöker att få oss att använda allt gammalt som de sparat sedan vi var små. Men vi vill inte ha det så och det har de svårt att förstå".

-"Det låter ju riktigt intressant" svarade jag. "Har du listan med dig?".

Det hade hon och sen gick vi på listjakt för att se om vi kunde hitta någon som helst motsvarighet till det hon sökte. Det mesta hittade vi, annat inte, någon fin blöjspann med luktfilter hade jag inte (visste nog inte ens att det fanns?), inte heller någon bilbarnstol som var tillräckligt ny eller säker just då, men annars klaffade vi in det som fanns på deras lista.

Prisskillnaden var förstås stor, mycket för att de inte hade nöjt sig riktigt med det allra billigaste utan de ville unna sig en fin utrustning med sådant som de verkligen ville ha.


Deras kostnad för prylarna var lite drygt 32 000:- för första årets utrustning, som dock bara inkluderade första tidens klädbehov.

Seconhand hos mig, blöjspann och bilstol undantaget gick att få för 2200:- med billigaste alternativ, men med lite finare vagn och bärsjal istället för bärsele gick det på 3800:-


Hon hade planen klar, hade redan förutsett att hon skulle få tillbaka hälften när hon sålde det när det inte längre behövdes. Jag invände inte. Men visste, att tyvärr, barnprodukter secondhand ger inte tillbaka några halva priser efter några månader eller ett år i bruk.  


Hon kom senare förbi när hon hade fått och hon hade en såå söt baby så jag kunde inte låta bli att smälta helt. Och det glädjer mig faktiskt att hon stod på sig trots allt, för när man får sitt första barn så är det lika bra att hålla både mamma och svärmors ideer ifrån sig och köra sitt eget race. No hard feelings, jag tyckte att det var intressant.

Men jag TROR att våra föräldrarblaskor är en mycket mycket stor bov i dramat, för läs en ny Vi föräldrar och läs en Från sjuttiotalet; finn fem fel? Eller vad är det som skiljer? Vi är alla barn av vår tid! 

Av Gitte - 22 oktober 2009 08:52

Jag fick en gullig award av Helena, dvs, bloggarmorsan/retro-tokig.

  

Tack Helena! Ber om ursäkt om jag är sen med att följa din uppmaning,

att skriva 10 saker om mig själv.

 

Huvva, det är ju svårt att komma på tio saker om sig själv som skulle kunna tänkas ha något läsvärde. Men jag gör ett litet gott försök.


1. Jag är folkskygg. Jag tror att de flesta som möter mig ute, skulle skratta åt påståendet. Men försök att få komma hem till mig, få hem mig till dig, eller få med mig i ett officiellt sammanhang som inte är sak-eller intresserelateret, utan som går ut på umgänge. Något jag måste jobba lite med.


2. Jag tänker i konspiration och ekvation. Men kan inte lära mig multiplikationstabellen. Jag tror inte på att 1+1 nödvändigtvis måste bli 2, det finns alltid ett incitament i sammanhanget som kan ändra på utfallet och människan agerar alltid utifrån en motivation av något slag. Dessutom tror jag alltid att det finns en dold agenda någonstans, och gillar att försöka hitta den.


3. Jag lider i avsaknad av bil just nu. Håller på och letar efter MIN bil för närvarande. Jag har inte många krav. Det måste finnas en ratt. Helst två hjulpar som rullar, och finns det ett tändningslås skall nycklen få motorn att låta och gå. Ungefär. Och så skall den vara BILLIG, funka åtminstone ett år till eller något. Får gärna gå att fylla med grunkor bak, så lastutrymme är nästan det viktigaste. Över sommarlovet gick det bra att vara utan men nu är det bomstopp.


4. Jag läste Human Ekologi på Katrinebergs Folkhögskola i två läsår i slutet av åttiotalet. Jag började studierna för att jag hade intresset men dessa år har nog påverkat mitt liv på lång sikt.


5. Jag är född finsk, men uppväxt i köpenhamn. Kom hit i mitten/slutet av sjuttiotalet. Lärde mig sedan att jag var en finndjävel i många år och är lite frustrerad över att vår invandrarstatus har ändrats till "nästan som en svensk" eller "ni har ju varit här så länge så ni är svenskar nu". Jag blir aldrig svensk; det är helt omöjligt efter att ha levt med fördomar i många år. Men jag blev faktiskt dubbelt svensk medborgare för ett par år sedan. I hjärtat kommer jag dock aldrig att identifiera mig som en sådan. Jag bär dock inte kniv och jag dricker inte heller hembränt ur dunk. Har nog präglats mycket av köpenhamnsmentaliteten, kanske mer än jag själv är medveten om. De första åren av ens liv gör mycket för en människas fortsatta utveckling. Något jag tror på. Men jag tror även på arv.


6. Jag älskar att gå i skola men blir en rabiat tävlingsmänniska med mig själv. Jag blir döledsen om jag inte har alla rätt på ett prov, allt under vg är ett misslyckande. Ett stort och allvarligt tarvligt personligt sådant.


7. En väninna kallade mig kaosets mästare en gång i tiden, tror hon var i närheten av att ha rätt. Jag har ingen strukturerad ordning på något, men järnkoll på allt. I min hög under högen som ligger bredvid högen som ligger på skrivaren ligger pappret jag söker.


8. Jag ville ägna mig åt teater yrkesmässigt en gång i tiden. Men vågade inte söka in, eftersom jag var säker på att jag inte skulle komma in. Det lärde mig att man inte ångrar det man gjort mest, (jag har dock gjort mycket som jag borde gjort annorlunda) utan det man ångrar mest och djupast är det man aldrig gjorde. Har du en dröm, så testa linan så långt det håller och skit i både Jante, Ågren, Brahe och de andra grabbarna!


9. Jag skriver helt obegripligt när jag blir arg eller väldigt engagerad. Ser du en högtravande text fullproppad med ord och utsvävningar som knappeligen kan förstås, så är det för att jag har varit väldigt känslomässigt engagerad när jag skrev den.


10. Jag är idealist men inte fatalist. Jag är övertygad om att tillvaron är subjektiv och att vi alla äger våra olika sanningar. När jag skriver att något ÄR såhär, så menar jag att JAG anser att det är såhär. Inte ens forskningen äger företräde för hur något är, för det finns alltid en vetenskaplig studie som motbevisar påståendet. Verklighetsuppfattningen består av PERSPEKTIV och inget annat. Världen ser ut på ett visst sätt beroende på vilka glasögon man tar på sig och kan alltid vridas åt ett annat håll. Märks det att jag tycker att kaos (=oförutsägbarhet) är ett nyckelord för att beskriva livet i sig självt? Tänk dig en befruktning. Miljarder av spermier simmar mot mål, just den som vann blev ett du eller ett jag. Men hade en annan spermie vid tillfället vunnit racet hade slutprodukten av produktionen vid tillfället blivit ett helt annat. Spännande va? ;)


Nu har jag absolut ingen aning om vad jag har skrivit för punkter i efterhand. Ville ju fått in att jag är gammal dagboksskrivare som en gång gick en skrivarkurs för Steve Claesson. Men det tar jag en annan gång, där fick jag nämligen en kommentar av självaste Reidar Jönsson, som innebar att jag inte klarade att skriva en rad efter det. Vad sa han?

-Vad du än gör, sluta aldrig att skriva.

Det var allt som behövdes! *skratt*

Jag fick en skrivkramp som varade ända tills jag startade min blogg här i våras. Och återigen hittar jag skrivnjutningen, eller rättare sagt drivet att skriva. Hur kan man låta bli att skriva under så många år utan att dö själsligt? Det kan man inte. Det förstår man när man börjar igen.


Sau, nu har jag varit navelskådande så det räcker och riktigt riktigt väl fått fram vilken obehaglig typ jag kan vara, tror jag.

Men jag skall skicka awarden vidare och det kommer här:


Utan inbördes rangordning:

Den första skrivaren är en ganska ny men helt underbar bekantskap för mig. Hon har blivit nominerad till "Svergies bästa 50plus bloggare. Om någon vet hur man röstar, så säg till för den utmärkelsen förtjänar hon verkligen!

1. Skogssnuvan

2. Suzana för att du är så jädrans gullig och har en rimla rolig blogg!

3. Sara för att jag älskar din passion och alla färger du bjuder frikostigt på! (Hoppas att tågresan gick bra =)! ).

Sedan blir jag ju lite frustrerad över att awarden heter "awsome GIRL" för jag har ett par goa grabbar på lut.... Nu är frågan, om jag utser ett par pojkar, bryter jag mot traditonen och avsikten, eller är jag politiskt korrekt? Helena, shoot me; Jag kör:

4. Benny för att du är en kul snubbe som bjuder på dig själv.

5. Tomas för att du är min förebild! En vacker dag har jag inte bara lika bra sortiment (även om det är andra grunkor) utan även samma ordning som du.

Alla ovan tilldelas även epitetet passionerade för sin sak, samt att de bjuder på sig själva och det de gör!

Jag hade velat dela ut TVÅ till, men dem tar jag en annan gång i ett annat sammanhang!


Tack så hjärtligt för att du tänkte på mig Helena! Kyss Det här var riktigt kul!


Av Gitte - 21 oktober 2009 09:58

Passade på att reafynda lite ett par veckor sedan när jag spanade in Lollopards sida när jag letade efter höstnyheter. Men då det fortfarande inte kommit upp på sidan, så skickade jag iväg frågan häromdagen, och -hör och häpna- jag fick en förhandstitt på det som komma skall, de håller på för fullt och gör om och packar upp om jag förstod det hela rätt!


Tänkte ju inte undanhålla er bilderna, utan jag raskade på förstås och ställde frågan direkt, "Snälla, kan jag få visa några utav dem på min blogg?" Och det gick bra, så här har ni, håll till godo! De lär nog kunna ses på deras hemsida aldeles inom kort!


Oj! Jag har helt omedvetet blivit varm för blått det senaste, något som märks inte minst på mina senaste tapetval, och vad ser jag? Deras kläder kommer väldigt mycket i blått. Den här färgen är ju ursnygg till jeans, något som är ett basplagg mer eller mindre hos oss. Vi bor dessutom på landet och har tidigare alltid skojjat med dottern när hon blir kär "Vad jobbar hans pappa med? Har han en traktor?" Jag vet inte om jag får offentliggöra sig det, men numera är hon upp över öronen kär i en pojke som jobbar som avbytare på två gårdar och som dessutom sparar till egen gård... (Huvva, han har körkort med!!! Scheisse vad fort det gick över det där med mopedpojkar...går hon i mammas fotspår så har jag fått en svärson för gott, ärligt talat, vi får väl se! Han verkar supergo så jag tror jag skippar hagelbössan den här gången...).


Så jag kan inte låta bli att se den här framför mig till lillebror ärligt talat, en TRAKTOR i blått!

  

Såå fin!


Traktortyget har dottern bestämt sedan länge att hon skall ha ett draperi av i sitt rum, när det nu blir klart! (Vi börjar ta ordentligt tag med det när bortbytingen är färdigsorterad).

  

Här ser ni tyget. Ni som är med i deras facebookgrupp kan se en bild som en av deras kunder har skickat in, på en miljö med just traktortyget. Vågade inte sno bilden och lägga upp den, så ni får gå med här, om ni vill se den.


Den här bilden:

  

Får mig ärligt talat att allvarligt fundera på att gå ner 30 kilo, och hitta tillbaka till min forna attityd igen. Åh, me like. Lite kul det där med att hela familjen kan klä sig i samma tema, roligt om inte annat till exempelvis jul och sådant som ibland kräver lite offentlig inställelse i olika sammanhang!


Men oj, titta här vad jag hittade på deras sida!

  

TAPETFIGURER i NYA färger!! Wow. Elefanten var ju såå otroligt läcker i den här tapeten!!












  



Av Gitte - 21 oktober 2009 07:50

Är både roligt och svårt. Så står man där framför de absolut finaste näpnaste plaggen och smälter bort och öronen krullar sig när man tar i dem. Är de verkligen så smååå? Hm. Vilken storlek skall jag välja nu då? 50/56 växer de ju ur med en gång, det är ju inte roligt, eller hur?

Glad i hågen traskar man därifrån med storlek 62/68 cl, nöjd med köpet för nog har man hittat det finaste som butikerna har att uppbringa, och praktiskt och varmt eller bra, eller sött är det dessutom. Givetvis faller presenten i god jord, blir uppskattad och den är ju såå fin. Men man får ju stoppa undan den så länge för just nu är den aldeles för stor.


Sen går den första månaden eller två, och det börjar bli dags att ta fram de fina presentplaggen. Förmodligen har fler än en tänkt på samma sätt, och nu skall 50/56:orna bort och de lite större fram.


Men oj? Har säsongen svängt? Det är nog lite för varmt det där plagget, eller för kallt, och antingen för ljust eller för dovt i färgsättningen för nu när det är vår/sommar/höst-vinter så är det inte givet att det känns riktigt riktigt rätt just nu, hur fint det än är och så blir det absolut knappt eller lite använt och det går ofta på samma sätt med flera av de lite för stora kläderna man fick när bebben var ny. Och så får de springa iväg och köpa nytt i alla fall...


Hur många gånger har jag själv inte gjort just såhär? Att välja bort det småiga just för att de växer fort utan att tänka efter riktigt ordentligt? Och när jag startade min barnsecondhand så inser jag att jag absolut inte är ensam om att tänka såhär, för just storlekarna 62/68 växer med racerfart när det lämnas in, och går inte ut i lika stor utsträckning, eftersom man är rätt så tillgodosedd.

Många många plagg i den här storleken kommer in med tagsen, eller använda en enstaka gång, och många gånger har fler än en person tänkt just såhär. ("Det blev aldrig av att använda det", "det blev för kallt/varmt", "den skulle vi ha som finklänning men det var inga tillfällen just då när den passade" "Den fick vi av svärmor, det var inte riktigt min smak" är olika saker jag har hört om just den här storleken). Därför kallar jag ofta storleken 62/68 lite skämtsamt för "presentstorleken". Köpt med omsorg och kärlek, men det är tyvärr inte alltid det blir riktigt rätt. Det är nämligen inte alltid självklart enkelt att ge bort presenter till nyblivna föräldrar eller nyfödda barn.



Jag föreslår att man tänker om lite när man väljer presentkläder till nyfödd; välj det som passar JUST nu och som är nytt NU och som matchar årstiden vi har JUST NU! (om inte kommande säsong kommit in förstås!).  


Väljer du större storlekar, så tänk på att om tre månader har det kommit något ännu sötare ut i butik som vore roligare att ha då än det som är sötast just nu; eftersom marknaden fungerar så idag. Dessutom har man ju redan sett just dessa kläderna på andra barn i ett par månader och det börjar kännas avlagt redan då.


Känns det fel att köpa rätt storlek för säsongen:

*välj presentkort istället, så får föräldrarna välja själva, en ytterst mycket större garanti för att grunkan kommer till väl användning!

*Har ni lite kontakt med släkt och vänner: är flera som skall ge den nyfödda något, så lägg ihop till ett presentkort istället! Eller kom överens om i vilken affär ni skall köpa presentkort ifrån, så kan alla själva välja om de skall lägga lite eller mycket, efter hur nära man står eller de ramar man har. (Väljer många samma affär, kan köpet bli något större och finare än man annars hade kunnat välja!)

Kanske blir just ert/era presentkort grunden för en riktigt riktigt bra och säker bilbarnstol eller annat som man verkligen behöver ett tillskott till istället, eller möjligheten att välja ut just det man har tittat på men insett att man inte har haft råd med. Så fråga vilken som är favoritaffären alternativt den bäst utrustade barnaffären i trakten, som har allt från kläder till vagnar. Det är oftast inte kläder som är största behovet utan en hoppgunga kanske är det man vill ha ett par månader senare. Behov kan vara väldigt svårförutsägbart och individuellt!


För inte vill vi väl köpa presenter som inte kommer till användning av olika skäl? (Babytiden är dessutom så dyr så föräldrar behöver ofta så många olika små tillskott de kan få!).


Vidare tycker förstås jag att mycket kan införskaffas begagnat, men tyvärr håller inte alla med. Men tänk på att det du köper nytt innehåller olika ämnen som lakar ur vid tvätt, så använd inte nya otvättade nya plagg till baby, är ytterligare ett råd på vägen från mig. Många biprodukter och miljögifter från textila produkter är fettlösliga, vilket innebär att de lagras i cellvävnaden och ansamlas där, utan att ex svettas eller pinkas ur under årens gång.

När ett plagg är tvättat så finns det inte stor skillnad på nytt och använt i sista ändan i alla fall, bortsett från att plagg som tvättats många gånger har lakat ur ännu mer på miljögifter och biprodukter.


Säkerhetsutrustning är väl det jag personligen tycker att man inte skall spara sig dum på, och då tänker jag ex på bilbarnstolar. Går att hitta bra och nyare begagnat, men glöm inte kika på datummärkningen, och fråga om den är krockad.

Producenter ger lite olika livslängder på bilbarnstolar mellan 5-10 år beroende på modell och märke; sist jag kollade gav vägverket rådet 6 år, men det skall jag förstås kolla upp närmare om det har ändrats innan jag påstår något sådant. Plast åldras och utvecklingen av krocksäkerhet går framåt, det kommer man inte ifrån!

Därför skulle jag nog hellre köpa en ERKÄNT TRAFIKSÄKERHETSMÄSSIGT BRA stol av nyare modell begagnad än en billig ny bilbarnstol, ärligt talat, om jag inte hade råd att köpa mig en dyrare bilbarnstol som är väl testad och framtagen under långsiktig krocksäkerhetsforskning. (Det innebär inte att jag tycker att stolen måste vara svensk eller avsedd främst för svenska marknaden!) 


Ps. Storlek 50/56 kommer inte in till mig i lika stor utsträckning. Jag tror det finns två skäl!

Dels har man inte så mycket i den storleken.

Vidare sparar man det antingen till nästa barn, eller så sparar man de riktigt små plaggen av nostalgiska skäl tills barnet blivit stor, eftersom man inte kan spara allt så väljer man oftast det småigaste och finaste av nostalgiska skäl. Men det är väl absolut ett gott skäl till att faktiskt välja det minsta om man ändå vill köpa en omtyckt present?  

 

En liten detalj till. Alla står i kö för att hjälpa de nyblivna med bebisen. Men tänker vi på att den bästa hjälpen man kan ge är att ex plocka på golvet, ta disken eller förse deras frys med många portioner mat, så de kan njuta lite extra av tiden med varandra och den lilla i början?




Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards