Nu har jag börjat lägga upp en layout. Det här är ju KUL! Wow, på blogspot kan man ju leka med färg och form på ett helt annat sätt än jag har luskat upp här. Jag hoppas jag kan visa er lite grann ikväll. Nu tänker jag väcka familjen för här skall det jobbas.

Har ju helt missat att jag aldrig har visat vilka enormt vackra virkade barnhattar jag sitter på?? Jisses Amalia.

Jag har massor av hattar av Bi Erixon, eller om det skall stavas Ericson liggande på lager nerpackade sedan jag hade öppet. Fantastiskt fina, varma, färgstarka, retroinspirerade handvirkade barnhattar med inspirationen hämtad direkt från 50-60-talets hattkreationer!

Bi är en helt fantastisk färgstark kvinna som under 40-50-talet fick räknas till de stora etablerade svenska designers, och som jobbade och läste med en del av de riktigt stora som vi minns än idag! Hennes man, modefotografen har stått bakom kameran i många av de foton som visats i modetidningar och mönsterbeskrivningar och liknande.

Mer om Bi kommer, återigen ett sånt där fantastiskt möte jag hade nöjet att få uppleva när jag hade Bortbytingen i tvååker. Nu måste jag åka och leta upp hennes hattar!

Sen skall jag baske mig leta upp Bi och få lov att återge lite av hennes erfarenheter, jag tror att ni skulle vilja lära känna henne ni med!

För ett litet tag sedan när jag satt och ägnade mig åt självömkan i min blogg fick jag någon dag senare en kommentar som jag väldigt väl behövde av Malin som har Montebellos möbler. Du identifierade en sak som jag INTE hade gjort i din kommentar:

"Men inte ska du väl ge upp inte!!!!
Vilka urhäftiga tapeter, toppenidé.
Vad tror du om en enklare nätbutik?? Lägg upp den på en blogg som jag gjort med mina möbler. Bara som en början alltså. Eller har jag missförstått? Hittar ingen direkt klar samlingsplats för dina saker på nätet - det är väl korrekt va?"

Helt korrekt iaktagelse! Jag har ingen samlingsplats för mina saker på nätet. Tidigare körde jag som en iller på tradera, men jag gick in i traderaväggen i vintras och sedan dess har det blivit väldigt små spridda skurar. Känns lite som att jag har gett tradera det jag kan, mest för att jag känner en personlig begränsning. Där behöver jag ju lägga hundratals auktioner för att få ut lite av det jag har och då ligger de några dagar till två veckor och sen får man köra upp igen. Och samtidigt har jag pärm efter pärm efter pärm med gamla plocklistor och se här vilken fin hälsning jag fick senast av en gammal traderakund som hade vinnande bud sist: 

"Roligt att du kommit igång igen, saknade din sida."

Tack! Jag blev verkligen rörd och jätteglad! Jag vill ju verkligen ut och köra på tradera igen, men hela konceptet känns för motigt och tidskrävande och jag har så mycket annat omkring mig just nu så jag hinner inte riktigt att fylla powerlistern varje vecka, eftersom det tar en dag eller två varje gång, minst!

Bloppis-möjligheten har ju uppstått här, men ne. Jag tänker inte hoppa på det tåget riktigt, tror jag. Jag vill helt enkelt inte lusa ner den här sidan med den kommersialismen som jag måste för att överleva. Det här är min oas. Mitt andningshål, där jag sitter och njuter av prylarna eller viker ut alla märkliga tankar jag springer runt med och där jag vissa perioder till och med kan sitta och känna mig som om jag vore nästan "good-enough" eller där jag i efterhand kan gå in och se mina olika processer - att resa sig igen efter att ha varit in i väggen är en resa för sig- och där jag kan se att när jag har utvecklat mina tankar så är jag nog inte helt tokig i alla fall... åtminstone inte fullt så tokig som jag känner mig och det händer ju också att jag får lite härligt mothugg eller medhåll, vilket ger mig beviset att "de flesta" liksom inte bara går på och går på utan reflektion; och det utbytet behöver jag verkligen.

Så därför känner jag absolut att jag faktiskt skall vaska fram alla spetsar och bårder, vykort och stålspetsar, nylonstrumpor och benvärmare, skor och stövlar, brodyrappplikationer och spetskragar, damslipsar och handskar och faktiskt göra mig en liten pryl-blogg där jag samlar BARA mina grunkor, i den takten som jag vaskar fram dem.

Så återigen TACK Malin! Även om det tog lite tid för min femöring att trilla ner, så inser jag hur bra ditt tips är när jag har sugit lite på karamellen! Jag sätter nog genast igång med att strukturera upp en sida, sen skall jag bara ha med mig en dator med mobilt bredband till affären och sen får det bli en omgång inne i Bortbytingens Magasin, medan sambon tapetserar mitt skåp så jag har någonstans att förvara alla grejjer! =)! Det blir en god dag idag, PMS eller ej. (Det var väl ingen som trodde på gårdagens inlägg att man bara kunde skita i det... gaaah. Om ni bara visste vilken natt av självförebråelse och personlig destruktion jag har haft...Kan säga att min senaste lästa bok som jag skall presentera endera dagen, absolut läsvärd, inte gjorde livet enklare när jag hamnade i en svårläst situation, dvs en mänsklig sådan, vilken faktiskt bidrog till att jag vaknade halv fem i morse och inte kunde somna om. Om några timmar kommer jag att vara dödstrött tror jag...Min kontenta är att om man hamnar i en situation som väcker en känsla så behöver den känslan inte vara sann, eller hur? *säg inget annat för då får jag hybris, vill inte alls tro på intuitionen just nu! Föredrar att tro på att pms och psykologins grundteser om gamla skador och misstänksamhet och att mitt konspirationstänkande spelar mig ett spratt; skulle det visa sig att jag är en stor idiot så lär jag väl få reda på det snart*) 

Här svänger det vill jag lova. Jag kastar allt vad PMS och annat under kategorin självömkan åt hecklefjell. Blir du förvirrad? Äsch, det är inget emot vad jag är.

Min underbara gamla arbetskamrat Tina läste mitt inlägg och chattade över ett tips till på en lanthandel som jag inte kände till. Tittar på klockan men inser att jag inte hinner dit idag. Men inom kort!

Jag får försöka göra annan nytta istället. Inser ju att jag är en tok som samlar på mig grunka för grunka men som aldrig lägger ut det jag har till någon som helst sorts försäljning, men nu är det baske mig dags att göra något åt det.

Övergav att göra den här bloggen till någon sorts bloppis, för jag är aldeles för upptagen med att skriva om allt annat. Kanske borde jag lägga upp en bättre bloppisblogg som är rolig att uppdatera mellan varven än den jag redan har? Det känns som om den är lite långväga bort, trots att den bara ligger några knapptryckningar bort, och är allt för främmande för mig. Får nog börja tänka till lite, och börja sortera även gamla lagervaror så jag kan bli av med lite. Annars kan jag ju inte gärna åka lant och rike runt och köpa nytt, eller hur? *kli i skallen*.

Vad får jag ut av det själv när jag inte behåller alla grunkor eller ens samlar?

Kunskapen.

Möten.

Upplevelsen och förhoppningsvis blir jag lite klokare på vägen också. Jag vet inte om jag har nämnt att det är ett av mina livsmål, att som gammal bli riktigt klok. Hittills får jag oftast höra att jag INTE är riktigt klok, så det måste vara ett självuppfyllande ändamål i sig själv att bli detta, eller hur?

Skall jag vara ärligt så känner jag att jag är något på spåren. En röd tråd börjar att uppenbara sig.

Så jag skall ta och samla ihop alla grunkor, lägga dem till försäljning och hoppas att ni handlar som attans så jag kan fortsätta att nysta i min tråd, den som nog egentligen driver mig.

ho-ho, hee-hee, ha-haaa, hur var det nu?

... vad hände? Helt plötsligt befann jag mig i det svarta hålet, det där som säger mig att jag är besläktad med doctor-no-good och som övertygar mig om att jag är en loser och att jag är helt ute och seglar och att inget jag gör någongång blir tillräckligt bra.

En öppning i solar plexxus var allt som behövdes. Sen tog pms-helvetet över, från den ena sekunden till den andra, och det förhatliga mörkret -såväl det inre som yttre det är vintertid nu ju- tog över.

Gaah, en stund på spikmattan och sen ut i friheten som står på fyra hjul där utanför gör nog susen. Ska f*n sitta här och drunka i min egen bristande otillräcklighet. Jag är snart on track igen!

Den öppna lanthandeln ligger ju där, jag var kund själv en gång på 80-talet när jag bodde i faggorna. Och nu skulle jag ändå köra förbi, på väg hem, utan sambo och med bara lillebror i bilen. Väl stärkt av att kanske ha fått napp på lite äldre varuställ, vad fanken, jag stannar och går in, det är ändå ingen som väntar på mig idag.

Och kommer då in i en underbar härlig, levande miljö, med hyllor från golv till tak och alla tänkbara varugrupper man kan tänka sig. Då jag snart skall tillbaka dit, så kommer jag att ta med mig kameran och lägga ett ordentligt inlägg med deras histora och bilder därfrån. Det är i stort sett bara ett stenkast härifrån!

Lillebror tyckte ju kanske inte att det var en höjdare att springa omkring med en tokig mamma som åh-ade och ah-ade och skrek till av förtjusning; "Åh, titta, köpmanstjänst 60-serien, 70-serien" och liknande. Och han var otålig, det skall jag ju inte förneka, speciellt när jag började kika i strumpkorgar och hittade nowa-li moccasiner från 80-talet i rosa och mintgrönt och sånt. Men jag njöt, i mitt rätta element. Det är så det skall vara. Åt fanders med ica kvantum, Coop-forum och de andra. Det är en levande landsbyggd vi behöver, med handlare som förser närboende med vad som behövas kan!

Ett par fynd kunde jag inte låta bli att plocka med mig, och det var alla Pop-art etiketter jag kunde hitta, samt de två röda Argö pennställ som fanns kvar. Det finns några vita också, ångrar nästan att jag inte la beslag på dem när jag ändå höll på, och allt det mintgröna och rosa har jag ärligt talat tänkt åka och inventera vidare en annan dag. Och strumpbyxor. Och strumpor, och sånt. Med prislappar kvar från 1978, 1982, 1985 och åren däromkring!

Det var en otrolig energikick, och adrenalin-nivån stod onekligen på topp!

Jag ställde frågan om butiksställ, framförallt en särskild sorts golvexponeringsställ som jag kunde tänkas behöva. De hade nyligen bytat, och de gamla stod kvar i källaren. Jag lämnade förstås mitt nummer och ägaren skall höra av sig till mig endera dagen. Är det kanske min allra första gång då jag inte kommer för sent, dvs, veckan efter att det är borta? Jag håller alla tummar och tår jag kan uppbringa, skulle verkligen verkligen verkligen behöva en golvhylla med olika våningar som nästan går som en pyramid....

Känner du till några sådana här oaser runt om i halland, så glöm inte att tipsa mig! Jag vill lokalisera varenda en av de gamla levande (eller nedlagda) handlarna som finns!

Fick fullständigt frossbryt när det närmade sig dags för sambon att åka till jobbet. En dag till fastlåst här hemma? Nej, inte en dag till, inte en dag till av ungarnas lov, sittande här hemma till ingen nytta. Waaah, me hate att vara fastlåst.

Då en väninna till mig som visserligen bor någon mil från oss skulle jobba med sambon idag så bestämde jag raskt att han skulle åka med henne. Sagt och gjort, för henne var det självklart (och det tog jag också för givet i förväg) och han hade ingen talan; så vi möttes på vägen, och han fick kuska vidare på hennes passagerarsäte, och jag fick sätta mig bakom ratten hem. Wheoow, vad kul det var att köra bil, det är inte för ofta jag har gjort detta det senaste, absolut inte en vardag. LYX! =Optimal frihet!

Eftersom vi ändå fick ta lite bonnavägar hem, så öppnade jag för en gångs skull ögonen. Va? Är den affären nedlagd? Men hallå, här var ju affär på åttiotalet, varför finns den inte kvar? Jag stannade till och gick in i närmaste affär som låg intill den nedlagda affären.

-"Hej, sa jag. Jag har egentligen en konstig fråga; det är så att jag söker gammal affärsinredning och nu såg jag att den gamla butiken är stängd? Vet ni vem som äger fastigheten?"

Jag blev mycket mycket vänligt bemött och ett par minuter senare satt jag åter bakom ratten berikad med ett telefonnummer till ägaren.

Jag ringde på stört.

Jag får inte bara komma dit på söndag och titta i uthuset efter golvställningar och ställ och annat utan han funderade vidare... "men det finns ju två nedlagda affärer till i byn, det borde finnas något kvar hos fler", sa han. Och så fick jag ett par namn, och även information till hur jag hittar ägaren till den riktigt gamla lanthandeln. "det sägs att det finns saker kvar i uthuset i varje fall, hur det är med det vet jag inte, men ring och kolla!".

Tack! Det tänker jag absolut göra. Ganska direkt faktiskt. Måste ju säga att information om två eller tre nedlagda affärer på en och samma gång är så otroligt att det ligger i parollen nästan för bra att vara sant! Men det tog inte slut här... vänta skall ni få höra, jag skall bara varva ner mig lite med en kopp kaffe först!

På sidan Tillit som ger ut en tidning med positiva nyheter ser jag följande påstående: "Vi blir vad vi läser till frukost, lunch och middag." Och jag ger dem baske mig 100% rätt. Av det skälet har jag nästan helt minimerat mitt nyhetstidningsintag, just för att jag till sist kände att "fasen, det är bara elände och vinklade nyheter!". Och jag måste ärkligt medge att jag inte ett dugg har saknat att följa olika följetonger om miserabla förhållanden, olika rättsfall som jag inte ens känner mig säker på har fått rätt eller en objektiv vinkling, olika samhällsporrshistorier som får folk att förfasa sig och ger dem något att diskutera sinsemellan. För faktum är att löpsedlar engagerar folk nästan lika mycket som hem till gården och andra serier och dokusåpor. Jag steg av det tåget, för att jag tycker att jag kan göra vettigare saker av min tid som ger mig mer. (Frågan är bara vad? Sitta här och skriva som en besatt?) Men jag mår inte ett dugg dåligt av att minimera min tevetid eller tidningsläsartid, men nog har jag saknat ett bra nyhetsflöde, även om jag förstås bläddrar igenom vår lokalblaska då och då, hör en nyhetssändning på radion eller ser ett nyhetsinslag på teve då och då. Eller har det i bakgrunden när jag gör annat.

Men nyheter och statistik är ett lustigt ämne för sig som går att vrida och vända på åt många håll. Så framöver tänker jag fundera över om inte även till och med tråkiga nyheter faktiskt har positiva sidoeffekter som vi egentligen behöver. Jag är medveten om att vi har en finansiell kris i landet och att många far illa. Jag kan bara förfasas över att socialförsäkringsverkets regler blivit så hårda att människor idag inte har medel för sin överlevnad. Men sorry, någonstans på vägen så är jag lite glad över krisen också för kris har samtidigt en förmåga att väcka kreativitet, nya tankar, nya lösningar och ett nytt sätt att se på tillvaron. Jag är helt säker på att återbruk aldrig hade blivit ett alternativ för många ex, om man inte tvingats att se om sin trappa innan man sopar den? Därför kanske till och med krisen faktiskt bidrar till mer medvetandegörande och mer kunskap om vår värld och hur det faktiskt ser ut, vi tvingas att öppna ögonen lite mer och göra lite annorlunda än vi tidigare har gjort.

Jag tänker ta på mig optimistglasögonen framöver, för nu har jag hittat en tidning som verkar ge det jag vill ha. En förhoppning om en bättre tillvaro, en förhoppning om en varmare värld. More peace and love för folket! (Och nästa gång röstar vi rött, eller hur?).

Jag håller på att ta sats för att tapetsera lite möbler.

Dels är det ett skåp i affären som jag kommer att använda som butiksinredning:

Jag var i valet och kvalet, skall jag måla den vit? Det hade passat väggarna bäst ärligt talat. Men sambon invände:

-Den är bra mycket finare brun! Måla den INTE. Klä bara baksidan med tapet som du har tänkt.

Nu är ju tapeten jag har i åtanke för den här vit i bakgrunden, men jag lyder honom. De få gånger han väl uttrycker sig så gäller det att ta fasta på det han säger för han har ofta rätt, och är framförallt inte lika spontan eller ombytlig som jag själv.

Så, så får det bli.

Jag har ju inte tagit bild på världens vackraste tapet ännu, och det KAN bli den, men jag står även på lut att välja den här som redan finns representerad på en fondvägg, retrotapet från sjuttiotalet förstås:

Beige bakgrund, blå blomslingor. Lite småmönstrad. Tror den gör sig egentligen, fast kanske tråkigt att upprepa samma tapet när rästen av lokalen har massa olika?

Den här är bra läcker med:

Fast oj, nu kom jag ju på... den hääär, med stilistiska tunna bruna medaljonger som matchar skåpets bruna träfärg:

Jamen dueh... den är ju baske mig helt perfekt. Sicken jäddrans tur att jag bloggar så jag inte förhastar mig utan testar lite olika varianter i tanken ibland.

Sen är det mina pocketbokhyllor, cd-bokhyllor här hemma som skall upp i sovrummet, och där vill jag ha en fondvägg med. Där ligger dock världens vackraste tapet lite pyrt till. Den skulle ju egetligen suttit där dunderklumpentapeten kom upp:

Men det var la en himlarns tur att jag till sist valde rätt tapetet där med, är helnöjd med resultatet måste jag säga.

Den förtjänar att visas i närbild igen. Tyvärr har jag inga rullar kvar av den, hade mer än gärna haft den i lite olika färgställningar, men det lär man väl aldrig springa på...