"Det är MITT ansvar att DU mår bra. Det är är DITT ansvar att JAG mår bra, lika väl som DITT ansvar att DU mår bra, och MITT ansvar att JAG mår bra!

En relation skall inte begränsa utan tillföra bägge parter det de behöver, vila på tillit, hänsyn och respekt och så får man aldrig glömma bort att vara nyfiken på den andra, i en ömsesidighet. Oavsett hur länge man levt ihop. Och aldrig ta varandra för givet."

Om livet vore lika enkelt så kunde jag ju avsluta mitt inlägg här. Fast nu är jag ju en ohejdad ordbajsare så ni får allt stå till med en kilometer lång text till.

Jag är helt övertygad om att det är där hemligheten ligger när det gäller människor som lever lyckliga med varandra i en trygg relation. Inte sådär lyckliga som i sagan, men en lagom lycklighetsnivå som ger tillräckligt för att man inte skall springa runt och önska massa annat eller hela tiden sukta efter gräs som växer på andra tomter, eller att någon skall känna sig obekräftad och när relationen är i obalans. Också en grund som måste fungera för att man faktiskt skall vilja och vara redo att deala med och hantera alla märkliga kriser som uppstår i de flesta relationer. Det är när ambitionsnivån inte är den samma för bägge parter i relationen; när den hamnar i obalans som ofta bygger på att en vill mer än den andra, eller en tar energi ur relationen eller personerna i den: som det inte fungerar.

När olika egon ges företräde och det egna välmåendet blir mer angeläget för en eller bägge parter än välmåendet i relationen eller hos den andra parten: det är då den ömsesidiga eller gemensamma platån faller.

När ett jag blir viktigare än vår relation.

När man glömt att lite då och då revidera, nyfiket kolla av den andra "hej vännen, vi ses varje dag, men nu var det ett tag sedan vi gick i möte sist, hur mår du egentligen, hur är det egentligen, vad vill du egentligen och är du nöjd som det är?"

Ibland är den man lever med en oväntat spännande individ som har väldigt mycket att säga om nuet som man inte kunde ana sig till utan vidare och som man inte har tänkt på själv, för att man kanske inte varit tillräckligt observant eller just för att "Vi har la det bra? Vi ses ju varje dag? Vems tur är det att diska?"

Jag hör ibland klyschan "de som säger att de aldrig grälar ljuger" och jag blir lika mäkta irriterad varje gång. Varför slår man ifrån sig att det faktiskt finns människor som löser konflikter och kriser på annat sätt än att gräla? Som faktiskt lärt sig den enkla ekvationen att en relation bygger på annat än egot och den egna viljan utan faktiskt utgår ifrån två individer som lever ihop, och som faktiskt är nyfikna nog för att LYSSNA på varandra, ge varandra utrymme och att ställa frågor om hur den andra ser på saker och ting? Klarar man det så behöver man oftast inte gräla, när den andra partern är viktigare än det egna jaget och när man har tagit ansvar för att man själv är i någotsånär psykisk balans? Jag tror inte på att alla människor MÅSTE gräla bara för att de lever ihop, tvärtom tror jag att de har införlivat den magiska formeln för en lycklig relation, ELLER att den ena utgör en parasit på den andra. Men då har man missat ansvarsbiten i relationen helt! Tyvärr är världen full av parasiter, och handen på hjärtat, ibland utgör man nog även en själv? -Dags för självrannsakelse-.

En annan paradox som jag upplever ofta och ofta faller i själv.

När man måste prata. Det händer ju ibland. Nu vågar jag generalisera, inte minst för att jag är kvinna själv utan för att jag trots allt har mött det även i min proffession som samtalspedagog mellan varven, speciellt i parsamtal har det framkommit att det för oss kvinnor och män betyder helt olika saker; att man behöver prata.

När män vill prata så behöver de ofta bli lyssnade på, bli förstådda och gärna hitta en lösning.

När kvinnor behöver prata så betyder det att vi behöver prata. Gärna om oss själva och älta våra egna känslor, utifrån våra egna uppfattningar. Gång på gång. Som i en rundgång tills vi tror att den andra förstått? 

När "samtalet" är slut har kvinnan inte sällan pratat hål i huvudet på mannen, som inte fått utrymme för det han ville att partnern skulle förstå eller det han ville ändra. Har han bara suttit tillräckligt tyst utan att avbryta har kvinnan dock fått med sig en upplevelse av att de verkligen har haft en konstruktiv dialog. Och egentligen missat det allra viktigaste. Nyfikenheten. "Hej vännen, hur känns det att vara du?"

Det här är något som jag är skitbra att identifiera att andra är dåliga på, men urdålig på att vara bra på själv! (=Min akilleshäl i relationer!).

Egentligen borde vi sluta säga att vi måste prata och istället säga att vi måste lyssna, för här tror jag att vi kvinnor har mycket att lära av män. Att sitta där och älta känslor utan att ge den andra andrum är egentligen inte särskilt konstruktivt... speciellt inte om man missar att plocka upp den andra på vägen.

Jag gillar faktiskt konflikter. Dvs, BRA konflikter, det är inte konflikter som behöver vara enkla eller små, men de har oftast inte ballat ur på vägen, för jäkla mycket, eller om de har det, så har man i varje fall en upplevelse efteråt att vi är närmare varandra NU, än vi var innan vi tog tag i det här, eller situationen uppstod. Det är sånt kitt som kan få mig att vilja gå på och gå på och gå på och faktiskt tycka att en relation blir mer och mer spännande för varje år som går, för varje milstolpe vi lägger bakom oss och för varje upplevelse vi ridit tillsammans. Faktum är ju att jag börjar ta till mig att man aldrig kan lära känna en annan individ utan och innan och att det är livsfarligt att ta någon annan för given.

Fast egentligen skall jag inte sitta här full av PMS och diskutera relationer överhuvudtaget, och vad fasen vet jag egentligen om relationer? Och jag är ingen Doctor Phil, och tittar inte ens på hans program.

Jag har levt i två relationer. En i sådär en arton år, en mellan varven hejdundrande berg-och-dalbanehistiora, och så den jag sedan tio år lever i idag som nästan närmar sig epitetet att vi aldrig grälar. Fast det handlar nog mest om min sambo, som inte alls nappar när jag är grälsjuk ärligt talat.

Utöver det har jag förrästen haft en sådandär "jag-sticker-vid-första-bästa-kris"relation, dvs, sådana korta ni vet, som knappt varar över "att lära känna varandra fasen", dvs, allt mellan 6 månader och några års tid eller så.

Honom hann jag att vara ihop med ungefär nio månader innan jag fick väldigt väldigt bråttom därifrån, för han var nog inte frisk på en fläck.

Hm, tjugo år senare ringer han mig faktiskt och berättar att han är ihop med en kvinna här i min stad, och skulle jag kunna tänka mig att ta hennes bilnummer och ringa honom om jag ser den någonstans så han vet var hon är? Han behövde förrästen också någon som kunde tala om för honom ifall hon åkte raka vägen från jobbet och hem.

Käre gamle vän. Tack för att du ringde. Du bevisade onekligen för mig att jag hade rätt en gång i tiden när jag mitt i natten liftade hem från dig för att aldrig mer höra av mig. Och nej, självklart var jag inte redo att spionera åt dig, för vet du, sunda relationer bygger inte på maktbalans!

Ps. Goda lyckliga relationer har en enkel ekvation. Det är de svåra relationerna som inte har det. Och jag tror fullt och fast på att det går att nollställa och att gå mot ett nytt mål, om man bestämmer sig!

 

Skaffaren

29 oktober 2009 17:39

Så sant!
Väna hustrun och jag har aldrig grälat.
Vi har hittat det magiska läget.

http://skaffaren.blogspot.com

 

Gitte

29 oktober 2009 17:55

Tack för din kommentar Skaffaren! Kan du tänka dig att berätta mer om vad det magiska läget består av för er?

 

Skaffaren

29 oktober 2009 18:58

Ja, visst kan jag det.

http://skaffaren.blogspot.com

 

Gitte

29 oktober 2009 19:55

*håller andan tills skaffaren berättar..../skratt*

 

Skaffaren

30 oktober 2009 11:55

Här är ingridienserna:
Man ska ha respekt för varandra, bekräfta varandra, ha en rak kommunikation samt någon insikt i hur det andra könet fungerar (vi ÄR olika).
Krydda med humor och ta inte dig själv på så stort allvar,
ingen annan gör det :-)

http://skaffaren.blogspot.com

 

Gitte

30 oktober 2009 17:42

Lovely! =)! Det känns nästan bara som om du bekräftar min personliga tolkning av läget. Man ser inte så mycket av er som klarar balansgångar och ridningar av stormar utan att använda utropstecken, som kan orientera sig i ömsesidig respekt och hänsyn... Mer utrymme åt er, för vi är många som har mycket att lära av er! Och ett stort plåster kring truten på alla som säger att ni inte finns, för det gör ni, och som sagt, tar vi istället det till oss så kanske nya möjligheter öppnar sig om man bara vill ta in att det finns andra sätt.
Din avslutning bara älskade jag! Fullkomligt och helt. =)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...