Fick en förfrågan om tapetkombinationer. Och vi började laborera lite fram och tillbaka idag. Men oj, de blir ju faktiskt fina om jag får säga det själv...

Ovan i brunt och orange och rött.

Nedan med lite grönt inslag, utan rött, tyvärr lite kall färgåtergivning, attans lysrör som alltid ställer till de, när man tar foton:

Och så den sista kombinerat med lite rött:

Jag får ju nästan lite lust att tapetsera mera....(även här lite kall färgåtergivning).

Jag har ju tidigare beklagat mig över att jag inte upplever att det finns någon särskilt nyanserad eller fruktsam återbruksdiskussion i samhället. Jag hade personligen önskat mig att det fanns olika riktade insatser ex från regeringsnivå när det gäller att premiera grön konsumtion på olika sätt!

Vi hade behövt en återbrukskampanj!

Momslättnader och skattelättnader för verksamheter, såväl privata som välgörenhets, som ägnar sig åt återbruk hade inte alls varit dumt.

Varför inte fräcka klistermärken som matar oss dagligen med effekter av återbruk och slogans och what-ever som nu krävs för att vi skall börja TÄNKA annorlunda idag?

Jag har ett par riktigt roliga exempel med mig från tiden då jag hade min barnsecondhand i tvååker. Nu är det ju så länge sedan så jag blir nog förlåten om jag återger dem, och det är nog bara en som kommer att känna igen sig själv om hon läser det. Det var riktigt intressant, och det var en riktigt rolig eftermiddag vi tillbringade ihop, så jag hoppas att det är okej...

Det kom in en tjej, och hon kikade runt lite försiktigt med en lapp i handen, och nöp lite i olika kvaliteter, tittade på en galge, antecknade, ruskade på huvudet och suckade och tog tag i nästa plagg.

-"Bara säg till om du behöver hjälp" sa jag. Vi var ensamma i lokalen just då.

-"Jooo", sa hon och drog på det. "Jag tänker inte handla"

-"Åkej, sa jag. Håller du på med ett skolarbete?" (jag missade hennes fina gravidmage medger jag!).

-"Nej, sa hon". "Jag är här för att min mamma och svärmor har tvingat mig hit".

-"Ojdå, det låter inte bra??" sa jag och såg nog lite frågande ut.

Hon suckade igen.

-"Det är så att jag och min kille vi väntar vårt första barn och vi har gjort en lista på det vi behöver. Och vi tänker ta ett lån för att köpa den första utrustningen. Mamma och svärmor gillar inte det, och har skickat hit mig för att jämföra priserna mellan nytt och begagnat bara för att jag skall välja att inte köpa det nytt, och de försöker att få oss att använda allt gammalt som de sparat sedan vi var små. Men vi vill inte ha det så och det har de svårt att förstå".

-"Det låter ju riktigt intressant" svarade jag. "Har du listan med dig?".

Det hade hon och sen gick vi på listjakt för att se om vi kunde hitta någon som helst motsvarighet till det hon sökte. Det mesta hittade vi, annat inte, någon fin blöjspann med luktfilter hade jag inte (visste nog inte ens att det fanns?), inte heller någon bilbarnstol som var tillräckligt ny eller säker just då, men annars klaffade vi in det som fanns på deras lista.

Prisskillnaden var förstås stor, mycket för att de inte hade nöjt sig riktigt med det allra billigaste utan de ville unna sig en fin utrustning med sådant som de verkligen ville ha.

Deras kostnad för prylarna var lite drygt 32 000:- för första årets utrustning, som dock bara inkluderade första tidens klädbehov.

Seconhand hos mig, blöjspann och bilstol undantaget gick att få för 2200:- med billigaste alternativ, men med lite finare vagn och bärsjal istället för bärsele gick det på 3800:-

Hon hade planen klar, hade redan förutsett att hon skulle få tillbaka hälften när hon sålde det när det inte längre behövdes. Jag invände inte. Men visste, att tyvärr, barnprodukter secondhand ger inte tillbaka några halva priser efter några månader eller ett år i bruk.  

Hon kom senare förbi när hon hade fått och hon hade en såå söt baby så jag kunde inte låta bli att smälta helt. Och det glädjer mig faktiskt att hon stod på sig trots allt, för när man får sitt första barn så är det lika bra att hålla både mamma och svärmors ideer ifrån sig och köra sitt eget race. No hard feelings, jag tyckte att det var intressant.

Men jag TROR att våra föräldrarblaskor är en mycket mycket stor bov i dramat, för läs en ny Vi föräldrar och läs en Från sjuttiotalet; finn fem fel? Eller vad är det som skiljer? Vi är alla barn av vår tid! 

Jag fick en gullig award av Helena, dvs, bloggarmorsan/retro-tokig.

Tack Helena! Ber om ursäkt om jag är sen med att följa din uppmaning,

att skriva 10 saker om mig själv.

Huvva, det är ju svårt att komma på tio saker om sig själv som skulle kunna tänkas ha något läsvärde. Men jag gör ett litet gott försök.

1. Jag är folkskygg. Jag tror att de flesta som möter mig ute, skulle skratta åt påståendet. Men försök att få komma hem till mig, få hem mig till dig, eller få med mig i ett officiellt sammanhang som inte är sak-eller intresserelateret, utan som går ut på umgänge. Något jag måste jobba lite med.

2. Jag tänker i konspiration och ekvation. Men kan inte lära mig multiplikationstabellen. Jag tror inte på att 1+1 nödvändigtvis måste bli 2, det finns alltid ett incitament i sammanhanget som kan ändra på utfallet och människan agerar alltid utifrån en motivation av något slag. Dessutom tror jag alltid att det finns en dold agenda någonstans, och gillar att försöka hitta den.

3. Jag lider i avsaknad av bil just nu. Håller på och letar efter MIN bil för närvarande. Jag har inte många krav. Det måste finnas en ratt. Helst två hjulpar som rullar, och finns det ett tändningslås skall nycklen få motorn att låta och gå. Ungefär. Och så skall den vara BILLIG, funka åtminstone ett år till eller något. Får gärna gå att fylla med grunkor bak, så lastutrymme är nästan det viktigaste. Över sommarlovet gick det bra att vara utan men nu är det bomstopp.

4. Jag läste Human Ekologi på Katrinebergs Folkhögskola i två läsår i slutet av åttiotalet. Jag började studierna för att jag hade intresset men dessa år har nog påverkat mitt liv på lång sikt.

5. Jag är född finsk, men uppväxt i köpenhamn. Kom hit i mitten/slutet av sjuttiotalet. Lärde mig sedan att jag var en finndjävel i många år och är lite frustrerad över att vår invandrarstatus har ändrats till "nästan som en svensk" eller "ni har ju varit här så länge så ni är svenskar nu". Jag blir aldrig svensk; det är helt omöjligt efter att ha levt med fördomar i många år. Men jag blev faktiskt dubbelt svensk medborgare för ett par år sedan. I hjärtat kommer jag dock aldrig att identifiera mig som en sådan. Jag bär dock inte kniv och jag dricker inte heller hembränt ur dunk. Har nog präglats mycket av köpenhamnsmentaliteten, kanske mer än jag själv är medveten om. De första åren av ens liv gör mycket för en människas fortsatta utveckling. Något jag tror på. Men jag tror även på arv.

6. Jag älskar att gå i skola men blir en rabiat tävlingsmänniska med mig själv. Jag blir döledsen om jag inte har alla rätt på ett prov, allt under vg är ett misslyckande. Ett stort och allvarligt tarvligt personligt sådant.

7. En väninna kallade mig kaosets mästare en gång i tiden, tror hon var i närheten av att ha rätt. Jag har ingen strukturerad ordning på något, men järnkoll på allt. I min hög under högen som ligger bredvid högen som ligger på skrivaren ligger pappret jag söker.

8. Jag ville ägna mig åt teater yrkesmässigt en gång i tiden. Men vågade inte söka in, eftersom jag var säker på att jag inte skulle komma in. Det lärde mig att man inte ångrar det man gjort mest, (jag har dock gjort mycket som jag borde gjort annorlunda) utan det man ångrar mest och djupast är det man aldrig gjorde. Har du en dröm, så testa linan så långt det håller och skit i både Jante, Ågren, Brahe och de andra grabbarna!

9. Jag skriver helt obegripligt när jag blir arg eller väldigt engagerad. Ser du en högtravande text fullproppad med ord och utsvävningar som knappeligen kan förstås, så är det för att jag har varit väldigt känslomässigt engagerad när jag skrev den.

10. Jag är idealist men inte fatalist. Jag är övertygad om att tillvaron är subjektiv och att vi alla äger våra olika sanningar. När jag skriver att något ÄR såhär, så menar jag att JAG anser att det är såhär. Inte ens forskningen äger företräde för hur något är, för det finns alltid en vetenskaplig studie som motbevisar påståendet. Verklighetsuppfattningen består av PERSPEKTIV och inget annat. Världen ser ut på ett visst sätt beroende på vilka glasögon man tar på sig och kan alltid vridas åt ett annat håll. Märks det att jag tycker att kaos (=oförutsägbarhet) är ett nyckelord för att beskriva livet i sig självt? Tänk dig en befruktning. Miljarder av spermier simmar mot mål, just den som vann blev ett du eller ett jag. Men hade en annan spermie vid tillfället vunnit racet hade slutprodukten av produktionen vid tillfället blivit ett helt annat. Spännande va? ;)

Nu har jag absolut ingen aning om vad jag har skrivit för punkter i efterhand. Ville ju fått in att jag är gammal dagboksskrivare som en gång gick en skrivarkurs för Steve Claesson. Men det tar jag en annan gång, där fick jag nämligen en kommentar av självaste Reidar Jönsson, som innebar att jag inte klarade att skriva en rad efter det. Vad sa han?

-Vad du än gör, sluta aldrig att skriva.

Det var allt som behövdes! *skratt*

Jag fick en skrivkramp som varade ända tills jag startade min blogg här i våras. Och återigen hittar jag skrivnjutningen, eller rättare sagt drivet att skriva. Hur kan man låta bli att skriva under så många år utan att dö själsligt? Det kan man inte. Det förstår man när man börjar igen.

Sau, nu har jag varit navelskådande så det räcker och riktigt riktigt väl fått fram vilken obehaglig typ jag kan vara, tror jag.

Men jag skall skicka awarden vidare och det kommer här:

Utan inbördes rangordning:

Den första skrivaren är en ganska ny men helt underbar bekantskap för mig. Hon har blivit nominerad till "Svergies bästa 50plus bloggare. Om någon vet hur man röstar, så säg till för den utmärkelsen förtjänar hon verkligen!

1. Skogssnuvan

2. Suzana för att du är så jädrans gullig och har en rimla rolig blogg!

3. Sara för att jag älskar din passion och alla färger du bjuder frikostigt på! (Hoppas att tågresan gick bra =)! ).

Sedan blir jag ju lite frustrerad över att awarden heter "awsome GIRL" för jag har ett par goa grabbar på lut.... Nu är frågan, om jag utser ett par pojkar, bryter jag mot traditonen och avsikten, eller är jag politiskt korrekt? Helena, shoot me; Jag kör:

4. Benny för att du är en kul snubbe som bjuder på dig själv.

5. Tomas för att du är min förebild! En vacker dag har jag inte bara lika bra sortiment (även om det är andra grunkor) utan även samma ordning som du.

Alla ovan tilldelas även epitetet passionerade för sin sak, samt att de bjuder på sig själva och det de gör!

Jag hade velat dela ut TVÅ till, men dem tar jag en annan gång i ett annat sammanhang!

Tack så hjärtligt för att du tänkte på mig Helena!  Det här var riktigt kul!