Alla inlägg under september 2009

Av Gitte - 13 september 2009 20:14

Måste börja med att berätta att jag läste inlägget från Persil gång på gång igår.


De lyckades altså med att göra en rumsrockad på några timmar. Förvånad Och här satt jag och tittade runt omkring mig och tänkte att :näää, såhär kan jag bara inte hålla på. Allt låg huller om buller, flera kartonger stod vid väggen bredvid vår teve sedan mer än ett halvår tillbaka ouppackade sedan vi flyttade hit. Jag visste så väl vad som var i dem och därför stod de där de stod för att 1. Innehållet var helt oinspirerande och tråkigt och 2. jag visste inte vad jag skulle göra av det och 3, jag visste att när jag börjar sortera så är det många timmars jobb. Sånt kan få mig att låta bli att göra saker i månadervis, som snart blir till år och sedan hamnar ouppackat i något utrymme där det inte upptäcks innan vi skall flytta nästa gång. Den sista insikten var ju skälet till att de inte stuvades undan och dessutom hade vi nog fått leta på efter vårt NES , alla spel till det, kontroller, förlängningsladdar, konstiga kontakter, sladdar utan kontakter, spikar, skruvar, proppar, batterier -funktionella, batterier -använda, pappershögar, trista kramdjur som sonen växt ifrån, halva lego-bilar, cd-skivor, spel-cd-skivor, filmer och you name it. Sånt som man samlar på sig under årens gång men som man ändå tittar på och säger "kan vara bra att ha"! Men som sedan troligtvis inte kommer till användning igen förräns man slängt det för då behöver man det nästa vecka. Förstår ni vidden av oengagemanget vi alla upplevde, som till och med gjorde det mer uthärdligt att titta på kartongerna dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad?


För att verkligen ge kaoset expertgrad, så gav vi bort vår antika soffa för någon månad sedan till en person som absolut har kapaciteten att klä om den och göra den så underskön som den förtjänar och som verkligen kommer att få eventet gjort. Den personen ramlade in med ett släp på gården som en skänk från ovan och befriade oss från tingesten som var för vacker för att slänga men för sliten för att ha framme. Vid det tillfället så fick jag en flärp på att dotterns som tillfälligt delar rum med lill-sonen tills hennes rum är riktigt klart och som envisas med att släpa runt och drälla med sin locktång, plattång, papiljotter (jadå, ärligt stulna från sin mormor, gamla sorten, bästa 60-tal med piggar som sticks igenom) sminkattiraljer, kläder som är för små, kläder som är för stora, kläder som är nytvättade, kläder som borde ligga i tvättrummet, kläder som har fel färg, kläder som har fel form och massor av olika diverse skäl till att de ligger just där och inte i garderoben där de borde vara. Upptill det massor av läxböcker, halvskrivna skoluppgifter, inlämnade och tillbakafådda skoluppgifter, färdiga ej inlämnade skoluppgifter och tja. Jag kanske skall säga att det är MIG hon brås på, jag är precis likadan. Men det funkar när man har eget rum och inte när man har en stackars ORDNINGSSAM 7-årig lillebror (som förövrigt brås på sin far) att dela rum med. (Hon vägrar för övrigt att dela med sin nästa bror för att han inte håller ordning...). Så istället för att ta hem den tilltänkta soffan som vi SKALL ha hem, så bar vi ut hennes säng framför teven, tills vidare. Och där har den då stått en månad nu, för så fort vi ställde den så glömde vi att tills vidare innefattar att man helst skall bli klar så fort som möjligt?


Yes, welcome to the chaos family, thats us!


Så idag har jag härjat runt hela familjen och på några timmar lyckades vi göra underverk. Inte så stort som Persiljas, men i alla fall!

*lillebrors rum är färdigstädat, och allt sorterat och ligger på rätt plats

*ALLA kartonger är färdigsorterade i detalj, och vi har skapat RÄTTA platser för varenda pinal

*JAG har en hög med kartonger framför ytterdörren som skall packas in i bilen och rattas iväg till min lokal. Det finns inte ett endaste gott skäl till att pinalerna har hamnat här hemma nämligen...


I den delen av storarummet har vi något enstaka småutrymme som är överbelamrat med icke adekvata tingester, men dem kommer vi att fortsätta attackera under kvällen så fort vi har fått in dotterns säng igen till lillebror för nu kör vi ut mellansonens säng och gör samma process i hans rum, och sen skall han få in en nyinförkaffad loftsäng. Riktigt så långt kommer vi dock inte ikväll.


Och när hans rum är klart, så skall vi hämta en soffa och sen skall jag meddela sambon att det nog tusan blir en omtapetsering av den gröna fondväggen inom snarast.


Men se där Persil vad ett inlägg kan ställa till! Jag kan meddela att min stackars pinade tålamodspressade pedantiska sambo inte klagar ett dugg! Kyss



Av Gitte - 13 september 2009 13:33

  

Ja, som ni såg häromdagen hade jag tagit modet till mig att få tillstånd av Lollopards ägare att få lägga ut deras egna privata bilder som jag hade fått nöjet att ta del av tidigare och hade sparade i min burk.


Det är absolut första gången jag outar en tapetkund så det var absolut en pirrig fråga för mig; egentligen strider det lite mot min egen övertygelse då jag ser det som en hederssak att INTE göra så. Men då jag gång på gång själv har sucktat över bilderna så hoppades jag att fler än jag skulle uppskatta att se dem. 


Det var lite pinsamt att ställa frågan, men när jag ändå hade gått över den gränsen, så ställde jag igår YTTERLIGARE en fråga, som absolut gick över gränsen till vad jag tycker är anständigt och nästan näsvist eller oförskämt; fast jag hade inte behövt vara orolig. Jag fick en mycket mycket trevlig och överraskande positiv respons, som egentligen inte är avsedd för mig -jag får dock nöjet-, men kanske kan det bli till en stor glädje för någon av er därute.


Ni får ett par ledtrådar i förväg.

*Några av er minns kanske att jag tidigare har uttalat att jag älskar allt vad utlottningar samt pay it forwards heter.

*Några av er tokgillar säkert precis som jag deras tapetfigurer?


Nu skall jag sätta mig och klura ut formerna för det, så återkom absolut inom det snaraste om du vill veta mer! Tungan ute

*hi-hi*


Ps. Jag jobbade som Tomtemor på olika event några år, och jag känner mig nästan som om jag skulle dra på mig förklät och näbbstövlarna igen; saknar min Tomtefar oerhört mycket, och Rudde, han med den rinnande snoken som vi tyvärr alltid fick lämna kvar hemma i Tomtebo (Ligger förstås strax utanför Rovaniemi, och hör sen!) hos nissarna. Och, känner mig faktiskt liiite som Häxan Esmeralda också, det var hon som talade om för alla barnen som hade föräldrar som påstod att Manzanilla och Esmeralda inte var en RIKTIGA häxor att deras föräldrar KANSKE skulle bli förvandlade till grodor, och som bjöd på rostade kackerlackor *Mo-haw-haw-haw*


Av Gitte - 12 september 2009 13:24

(Att ha tomtar på loftet är ett svenskt talesätt som innebär att allt inte är riktigt rätt ställt tankemässigt...bara ett litet förtydligande ifall ifall någon nu använder min fina translatorfunktion i sidan).

  

Men nu är det nog bevisat en gång för alla att den här arma hjärnan antingen inte används eller att den börjar bli utsliten, jag vet inte vilket men riktigt som det skall är det nog inte i alla fall.


Måste nog börja från början.


Igår fick jag sambon till att avslöja vad som var på gång i byggden som han visste då han hade lyssnat på lokalradion. Det var Rolfstorpsdagarna och den gamla icahandlarn hade visst tagit fram ett gammalt handelslager som legat i förvaring en längre tid och det skulle de göra marknadsstånd utav. Nämen eller hur? Fanns ju inte mycket att tveka på, det var jag ju bara tvungen att åka och se. Nåja.


Igår råkade jag ut för missödet att jag skulle gå och läsa en stund vid 7-8-tiden på kvällen. Det var bara det att jag somnade och vaknade fullt utsövd imorse klockan 7. Sambon gick upp samtidigt och lilleman låg och sov, de stora var inte hemma.


Min mor ringde fram på morgonkvisten idag, dvs, kring tiden för hennes lördagsbastu omkring nio. Vi pratades vid lite smått och hon frågade om de stora barnen och jag intygade att de var hos deras far. Inte mer med det, eller hur?


Jag åker iväg på rolfstorpsdagen som faktiskt var riktigt trevlig. Min absolut största behållning var en keramiker vars alster jag inte hade pengar nog för att köpa med hem, men han gjorde en fantastisk Venusfigur, den yppiga moderliga varianten, i svart med två guldhorn i pannan. Sååå läcker, en sån måste jag bara ha (Persil; en NYTTO-pryl, och hör sen! =)!).

Nu har jag ju dessutom gott om plats på min prylhylla sedan sonens röj (berättar en annan dag) för någon vecka sedan så som sagt, jag skall till keramikern endera dagen och då tar jag med mig min kamera, för det här måste ni bara se!!!

Framförallt måste jag bara visa hans FANTASTISKA frukter. I olika storlekar, från minsta smått till största stora, de måste varit en åttio centimeter eller något. Tyvärr finns han inte på nätet, jag frågade efter det; men hans namn var Krukmakeri Tomas Berg om han är bekant. Vidare upptäckte jag att nejden även hade ett litet motormuseum som jag OCKSÅ måste besöka med min familj.


Tomtarna ovan var min behållning efter det gamla lagret; som visade sig vara lite grunkor från järnhandelsaffären som tidigare varit ett med Ica om jag förstått det rätt. Men ägaren skulle höra av sig om han hittade något som verkade kul. Behöver lite till Molanders (lanthandeln jag huserar i), gärna äldre Ica-skyltar och liknande att ha som dekor. Men jag var så glad för mina fina stora tomtelyktor, han visste inte alls hur gamla de var men intygade att de hade funnits där så länge han hade haft affären själv, och de kom således dit före honom i varje fall. (Han hade visst varit där i tio år).


Nöjd över min tomtelycka, bestämmer jag mig för att åka förbi ungarnas far och visa dem, då han råkar bo i nämnda samhälle. Visste att dottern skulle tycka att tomtelyktorna var fina, samt behövde ändå prata med min äldsta son. Men när jag kommer dit är de inte där, utan den enda som var hemma var barnens fars flickväns dotter. Men vi pratas vid en stund och jag gosar med hennes underbara hund och allt är frid och fröjd. När jag väl sätter mig i bilen igen så ringer jag dottern och säger:

-Jag var precis förbi pappa, skulle visa dig tomtarna.

-Pappa?? säger hon.

-Är det PAPPAHELG den här helgen?? Utbrister hon högt och förfärat.

-Eh? Ja... eller... är det inte... eller kanske... eller, nejvisstnä, det är det ju inte. Det är ju MIN helg och du sover bara över hos en kompis. Jag glömde det...


Jag skrattade åt min egen dumhet, ärligt talat så att jag var nära att köra i diket. Här har jag gått hela morgonen och intalat mig att det är pappahelg fast det är min egen. Hur kan man vara så tankspridd? 

Tomtarna måste kommit rätt i varje fall, måste vara på mitt loft de skall bo!

Av Gitte - 12 september 2009 12:51

Jag undviker numera att gå på loppis, mest för att jag a: inte behöver fler grejjer b; inte kan LÅTA BLI att köpa fler grejjer, och för lopp-holister som jag finns det bara ett sätt att lindra abstinensen, nämligen att inte gå dit.


Igår kom dagen då sambon FÖRESLOG en loppistur.

-Eh? Va?

Jag lovar, det är första gången EVER han har föreslagit att vi skall ta en sväng om loppisen när vi ändå tar en snabbsväng in till stan på ett ärende.

Men, jo, visst, jag var inte svårövertalad. Dottern däremot undanbad sig och orkade INTE åka dit just idag, och tja, ni förstår? ALLA roller i familjen var som ombytta en liten stund i vår bil på väg hem.


Nu är det såhär att min käre sambo dels lyssnar på lokalradion och vidare läser vår lokaltidning med stort intresse, så han har järnkoll på allt som händer runtomkring. Och det visade sig att vårt röda korset i stan hade tioårsjubileum med cider och snacks, halva priset på alla varor och sedan skulle sambons svåger underhålla. (Han är förövrigt "känd från körslaget", då han var med i Team Wells förra året).


När vi kom dit delade således famljen upp sig i olika läger; det vill säga; jag tog min vanliga runda (två varv i bestämd ordning som för andra inte skulle te sig logisk, första gången för att se vad som finns, andra gånger för att vara säker på att jag inte missat något kul) och övriga familjen bänkrade sig framför scen, som den här gången befann sig framför skohyllan, tillsammans med övriga åskådare. Så jag för min del kunde gå och snosa fynd till bra musik, jag måste säga, han är onekligen skitduktig på det han gör!


Min dag var inte alls bortkastad, jag var stennöjd och kom hem med den här, som för övrigt riskerar att vara skälet till ett falskeliga rykte om att jag skulle vara på väg att skaffa fler barn (Riktar ett speciellt tack till Robert som förstås gratulerade oss i högtalarna, till den stundande nedkomsten, eftersom jag tackade glatt så är det inte helt säkert att alla förstod att det inte var sant).  


Men visst är den otroligt läcker? En orange plast babysitter, sextio-sjuttiotal?

  

Märkt:

Busse Design.Ulm

Beujamin Products B.V

Etten-Leur. Holland


Kolla vad fin den är under dynan!!

  

Varför hade jag inte en sån babysitter när mina barn var små? Absolut en MÅSTE-ÄLSKA-PRYL, eller vad säger du Elof?


Mer oemotståndligt:

En skopress-grunka, avancerad gissning, femtiotal? Tidig sextiotal?

  

Formen fram samt märkning, Delta De Luxe säger mig det.


Vidare en gardinkappa, vad kan den vara, sådär 3-4 meter utvikt:

  


OCH!! Bäst av allt:

En bok om kviltning av Elsie Svennås, 1978, Ica bokförlag!

  

Nu vågar jag snart ta fram tyget jag bytte med Elof åtminstone så jag kan tänka vidare och bestämma mig för om det skall bli kviltade överkast, väggbonader eller draperier utav dem. Men det får mogna fram lite till. Boken rekommenderar jag emellertid varmt till alla som är intresserad av lappteknik, har haft ett ex tidigare som jag tyvärr lånade ut och den glömde nog adressen tillbaka och som sagt, det har jag sörjt många gånger. Men nu har jag ett ex igen, och det fick jag till det facila priset 1:- så det får jag betrakta som ett tillbakalämnande från universum, eller hur?


I bilen fick jag emellertid ta emot en stunds spe från min käre sambo:

-Ha! OM du nu hade lyssnat på lokalradion, så hade du vetat vad jag vet, och då hade du varit på väg någonannanstans imorgon.

Där fick jag för att jag trackar honom för att han envisas med att lyssna på Radio Halland. Och jag lovar och svär på heder och samvete, eftersom jag fick min sambo till att berätta vad han visste, så skulle jag ALDRIG mer kritisera honom för hans radiokanalval. Tvärtom. Jag kommer att vara honom innerligt tacksam, och varmt uppmuntra honom att fortsätta lyssna, så att jag själv slipper; för jag fick en liten lektion i varför man BÖR hänga med sånt som händer kring trakten här hemma!

Mer om det i nästa inlägg!

Av Gitte - 12 september 2009 07:53

  


-Nu förstår ni ungar, det här är A...., och vi kände varandra utan och innan när vi var ungefär kring er ålder. Vi har skolkat ihop, skrattat ihop, suttit på nimo och käkat damsugare, druckit kaffe och spanat killar på lektionstid, vi har festat ihop och vi skaffade p-piller samtidigt. Det var då, på den tiden då jag hade ett annat liv, innan ni fanns.


Jag skrattade högt och gott. Mina barn med. Men min forna ack så verbala väninna såg lätt förfärad ut:

-Det DÄR har jag INTE berättat för mina barn, bara så att ni vet!  

SEN kunde hon skratta med!


Det här lilla snabba mötet, kom sig först av att vi träffade en person som föreföll inte såå bekant för mina barn, men hon uttalade sig som om vi kände varandra mycket väl, och de såg lite fundersamma ut. Det gjorde hon emellertid med all rätta, för hon känner mig onekligen utan och innan, på gott och på ont och jag lovar, i grund och botten så har jag inte ändrats ett skvatt. Jag har förvisso hunnit bygga på mitt jag, skaffat mig en rynka eller två, men tja, i grund och botten är jag densamma. Har bara hunnit skaffa mig lite mer erfarenhet, under tidens gång.


Men det intressanta följde i bilen efteråt, och det var samtalet med mina barn.

-Vad säger ni ungar, gör jag fel som berättar hur det var när vi var unga och vad vi faktiskt gjorde? Vi var inga änglar, absolut inte, och speciellt inte dem jag valde att umgås med. Vi testade det mesta som var tillräckligt roligt att försöka sig på, allt utom att göra det vi skulle då, vill säga.


De enades om att de var rätt så nöjda med min ärlighet, och att de förmodligen inte hade trott mig ändå om jag hade fått för mig att återge att jag varit skötsam hela mitt liv och att mormor förmodligen inte skulle hålla med ändå. Fast när det gäller mormor fick jag allt uppfostra henne några år först, för de första gångerna hon hörde mig berätta saker från min ungdom, och från hennes ungdom för mina barn så krullade sig nästan öronen på henne av skam.

-Sådär kan man inte säga till sina barn, sa hon.

-Det kan man visst, sa jag, och jag tänker berätta det som det var. Med lite tur avhåller de sig från att göra om några av mina misstag, även om man inte lär sig av andrasVissa saker måste man faktiskt inte testa på, eller hur?


Hon vande sig. Och började så smått för första gången själv berätta lite mer för mig om sin barndom och ungdom. Sånt hon hållt tätt och hemligt på i hela sitt liv.

(-Mamma för fan; jag är född -67, du var ung under hippietiden på Nörrebro i köpenhamn, har du verkligen verkligen ALDRIG rökt hasch? ALLA ANDRA gjorde ju det...Jag kan meddela att hon svarar skrattande, undvikande och nekande på den frågan; jag tror henne INTE!)

Mina egna barn var exempelvis ganska stora första gången min mor berättade för mig att hon som liten varit krigsbarn i sverige. De var inte här länge, tio månader, ett år eller så, och hon var inte gammal då, och mormor krävde dem tillbaka trots erbjudande från familjen att de skulle få stanna (om jag förstod detta rätt), men tänk att som liten rulta behöva bli separerad från sin mor?

Jag tror att det här var något som var svårt för henne att berätta, men jag måste medge, att jag fortfarande är nyfiken på allt raj-raj, och saker som hon själv ställt till. Jag är nämligen HELT övertygad om att vi tre ungar brås mer på vår mor än hon vill medge, och jag tror att även hon hade ett aktivt ungdomsliv där hon testade sig fram; något annat är otänkbart, för min mor, har inte riktigt alla skruvar på plats ens idag.


Och mina barn är rätt så lika oss, mig, min mor, förmodligen min mormor, i det här avseendet... roliga, trevliga, kreativa, men ack så spontana individer som man inte riktigt kan förutse i alla lägen... lite igenkänning från mig, hoppas jag innerligt att det kan medföra att de skall slippa känna som jag gjorde, som ett svart får och ett ufo, helt malplacerad i en iövrigt välordnad familj, vars motto verkar vara att inte ge grannarna något att tala om. Och i det här avseendet, tror jag fullt och fast på min filosofi, varje gång någon av ungarna kommer och berättar något som skulle varit svårt att berätta annars, så känner jag att jag har valt rätt.

För hur berättar man något dumt man gjort för en person som är perfekt och som aldrig har gjort något fel? Det finns inget svar på den frågan, för det gör man inte, eller hur?


Tja, ungar, händer det värsta så kom ihåg. Jag hade säkert gjort pre-eee-cis likadant i era skor.


Apropå skor, så är skorna ovan en fattigmans flickas kyrkogångs- eller fin-sko från slutet av artonhundratalet/sekelskifte. Damen som ägde skorna lät lämna in dem varje år till skomakaren, höll dem finputsade och i fullt ordning. Hon fick dem till sin komfirmation och använde dem sedan VARJE söndag så länge hon levde, och hon blev gammal. Hon skall även ha haft dem vid sitt bröllop. Lädret är så mjukt och fint att det nästan smälter mellan fingrarna.

Undersidan är fantastisk, eller vad säger ni?

  

Av Gitte - 10 september 2009 20:42

Jag sitter och kikar på Lollopards fantastiskt härliga och inspirerande hemsida och blir så glad när jag ser de här ekologiska sängkläderna:

    


Nu var det egentligen inte dem jag skulle blogga om, men jag känner att jag bara måste utbrista ett stort HEUREKA! Men, eller hur? Jag är mycket väl medveten om att kläder och textil innehåller massor av miljögifter, tror jag såg en undersökning på en vanlig t-shirt en gång som översteg 350 miljögifter. Faktiskt ett väldigt intressant ämne som jag skall förhålla mig till en annan gång, miljögifter i det vi håller närmast kroppen och våra celler. Men inte tusan har jag tänkt på att man fullkomligt vältrar sig i miljögifter när man lägger sig i nya sängkläder. Nu köper jag själv inte NYA sängkläder så ofta utan jag är självfallet retrofil även i det här avseendet och nöter fortfarande på mormor och morfars gamla liksom sängkläderna jag själv har växt upp med, men framöver skall jag absolut tänka även i termen sängkläder. Dessutom är de vrålsnygga, gör ju inte saken sämre.


Kan ju skvallra om att jag noterade att Lollopard har en drive :

11 dagar, 11 erbjudanden!
 
Mellan den 8-19 september ger vi dig 25%.
Men på olika varor varje dag.
Kika in och bli överraskad av ett nytt erbjudande varje dag!

Halva priset på frakten under samma period.

Men det var ju inte heller det jag skulle skriva om, nu gjorde jag det i varje fall som ett litet tips.


Jag har till sist tagit mod till mig och frågat Anna om lov att få lov att visa de bilder jag själv tidigare har fått se från gamla omändringar från butiken. Jag antar väl att det är många i bloggosfären som i likhet med mig kikar in hos lollopard och sitter och önskar sig att åka ner och se deras butik Live.


Nu anar/vet jag att de ändrar om sina hörnor ofta så, för er som har butiken på nära håll, ni kommer att känna igen dem som "gamla" bilder och så även varorna som exponeras. Men jag tycker att de är värda att ses i varje fall. För mig blev de lite ett nytt tänk också när man tänker butik, jag hade tidigare bara tänkt hela fondväggar och så vidare och inte hade jag tänkt på att man kunde nyttja varje liten rolig vrå på olika sätt. Men det blev så tydligt när jag såg dessa underbara bilder!

    

(Den här tapeten bakom kassan kommer inte från mig kanske jag skall tillägga men den är såå fin!)


Färger kan blandas villt även i en offentlig lokal!

  

En butik måste inte vara strikt, den kan ändå ha mycket stil!

  


En liten bit tapet kan medverka till att skapa atmosfär i ett skyltfönster:

  

Helt genialiskt. Visst känner vi igen ett läxläsande barn som sitter hemma på sitt rum, när vi går förbi det? Som sitter och tittar upp i taket och antingen a; funderar över sammanhanget i det man försöker lära sig b; tänker abstrakt eller c; drömmer sig bort?

Som butiksägare måste jag ju säga att jag tycker att dockan är såå fin dessutom! En vacker dag hittar jag nog ett par barndockor i ålder med min Ylva från Hindsgaul.


Årstider:

  

Jag misstänker skarpt att detta är samma fönster men nästföljande säsong:

  

Högsommar blev höst och vinter bara med färg och form och färger på kollektion!


  

Och det blev genast sådär höst-kurmysigt! Ni ser skillnaden även här bakom kassan om ni scrollar upp och jämför med den översta!

     


Även med tydliga motiv:

  

Så blir inte informationen orolig på minsta vis!


      


Ja, jag har ju sett bilderna förr, ändå är jag helt tagen och sitter bara och njuter och studerar länge så fort jag får upp dem igen. Stort tack till Lollopard för att jag fick lov att visa era privata fotografier!


Av Gitte - 10 september 2009 16:48

Jag har en adrenalinkick som heter duga. Vad ni än gör, köp absolut inga tapeter just nu, absolut absolut absolut inte en endaste rulle, eller något annat heller för den delen!


Jag skulle inte handla fler lager, jag skulle inte handla fler lager, jag skulle inte handla fler lager, jag skulle inte handla fler lager. Men jag är såld. Jag måste åka och TITTA i varje fall???? Ah. Puls. Stress. Och så sitter jag här utan bil. Arrrrgh! Vill iväg med en gång. Nu finns det andra faktorer som håller mig tillbaka just idag och imorgon åtminstoen, kanske några dagar till. Men jag MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅSTE IVÄG!


Doink-doink-doink-doink. Hör ni mitt hjärta slå?


Det här kommer att sluta med en katastrof. En ljuvlig häftig katastrof. Det bästa jag varit med om tror jag!


Hur MYCKET tålamod har min stackars sambo, tro?? Eller mina barn??

Av Gitte - 10 september 2009 13:48

Känns som att vardagen och hösten kryper på oss och jag tror nästan jag börjar märka just nu att det är inom det närmaste man vill gå lite i idé och bona om sig och förbereda lite höst och vintermys. Kanske till och med göra klart innan jul. Jag får nämligen just nu en hel del frågor på tapeter, vilket jag förstås tycker är väldigt kul. Det är ju den här årstiden jag ser fram lite emot hela året, inte minst för att man återigen söker sig till det lite mer ombonade, omslutande och murriga. Thats my language, om man säger så. Färgmässigt är jag själv nog lite mer åt höst eller till och med vinter när det handlar om de färger jag vill omge mig med själv. Så just nu får jag plocka fram lite varianter som inte går någon annan säsong alls och jag måste säga, jag tycker att det är väldigt roligt.


En del tapeter har jag fått vinka adjö utav det sista.

Bye-bye grön ägglomma. Du får snart din rätta plats att skina på!

grön äggblomma   

(Nu vill jag ju genast veta hur man vrider bilderna i inläggen, det kunde jag ju inte alls komma på.)


Men även den här:

geometriska blommor  

Har gått vidare ut ur mitt system. Den här kommer jag förmodligen att kunna se uppsatt nästa sommar, och det skall bli riktigt kul!


Dessa varianter jag har ett par frågor på just nu, får se om någon slår till eller om de blir kvar:

finska bruna  

Likaså den här:

brungul  

Och den här:

  

Den här har jag ingen bild på utrullad, men den är såå fin. Fast väldigt murrig förstås. Skall baske mig ta en bild på den endera dagen.

Och den här:

  

Den här är helt outstanding när man rullar ut den och tittar på den ordentligt. Den är väldigt väldigt stormönstrad och tar nästan andan ur en helt. Men visst, vi pratar murrigt nu med! Jag är i mitt esse den här årstiden vi närmar oss nu färgmässigt. Även om jag älskar sol och värme och inte alls tycker om den mörka årstiden så skall det helst vara grönt och brunt och varm choklad, flanellpyjamas och en bra bok, jag älskar dessutom strömavbrott. Det är precis som om hela jag kan koppla allt åt sidan och bara vara. Så fort strömmen är tillbaka så återkommer min inre oro igen. Jag mår dessutom bäst dygnsmässigt när det är strömavbrott eller varit det en längre tid. Jag går upp när det ljusnar och blir trött när det mörknar oavsett tid. Jag tror ärligt talat att det är så vi människor är ämnade att leva. För några år sedan upplevde vi en veckas strömavbrott. Och det var mycket behagligt på alla sätt och vis.  


Snälla ALLA elkraftbolag, kan ni inte införa en veckas strömfri period varje år, förslagsvis i Oktober? Då stänger ni ner alla agregat och förmedling till hushåll och myndigheter och verksamheter som inte behöver ström för överlevnad. Jag kan tänka mig att skänka iden till er helt gratis bara ni lovar att anamma det; erkänn att vi behöver en sån vecka om året?


Men hallå, kan jag inte ens visa lite tapetbilder utan att fladdra ut i något helt annat? Jag återgår till den ursprungliga tanken:

Den här blå har jag bara två rullar kvar utav och dem fick jag en fråga på igår. Får se om de blir kvar eller ej.

  

Men de finns förstås fortfarande kvar i rosa och gult.

rosa småblom   gul småblom  

De ger en lite lantlig feeling, nästan lite åt allmogehållet, självfallet beroende på vad man kombinerar dem med. Men jag ser pärlspont och trä och kopparbytter och finporslin och flitiga lisor framför mig.


Den här:

  


Har jag precis packat en fastligt massa rullar utav. Sen tog jag ner bilden från min flickr när jag hade packat dem färdigt, trots att det finns rullar kvar. Men. Rästen måste jag bara spara. Jag tror att det här är en av de MEST intensiva tapeterna jag har haft eller har. Färgen i verkligheten tar F.U.L.L.S.T.Ä.N.D.I.G.T musten ur en. Den är ungefär gallgul och lika intensiv. Och bara helt, helt, helt, helt, underbar. Det är som om den bygger en visuell motorväg rätt in i själen när man tittar på den och den bara sugs in i alla schackran man har.

Så den måste jag bara ha upp någonstans. Hittar den nog aldrig igen om jag säljer ut alla rullar som finns!






Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards